LPA-GOT-ARN
Jag känner mig nästan otrogen när jag säger det, men känslan av att nalkas Stockholm med flygbussen från Arlanda igår var underbar. ”Äntligen hemma” kände jag, göteborgaren, när bussen svängde in på Norra Stationsgatan och välbekanta Vasastadens fasader passerade utanför bussfönstret. Vid S:t Eriksplan hoppade jag av och bytte till gröna linjen, även om jag nästan borde åkt ända till Cityterminalen bara för känslan. Känslan att trängas på Centralstationen en söndagkväll med alla de andra resenärerna som spenderat jul och nyår hos farmor i Falköping eller mormor i Mockfjärd. ”Jag är storstadsbo som vart på vift minsann men nu är jag hemma i Stockholm igen. Gudskelov!”
Lillasyster läste klart en bok på semestern som hon tyckte jag borde läsa. Jag skulle nog gilla den sa hon.
Den ser rätt oansenlig ut. Omslaget är definitivt inte lockande och baksidetexten är också rätt trist. Jag skulle förmodligen ställt tillbaka den på hyllan och lämnat Pocket Shop med nån annan bok om jag fått välja själv. Men boklös på Gran Canaria har inte så mycket val, jag slog upp första sidan i torsdags kväll. Sedan dess har jag bara lagt ifrån mig boken då jag duschat eller sovit. Den är underbar!
Jag har aldrig läst en bok som fått mig skratta högt mitt bland massa okända människor på ett fullsatt flygplan. Killen i stolen brevid trodde nog jag var helt knäpp medans damen tvärs över mittgången diskret lutade sig fram för att få en glimt av omslaget. Jag var tvungen att slå igen boken och tänka på Göran Persson för att kunna sluta skratta. Men så fort jag slog upp den igen kom fnisset tillbaka och tillslut skrattade jag så jag frustade. Tårarna sprutade och jag torkade desperat med en servett och försökte behålla någon sorts värdighet. Det gick inte så bra.
Jag kan inte annat än att varmt rekomendera ”Vattenmelonen” av Marian Keyes.
Det är nytt år också och dags att bli en ny människa igen. Börja banta, börja träna, sluta röka, sluta dricka, diska och städa oftare, höra av sig oftare till kompisarna, plugga flitigare, läsa nobelpristagare i litteratur, engagera sig politiskt. Bli en såndär medveten människa som hellre demonstrerar mot rasism än tittar på Rederiet. Är det jag det? Njae… jag är osäker på vart jag skulle passa in. Men en sak vet jag, det i Sverige nybildade organisationen Attac har lyckats väcka mitt intresse. Den skulle jag vilja veta mer om. Nån som vet nåt? Berätta!
Facebook-kommentarer
steffanie (2)
Angela (1)
Anna (1)
Leo (1)