kärlek är en handling
När det gäller förnekelse av orättvisor i kärleksrelationer finns det en aldrig sinande ström av giltliga skäl som ursäktar en förnedrande, ojämlik uppdelning. Som en del av förnekelsen och osynliggörandet följer dessutom svårigheterna att definera vad kärlek egentligen är. Jag tänker mycket på det där att kärleken är vad kärleken gör. Att om vi började betrakta kärleken mer som en handling än som en känsla så skulle ansvar och förpliktelser automatiskt följa med. Om vi slutar se kärleken som bara en känsla, så skulle vi lättare slippa tjafsa mot argumentet att kärleken kan ta sig olika uttyck för olika individer. Om vi hade en gemensam definition av kärlek skulle vi lättare komma undan alla Hollywoodromatiserade bilder som skymmer bristerna i en relation. Alla berättelser som handlar om hur tråkig kärleken blir utan romatik, utan rosor och champagne. Berättelser jag sett tusentals av och som fått mig att tro att min saknad handlar om prunkande snittblommor.
Ur Bitterfittan av Maria Sveland.
Det är precis vad jag alltid har sagt: Kärlek är inget du känner - det är något du gör mot andra.
David N.
28 Dec 07 at 8:13 pm
Och tanken räknas inte! För att citera ur en annan klok bok, nämligen Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn.
steffanie
28 Dec 07 at 9:59 pm
I Talmud finns en lång diskussion om huruvida kunskap (i den bredaste möjliga bemärkelsen) eller handlingar är viktigast. Man kommer i slutändan fram till att handlingarna måste räknas som det viktigaste, men att kunskap (inklusive värderingar) är viktiga, eftersom de leder fram till handlng.
Avsikten i sig är alltså inget värd, men den kan leda till något positivt.
I den kristna traditionen, alltså i vår värld, har man alltid lagt tonvikten på tanken bakom handlingar. Ger man pengar till en fattig bara för att exempelvis komma till himlen eller för att få ett gott anseende, så räknas det inte. Man måste göra det “av kärlek”. Att göra gott av fel skäl anses hycklande och nästan mer omoraliskt än att inte göra någonting. Men vad har den fattige eller sjuke för nytta av goda tankar?
Hursomhelst: Det är inte konstigt att juden Stefan Einhorn skriver att tanken inte räknas, eftersom Bibelns bud att älska sin nästa alltid tolkats som en uppmaning till handlingar i hans tradition. Judisk teologi säger uttryckligen att det är omöjligt att i tanken älska alla sina medmänniskor. - Det är inte heller konstigt att Maria Sveland, med svensk bakgrund, utgår från ett känslo-/avsiktsbaserat perspektiv.
Det är inte heller så konstigt att hon reagerar mot det. Det gjorde nämligen jag också. Varför tror du att jag intresserade mig för judendomen en gång i tiden?
Det ligger kanske i vår sekulariserade generations natur att bryta med den kristna kärlekssynen, oavsett om det handlar om romantisk eller platonisk kärlek. Praktiskt inriktade människor frågar sig hur man kan förbättra världen i stället för att fråga sig hur man ska kunna läsa andra människors tankar för att säkerställa att de vill förbättra världen av rätt skäl.
David N.
28 Dec 07 at 10:41 pm
Hm, nu fick jag mig en tankeställare, såväl av inlägget som av kommentarerna. Tror jag ska läsa Bitterfittan, hoppar dock djupare studier:-)
Karolina
28 Dec 07 at 11:09 pm
Dessutom menar Stefan Einhorn att även om inte avsikten är god när man gör den goda handlingen så blir man god när man ser att man gjort något gott - och vill därmed göra mer goda handlingar. Hänger ni med? Då är ju även den snarstuckne kristne med på banan eftersom uppsåtet i handling nummer två tvivelsutan är gott. Intresssant diskussion det här!!!
steffanie
29 Dec 07 at 11:43 am
Ja läs Bitterfittan Karro, den är skitbra! Nu har jag ju iofs bara läst hälften ännu så länge men ändå! Det bådar så gott att jag vågar uttala mig om hela boken! Jag… eh… vi… gav faktiskt ett ex i julklapp till var och en av alla män i Peters släkt som vi firade jul med! *fnissfniss* Vi får se om dom läser den
steffanie
29 Dec 07 at 11:48 am
Det är precis det som är poängen i det andra ledet: tankar leder till handling. För den kristne är de vanligtvis huvudpoängen. I kristendomen finns ju idén om tankesynder, som är något av det mest motbjudande jag vet. Tankesynden leder bara till ångest. Ågest leder sällan till något gott.
Kristendomens centrala tema är ju att vi alla är oförmögna att bli goda människor av egen kraft. Vi kan inte förtjäna något, utan är alla helvetesdömda på förhand. Endast genom tro och få våra synder förlåtna kan vi bli frälsta.
På så hamnar hela tankesystemet i centrum. Men det leder till att man hamnar i tvångstankar, eftersom våra tankar oundvikligen innehåller tvivel, “synder” och avvikande uppfattningar. Och den undertryckta, neurotiska människan har en tendens till ännu mer synd. Titta exempelvis på viktoriansk sexualuppfattning, respektive viktoriansk sexuell praktik (går även att tillämpa exempelvis på USA av i dag).
Titta även på religiösa människors verklighetsuppfattning i dagens USA. Eftersom man exempelvis måste tro på att människor KAN leva utan att begå sexuella synder, så måste man tro på avhållsamhetsundervisnig, oavsett hur många gånger det utvärderats och visat sig vara skräp. Man MÅSTE tro på kreationismen, oavsett hur mycket bevis som lagrats upp mot den. Avvikande tro och tankar är nämligen synd.
På så sätt styr tanken om tankesynden människors beteende och även deras politiska uppfattningar. Och på vilket sätt gör det världen bättre? Jag minns själv hur svårt det var och jag var aldrig någon fundamentalistisk kristen.
Om man ser kärlek som ett handlingsmönster så löser sig problemet enkelt. Man väljer väg efter kartan i stället för tvärtom.
David N.
29 Dec 07 at 1:03 pm