Surpuppa där!
Jag har vart på dåligt humör i några dagar nu och när jag ser mitt tjuriga ansikte i spegeln blir jag om möjligt ännu tjurigare. Sauertopf Steffanie gefällt mir nicht! Jag vill ju vara en glad tjej, så varför sitter jag här och hänger läpp?
Jo, jag vet faktiskt varför. Det går inte så bra med tyskan som jag hade tänkt mig. Det känns liksom ännu svårare att snacka med folk i köket nu än vad det gjorde när alla var nya och osäkra. Hur är det möjligt? Jag trodde det skulle bli lättare med tiden! Icke. Det känns nästan som tåget gått 
Österrikarna verkar sinsemellan ha blivit jättebra vänner medans jag fortfarande är kvar utanför. Det sitter ofta ett gäng ute i köket och snackar och de ser alltid ut att ha väldigt trevligt. Jag hälsar naturligtvis när jag kommer dit och ibland tränger jag mig ned och försöker se ut som om jag hör dit, men nån vidare framgång kan jag inte påstå att jag har. Jag fattar knappt hälften av vad som sägs när de pratar på sin jäkla rotvälskedialekt och så fort nån frågar mig nåt ser jag ut som ett frågetecken. En mupp helt enkelt. Så det är inte så ofta nån säger nåt till mig.
Buuuuuuääääääääh!
Om ni har sett Lejonkungen och minns scenen när Timon bölar högt och ljudligt och tårarna sprutan som fontäner, så är det ungefär så jag ser ut nu
Men mitt i tårafloden börjar jag skratta! För inte hjälper det att sitta på kammaren och böla. Nä. Spotta i nävarna och gå ut i köket och prata med dom livsfarliga österrikarna då! För dom lär ju knappast slå in dörren till ditt rum och tvinga dig att prata med dom!
Varför skall allt vara så himla svååååååårt?
Facebook-kommentarer
steffanie (2)
Angela (1)
Anna (1)
Leo (1)