Steffanie Esse

I veckan var det äntligen dags för föräldramöte på förskolan!

Peter fick stanna hemma och natta Leon medans jag knallade på mitt livs allra första föräldramöte. Vi fick träffa rektorn som förutom vår förskola chefar över ytterligare två. Hon pratade om den nya läroplanen (visste jag inte ens att det kommit en ) och de mål som Malmö stad satt upp för förskolornas verksamhet. Sen fick vi sätta oss ned med fröknarna på Leons småbarnsavdelning. Det verkade som alla de andra föräldrarna kände precis samma sak som jag, dvs att de är helt suveräna och gör ett jättebra jobb med barnen. Känns så himla tryggt! Jag är verkligen glad att Leon fått plats där.

En av förskolelärarna berättade om Tecken till stöd för talet och gav oss kort introduktion. Det känns jättespännande och jag har redan börjat använda två av tecknen med Leon: äta och dricka. Han har inte börjat teckna tillbaka ännu men det har ju bara gått några dagar.

Vad gäller hans språkutveckling så hände en rolig grej igår. Hittills har han inte förstått om man bett honom hämta en leksak eller nåt liknande men nu testade jag att be honom hämta min telefon som låg på golvet mellan oss och han gjorde det! Han plockade upp telefonen och knatade över till mig med den! Stort, så här bra har vi inte förstått varandra tidigare

Leon badpojken. Observera den fantastiska våtrumstapeten som snart är ett minne blott!

”Mamma” och ”pappa” går sedan några veckor att urskilja ur Leons bludder. ”Titta” tror jag mig ha hört också och förskolepersonalen hävdar att han säger ”akta”. Kan man ju undra vem han har snappat upp det av?

På förskolan arbetar de med tecken som stöd till talet eftersom en del av barnen inte har svenska som modersmål. ”Bli inte förvånad om Leon kommer hem och tecknar snart” sa en av förskollärarna. Jag tittade ju lite på det i våras men kom aldrig igång och nu trodde jag det var för sent, att Leon var för gammal, men tydligen inte. Som språkintresserad jublar jag åt ett sådant initiativ och det ska bli väldigt spännande att se hur förskolan arbetar med detta.

Hittade föresten en bra översikt över barns språkutveckling från 0–3 år.

Så var det då min tur att lämna på förskolan igår. Kaxig travade jag iväg med Leon i vagnen. Med tanke på hur bra det gick förra veckan är ju ungen praktiskt taget redan inskolad, tänkte jag…

Efter att ha småpratat med personalen och de andra barnen en stund reste jag mig för att gå. Leon lekte på golvet bredvid mig. Jag kramade honom och sa hej då och försökte sätta ned honom på golvet men han ville inte släppa mig. Han började gråta och en ur personalen tog honom i famnen för att trösta. Han sträckte sina knubbiga armar mot mig och såg helt förtvivlad ut, han som knappt blinkat när Peter lämnat honom förra veckan.

Jag kände mig helt oförberedd! Allt hade ju gått så bra hittills! Jag höll på att börja lipa själv men stålsatte mig, vinkade och gick ut genom dörren. Så fort jag stängt grinden kom tårarna och jag grät hela vägen hem. Det var fruktansvärt! Sen ringde jag och fick prata med en ur personalen som försäkrade att han inte varit ledsen särskilt länge och nu var glad igen.

Tre timmar senare hämtade jag honom. Han blev jätteglad att se mig men släppte mig snart och fortsatte leka. Jag satt kvar och pratade lite med fröknarna, de intygade att det oftast är känsligare när mammorna ska lämna men att det brukar gå över ganska snabbt.

I dag stannade jag lite längre och tajmade så jag kom ungefär 20 minuter innan frukost. Leon lekte i närheten av mig och kom förbi då och då och ville upp i famnen. När det var dags att äta travade han iväg med en av fröknarna, satte sig fint vid bordet och började äta. Rummen är byggda i vinkel så jag kunde tjyvkika lite på honom från min plats i lekrummet. Han verkade inte alls bekymrad över att inte jag följde med ut i matrummet så efter en liten stund tassade jag iväg.

I dag känns det mycket bättre

Nu har Leon klarat av första inskolningsveckan på förskolan! Första två dagarna var Peter och de andra två papporna som skolar in sina söner samtidigt vara med hela tiden, på onsdagen fick de gå ifrån och sitta och fika i personalens pausrum, torsdag och fredag lämnade han på riktigt och gick hem under de två timmarna Leon var på förskolan. Jag var med på tisdagen, fick träffa personalen och de andra barnen. Tycker det verkar finfint och tror Leon kommer ha det bra där. När han skulle gå hem på fredagen fick han en liten bilderdagbok med sig att visa för sin oroliga mamma

Hittills har han varit max två timmar i taget på förskolan. När han har kommit hem har han varit helt slut och sovit middag 2-3 timmar. Nästa vecka ska han och de andra inskolningskillarna vara där upp till 5 timmar om dagen så dom både hinner äta frukost, lunch och sova middag.

”Det är så skönt när papporna skolar in, det blir så mycket lugnare då” undslapp sig en ur personalen till Peter. Jag tror dessvärre det kan stämma, jag är mycket mer hönsig än Peter. Får se hur det går nästa vecka när jag kommer hämta och lämna tre av dagarna!

Leon är på väg ut i stora världen.

Igår kom kallelse och schema från Leons förskola. Inskolningen börjar 15 augusti. Jag började lipa när jag läste brevet – ska min lilla bebis börja på förskolan och vara borta från mig och Peter hela dagarna? Jag kan inte fatta det!

Första året med Leon har gått jättesnabbt. Det är en satans klyscha men ack så sann. Nu står han, går längs bordskanten och soffan, stolpar runt med sin gåvagn, vinglar några sekunder utan stöd och börjar nog gå på riktigt snart. Han snackar, dadadadad och tatatatata, och vinkar till allt och alla hela tiden. När han skrattar låter han som Kalle Anka.

Och snart ska han börja förskolan, min lilla bebis…

I torsdags gick Leon och jag till Öppna förskolan på Familjens hus. Där träffade vi Nina och lilla Siri som är två veckor äldre än Leon. Hon kan redan rulla runt minsann. Det kan inte Leon men nu när han ligger ned på rygg tar han ibland sats och spjärnar emot med fötterna och lyfter rumpan från backen. Men sen står han där och gör inget mer. Kanske är det så det börjar, sen inser han att med lite viktförskjutning åt ena eller andra hållet så kan det börja hända grejer. Vi får se, de kommande veckorna blir nog spännande!

Jag gillar verkligen, verkligen Öppna förskolan. Jag vet att jag sagt det innan men det är ett toppenställe. Enkelt och okomplicerat, trevliga och engagerade förskolelärare och massa andra föräldrar med barn i precis samma ålder och situation. Och inte bara mammor, i torsdags var där hela tre pappor också

Lisa och Karin, som förskolelärarna heter, skriver egna barnsånger och har till och med spelat in en skiva. Sångstunden avslutas alltid med deras egna låt ”Mamma, pappa och jag”. Så här går texten:

Vaknar på morgonen, klockan är fem
Jag är pigg och vaken och det är blött i min säng.
En ny dag har börjat, ett nytt äventyr
Det är en helt vanlig dag,
och det är mamma och jag!

Mamma och jag, mamma och jag
Det är en alldeles vanlig dag,
Mamma och jag!

Jag är så liten, världen så stor
Det finns så mycket att upptäcka, här där jag bor
När dagen är slut vill jag somna i min säng
Det var en helt vanlig dag,
Och det var pappa och jag!

Pappa och jag, pappa och jag
Det var en alldeles vanlig dag, pappa och jag
Mamma och jag, pappa och jag

Text och musik: Lisa Lindell och Karin Hallbäck Stigendal

När vi sjunger den fläktar vi sakta med en sorts segelduk ovanför barnen som ligger på madrasser och kuddar på golvet. Det blir riktigt mysigt där under duken och sången känns i all sin enkelhet djupt livsfilosofisk. En hyllning till den helt vanliga dagen, sådana som livet faktiskt består allra mest av. Även om Fritidsresor och Mads Mikkelsen vill få oss att tro att det bara är semesterdagarna som är värda att kommas ihåg…

Den här veckan har vi varit på Öppna förskolan på Familjens hus två gånger. Det känns som en jättebra grej när man är föräldraledig och jag tror vi kommer hänga där en hel del. Varje dag är det sångstund och jag pratade lite med de två förskolelärare som jobbar där och de menar att Leon inte alls är för ung. Bara för att han själv inte kan sjunga med ännu betyder inte att han inte har nåt utbyte av sången och musiken. Även så små barn som han hör rytmen och förstår att det här är nåt annat än vanligt tal och sången stimulerar även språkutvecklingen.

Men det är faktiskt inte bara för Leons skull vi kommer gå dit, utan även för min. Fikat kostar 3 spänn och det finns massor av andra mammor och pappor som är precis i samma situation som jag. Känns trevligt att blanda upp bajsblöjorna med lite vuxensnack också

Förskolan är genuscertifierad också. Ska bli spännande att se vad det innebär.