Dom ynglar av sig!
Jag mötte Linda när hon slutade jobbet i går och vi åkte tillsammans till Bewert. Linda har ju bil så det var bekvämast så. Enligt order från värdinnan såg vi till att vara hungriga, Bewert bjöd nämligen käk. Tomat- och lökpaj. Mumsfillibabba. Lilla Lovisa som inte var särkilt stor sist jag såg henne hade växt rejält. Sicken gullunge! Vild kalufs och pliriga ögon. Nära till skratt. Jag tog lite kort på henne med digitalkameran (verkligen ovanligt för att vara mig 
).
Linda, Bewert och jag är kompisar sedan högstadie- och gymnasietiden. Ja Linda och jag gick föresten i samma klass i tolv år, från 1C på Lekstorpsskolan till HS3B på Lerms gymnasium. Vi träffas inte så ofta nu för tiden, alla har så olika liv, men när vi väl träffas är det skitkul att sitta och prata, gamla minnen, nya minnen och skvaller.
Bewert avslöjade att hon skall bli mamma igen! Därmed sällar hon sig till skaran tvåbarnsmödrar i min bekantskapskrets. Tidigare finns där Linda som var först ut med sina två, Philip och Julius, samt Åsa med Annie och David. Och nu är det alltså dags för Lovisa att få en lillebror eller lillasyster. I augusti skall det ske.
»Det är synd att våra barn inte kommer vara jämngamla med varandra. När du berättar om alla dina planer så förstår man ju att där kommer det inte bli några barn på minst tre-fyra år«
Sa Åsa häromsistens.
Nä. Det stämmer nog. Och dessutom vore det kanske lämpligt om man hann lära känna en trevlig pappa också. Innan man skaffar barn liksom. För hur skall det annars gå till undrar vän av ordning något förnumstigt.
Genomsnittsåldern för förstföderskor i Sverige lär vara 27 år. I Stockholm däremot väntar man längre, där är genomsnittsåldern 34 år. Har jag hört.
Det är väl en evinnerlig tur att man bor i Stockholm då. Eller just det ja, jag bor ju faktiskt i Innsbruck nu. Undra vad genomsnittsåldern för förstföderskor är i Österrike?
»Alla 28:åriga tjejer är desperata efter familj« deklarerade en manlig vän för nån vecka sedan (han är singel). »Jag har fullt av dem på jobbet«.
Jaha. FÖRLÅT DÅ! (jag är 28)
Är jag desperat? Jag känner mig inte så desperat. Men det kanske jag borde vara? Jag är ju ändå tjugoåtta år liksom…
Facebook-kommentarer
