Merete Mazzarella har upptäckt internet!
Och poletten har nästan trillat ned! För några år sedan intervjuades Mazzarella i Hufvudstadsbladet och uttryckte sig lite, ska vi säga onyanserat, om internet och dess kommunikationsmöjligheter
Mazzarella, som är professor i nordiska språk vid Helsingfors universitet, var då besviken på sina studenter. De möttes liksom inte på riktigt, de brann inte för något och framförallt producerade de inga engagerade tidskrifter på källarbelägna stencilatorer, som jag förmodar att Mazzarella själv ägnat sig åt under sina rödvinsbestänkta universitesår nånstans i ett avlägset 1968 (ren elak spekulation från min sida, jag vet förstås inte vad M. tillbringade sextiotalet).
Men vad gjorde då Mazzarellas studenter istället för revolution? Jo, de skrev e-post! Kan ni tänka! E-post! Detta fasansfulla passiviserande otyg som säkerligen är djävulens påfund. Eller vad vet jag? (jag ska mejla Kristi Brud och fråga)
Anyway, jag använde Mazzarellas bristande insikter om internetkommunikation i en indignerad artikel med titeln ”Samtalet är dött – Länge leve samtalet! Om Internets roll för den framtida borgerliga offentligheten” som jag producerade nångång under min journalistutbildning.
Min lärare var skeptisk. Hon är också professor så det kanske hänger ihop med det. Anyway, nu verkar i alla fall Merete Mazzarella fattat poängen, iallafall delvis, för i understreckaren i dagens SvD (finns ej på nätet ännu) skriver hon om ”moderna litterära gemenskaper” och syftar då på webbplatser som t.ex Bokringen där folk möts för att diskutera böcker. Mazzarella verkar dock inte ha varit ute på internet själv (hon kanske fortfarande sitter i källaren och klappar om sin stencilator, vad vet jag) utan baserar sin artikel på boken ”Läsarnas nätverk. Om bokläsning och internet” av Petra Söderlund.
Att människor möts på nätet och till och med blir kära i varandra är inte konstigare än att folk i äldre tider hade distansföhållanden som de upprätthöll medelst brevväxling, konstaterar Mazzarella. Men när det kommer till böcker är hon mer skeptisk till internets möjligheter. Mediet är flyktigt och möter man på an avvikande åsikt vänder man kanske hellre diskussionen ryggen än att bemödar sig med att bemöta kritiken. Där har hon en poäng och det gäller ju inte bara bokdiskussioner, utan i lika hög grad alla diskussioner på nätet. Även i bloggar, vilket Jenny och jag stötte på när vi skrev vår c-uppsats.
Mazzarellas (och Söderlunds) tråkiga slutsats blir att äkta bokdiskussioner nog måste nog ske i verkligheten, bland riktiga människor, utanför internet och hennes slutkläm blir:
Det är möjligt att jag tillhör den generation som tacksamt tar fasta på allt som antyder att nätet har sina begränsningar [...]
Ja Merete, det gör du!
Själv tillhör jag kanske Mazzarellas motsats. Jag kastar mig glatt över allting som är digitalt men blir lite trött när folk är så enkelspåriga och tror att det måste vara antingen eller.
Varför kan man inte ser internet som en förlängning av verkligheten, istället för en ersättning för den. De flesta internetanvändarna är helt normala människor som på nätet beter sig ungefär som det gör i verkligheten.
Sluta fenomenalisera internet! Och sluta tro att det är en ersättning för något annat. Internet är en utvecklad form av kommunikation, inget tillhåll för asociala nördar som inte klarar av att mötas öga mot öga.
Facebook-kommentarer
steffanie (2)
Angela (1)
Anna (1)
Leo (1)
Det tog videon ett decenium från att vara en debatterat media till en del i vardagen. Internet(läs World wide webb) är nästan där nu. Nästa år 2005 har internet varit i allmänhetens närhet i 10 år.
Jag tar då 1995 som året de flesta hade hört talas om Internet och www var ett begrepp.
Att det fortfarande kommer finnas tröga konservativa krafter mot internet får man alltid räkna med.
Bengt
12 Nov 04 at 10:18 f m