tjugo år senare
Fotostudenter från Konstindustriella skolan i Helsingfors (The Helsinki School) ställer ut sina examensarbeten på Centrum för fotografi och i dag var jag där tillsammans med en kompis.
De som gjorde störst intryck på mig var Wilma Hurskainens bilder.
Hurskainen utgår från gamla familjefoton, tagna av hennes pappa, som föreställer Hurskainen och hennes tre systrar som barn. Finklädda och uppradade i soffan på jul, badandes i badkaret, ståendes framför elefanterna i djurparken, i husvagnen, vid lekstugan, i trädgården, utklädda till påskkärringar och så vidare. Helt normala familjebilder. Sådana foton som föräldrar tar för att dokumentera sina barns uppväxt.
Hurskainen till synes enkla, men ack så geniala idé, är att försöka återskapa dessa bilder. Det är omöjligt, det medger hon, men hon försöker ändå och arrangerar sig själv och sina systrar i samma poser, med liknande kläder och snarlikt minspel.
Fyra flickor har blivit fyra unga kvinnor. De har vuxit i kapp varandra. De pastelliga vinteroverallerna är bytta mot jeans och damiga kappor.
Badkarsbilden får mig att skratta högt! Fyra små töser som badar i badkar är gulligt, fyra vuxna kvinnor och trängs i ett badkar ser otroligt roligt ut. För vem skulle i vuxen ålder nånsin komma på tanken att bada badkar med sina lika vuxna systrar?
Hurskainen fascineras av hur fotografier kan frysa tiden och hon skriver att hon gärna skulle vilja ta om fotona en tredje gång när ytterligare 20 år förflutit. Men medger hon, det kanske inte är möjligt eftersom man aldrig vet vad framtiden har i beredskap.
På en av bilderna förstår man vad hon menar. På den gamla ursprungsbilden sitter de fyra systrarna finklädda i soffan, man anar en julgran till vänster i bilden och till höger sitter en äldre man. Kanske är det farfar eller morfar. En av flickorna tittar på mannen, de andra tre tittar på fotografen. Flickan och mannen verkar säga något till varandra precis som fotografen knäpper av. På den nytagna bilden finns mannen inte med. Hans plats i soffan är tom men flickan tittar dit i alla fall. Det ser märkligt ut, samtidigt som det känns helt rätt. För även om farfar eller morfar gått bort, så finns han kvar i deras minnen.
Wilma Hurskainen träffar med sina bilder precis rätt hos mig, Jag är alldeles glad i magen när jag går där ifrån.
Facebook-kommentarer
steffanie (2)
Angela (1)
Anna (1)
Leo (1)
AHHHHH! Störtcoolt ju! Sånt där älskar jag!
Ska vi åka till gotland o ta foto på raukarna åså får jag se sådär pestigt sur ut igen?!
Anna
6 Mar 05 at 12:00 e m
Det här verkar ju spännande. Var ligger Centrum för fotografi nånstans, är det ovanpå Kafé 44? Eller var utställningen på kulturhuset?
Aron
6 Mar 05 at 12:34 e m
Syrran>> Jag skulle gärna testa det här faktiskt! Kul att du är på!
Aron>> Tjärhovsgatan. Café 44 låg också där, såg skylten men var aldrig inne. På Kulturhuset är det också finskt foto just nu men det är en annan utställning. Dom fotograferna är redan etablerade (som jag fattade det) men de som ställer ut på CFF är precis nykläckta från skolan. Utställningen är inte så stor men värt ett besök iaf!
steffanie
6 Mar 05 at 12:42 e m
Aha. Då ska jag packa mig dit. Tack för tipset!
Aron
7 Mar 05 at 12:22 e m