Jag älskar Bokskogen (eller Torups rekreationsområde)! Men varje gång Peter och jag åkt ut dit för att promenera har det slutat med att vi grälat. Alla två gångerna. Mina höga förväntningar har på något sätt krockat med hans inte alltför stora intresse av strapatser i skog och mark. Både gångerna har vi muttrande och surande gått nån kort promenad och åkt hem ännu surare än vi kom dit.

Så på självaste midsommar var det dags för vårt tredje besök i Bokskogen. Himlen var oroväckande mörk men jag oroade mig mindre för vädret och mer för oss. Skulle vi börja gräla en tredje gång? I såfall kanske det var ett tecken på att det var dags att radera ut Bokskogen från vår gemensamma karta och satsa på något annat?

Vi kom dit. Vi parkerade. Vi började gå runt trekilometersslingan. Vi pratade. Det droppade lite från himlen men vad gjorde väl det. Vi fotade lite. Vi pratade lite mer och gick lite till… och sen hade vi gått hela slingan och inte bråkat en enda gång! Fantastiskt, förtrollningen är nu bruten!

Och såhär glada och nöjda såg vi ut efter målgången! (hade det inte vart för öronen hade smilet gått runt på mig )

Vi tog den korta Dansbanestigen.

Peter är skeptisk men får till ett leende iaf

Peter är skeptisk men får till ett leende iaf

Läskiga grenar som ringlar sig längs marken.

Skogen är kal och marken hal.

Mätt efter middag på Ystads Saltsjöbad.

Ny scarf och ny tröja.