Archive for the ‘musik’ tag
Schlageräventyret
Igår var det dags! Delfinalen 4 i uttagningen till melodifestivalen skulle avgöras i Malmö. Jag hade kirrat biljetter till genrepet på lördag förmiddag.
Arrangörerna hade rullat ut röda mattan för mig och väninnan Linda. Såklart! 
Vi hade tre härliga Torleifs-fan på raden framför som hjälpte oss att föreviga den glada tillställningen.
Sarah Dawn Finer var såklart bäst. Åh sicken power! Jag nästan smalt i stolen när hon sjöng ända från tårna. Åh vilken härlig upplevelse! Sen tittade vi på den riktiga uttagningen på tv såklart och kunde vara sådär lite lagom besserwissriga mot resten av sällskapet som inte hade samma förhandskunskap som oss
Melodifestivalen från Göteborg
Appropå mitt inlägg från igår om viktiga nyheter respektive pseudonyheter och frågan om vad från vår samtid som egentligen kommer gå till historien… så kan jag ju inte avstå från att blogga lite om Melodifestivalens första delfinal från Göteborg!
Vi samlades alltså kring tv:n. Peter hade gjort mumsig quorngryta och kompisen Lina hade fixat fruktsallad till efterrätt. Själv bidrog jag med mitt glada humör!
Juryn på Kastellgatan kom fram till följande:
1. Nina Söderquist – Tick Tock: 7 poäng
2. Jonathan Fagerlund – Welcome To My Life: 8 poäng
3. Shirley Clamp – Med hjärtat fyllt av ljus: 10 poäng
4. Scotts – Jag tror på oss: 9 poäng
5. Emilia – You’re My World: 10 poäng
6. Alcazar – Stay The Night: 12 poäng
7. Caroline af Ugglas – Snälla Snälla: 4 poäng
8. Marie Serneholt – Disconnect Me: 13 poäng
Våra kandidater till Globen blev alltså Marie Serneholt och Alcazar med Emilia och Shirley Clamp på Andra chansen-plats. Och med sina futtiga 4 poäng kan väl lugnt säga att ingen av oss föll för Caroline af Ugglas åmanden på scenen.
Så vad hände egentligen? Marie Serneholt åkte ut direkt (WHAT?!), Alcazar (yes!) och Emilia (jajjemen!) åker till Globen och Scotts (okej då!) och bottennappet Caroline af Ugglas (VAD I HELA FRIDEN?!) till Andra Chansen.
Ur led är tiden. Och det här är ändå bara första delfinalen… 
Mer om resultatet finns här, här och om låt för låt här.
Steffanies mest spelade låtar under 2008
Jag följer Mymlan tätt i hälarna och publicerar listan med mina 10 mest spelade låtar under 2008 enligt lastfm.se:
- Du hast den schönsten Arsch der Welt – Alex C, Yass
- Lay Your Love on Me – BWO
- Suddenly – Arash feat. Rebecka
- Gortoz a Ran (J’attends) feat. Lisa Gerrard
- Beautiful Morning – Ace of Base
- Miduni Midunam – Arash
- Laf Laf – Arash
- Mambo – Helena Paparizou
- Doset Nadaram – Arash
- Kandi – Arash feat. Lumidee
Och i Spotify-version såklart också
12 låtar som säger nåt om mig
Efter mycket vånda och stort besvär kommer här mitt svar på Mymlans utmaning!
1. You can’t hurry love – The Supremes
Den här symboliserar på något sätt barndomen även om jag inte är säker på att den är mina föräldrars favorit. Frasen ”Love don’t come easy” har etsats sig fast hos mig.
2. Forever Young – Alphaville
Min första LP-skiva. Vill minnas att jag fick den i julklapp. Åh den var ju bara sååå bra!
3. The Final Countdown – Europe
Well, jag var ung på 80-talet – need I say more?
4. Seventh Son of a Seventh Son – Iron Maiden
På gymnasiet var det hårdrock som gällde. Särskilt Iron Maiden men även AC/DC, Dio, Van Halen, Scorpions och Alice Cooper dög.
5. Son of a Preacher Man – Dusty Springfield
En kamrat utsåg sig själv till min musikaliske ciceron och försåg mig med egenhändigt komponerande blandband med titlar som till exempel ”Soffys fräsiga musikmix”. Där fanns bland annat Dusty Springfield som definitivt föll mig på läppen.
6. This is the Way – Etype
Ett litet skutt i historien och vi är framme vid eurodiscons era. Jag älskar fortfarande Etype!
7. 9 to 5 – Dolly Parton
När bredbandet kom till byn upptäckte jag Dolly och alla gamla godingar från förr. Filmen är också en favorit såklart.
8. Satulinna – Jari Sillanpä
Symboliserar min finska era från 2000–2002 ungefär. Jag fattar ju inte ord av vad han sjunger men är likväl fascinerad. Och konserten i Finlandiahuset i Helsingfors var ju maaagisk! (Satulinna betyder för övrigt Sagoborg, så mycket har jag fattat iaf)
9. Av längtan till dig – Åsa Jinder, Cajsa Stina Åkerström
Ända sedan en kompis sjöng den här låten till sin blivande man på deras bröllop har jag älskat den och får gåshud när jag hör den.
10. Hung up – Madonna
Ungefär här träffade jag min nuvarande sambo Peter och på glöggfesten där det tände till spelade dom den här oavbrutet. Jo, så minns jag det iaf!
11. My number one – Helena Paparizou
Ååååh, Peter, du är min nummer ett!
12. Gortoz a Ran (J’Attends) – Denez Prigent, Lisa Gerrard
Den här låten förknippar jag med min tjänstgöring i Afghanistan 2006–2007, även om det inte hänger ihop för fem öre eftersom den kommer från filmen Black Hawk Down som utspelar sig i Somalia. Men det spelar ingen roll, för mig är detta Afghanistan.
Och här är Steffanies 12 låtar i Spotifyversion för er som har ett sådant konto. Mycket nöje!
12 låtar som säger vem du är
Hos Mymlan hittar jag en rolig bloggutmaning:
Gör en lista med tolv låtar som är viktiga för dig. Det behöver inte vara de tolv bästa, eller ens de tolv du lyssnar på mest, men det ska vara tolv låtar som säger något om din person eller ditt liv. Skriv gärna en motivering, någon rad om varje låt eller lite mer omfattande om hela listan. Sen skickar du vidare.
Det är ingen brådska, men när du är trött på nötter och julskinka kan du ju vilja ha något att pyssla med.
Jag håller som bäst på med min egen lista. Ännu så länge har jag fått ihop nio låtar och när jag är klar publicerar jag den här på bloggen. Nu är jag nyfiken på DIN lista! Häng på utmaningen, antingen i kommentarerna eller i din egen blogg
Hurra!
Malmö får en av delfinalerna i nästa års Melodifestival!!! WOWOWOWOWWO! Var är min galablåsa??? Var bokar man biljetter??? 
slutet gott
Det pissregnar över Malmö och har gjort så hela dagen. Annat var det igår kväll! Då sken solen över de sista skälvande timmarna av Malmöfestivalen och jag passade på att avnjuta BWO på Stortorget tillsammans med sambo och väninna.
BWO på Stortorget.
Lina och Peter.
Kungen, Peter och jag.
Efteråt knökade vi oss ned längs gågatan till Gustavs Adolfs torg för en sista flottig festivalmåltid: dom valde vegetariskt på Astrid och aporna och jag en belgisk våffla med mjukglass (dom kan belgarna! )
Sen var egentligen tanken att vi skulle se stumfilmen ”Pansarkryssaren Potemkim” ackompanjerad av livemusik i filmtältet men programmet var försenat och musiken helt otroligt obegriplig (trots öronproppr höll jag på att bli döv) så vi tog en öl/cider/vin följt av caffelatte på serveringen utanför istället.
Efter att ha suttit och snackat tills det blev mörkt avrundade vi aftonen med ett besök vid dansbanan borta i Slottsparken. Här var det fullt med danslystna och när Sten Nilsson (från Sten & Stanley) klämde i med den gamla godbiten ”Jag vill vara din Margareta” kändes det som festivalen nådde sitt absoluta klimax. ”Nu kan det inte bli bättre” tänkte jag och gick hem och lade mig.
Och i dag har himlens portar öppnat sig över Malmö för att skölja bort de sista resterna festivaldamm. Nu siktar vi sommaren 2009! Då fyller festivalen 25 år och jag planerar redan nu att avsätta en hel semestervecka till spektaklet!
Shame on me
De tre kollegorna som såg Moneybrothers konsert på Stortorget igår kväll är helt lyriska idag. Jag har tydligen missat Årets konsert. Han var sååå charmig, intygar kollegorna, och alla tre är dessutom helt övertygade om att han flörtade lite extra med just dem…
Attans! Jag skulle ha gått dit men kroknade efter en trekilometare i Pildammsparken och gick och lade mig istället… Och jag som inte ens har barn – shame on me!
festivalpinglan!
Igår hade jag en bissibissi dag på Malmöfestivalen! Jag inledde med fika på Lördagsplan, följt av shopping i Little Copenhagen, langos på Gustavs Adolfs torg, allsång med Arja Saijoma, Loa Falkman och Lasse Berghagen på Stortorget, myskonsert med Peter Morén (från Peter, Bjorn And John) i Mangegen och öskonsert med Veronica Maggio i Cirkustältet. Dagen avslutades med ”röstkonstnären” Mike Patton som sjöng smäktande italienska schlagers under 1,5 h (!) på Stortorget. Jisses, sen var det läggdags.
Här kommer en suddig bild på Veronica Maggio som jag aldrig hört tidigare men som imponerade stort på mig.
Arash rular!
I två år har jag väntat och igår var det äntligen dags! För vaddå, undrar ni såklart.
Jag har bott i Malmö i två år utan att gå på festivalen. Shame on me! Så i år tänker jag få ut det mesta av mina skattepengar genom att gå på så mycket som möjligt!
Igår uppträdde till exempel Arash på Stortorget. Jag och en god vän hade parkerat oss på gräddhyllan en bit ifrån scenen med varsinn öl i plastmugg (såklart!).
Arash gungar igång publiken på Stortorget.
Jag är barnsligt förtjust i Arash! Jag har lyssnat sönder hans gamla låtar ”Boro Boro” och ”Tike tike kardi” och nu ser jag fram emot nya albumet ”Donya” som släpps i slutet på augusti.
I Sverige fattar vi ju inte riktigt hur stor Arash är i andra delar av världen. I en intervju i Sydsvenskan för några veckor sedan berättar han hur han som ende svensk som har sålt ut Gibson Amfi Theater i Los Angeles och hur han fyllde en fotbollsarena med 30000 platser tre kvällar i rad i Tadzjikistan.
Anledningen till att han är nästintill okänd i Sverige och megastor i andra delar av världen är förståss att han nästan bara sjunger på persiska. Och i Tadzjikistan finns den största persisktalande befolkningen utanför Iran.
Men i sitt gamla hemland Iran kan han inte uppträda eftersom västerländsk popmusik är förbjuden. Men han har uppträtt i Dubai dit semestrande iranier vallfärdar för att lyssna på honom.
När jag jobbade i Afghanistan för drygt två år sedan spelade jag Arash på kontoret en dag.
– Åh, gillar du Arash, sa en av våra lokalanställda afghaner.
– Eh ja, sa jag. Vet du vem det är???
– Javisst, han är jättestor i Afghanistan!
Dari, ett av afghanistans två officiella språk, är väldigt lik persiska. Ungefär som svenska och norska har jag fått mig förklarat. Så det klart afghanerna diggar Arash!
På Sydsvenskan finns ett klipp från gårdagens konsert.
