Recently in tv och film Category

Förra veckan sände SVT »Död och försvunnen« från BBC (orginaltitel »Conviction«). Sex avsnitt totalt som visades mellan tisdag och söndag. Jag bänkade mig mangrannt framför ettan alla dagar utom lördag då det krockade med »Kommissarie Lynley« på tvåan. Vilken utomordentlig dålig planering att sända brittisk deckare i två SVT-kanaler samtidigt!

»Död och försvunnen« var såklart mycket spännande och välgjord. BBC verkar inte kunna misslyckas med sina deckare. Jag gillade också greppet att sända alla avsnitt på rad så man slapp vänta en hel vecka på uppföljningen. För egentligen är jag dödstrött på det där oldschool-sättet att titta på teve och minns inte när jag lyckades följa en ett-avsnitt-per-vecka-serie sist. Nä, antingen får det vara en serie med avslutande avsnitt som sänds varje dag och som man kan missa då och då utan att för den skull förlora grepp om handlingen (typ »CSI«), eller så får det vara en miniserie med 2–3 avsnitt som sänds under en helg. Hörde ni det, SVT? :-)

Look kid, I shouldn't have to explain myself. I'm from the old-school. You wanna raise your hand, you give her your last name. Then it's none of my fuckin' business. Until then, keep your hands in your pockets. We understand each other?

Nymuckade Richie Aprile läxar upp Tony Sopranos hantlangare Christopher Moltisanti som är sambo med den förstnämndas brorsdotter i tredje avsnittet, andra säsongen.

Ja, jag vet att jag ligger lite efter... Citatet finns till och med som Memorable quote på IMDb.

Jag har börjat titta på TV8 - hur konstigt är inte det?

Allt började när vi fick igång teven men inte hade ställt in kanalerna rätt. Helt plötsligt var TV8 på treans plats och jag fann mig själv parkerad i tevesoffan redan klockan 10 på förmiddagen.

Förmiddagsteve - höjden av dekadens!

Fast jag tröstar mig med att programmet Selling yourself nog är nyttigt. Lite som havregrynsgröt. Programidéen är att hjälpa en arbetsgivare hitta rätt person till ett utlyst jobb. Fem utvalda kandidater får gå igenom ett antal tester vars syfte är att vaska fram den mest lämpade personen. I dag sökte man en bröllopskoordinator. Igår en projektledartrainee till en reklambyrå. I förrgår en fastighetsmäklare.

Förutom en representant från arbetsgivaren sitter två experter med: kroppsspråksexperten Rod Cornwell och rekryteraren Sam Landes. Det första kandidaterna får göra är att presentera en 60 sekunder lång pitch där de förklarar varför just de är mest lämpade för jobbet. Panelen sitter uppradade och den jobbsökande får gå in, ställa sig framför dem och ... sälja sig själv stenhårt. Situationen påminner lite om Idol och Sam Landes är minst lika elak som Kishti Tomita i sina glans dagar.

Bland de fem kandidaterna finns det ofta en som känns solklar redan från början, men det är sällan han eller hon som verkligen får jobbet. Oftast är det en person som gör dåligt ifrån sig från början, men inte tillräckligt dåligt för att åka ut, och som sen hämtar in under det praktiska momentet och under den timslånga grillningen, som är de två följande stegen.

Eftersom jag själv befinner mig i jobbsökarfasen just nu är Selling yourself i högsta grand relevant och intressant. Alltid lär man sig något på andras fel eller rätt. Och det är uppmuntrande att även de som är så nervösa att de börjar stamma eller nästan lipa under sin pitch ändå går vidare, eftersom rekryterarna förstår att situationen är krävande och "ser" att personen har mer att komma med.

Jag är lite skadad nu. När vi tittade på CSI:NY idag (Open and Shut) och de nämde namnet på gatan där mordet skett var jag tvungen att kolla upp det på kartan. Morton Street ligger i Soho, inte så jättelångt från Washington Square Park där vi satt och pustade ut en stund på väg till Apple Store på Prince Street i onsdags. Bara så att ni vet... ;-)

Originaltitel: Hot Fuzz
Regissör: Edgar Wright
År: 2007
Var: på Filmstaden i Malmö
Handling: Den överambitiösa Londonsnuten Nicholas Angel blir förflyttad till en liten håla med landets lägsta kriminalitet. I allafall enligt statistiken men Nicholas hinner såklart knappt anlända innan han inser att allt är fejk. Lokala puben serverar gladeligen alkohol till underåriga och poliskollegorna kör rattfulla. Bland annat. Sen inträffar det ena mystiska dödsfallet efter det andra och Nicholas börja ana oråd...
Omdöme: Filmen var rolig, men den ballade ut lite med några never-ending pangpang-scener på slutet. Tre av fem getingar.

Igår kväll kom jag till den skrämmande insikten att jag har vissa likheter med Monica i Vänner! Vi bär nämligen båda på övertygelsen att duschdraperier som inte dras ut efter duschning möglar!

Lät mig släpas med på X-Men III igår och blev förvånad över det relativa djupet i denna actionrulle. Frånsett de våldsamma scenerna ställdes en hel del intressanta frågor:

1. Om man tillhör en grupp men inte delar dess majoritetsuppfattning - finns det frågor som är så viktiga att man är beredd att gå över till fiendesidan och kämpa mot sina forna gruppkompisar?

2. Om man uppfann ett botemedel mot alla obotbotbara sjukdomar/genetika defekter - är det då självklart att bota alla som har dessa?

3. Och vad går gränsen mellan en genetisk defekt och individuell variation?

4. Är det rätt att plastikoperera sig? Om ja, av vilka skäl då?

5. Är djävulen en kvinna?

Knuff-länkar om X-Men 3

I dag beger sig Jobba jämt till min gamla högstadieskola Hjällsnässkolan i Gråbo! Det avsnittet tänker jag minsann inte missa! :-)

Satt i vanlig ordning bänkad framför Fredrik Lindströms programserie Svenska dialektmysterier igår kväll.

Men herregud - ett teveprogram om dialekter! Det låter ju hur trist som helst! Och nog skulle det kunna göras ungefär hur tråkigt som helst också - men Lindström lyckas på något märkligt sätt med det omvända. Han och hans programteam gör något mycket unikt - nämligen att få ett torrt ämne ämnet både roande och lärorikt.

Varför är inte Lindström chef för Utbildningradion? Han skulle förmodligen kunna göra roliga program om i princip vad som helst!

Originaltitel: Sophie Scholl - die letzten Tage
Regissör: Marc Rothemund
År: 2005
Var: på biografen Grand i Stockholm

Handling: Filmatisering av det öde som drabbade medlemmarna i Vita Rosen, gruppen av studenter vid universitetet i München, som 1943 greps för att ha spridit Hitlerfientliga flygblad, dömdes för högföräderi och avrättades.

Omdöme: Genom sin vägran att kapitulera, genom att ståndaktigt stå fast vid sin övertygelse tvingar Sophie Scholl grisen att grymta under juristkappan. Nazisternas tunna civilisatoriska fasad rämnar när de halshugger en grupp studenter för att de sprid pamfletter på universitetet.

Filmer efterlämnar felr frågor än svar: Skulle jag vågat agera så modigt som Sophie Scholl? Borde hon tagit Mohrs erbjudande om att ge sin bror hela skulden (han hade ju redan erkänt att det var han som ensam gjort spridit flygbladen? Vad gör en död frihetskämpe för nytta? Hade det varit bättre att spela med och försöka skjuta regimen i sank på annat sätt? När når en människa gränsen för sitt samvete? När är döden är föredra framför att spela med diktaturteatern? Tycker Christoph Probst tre barn att han gjorde rätt som valde kampen mot Hitler framför dem?

Sophie Scholl och de andra medlemmarna i Vita Rosen dog inte förgäves. De symboliserar civilkurage och betedde sig så som jag tror de flesta tyskar efter kriget önskar att de gjort under kriget.

Elin berättade att den mest populära person att uppkalla skolor efter i Tyskland är Astrid Lindgren. Därefter följer Sophie och Hans Scholl. Inte utan att...

Besserwisseri: Vem fasen har gjort den undermåliga översättningen av filmen undrar både Elin och jag. Groß betyder inte stor när man pratar om personer, utan lång. Umschlag betyder inte omslag utan kuvert, speciellt när de just klistrat igen 200 stycken kuvert. Och bestätigen betyder inte medge utan bekräfta, vilket ger en helt annan betydelse.

Länkar: Filmens hemsida på tyska, Sophie Scholl - die letzten Tage (på IMDb)Sophie Scholl und die weiße Rose (dossier på Bundeszentrale für politische Bildung).

Kanal 5 ska börja reprisera Falcon Crest! Allra första avsnittet sänds på måndag, tyvärr på den helt okristliga tiden 13.40. Detta skulle faktiskt kunna vara en anledning för mig att skaffa kabelteve igen...

- Jag kunde ju iallafall ha prövat mina egna vingar. Flyttat nånstans...
- Flytta härifrån??? Nej, nu smakar vi på den mjuka pepparkakan tycker jag!

(doktor Schenker försöker tafatt trösta sin 50-åriga dotter Emily när hon bölar över sitt långtråkiga ö-liv, sin övervikt och det stundande klimakteriet i den första delen av Carin Mannheimers nya teveserie Saltön)

Nästa vecka kör Sture ett gäng tyska filmer. Så klart jag ska gå!

German Films Go North

(tipstack till underbara Elin)

Mord i sinnet som kanal 4 sänder om söndagkvällarna just nu är grymt bra! Den är spännande intill bristningsgränsen och innehåller precis rätt mix av polisarbete och personliga affärer. Mellan Carol, den kompetenta och tuffa kvinnliga huvudrollsinnehavaren (som spelas av Hermione Norris) och hennes vapendragare Tony, den snygga och lite knäppa psykologen (som spelas av Robsons Green) försiggår ett intressant spel som lovar gott inför kommande avsnitt :-)

Det är inte många tevedeckare som får mig att plocka fram den skottsäkra kudden men Mord i sinnet hör definitivt dit!

Sveriges Television visar Apocalypse Now Redux ikväll. Har sett den förut, men då dubbad till tyska och det vore roligt att fatta allt det där man missade förra gången :)