svårplacerad
Tingsrätten dömde den vårdare på Kronobergshäktet, som smugglat in en mobiltelefon och brev till en häktad med restriktioner, till 3 månaders fängelse. Svea hovrätt valde att fördubbla straffet till 6 månader eftersom man inte ansåg det faktum att vårdaren skulle förlora sin anställning som en förmildrande omständighet.
Vart ska en sån person avtjäna sitt straff? Han kommer ju bli avskydd av både medintagna och personal vart han än kommer.
Facebook-kommentarer
steffanie (2)
Angela (1)
Anna (1)
Leo (1)
En annan intressant fråga är: hur ska vi straffa de människor, som, genom att hålla människor inspärrade och isolerade, plågar och driver dessa människor till vansinne, ibland hela vägen till självmord?
David N.
28 Nov 03 at 3:36 f m
Vad menar du?
steff
28 Nov 03 at 3:40 f m
Du nämnde restriktioner, vilket ofta innebär att man nekas all kontakt med andra människor än häktespersonal, och all möjlighet att få information från omvärlden. Du får ursäkta mig, men jag är militant motståndare till möjligheten att isolera en person mer än möjligen ett par veckor.
I Sverige låses människor in isolerade, ibland i flera månader, och far fruktansvärt illa. Jag vill kräkas när jag tänker på det.
Om killen varit isolerad i mer än två veckor, så borde vårdaren få medalj för det han gjorde. Och hovrättens ledamöter borde få smisk och sättas i stock utanför kyrkan, som på den gamla goda tiden!
David N.
28 Nov 03 at 4:24 f m
David>> Det oerhört sällsynt att en häktad sitter med totala restriktioner (dvs utan tv, dagstidningar och enbart tillåts kontakt med advokat, polis och häktespersonal) i mer än några dagar. Efter utredningsarbetets inledningsfas får de flesta häktade tillgång till teve och tidningar.
”Normala restriktioner”, som innebär att de häktade bara får tala obevakat med sin advokat men kan lyssna på radio, titta på teve och läsa dagstidningar, kan däremot fortgå ända tills rättegången är avslutad. Under denna period, som tyvärr kan bli flera månader, kan den häktade, efter beslut av åklagaren, få tala i telefon och få besök av familj och vänner under övervakning.
Den aktuelle Kronobergsvårdaren, som smugglat ut brev och in mobiltelefoner till häktet, har begått ett oerhört allvarligt brott. För om han verkligen gjorde det av människokärlek så kan man undra varför han tog 5000 spänn för besväret. Nej du, han får banne mig ingen medalj av mig! Skämmes borde han!
steffanie
28 Nov 03 at 9:32 f m
Dessutom finns NGO-organisationer som Röda Korset på häktet om den intagne vill träffa andra människor än häktespersonal, men inte får på grund av restriktionerna.
steffanie
28 Nov 03 at 9:37 f m
Det var ett inslag på Blinknytt ikväll om att man i Eskilstuna skulle införa störsändare för mobiltelefoner på anstalten där. Jag förstår inte riktigt hur man skulle få personalens telefoner att fortfarande fungera, som de påstod var möjligt.
Förresten är det svårt att se vad man själv skrivit om man väljer ”Preview”. (I IE6)
David Pettersson
29 Nov 03 at 2:48 f m
Tänkte på det att om han nu smugglat in grejer åt folk så borde han väl inte vara jättehatad ute på anstalterna..? Tvärtom kan han ju bli en tillgång som vet hur rutinerna funkar.
Nåväl, allvarligt talat så finns det en tanke med att ha restriktioner för vissa häktade, så att bryta dem är naturligtvis inte så klokt. T ex kunde ju den häktade ringa och se till att stöldgods flyttas, vittnen hotas eller nåt annat kul som rättsväsendet haft skäl att förhindra. Man delar ju inte ut restriktioner med hjälp av tärning direkt.
Carina
1 Dec 03 at 8:29 f m
Tycker nog att denna person kan ta sitt straff precis som alla andra får göra, när man arbetar som plit så vet man exakt vad man riskerar om man gör si eller så, sen att man kan tycka illa om att se en person sitta isolerad är väl en helt annan sak, man kan tycka vad man vill om isolering, men det finns nog oftast en ganska bra orsak till att man hamnar där, förstår inte varför man ska tycka synd om folk som sitter på kåken, dom har väl tagit sig dit själva, alla mäste väl ta eget ansvar för vad dom gör, eller ?
Waverider
1 Dec 03 at 9:08 f m
Ta fallet Stefan Holmlin, där en man fick sitta på fulla restriktioner i tre månader (!). Stefans föräldrar vittnar om att deras son fick ångest av blotta tanken på den tid han satt isolerad på häktet. Stefan friades helt från alla anklagelser, men han fick svåra men av sin tid i häkte och som anklagad. I dag finns Stefan inte bland oss längre. Han tog sitt liv den femte april 2002. Stefans fall är tyvärr inte otypiskt för fall av det brott han anklagades för: incest.
Isolering är en psykiskt nedbrytande behandling, även i de fall där man inte har fulla restriktioner, utan tillåts se på radio och tv och träffa välgörare från Röda korset. Den psykiska nedbrytningen är en nackdel för den anklagade. Hur ska man kunna stå upp och försvara sig själv efter flera månaders psykiskt påfrestande isolering? Att häktas är en nog så otäck upplevelse. Att maktlös tvingas bli åskådare, om man ens får bli det, till rättsprocessen, är än värre.
Isoleringen ger också åklagaren och polisen ett antal ojusta fördelar. För det första kan åklagaren fritt gå ut till pressen och svartmåla den anklagade eller delge pressen vilken information som helst, medan den anklagade i värsta fall inte ens vet vad som sägs om honom, och inte på något sätt kan försvara sig. Advokaten beläggs ofta med yppandeförbud, vilket innebär att inte heller han kan komma till den anklagades försvar.
För det andra så elimineras rätten att försvara sig själv effektivt. Den åtalade berövas alla praktiska möjligheter att aktivt delta i uppbyggandet av sitt eget försvar, om han nu ens är i psykiskt skick att göra det efter den omänskliga behandling han utsatts för.
Det är bara några av invändningarna jag har. Jag är trött och har inte sovit på något dygn, men det är i alla fall ett svar på ditt inlägg, om än senkommet.
/David
PS. Om vårdaren tog emot pengar, så rörde det sig om en muta. Sådana är även jag mot.
David N.
7 Dec 03 at 3:14 f m
Man får ju hela tiden göra avvägningar för såna här åtgärder och jag anser inte heller att man ska ta till dem oftare eller mer långvarigt än vad som är absolut nödvändigt. Med allt vad det innebär av prioritering av fallet osv.
Men. Några saker undrar jag var du fått ifrån; Skulle åklagaren gå ut i pressen och svartmåla den häktade? Vilka fördelar (som du säger) hade du tänkt att han skulle han få av det? Du tror väl inte det är åklagaren som springer runt och viker ut folk i media? Åklagaren och de som är ”riktigt” involverade håller noga tyst – för DET är till deras fördel – medan periferinissarna fantiserar för pressen. Det kunde vi bl a se i fallet ”35-åringen”. Och vilken annan ”information” han skulle babbla runt om förstår jag inte. Läser och hör man vad de faktiskt säger i intervjuer så är det – ingenting. Vad han däremot kan säga är de officiella misstankar man har, men där gäller det att kunna sina svenska och förstå att det just är misstankar, det som utreds, det man inte vet men vill veta, det gäller och inte som vissa av media och allmänhet tror – vad människan HAR gjort de facto.
Vad gäller sitt eget försvar har ju inte åklagaren beviset klart, det är därför personen har restriktioner, och alltså finns inget att försvara än. När åklagaren har något han kan använda så får försvararen veta det och DÅ först blir det aktuellt med försvar. Jag menar, annars vore det som om jag sa ”jag är inte kannibal” och hela världen står frågande ”nähä, är nån som sagt det då”.
Carina
8 Dec 03 at 12:35 e m
För det första: En anklagad har tre arenor att försvara sig på:
1. Den rättsliga arenan, d.v.s. gentemot poliser, åklagare och idomstol
2. Den privata arenan, gentemot familj, vänner och bekanta
3. Den offentliga arenan, d.v.s. i media
Alla dessa tre arenor är viktiga. Om man inte får en chans att förklara sig inför familj och vänner, så får dessa bara höra vad åklagaren och polisen väljer att offentliggöra. Det skapar inte bara stress och relationsproblem (Förklara gärna för en femåring varför han/hon inte får prata med pappa eller försök lappa ihop ett äktenskap som kraschat p.g.a. en lång häktningsperiod.) utan man måste ofta direkt försvara sig gentemot människor som annars bara får sin info från motparten (och den är knappast till den anklagades fördel). Att frikännas i domstol är en sak, att övertyga människor i sin omgivning är en annan. Om det enda de har hört är åklagarens/polisens åsikt under en lång tid… Do the math!
Den offentliga arenan är extremt viktig, oavsett om det är åklagare och polis som sprider påståenden om att man är skyldig eller inte. Kvällstidningarna driver ibland hetsjakt, och då är det inte juste att den anklagade sitter isolerad och att advokaten har yppandeförbud.
Att åklagare och polis ibland sprider oriktiga uppgifter är oförnekligt. Ett typexempel är Joy Rahman-fallet, där åklagaren påstod att Joy Rahmnan var en otrevlig och skum person, som var beroende av spel och alkohol. Några belägg för påståendena presenterades aldrig, men Rahman blev svartmålad.
Domare och nämndemän läser tidningen och ser på TV. De påverkas av detta, antingen de vill eller inte och antingen de är medvetna om det eller inte. Både deras och allmänhetens uppfattning påverkas av det som sägs och skrivs i media. Därför är det extremt viktigt att bägge sidor får säga sitt och att inte en sida ensidigt hindras från detta.
Man måste också tänka på, när det gäller domstolsbiten, att en åtalad som är psykiskt nedbruten inte har kapacitet att vare sig delta i sitt eget försvar (vilket är en RÄTTIGHET) eller ens bedöma om han/hon får ett fullgott försvar. Det är inte en acceptabel situation.
Du säger attåklagaren ”inte har beviset klart”. En av mina poänger är att försvaret också måste få göra sina utredningar, och man kan inte räkna med att polisen gör allt som krävs. Människor har en naturlig tendens att söka efter fakta som bekräftar deras åsikter och nedvärdera de fakta som går emot dem. Försvarets och deras motpart (för det är polisen och åklagaren när de väl frihetsberövat någon) kan ha helt olika åsikter om vad som bör prioriteras i sammanhanget, något som ofta poängterats i samband med Holmlin-fallet, som jag talat om tidigare. Polisen kan mycket väl avfärda något som försvaret anser viktigt, och då kanske den enda chansen är att försvaret aktivt bedriver arbete för att samla material. Och det kan inte vänta tills åklagaren offentliggör sin utredning, och det kan inte nödvändigtvis genomföras om huvudpersonen sitter isolerad.
Hursomhelst, mitt huvudargument mot långvarig isolering är att det är en grym och omänsklig behandling, att jämföra med tortyr. I sådana fall finns inga överväganden att göra. Att isolera en människa under längre tid strider mot människans grundläggande rättigheter. Rättigheter är ”trumfkort”, som Ronald Dworkin uttrycker det. De slår alla andra ”kort” (argument). Det finns inga värden som kan motivera att man kränker en individs grudnläggande rättigheter och därmed är isoleringen förkastlig. Det finns helt enkelt saker som är mycket viktigare än frågan om vad som är praktiskt för polisen och deras utredning.
David N.
9 Dec 03 at 9:07 f m