Archive for the ‘tåg’ tag
Fick ett upphetsat sms i morse…
Det verkar hända grejer hemma i Malmö medans Leon och jag är i Stockholm! Ska bli spännande att komma hem och premiäråka 
springa – sprang – sprungit
Jag har fyra minuter till tunnelbanan hemma i Bandhagen.
Det är jättenära.
Man behöver knappt kliva utanför dörren innan man är där.
Därför är det väldigt lätt att vänta till absolut sista sekunden innan man masar sig iväg. För man har ju så himla nära. Och missar man en tunnelbana är det oftast bara 10 minuter till nästa och sällan är det en katastrof att vara 10 minuter sen. I allafall i mobiltelefonernas tidevarv.
Men om man missar 11.51-tuben när man skall med ett tåg till Lund 12.20 från Centralen hjälper inga mobiltelefoner. Och då är 10 minuters väntan till nästa tåg alldeles för länge.
När jag väl kommer till T-Centralen har jag tre minuter till godo innan tåget ska gå. Jag lägger i högsta växeln och älgar mig upp för rulltrappan i omkörningsfilen. En gammal dam rycker förskräckt till sig sin väska när hon hör mitt ilskna stampande. Väl uppe i biljetthallen börjar jag springa samtidigt som jag spanar mot gångtunneln för att se om där är mycket folk (att försöka springa där i rusningstrafik liknar ett självmordsuppdrag). Som tur var ser det lugnt upp. Precis när jag skall forcera spärrarna dyker det upp en auktoritär kroppshydda framför mig.
- BILJETTKONTROLL!!!
Jag gräver depserat efter den jäkla remsan som jag vet ligger i jackfickan men som vägrar låta sig hittas. Flera minuter tar det säkert. Blåjackan står resolut kvar. Till slut får jag fatt på den och nästan utan att titta på den viftar den han förbi mig.
Nu är jag verkligen sen!
Jag rusar vidare och kryssar mellan människohindren i gångtunneln. Är det så här det känns att vara flipperkula? Hittar en infotavla med mitt tågs spårnummer och rusar dit. Upp för trapporna. Jaaaaaa, tåget står kvar! Jag häver mig in i första bästa vagn och ställer ned min väska. Lungorna hänger nästan utanför men jag är så glad så glad att jag hann med tåget!
I höjd med Södertälje Syd har jag slutat flåsa och kan påbörja jakten på min plats. Vagn 3 plats 49.
Nu vet jag varför jag inte blev sprinter…
tåg-surf
Jag uppdaterar från tåget mellan Stockholm och Lund! Det är första gången jag hamnat i ett tåg som har Internet – detta är ju hur stort som helst! Visserligen hoppar uppkopplingen upp och ned lite som en jojo men ändå. Jag är meget imponerad! Från och med nu kommer jag ha såååå kul på mina tågresor. Tack SJ – allt gammalt gråll är förlåtet!
Hur funkar SJ:s bokningsalgoritm?
De senaste veckornas många timmar längs dunkade järnvägsspår har börjat sätta sina spår. Jag känner mig snart lika hemma i en X2000-vagn som i mitt eget vardagsrum och tjingsar på tågpersonalen som vore vi grannar (hjälp!).
Dessutom har jag blivit otroligt nyfiken på hur man bedriver en sådan omfattande reseverksamhet som SJ gör. Det måste vara en logisktisk utmaning som heter duga att se till att alla tågen och vagnarna är på rätt plats på rätt tid med rätt personal och rätt passagerare!
Desutom undrar jag hur SJ placerar ut sina resenärer på tåget. Det måste ju finnas någon sorts algoritm som styr sätesplacering? Och följdfrågan: varför hamnar passagerarna oftast i klasar i vagnen?
Jag har nämligen gjort följande icke-vetenskaplig observeration:
Resenärer som åker från start till slutstation placeras gärna ihop även om det finns gott om lediga platser i vagnen.
Om två resenärer sitter brevid varandra och den ene går av, kliver det oftast på en ny resenär samtidigt och tar den platsen trots att det flera helt lediga säten i vagnen.
Jag benämner detta fenomen klasbildning.
Kan någon från SJ förklara för mig varför det är så här? Jag vill veta nuuuu!
Borde man inte rimligen utgå från att de som åker långa sträckor (Lund – Stockholm som undertecknad tex) helst av allt, i möjligaste mån, skulle vilja breda ut sig över två säten helt själv?
Eller är jag den ende som tycker det är najs att kunna arrangera lapptoppen och handväskan på sätet brevid och dessutom kunna halvligga på snedden över två säten?
Måste kolla om SJ har någon frågelåda… 
Stockholm-Lund-Göteborg
Jag har blivit en veckopendlare. För många sköna tusenlappar har jag köpt mig fri tillgång till alla SJ-tåg under ett år.
Och eftersom det är långt mellan Stockholm och Lund så kommer jag ha förmånen att få njuta av minst 8 timmars tågresa i veckan.
En hel dags arbete.
Eller en hel natts skön sömn.
Ska jag tillbringa på ett tåg!
Är det verkligen värt det? Eller har jag blivit helt galen?
Jag är förståss jävig men jag skulle vilja säga ja, det är värt det.
Jag trivs på tåg. Med iBooken fullmatad med prylar hinner jag med massor som sackat under veckan: jag lyssnar ikapp på Studio 1, Vetenskapsradion, God morgon världen, Pengar, Språket, Boktornet, jag torrmejlar och torrbloggar, uppdaterar kalendern och adressboken, dricker kaffe, läser och lyssnar på musik.
Jag har köpt ostyckad tid.
Ostyckad tid är utrotningshotat tillstånd i mitt och många andras snabbt accelererande metrovärldar.
Ordet metrovärldar har jag hittat på själv och det syftar naturligtvis på gratistidningen Metro som skapades för att Stockholms tunnelbaneresenärer skulle ha något att bläddra i under den genomsnittliga femtonminuters resan. Metro är genial i sin enkelhet och passar precis i det dagliga tidsglapp som alla kollektivtrafiksresenärer befinner sig under resan till eller från jobbet.
Min husgud Thomas Hylland Eriksen skriver mycket om detta i sin bok Ögonblickets tyranni, även Bodil Jönsson är inne på det spåret i sin bok Tio tankar om tid. Båda böckerna rekomenderas varmt.
Mitt tidsglapp är snart slut för nu närmar sig tåget Göteborgs central. Den här helgen blev det inget Stockholm eftersom jag ska jobba på Bokmässan istället. Du som är på mässan – kom bort till monter B00:07 och säg hej!
