föredrag på Utrikespolitiska institutet
Sverker Åström var där. Christer Sturmark också. Och Anders Mellbourn förstås (men han jobbar ju där) och (troligen) en representant från Jehovas Vittnen. Samt En till Jenny, My markup-Erik och Elin Idag. Och sist men inte minst, eder utsände i gratisföredragens Stockholm 
Föredragshållare var Tomas Ries, finländare och nytillträdd chef för institutet. Biblioteket, där föredraget hölls, var fyllt till bredden. Folk satt överallt och eftersom vi drällde in ungefär precis när det började fick vi inte särskilt bra platser.
Ries höll sitt föredrag i expresstempo och de detaljrika och hyffsat avancerade powerpoint-slajdsen flög snabbt förbi. Det märktes tydligt att det vi fick höra bara var en komprimerad version av ett längre föredrag och det var lögn i förbannelse att försöka hinna med att anteckna vad som stod.
Jag försökte dock, och detta är mina fragmentariska noteringar. Om något är fel skyller jag på dålig sikt 
Ries inledde med att prata om den brytpunkt vi nu nått, efter kalla krigets slut och informationssamhällets framväxt, och de nya säkerhetspolitiska utmaningar som detta kommer innebära.
Vår värld är i dag uppdelad ungefär enligt följande:
- 1 procent utgör av de transnationella företagen (Sony Ericsson, Daimler Crystler mfl)
- 14 procent tillhör EU + USA + resterande OECD-länder (imperiet)
- 5 procent är snabbt växande ekonomier, tex Kina, Indien och Sydkorea.
- 15 procent är länder som stagnerat på 1920-30-tals nivå, tex Egypten, Brasilien.
- 65 procent lever i yttersta misär, tex Angola, Zaire.
Vi tillhör alltså det nya imperiet, och vi har ett ansvar gentemot resten av världen, enligt Ries.
Förr oroade man sig för spänningen mellan fristående stater.
Dagens orosmoln är spänningar mellan klasser, dvs mellan de befolkningsgrupper som lever i yttersta misär och de som lever i rikedom.
Spänning uppstår när folk utifrån vill in i imperiet, och här finns också en skillnad mot forna tiders imperium. Förr kunde moderlandets invånare känna sig trygga på hemmaplan. I dag finns ingen hemmaplan som inte är nåbar för flyktingar, brottslighet och terror.
Alla problem kommer nedifrån (i välfärdsstegen) och det är vårt ansvar att styra, menade Ries, annars väntar kollaps. (white man’s burden)
Vårt EU-USA-OECD-imperium står i dag politiskt splittrade och en fråga för framtiden är hur den gemensamma (om det är ens är möjligt) politik ska se ut. Med ytterligheter som USA:s handgripliga ingrepp i Irak i ena änden av skalan och vårt passsiva bistånd till Afrika i andra änden, står vi i dag vid ett vägskäl där vi måste välja inriktning.
Här finns också en en spännande moralisk fråga inbakad: hur stora ingrepp kan imperiet göra i diktaturstater utan att förlora sin legitimitet?
Välfärdsstatens kollaps var ett annat ämne Ries berörde. Makten förflyttas från staten till företagen. Statskassan har allt mindre medel. Den stabila medelklassen minskar och vi kan vara på väg mot ett så kallat 20-80-samhälle där 20 procent har intressanta jobb och bra lön, medans majoriteten har skitjobb med skitlön. Detta kan i sin tur orsaka frustration och instabilitet hos väljarna, med demonstrationer och politisk extremism inom våra samhällen.
Vi måste också börja betrakta miljön som en säkerhetspolitisk fråga, enligt Ries. Vi är extremt beroende av den och om vi inte börjar tänka nu kan det få förödande konsekvenser på lång sikt. Tillgången till rent vatten, de extrema väderförhållandena och konstgjorda katastrofer (typ Tjernobyl) bör stå högst på miljöagendan.
Världen har blivit pytteliten och i dag går det inte att avskärma sig. Vi är dessutom ömsesidigt beroende av varandra på ett sätt som vi inte var förut. Ett slag mot den transnationella ekonomin, de teknologiska infrastrukturerna eller en snabbt spridande dödlig sjukdom är reella hot mot oss idag.
Ries exemplifierade med sjukdomen SARS som trots att den bara hade en tioproncentlig dödlighet lyckades halvera BNP BNP-tillväxten i de drabbade länderna. Föreställ er då vad som kan hända med ett land som drabbas av en ännu smittsammare och dödligare sjukdom och blir satt i karantän av resten av världen.
Han berörde också jordbävningskatastrofen i Asien och frågade retoriskt om den var en tragedi eller katastrof för Sverige. Själv är jag benägen att kalla den katastrof men Ries menade att så länge systemet står pall, så är det inte ett stort problem. Men om systemt blir skadat, då har vi verkligen problem, och han identifierade tre olika katastrofscenarier som skulle kunna orsaka systemkollaps: bioterror, strålningsolycka eller cyberterror.
En lärdom att dra av tsunamikatastrofen är att vi måste våga tänka det otänkbara. Detta är jobbigt både för politiker (som måste tänka på att bli omvalda) och vanliga människor.
*phew*
Som Erik redan påpekat var det inte nåt särskilt upplyftande föredrag och man kände sig rätt modstulen efteråt. Det hade nästan behövts en rejäl fylla för att komma på fötter igen men eftersom jag för närvarande är en renlevnadsmänniska som bara tränar ju-jutsu och äter morötter så fick det anstå till en annan gång.
Det ska i allafall bli intressant att se vad Ries hittar på med UI framledes. Han verkar ha stora planer, och det är ju kul, så jag håller ögonen öppna.
Facebook-kommentarer
steffanie (2)
Angela (1)
Anna (1)
Leo (1)
Så där ska man skriva, ja!
Erik
1 Feb 05 at 2:26 f m
”Ries exemplifierade med sjukdomen SARS som trots att den bara hade en tioproncentlig dödlighet lyckades halvera BNP i de drabbade länderna.”
Sa han verkligen det? Det låter helt uppåt väggarna. Halverad BNP-tillväxt låter mer rimligt. Asian Development Bank skrev lite om det när det var aktuellt.
http://www.adb.org/Documents/News/2003/nr2003065.asp
Dennis
1 Feb 05 at 2:52 f m
Du har förmodligen rätt, Dennis. BNP-tillväxt låter rimligare. Jag ändrar i texten!
steffanie
1 Feb 05 at 4:07 f m
Spännande föredrag. Synd att dessa utmaningar framstår som så skrämmande. De innebär ju också fantastiska möjligheter.
Sydostasien och Östeuropa är regioner som blir allt rikare. Svälten minskar. Förra året gick mer än halva världens befolkning till valurnorna (fler än någonsin). Det går framåt!
Välfärdsstaten… jo, om man betalar sin skatt för att vara solidarisk med sina medmänniskor måste vi snart motivera för oss själva varför vi ska vara solidariska med de människor som råkar bo innanför Sveriges gränser, men inte utanför. Detta går givetvis inte att göra utan att bli i det närmaste rasistisk.
Att välfärdsstaten dessutom kollapsar för att den inte klarar av att skapa tillräckligt med resurser är uppenbart och slutsatsen är att låta människor själv kontrollera de resurser som idag statskassan hanterar. Då löser man också flera av de konfliktsituationer som uppkommer när de rika länderna måste skydda sina sociala system.
För lite mer positiva tankar kring de här förändringarna, följ gärna min blog: http://www.framtidstanken.com
Det är viktigt att de diskuteras. Det händer nu.
Erik
Erik Starck
2 Feb 05 at 10:51 f m