Recently in språk Category

I dag deltog jag som konversatör i en sfi-klass på Södervärns komvux för första gången! Jag var lite nervös innan, inte för att jag brukar ha några problem att låta snattran gå men här handlade det ju faktiskt om människor som skulle lära sig något av att samtala med mig.

Jag började med att presentera mig själv men eftersom jag inte riktigt visste vilken nivå de befann sig på fick pröva mig fram. Först blev det för svårt. Jag pratade för snabbt och använde för långa meningar. Jag försökte ta det långsamare men det var ganska svårt att komma in i rätt tempo.

Som konversatör ska man leda samtalet men inte ta över. De viktiga är att eleverna får prata. Men för att man ska kunna prata måste man lära känna varandra lite, och det är svårt att lära känna fem personer på samma gång. Men jag tycker det gick hyffsat, jag hoppas eleverna känner samma sak. De pekade inte finger åt mig efteråt iallafall ;-)

Läraren berättade att de brukar fika under konversatörtimmen i vanliga fall. Men idag började ju ramadan så då ställdes fikan in. Alla elever i min grupp utom en fastade.

Efteråt cyklade jag till stadsbiblioteket och lånade lite böcker om svenska som andraspråk.

Kära läsare

I dag genomför jag en liten språkundersökning här på bloggen. Frågorna jag önskar besvarade är dessa två:

1. Känner du till ungefär vad begreppet "Jätteproppen Orvar" betyder? Och tjyvgoogla nu inte!!!
2. Hur gammal är du?

Komvux Södervärn här i Malmö vill komma i kontakt med pratglada svenskar som kan tänka sig att ställa upp som samtalspartner för vuxna invandrare som läser svenska. Man ska vara intresserad av att träffa människor från andra länder och man bestämmer själv när och hur ofta man vill delta.

Jag ringde och anmälde mig idag! Jag tycker ju det är jättespännande med språkinlärning och nu får jag en chans att se hur Svenska som andraspråk-undervisningen fungerar på Komvux.

Min gamla kollega från Afghanistan, major Hedgren, är i farten. I en intervju i kulturdelen i gårdagens DN oroar han sig över språkbruket i utlandsstyrkan.

- Man förlorar i exakthet och till slut riskerar man att inte förstå varandra, säger major Hedgren.

Jag är benägen att hålla med. I Nato-ledda insatser är koncernspråket en bedrövlig engelska-mischmasch som måste få modersmålstalarna att gråta inombords. Men problemet är nog inte unikt för Sverige. Alla länder som inte har engelska som förstaspråk måste stå inför samma utmaningar. Problemet med oss svenskar är kanske att vi överskattar vår egen förmåga att tala, skriva och förstå engelska? För det farliga är ju inte att inte förstå. Då skaffar du fram en översättning. Det farliga är när du tror dig förstå vad som menas och i värsta fall gör fel eftersom du agerar utifrån en felaktig förförståelse.

Tyskland, som är lead (se där smög sig svengelskan in direkt!), i norra Afghanistan hade en liten annan approach till språkproblematiken. De utgick istället från att alla kan tyska och höll egna ordergivningar på tyska och skickade ut dokument i en multinationell stab med deltagare från 11 nationer på... just det - tyska! De löste sitt språkproblem men skapade samtidigt ett nytt.

Frågan är hur man ska göra egentligen...

Sydsvenskan skriver idag om varför fler och fler danskar väljer att bosätta sig i på andra sidan sundet, i Malmö. Artikeln heter Högutbildade står för flytten över Sundet. Till själva artikeln hör en enkät där reportern frågat tre danskar när och varför de flyttat, vad som är bäst och sämst med Malmö och om de upplevt några kulturchocker. Artikeln och frågorna är på svenska - men svaren är på danska!

På frågan vad som är sämst med Malmö svarar Brian Søgaard "lidt for mange indbrud i biler". Och jag funderar på vilken brud han menar - en indiebrud kanske? Men vad skulle hon göra i bilarna?

Sen hajar jag!

Inbrud är ingen tjej med speciell musiksmak, utan inbrott - på danska!

Modigt Sydsvenskan!

Undra hur många arga läsare som kommer höra av sig till tidningen idag? :-)

Jag blir mer och mer fascinerad av Danmark och det danska språket. I dag tittade jag till exempel på den eminenta serien Rejseholdet på dansk teve och gjorde mitt bästa för att försöka fatta vad som sas utan att tjyvkika på den danska textningen. Inte helt lätt, det får jag lov att erkänna, men ack så spännande :-) På Folkuniversitetet i Lund finns det danskakurs för nybörjare... inte för att jag har några fritidsproblem direkt men ändå... en språkkurs livar ju alltid upp! :-)

Jag berättade att jag kände mycket starkt att min svenska försvagades kraftigt när jag inte besökte Sverige på 15 månader och hur germanismerna smög sig in på de mest oväntade ställen, och Swarz menar att det är just det man måste värja sig emot. Han berättar hur han nästan medvetet bemödar sig att inte tala så bra tyska, det blir som en sorts subversiv akt som går ut på att förstöra tyskans inflytande. Räddningen för hans svenska har blivit att han skrivit några artiklar på svenska varje nästan varje vecka. Om han inte hade haft det uppdraget vet ingen hur det hade gått.

Björn Sandmark intervjuar Richars Swarts i Vägen till Mitteleuropa.

Det här citatet är intressant på flera sätt. Också jag har upplevt hur fort det går innan germanismerna smyger sig in i språket. Själv är det svårt att känna igen dom, man tar dom för givna och i de egna öronen låter det ju bra. För att bekämpa detta anstränger sig Swartz medvetet att inte prata så bra tyska.

Jag vill inte påstå att jag hade något val mellan att prata klockren, grammatiskt korrekt tyska eller att bryta lite "för att jag kände för det" när jag bodde i Österrike - men jag pratade ibland sämre än vad jag hade förmåga till - på pin kiv. "Jag är utlänning, dom får fan acceptera att det inte går att lära sig prata ett främmande språk korrekt i vuxen ålder" tänkte jag trotsigt och pladdrade på utan att bry mig ett dugg om hur det lät.

Språket är så intimt förknippad med personligheten och att befinna sig i ett land där ingen förstår ens modersmål blir efter ett tag plågsamt. Även om man frivilligt rest dit just för att lära sig språket. Visst är det konstigt?

Steve Kaufmann som bloggar om språkinlärning postade nyligen ett inlägg med titeln A language learner's manifesto som är ett sorts mantra för att sporra språkinläraren. Den första uppmaningen lyder:

F:First I must forget what I learned in school. I will make a fresh start. I will forget the rules of grammar. I will forget the quizzes and tests. I will forget all the times I made mistakes. I will forget what my teachers taught me. I will forget my native language. I will forget who I am. I am a new person. I am an English speaker. I will make a fresh start. I will have fun! I will focus on things that are fun and interesting. I will learn.

Jag skall glömma mitt modersmål. Jag skall glömma vem jag är. Jag är en ny person. Jag är en person som pratar engelska. Eller tyska... eller svenska. Det är ju precis vad det handlar om: glömma vem man är och ge sig in i en helt ny roll. Vilket kan vara både spännande, roligt och otroligt jobbigt. Alla personer har ju ett behov att uttrycka sin personlighet och om man helt plötsligt saknar ändamålsenliga vertyg - vad gör man då? Man blir otroligt frustrerad och känner inte igen sig själv. Man blir medveten om tidigare självklara saker som man aldrig behövt fundera över: som hur viktigt språket är när man lär känna en ny person eller på vilken hög språklig nivå det simplaste skämt faktiskt ligger på.

Mycket intressant. Men nu måste jag rusa till jobbet! Bis bald!

I dag var jag på tvåspråkig dopgudstjänst i Finska kyrkan i Stockholm. Prästen höll hela ceremonin på både svenska och finska och psalmerna sjöng vi såklart också på båda språken. Jag är fortfarande helt fascinerad - det var sååå ballt! Tänka er - jag sjöng faktiskt Tryggare kan ingen vara på finska! Och jag gillar verkligen, verkligen, verkligen att både mammas och pappas hemland fick vara lika viktiga och att alla släktingar och vänner, oavsett språkkunskaper, kunde känna sig välkomna och delaktiga! :-)

Eftersom jag själv aldrig fick bli tvåspråkig som barn fascineras jag som vuxen otroligt mycket av barn som behärskar två språk. Besökte en kompis härom dagen vars sexåriga son är tvåspråkig: svenska och engelska.

Sonen ville ha hjälp att öppna en sparbössa men nyckeln kärvade i låset och han fick inte upp den. Jag försökte men med samma klena resultat. Då replikerar sexåringen, på svenska:

- Jag hade inte mycket lycka heller...

Hans hjärna tyckte att frasen I didn't have much luck either var passande för att trösta mig som också misslyckats med uppdraget - vilket ju var helt rätt. Det intressanta var förståss att han snabbt, förmodligen utan att ens tänka efter, översatte frasen ordagrannt till svenska (vi samtalade ju på svenska). Idiomatiskt är det inte ett korrekt yttrande men jag klappade nästan händer av förtjusning över att få höra denna live-demonstration av utvecklingen till att bli fullt tvåspråkig. Hur coolt som helst!!! :-)

(Pappa, varför pratade du aldrig tyska med mig???)

Returord är viktiga för att ett samtal ska flyta. På svenska använder vi till exempel dessa:

Neutralt registrerande
- Jaså.
- Så.
- Hm.
- Jaha.
- OK.
- Uppfattat.

Bekräftande
- Ja.
- Jo.
- Jag vet.
- Förvisso.
- Säkert.
- Visst.
- Just det.
- Precis.
- Exakt.
- Absolut.

Gillande
- Bra.
- Fint.
- Gott.
- Vackert.
- Va kul.
- Så trevligt.
- Så intressant.

Ogillande
- Usch då.
- Fy...
- Det var illa/synd/det värsta/just trevligt.

Förvåning
- Oj då.
- Verkligen.
- Det var som...
- Jösses.
- Det hade jag faktiskt ingen aning om.
- Det menar du inte.

Ej förvåning
- Det förvånar mig inte.
- Det ante mig.
- Än sen då.
- Typiskt.

Bestridande
- Nej.
- Det tror jag inte.
- Tror du?
- Knappast.
- Inte.
- Icke.
- Aldrig i livet.

Det går mode i returord. Ett tag var Just det och senare Perfekt populärare än andra. Vi tänker inte så mycket på returorden när vi talar vårt modersmål eftersom vi utan större ansträngning kan alternera obehindrat beroende på vad samtalet kräver. När vi talar ett främmande språk är det svårare och vi kan inte variera returorden i den utsträckning vi skulle vilja. Istället tvingas vi upprepa samma fraser i alla sortes samtal (detta är väldigt tydligt för mig när jag pratar tyska!)

Alla språk har returord. I engelska används till exempel: Really, You don't say, Oh (dear), Fine, Perfect, Sure, Quite, Right, Absolutely, Definitely, No, You are kidding, I see.

(Språk och språkforskning av Bengt Sigurd)

Barn som i 3-7 års åldern konfronteras med ett främmande språk i förskola eller skola går igenom olika faser i sin språkinlärning.

Barnen börjar i regel med att försöka göra sig förstådda på sitt modersmål, trots att ingen i omgivningen förstår dem. För yngre barn kan denna fas vara i flera månader, äldre barn förstår oftast snabbare att det inte är någon idé att fortsätta med modersmålet.

Därefter följer en tyst period som också kan variera i längd beroende på om barnet är inåt- eller utåtagerande. Inåtvända barn har vanligtvis en längre tyst period som de dock kompenserar senare genom att ha uppnåt en högre språklig förmåga när de väl börjar tala det främmande språket.
Under den tysta fasen pratar många barn lågmält med sig själva. De upprepar ord och fraser som lärare eller kamrater just sagt och prövar olika kombinationer.

Under den tredje fasen börjar barnen använda sig av förenklade uttryck och fasta fraser på målspråket. Inåvända barn som fortsätter de tysta samtalen med sig själva ligger oftast på en högre språklig nivå på dessa samtal, än de samtal de för med lärare och kamrater. Det är som om de testar och övar i samtal med sig själva, innan de vågar använda orden och meningarna i riktiga konversationer.

Fas fyra innehåller en stegvis förbättring av barnets språkliga förmåga och de närmar sig det infödda mönstret för andraspråket.

Andraspråksinlärningen är en social process om sker i samspel med lärare och jämnåriga.

Forskare har undersökt så kallade tvespråkiga samtal, dilingual discourse, där de två som pratar inte förstår varandras språk (till skillnad från tvåspråkiga samtal, bilingual discourse, där de som pratar har en passiv förståelse av det andra språket) och funnit att om samtalet görs kring en gemensam aktivitet blir det ändå rätt så sammanhängande.

Exemplet i boken rörde en pojke med kinesiska som modersmål som lekte med ett vattenhjul och pratade med en lärare som pratade engelska. Ingen av dem förstod egentligen varandra men när samtalet transkiberats såg man att deras samtal ändå hängde ihop. Situationen stöder här inlärningen, menar forskarna, och sammanhanget gör att pojken lättare lär sig de engelska ord som hör ihop med vattenhjulet.

Anteckningar gjorda efter att ha läst artikeln Håll samtalet igång - om inlärning av ett andraspråk av Åke Viberg publicerad i boken Det gränslösa samtalet av Blomqvist och Teleman (red).

Den här artikeln har naturligtvis fått mig att fundera på hur det var för min egen pappa som kom från Tyskland till Sverige som sjuåring och sattes direkt i svensk skola... måste fråga honom om det...

När jag gick omkring i Warzawa och hörde alla tala polska var det som om något föddes på nytt inom mig. Både språkets ljud och orden träffade mig djupt, det öppnade någonting inom mig som varit inneslutet och undertryckt. Jag insåg för första gången att polskan är mitt känslospråk. Jag, som både talar, skriver och undervisar på hebreiska, jag anser mig verkligen behärska det språket, förstod plötsligt att jag inte känner på hebreiska. Jag hade i alla år varit ett slags språklig zombie, utan att inse det.

Ester Ziv-Wierzbicki, som lämnade Polen som tioåring för att bosätta sig i Israel tillsammans med sina föräldrar, förklarar hur hon upplevde mötet med det polska språket på sitt första återbesök som vuxen. Hela intervjun publicerades i dagens DN: Resan från barndomens till nutidens Polen.

Jag har kommit in på två distanskurser i höst: Persiska 10 poäng vid Uppsala universitet och Svenska som andraspråk 20 poäng vid Göteborgs universitet. Spännande!

... kameran aldrig uppfunnits. Tänk om de enda bilder som existerade vore de målade. Tänk om alla bilder i tidningen vore tecknade, som vid uppmärksammade rättegångar.

Wow liksom. Undra vad det skulle betyda för vår språkutveckling? För vårt tänkande?

(Detta är för övrigt mitt femhundrade inlägg. Wow igen!)

Engelskans totala dominans på Internet har framförts som ett av hoten eller riskerna med nätet. Små språk riskerar i framtiden att dö ut och även om inte Internet är ensam skyldig till denna utveckling, så är den iallafall medskyldig.

Därför blev jag lite glad när jag såg notisen Language Tempest At Orkut på Slashdot. Tydligen är det så att 41,2 procent av Orkuts användare kommunicerar på portugisiska, vilket retat upp den engelskspråkiga delen av communityt.

Häftigt! Nu tillhör ju portugisiskan inte gruppen små och hotade språk men iallafall, det är intressant att se engelskan bli utmanad på detta sätt. Om något språk skulle utmana engelskan så hade jag själv nog snarare gissat på spanskan. Och man undrar ju hur det kommer sig att Orkut blivit så poppis bland just brasilianare?

Ursprunget till Slashdotnotisen är en Reuterartikel: Brazil Internet Craze Angers English Speak