Everything you say online, may be used against you
Bloggsjukan kallar Sasan det. Jag vet inte om det är den jag lider av, men nåt lider jag iallafall av. Eller mitt skrivande eftersom bloggandet gått på kryckor hela hösten. Inte för att det saknats uppslag, jag har en hel del funderingar som jag skulle vilja blogga om, men så långt som till skott kommer jag inte.
”What you say online may live forever” varnar Rebecca Blood för i sin bok The Weblog Handbook. Man skall tänka över vad man skriver på nätet eftersom det inte är säkert att det försvinner bara för att du själv tar bort det från din sida.
Jag framför inte särskilt kontroversiella åsikter och tycker själv att jag har en öppen och sökande attityd i min dialog. På det stora hela är jag nog rätt mesig som skribent. Men jag står för den mesigheten till 100 procent.
Som privatperson kanske jag borde tillägga.
För vad jag insett under hösten är att det kan finnas andra som har synpunkter i vilka sammanhang ditt namn fluktuerar. En arbetsgivare till exempel. Det är naturligtvis inget nytt men kombinationen Internet och ett ovanligt namn gör det naturligtvis barnsligt enkelt för den som vill ta reda på mer information om mig.
Jag är för öppenhet. Jag spelar inte någon annan på nätet, än den jag är i verkligheten. Internet är ett medium för kommunikation för mig, inte ett hemligt rum där man byter kön eller bombrecept med varandra och därför har jag heller ingen lust att gömma mig bakom nåt töntigt alias. Jag är den jag är. Även på nätet. Basta.
Tyvärr verkar det inte vara så enkelt. Man skulle kunna modifiera Rebecca Blood-citatet ovan till: ”Everything you say online, may be used against you” och ju mer jag tänker på det, dessto mer suger det. Jag vill inte att det ska vara så! Jag vill kunna använda nätet för mina funderingar, utan munkavle, eftersom det visat sig vara ett fantastiskt sätt att få nya kontakter, nya uppslag och nya tankar.
Jag och min blogg står vid ett vägskäl just nu. Frågan är vilket håll vi ska gå?
Facebook-kommentarer
Och vad ska jag då säga som har bliviit skolad till detta av dig – inte för att jag skriver något som kan användas emot mig men jag tycker nog att dina argument för att alla borde blogga var helt fantastiska! *Kram*
Angela Müller
16 Nov 03 at 6:59 f m
Intressant. Jag har haft liknande tankar (http://enkelriktat.monkeytoys.com/2003/02/10.html#a429) och http://enkelriktat.monkeytoys.com/2003/03/05.html#a477. Likt dig är jag för viss öppenet, men det gäller att veta var gränsen ska gå. Det går inte att backa om man har sagt för mycket.
Vänliga hälsningar
Niklas Johansson
Niklas Johansson
16 Nov 03 at 12:31 e m
Dina två inlägg låg nånstans i bakhuvudet och skvalpade när jag skrev det här. Är vi medvetna om vad vi gör eller är det en bieffekt vi inser vidden av först den dag vi snubblar över konsekvenserna?
Jag har definitivt snubblat på några konsekvenser och fått mig en tankeställare de sista månaderna.
steffanie
16 Nov 03 at 12:43 e m
Jag tror egentligen att problemet blir störst om man ångrar sig och plötsligt vill vara helt privat igen. Är man öppen och ärlig hela tiden tror jag inte att det blir fel.
Det gäller att man inte sätter gränsen för generöst från början. Det går alltid att utvidga den. Att göra den stramare blir svårt.
Vänliga hälsningar
Niklas
Niklas Johansson
17 Nov 03 at 11:59 f m
ja.detta är ett reellt problem. Har tillbringat lite tid hos Instapundit, opch blivit chockad av att en tidningskorrespondent i USA tydligen blivit fockad pga ngt han skrivit i sin blog. Förolämpade visst Disney. CHe
christer
18 Nov 03 at 11:42 f m
What’s Your Google Number
Valdis Krebs skriver om google: What’s Your Google Number. The Google Search engine has become the Swiss Army Knife of the Internet – it has more uses than finding relevant web pages. Some of the uses are infringing on the…
hakank.blogg
27 Nov 03 at 12:07 e m