primitiva känslor
Mitt bidrag till Bloggstafetten. Ämnet jag fick av Tonårsmorsa är:
“Vad får dig att känna dig primitiv? Vad får dig att tycka att andra människor är primitiva?”
När civilisationens fernissa krackelerar. När självkontrollen inte fungerar. När ilskan, skadeglädjen, hämnden eller girigheten tar över. Då känner jag mig ociviliserad och primitiv. Och efter de reglerna dömer jag såklart mina medmänniskor också.
Med det inte sagt att primitiva känslor inte kan vara berättigade. Och rent av väldigt befriande just i stunden. Fast i det långa loppet för de mest med sig problem. För både individen och samhället. Därav de samhälleliga
kontrollmekanismerna som rättsapparat, inkomstskatt och tio guds bud.
Ämnet som jag skickar vidare till Sassas samlade svammel är litterärt:
I vilken roman (eller romansvit) skulle du vilja vara en karaktär, vilken sorts person
skulle du vara och hur skulle din medverkan förändra historien? 
Intressant läsning. Roligt att du skrev något som var kul att läsa även om det är svårt att ta ämnen av andra.
Tonårsmorsa
25 Aug 08 at 7:04 e m
Primitiva känslor… de flesta känslor är nog primitiva. Särskilt de som har med vår överlevnad att göra; mat, sömn, sex, rädsla.
Rädsla är nog den största boven om man ska säga så… De gånger vi fungerar icke-funktionellt är det ofta en rädsla som ligger bakom. Man känner sig hotad eller kränkt på något sätt och det är alltså en rädsla som ligger till grund för det.
Vi är primitiva varelser, även om vi inte vill tro det.
Ludmilla
18 Sep 08 at 7:49 f m
Tonårsmorsa>> Ja, lite klurigt är det. Får erkänna att jag inte tände på alla cylindrar inför uppdraget. Men det är ju lite tjusningen med stafetten!
Ludmilla>> Ja så är det nog. Och innan man upplevt sådana situationer är det svårt att föreställa sig hur man funkar.
steffanie
21 Sep 08 at 2:02 e m