”Wow! Vad bra det går! Jag orkar ju till och med öka lite!”
Så kände jag igår när jag var ute och sprang med Friskis-gänget genom Pildammsparken och Slottsparken. Att slippa flåsa som en blåsbälg och ligga farligt nära den egna maxgränsen nästan hela passet var en ny, underbar och efterlängtad känsla. Nu är höstens nesliga dikeskörning glömd, jag är verkligen på G!
Sex veckor kvar till Göteborgs-Varvet!
Egentligen är det vansinne av mig att delta. Jag borde ta det lugnt och fint och öka sträckorna långsamt för att inte dra på mig några skador, löparknä till exempel som ju inte var särskilt roligt. Men jag kommer försöka ändå, envis som en röd gris…
Drömmer om löparläger i Monte Gordo 2012 också. Det vore verkligen en morot att se fram emot 
Facebook-kommentarer
