Steffanie Müller

Ida har hittat sin farfars dagbok från 1923 när han precis träffat sin blivande fru, och Idas blivande farmor, Annie:

Vi gingo sedan hem och hade en stilla stund i trappen. Hon blir mig kärare för var gång. Det var med möda vi kunde slita oss ifrån varann.

Åh så underbart! Jag skulle också vilja läsa mina far- och morföräldrars dagböcker! Vilket osökt leder mig till en av mina käpphästar, nämligen den om allas vårt ansvar att nednedteckna vårt livs historia! En uppmaning som min mamma faktiskt följde (1, 2, 3, 4) och som jag är väldigt tacksam för. Undra om pappa tänker följa efter…