Recently in dagbok Category

I dag vaknade jag strax efter nio. Jag klev upp, klädde på mig träningskläder, borstade tänderna, tämjde hårruffset och cykade sedan ned till iTrim i Västra hamnen och tränade ett pulspass. Det var väldigt bra gjort av mig!!!

Nu sitter jag nyduschad, dricker kaffe och ser snöflingorna singla ned utanför fönstret. En bra början på en dag som förhoppningsvis kommer bli ännu bättre :)

Jag har givit mig själv datorförbud utanför arbetstid på grund av en svårbotad nackspärr. Det är därför det är lite glest mellan inläggen här just nu.

Jag blir långsamt, långsamt bättre tack vare akupunktur, elbehandlingar och olika övningar som sjukgymnasten lärt mig.

Lessons learned: sluta aldrig träna!

I en artikel i Sydsvenskan från november kan man läsa om Noah och hans föräldrar och hur det kom sig att Noah blev just Noah. Mamma Sabine berättar att hon fick namnidéen när hon tittade på Cityakuten där en av skådespelarna heter Noah Wylie. Artikeln fick mig att fundera på mitt eget namn och hur jag uppfattar det.

Mitt första minne är att mitt namn är konstigt, långt och svårt att stava. Speciellt s-et i början var klurigt. Länge trodde jag dessutom att jag var den enda i hela världen som hette Steffanie. Emedan det fanns andra Magnusar och Lindor fanns det ingen annan som hette Steffanie. Jo föresten, min kusin i Tyskland. Men henne träffade jag ganska sällan.

Minns ni tvserien »Par i i hjärter« (orginaltitel »Hart to Hart«)? Där hette den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Stefanie Powers och jag tyckte det var kul att det fanns åtminstone en person till i världen som hette samma som mig. Även om hon stavade annorlunda.

Jag sörjde att det aldrig fanns några nyckelringar, muggar, tandborstar eller nallar med mitt namn på när jag var barn. Min syrra Anna slapp det traumat. Kanske hade mina föräldrar fått en tankeställare när hon föddes sju år efter mig...? ;)

Eftersom jag förutom ett klurigt och svårstavat förnamn även är utrustad med ett konstigt efternamn är jag van vid felstavningar. Jag borde ha samlat på dem men man tröttnar liksom. När jag pluggade i Österrike tänkte jag »Äntligen!« Nu kommer jag med mina tyska namn få uppleva hur det känns att slippa bokstavera varje gång jag säger vad jag heter!

Men icke!

I den tyskspråkiga sfären finns det nämligen inte enda jävel som stavar Steffanie med två ff i! Mina föräldrar hade liksom försvenskat stavning på mitt namn genom att lägga till ett f. Schyst! Så istället för ett felstavat efternamn fick jag helt plötsligt ett felstavat förnamn. Tillbaka på ruta ett.

Men jag gillar faktiskt mina namn, även om jag låter gnällig nu. På något sätt tror jag man blir sitt namn. Jag har svårt att tänka mig som en Emma till exempel, som annars var favoritnamnen när jag var yngre. Och jag har väldigt svårt att se mig med ett annat efternamn är just Müller. Det skulle vara nåt annat konstigt i såfall, som matchar Steffanie. Ett son-namn är uteslutet, smaka på Steffanie Johansson till exempel. Det låter ju helt horribelt!

Min lillasyster Anna har namnmässigt haft det lite bättre förspänt. Men man undrar ju hur våra föräldrar tänkte när dom döpte oss? (som en av mina arbetskamrater undrade för nåt år sedan). Han tyckte syrran borde hetat Jennifer eller nåt liknande.

Tja... Steffanie och Jennifer... ?
Låter lite som Bill och Bull!
Eller Piff och Puff!

Steffanie och Anna är nog trots allt bäst... :-)

Ni kanske undrar vad jag gjort hela kvällen? Jo det ska jag berätta för er! Frilagt tårtor! Och inte vilka tårtor som helst utan värsta smarriga drömtårtorna som min blivande svägerska Helena, tillika konditor, tillverkar. Jag hjälper henne med en broschyr till sin nystartade firma :-)

Idag när jag vaknade av att Peter skulle gå till jobbet upptäckte jag att det var nåt gult utanför fönstret som kämpade för att komma igenom rullgardinen.

DET VAR SOLEN!!!

Tänka sig, den har vi inte sett i Malmö på många dagar. Så roligt att den ville komma på besök, jag ska genast bege mig ut och njuta av dess livgivande strålar!

(efter kaffet och morgonsurfen såklart ;-))

I torsdags gick hennes Modell 2007-finalen av stapeln på Sturecompagniet i Stockholm. Jag var där såklart - tillsammans med resten av den influgna redaktionen som vanligen har sin bas i Malmö.

Vi bodde flott på hotell alldeles vid Hötorget och hade nästan krypavstånd till Stureplan och festlokalen. Min kollega/stylist/sminkös Lotta såg till att jag fick värsta partylooken och vilken kväll det blev! Fullt ös hela kvällen och halv tre satt jag och skickade totade ihop ett pressmeddelande som gick ut till den samlade världspressen om att Maja Granberg från Borlänge blivit hennes Modell 2007!

Dagen efter sov vi ut och tog sedan flyget hem till Malmö igen. Jag hann vara hemma i exakt 45 minuter innan det var dags att ta sig till Centralen och möta upp mamma som kom med tåg från Göteborg. I dag sprang vi Lucialoppet anordnade av Björnstorps IF i Skrylle-området utanför Lund. 4,5 km i regn och snålblåst. Men efteråt fick alla glögg och pepparkaka och så då tinade vi upp lite. 28.11 och blev min tid och jag är nöjd. Nu kan det bara bli bättre... ;-)

Efter hemkomsten till Malmö blev det shopping på stan: inga julklappar men väl en snygg vinterkappa och ett par stövlar till mig!

På blixtvisit hos syrran i Lapplands Väsby sedan igår kväll. Hundpromenad (3435 steg) och mycket prat. Ikväll det glittrig final på hennes Modell 2007 på Sturecompagniet. Wow och pirr, måste erkänna att jag är lite nervös trots att min roll i det hela är mycket blygsam :)

Har lyckats sumpa pinkoden till min mobil så jag är okontaktbar för närvarande. Hoppas få en ny senare idag...

Flexade ut från jobbet redan vid 13-tiden. Promenerade hem genom Slottsparken. Hittade den här pojken som fått röda, fina vantar av nån snäll förbipasserande. Gick hem och drack kaffe, tvättade veckans tvätt och städade. Sen kom Peter hem och lagade middag. Tur det för jag var alldeles slut. Imorgon ska jag upp ganska tidigt och springa långpass. Borde med andra ord masa mig i säng nu. Gonatt!

 
I februari kommer Peter och jag plaska runt i den här poolen! Bara så att ni vet... :-)

Jag bläddrar bland Thailandsresorna på nätet och suckar suktande bakom skärmen. Ska vi ha råd? Får vi ledigt? Fan vad sugen jag är på att komma iväg från det här gråa, disiga, våtkalla omslaget som lagt sig platt över Malmö. Vintern är inte min prajmtajm överhuvudtaget. Tänk, förra året slapp jag det här för då var jag i Afghanistan! I och för sig påminner vintern i Mazar-i-Sharif ganska mycket om den skånska diton, men jag vill minnas att det var ljusare och inte lika kallt. Dessutom hade jag rätt mycket att göra och mindre tid att tycka synd om mig själv på... ;-)

I dag ska vi åka till återvinningsstationen med ett ton sopor. Sannerligen ett nöje värdigt en novemberkväll som denna!

Precis när jag klippt mig och köpt mitt livs första plattång för att kunna hålla luggen i styr slår Modette-Eleonore fast att det är inne med svampfrilla och ute med platttång!

Fan. Ute i töntkylan igen.

Hur ska man egentligen göra för att leva hälsosamt samtidigt som man inte gör avkall på allt gott och roligt?

Det är en frågeställning jag förmodligen kommer få brottas med under resten av mitt liv.

Att följa ett kostprogram eller ett träninsgprogram under en period är ju inget problem om man är motiverad och tycker det är kul.

Men hur lyckas man förändra sina vanor så att man på sikt oftare väljer rätt än fel?

Att året om vara en tränande människa som finner det lika naturligt att snöra på sig löparpjucken en vintrig januarikväll som en solig sommardag?

Att äta gott och hälsosamt i veckorna och vänta med godiset och efterätterna till helgen?

Att ta de tillfällen i akt som ges till vardagsmotion?

Hur fan inkorporerar man detta så att blir en del av ens personlighet?

Mina vänner, det är mitt livs Gretchen-fråga! Råd och dåd emottages tacksammast i kommentarerna :)

Andra bloggar om: hälsa, träning, kost

Flexade ut redan vid halv fyra idag och tog en omväg hem. Gick längs Ribban, förbi Kallis och en bit till. Stannade och tömde ur sanden ur skorna. Svängde in mot stan igen och tillbaka via Rönneholmsparken. Fotograferade några vackra löv. Njöt.

Andra bloggar om: malmö, ribban, flextid, höst, höstlöv

Nu har bilpoolen vi är medlemmar i placerat två volvosar precis utanför våran dörr! Helt fantastiskt! Jag är sååå lycklig!

Andra bloggar om: bilpool, volvo, hästhagen.

Drabbades av nackspärr idag och fick lomma hem relativt tidigt från kontoret. Nu ligger jag i sängen och lyssnar på Kents nya skiva Tillbaka till samtiden och tycker synd om mig själv. Jag känner mig helt stelopererad... Rörligheten i horisontalplanet är hyffsad, men vertikalt är det tvärstopp. Jag kan varken titta upp eller ned. Det är synd om mig! Men Tillbaka till samtiden är bra, som tur är.

Husmoderskurer som botar nackspärr emottages tacksamt!

Andra bloggar om: kent, tillbaka till samtiden, nackspärr, flextid.