Steffanie Müller

På blixtvisit hos syrran i Lapplands Väsby sedan igår kväll. Hundpromenad (3435 steg) och mycket prat. Ikväll det glittrig final på hennes Modell 2007 på Sturecompagniet. Wow och pirr, måste erkänna att jag är lite nervös trots att min roll i det hela är mycket blygsam

Har lyckats sumpa pinkoden till min mobil så jag är okontaktbar för närvarande. Hoppas få en ny senare idag…

Människor, trafik och neon över alllt och hela tiden på Times Square.

Om en timme lämnar vi hotellet och åker till Newark-flygplatsen. Vårt plan lyfter 17.50 lokal tid och landar 07.20 i morgon bitti i Köpenhamn. Vi har precis käkat brunch på vårt favorithak, The Morning Star Café på 2nd Avenue och sitter nu i hotelllobbyn och surfar lite i väntan på taxin. Weeeh, vad roligt vi haft! Och vilken superhäftig stad New York är! Hit kan man återvända igen och igen och igen utan att bli mätt

- Mitt New York-abum på Flickr
- Andra bloggar om new york

Registry Hall på Ellis Island. Här togs de nyanlända emigranterna emot.

I går åkte vi ut till Frihetsgudinnan och Emigrantmuséet på Ellis Island. Eftersom vi var lite sena fick vi inte någon biljett till att gå in i själva statyn, tydligen släpps bara ett mindre antal via biljettluckan i Battery Park och vill man vara riktigt säker på att få en biljett ska man boka online. Det spelade inte så stor roll för mig, jag var mest intresserad av Ellis Island kände jag. Museét var gratis och vi kostade på oss en audioguide för att kunna få ut så mycket som möjligt av besöket. 12 miljoner människor passerade Ellis Island där de bland annat fick genomgå läkarundersökning, juridisk utfrågning och bevisa att de hade förutsättingar att försörja sig i det nya landet. Bara 2 procent avvisades och fick åka hem igen. Jag hade nog trott att den siffran skulle vara högre trots allt.

Det finns en speciell känsla över sådana här lokaler. Helt tomma och öde idag, så när som på några strosande turister, men man förstår att här kryllat av liv tidgare. Undra hur det kändes att gå iland på Ellis Island? Utan att förstå språket och vara livrädd för att bli avvisad. Dom som lämnade sina hemländer för att utvandra var modiga människor. Undra om jag skulle vågat?

Det går att söka i registret på alla de människor som passerade Ellis Island och jag testade med mormors far, som jag vet tillbringade några år i USA i början av seklet men sedan valde att komma hem igen. Jag får träff: Harry Flyrin åkte från Christiania med Oscar II och anlände till New York den 22 mars 1913. Han var då 19 år gammal. Wow, vad coolt! Undra hur han kände sig är han stod på Ellis Island och blickade in mot New York? Och vad hände sen? Jag vill veta!!!

- Mitt New York-abum på Flickr
- Andra bloggar om new york, ellis island

Efter tisdagen som var en båtdag (tretimmars rundtur runt Manhattan), onsdagen som var en utsiktsdag (Empire State Building) och gårdagen som var en park-dag (Central Park) är det nu dags för immigrations-dagen då vi tänker bege oss till Ellis Island för att besiktiga Frihetsgudinnan och immigrantmuseet.

Märker att jag inte orkar skriva så mycket, är ju helt slut när vi tumlar in på hotellet frammåt kvällskvisten. Få ta igen det hemma istället. Men fotoalbumet på Flickr växer och Peter är flitigare än mig på att skriva.

- Mitt New York-abum på Flickr
- Andra bloggar om new york, manhattan

I dag gick jag upp lite tidigare en Peter och tog en morgonprommenad på egen hand. Jag styrde kosan norrut och följde Third Avenue ända upp till Central Park. Eftersom jag var tvungen att stanna var femte meter för att plåta något fascinernade tog det 45 minuter att ta sig dit. Vär där strosade jag runt lite kring The Pond, knäppte lite bilder och gick sedan tillbaka eftersom vi skulle äta gemensam frukost. Central Park är ju gigantiskt stor och helt underbar! Imorgon funderar vi på att tillbringa hela dagen där och i dess omgivningar.

Frukost intogs på Morning Star Café, precis som igår. Jag käkade pannkaka, french toast, blåbärsmuffin och drack kaffe. Är man i USA så är man… Sedan travade vi iväg. Först västerut längs 51:a gatan och sedan söderut längs Fifth Avenu. Peter ville besöka en elektronikbutik som heter Best Buy (tror jag det var) för att köpa ett spel som inte kommit ut hemma ännu.

Vi fortsatte söderut och kom fram till Empire State Building. Som förstagångsbesökare i stan kändes det självklart med ett besök uppe på 86:e våningen. Vi behövde knappt köa alls och utsikten var magnifik. Väl spenderad tid och pengar.

Vidare söderut. Lite lunch på en sylta längs vägen. Passerade Museum of Sex (utan att gå in – haha!), Madison Square Park och svängde sedan av på Broadway som korsar Fifth Avenu i höjd med parken. Plåtade förståss den berömda Flatiron Building och fortsatte sedan med siktet inställt på Prince Street och Apple Center.

Här ser husen annorlunda ut än upp i Midtown där vi bor och stämningen på gatorna är också en annan. Vi passerade New York University och pustade ut en stund i Washington Square Park. Strax där efter dök Prince Street med Apple-butiken upp, som vi besiktigade nogsammt.

Vårt sista mål för dagen var Ground Zero, lokaliserat nästan allra längst söderut på Manhattan. Vi knatade vidare och såhär dags började fötterna kännas så där lite lagom mosiga. Vi stannade till vid City Hall och sen var vi framme. Just så där speciellt mycket ser man inte. Det finns en liten utställning och på några ställen kan man kika igenom avspärrningarna för att se hur bygget framskrider. Vi var helt slut och var mest intresserade av att hitta en tunnelbanestation så vi kunde ta oss hem utan att behöva gå hela vägen. Efter lite snurrande insåg vi att den ju låg precis vid World Trade Center-utställningen. Vi hade inte behövt gå tre varv runt kvarteret och leta…

Jaja. Nu är klockan över 22 här och jag borde krypa ned i sängen. Är hur trött som helst… Bilden längst upp i detta inlägg tog jag imorse. Visst är den cool? Resten av bilderna får vänta tills imorgon för jag är alldeles för trött nu. Nattinatti!

- Mitt New York-abum på Flickr
- Andra bloggar om New York, manhattan

Ojojoj en sån härlig dag! Jag är verkligen helt full av nya intryck! Vi tog en tre timmar lång båttur runt Manhattan idag och fotade och filmade för glatta livet. Bilderna har jag lagt i ett album på Flickr och lite av filmmaterialet har Peter klippt ihop och lagt ut på sin New York-blogg.

Vi har gått hela dagen, kors och tvärs över Manhattan, och det har blivit ett antal kilometer sammanlagt. När vi var nästan hemma på hotellet stannade vi till vid Dag Hammarskjold Public Plaza för att sitta ned en stund: Jag var verkligen trött vilket torde kunna avläsas i bilden Peter tog också…

- Mitt New York-abum på Flickr
- Andra bloggar om New York

Efter en lång flygresa och lite halsbrytande jonglering när vi skulle igenom immigrations är vi nu äntligen på plats. Vi bor på The Pod Hotel på East 51 Street och vårt rum ser ut ungefär såhär. Känns lite som en husvagn faktiskt…

Vi har vart ute och käkat och tagit en svängom i kvarteret, resten sparar vi till imorgon. Tog några bilder:

Utsikten från vårt hotellrum.

Karakteristiska skyltar.

Utryckning. Katt som fastnat i träd?

Klicka så blir bilderna större!

Andra bloggar om New York

Nu sitter vi här och nördar oss, båda två med lapptoppsarna uppslagna i knät, surfandes för det facila priset av 60 danska kronor i timmen. Planet lyfter inte än på ett tag, så det känns som en finfin sysselsättning att slå ihjäl tiden med.
Hittills har allt gått smärtfritt, även om jag faktiskt hann bli nervös när tåget stannade till i Svågertorp och stod där i 10 minuter utan att åka vidare och utan några besked. Men sen rullade vi iväg, *phew*
Kollar på väderprognoserna, det ser ut att bli en varm vecka. Härligt!
Insåg just att det är Memeorial Day och därmed helgdag i USA idag. Då högtidlighålls minnet av de soldater som stupat i strid för sitt land.

Om allt går som det ska lyfter vi från Kastrup och flyger till Newark i New York om några timmar. Resfeber? Jag? Nääääädå, inte alls! *nageltugg*

Nu när vi äntligen spikat och bokat resan till New York blir jag omedelbart sugen på att planera mer. Jag har ju länge drömt om Iran och faktum är att Läs och Res arrangerar en gruppresa dit två gånger om året. Eftersom jag dessutom vill försöka lära mig lite persiska innan jag åker dit kanske våren eller hösten 2008 är realistiskt?

Sen vill jag tillbaka till Helsingfors, speciellt efter alla härliga bilder som visades i artistintroduktionen på gårdagens eurovisionsschalgerfestival. Jag sommarjobbade där 2001 och 2002 och har bara soliga minnen från stan. Kan inte ha regnat en enda dag de två somrarna…

Germanistik-studier och tyska släktingar till trots – jag har aldrig varit i Berlin! Peinlich! Så dit måste jag unbedingt. Under sommarmånanderna kan man åka nattåg mellan Malmö och Berlin, det vore faktiskt roligt att testa. Om inte så för att återuppliva minnena från min tågluffarsommar 1990!

Sen lockar ju Irland. Jag var där och firade St Patrick’s Days för två år sedan och fattade tycke för staden och landet. Det kanske går att kombinera med lite engelskastudier?

Sen funderar jag på om jag är den ende svensk som aldrig varit i Thailand? Det kanske jag borde ändra på genom att åka dit i januari nästa år? Efter att ha fattat principbeslutet att aldrig mer spendera en hel vinter i Sverige eftersom jag är så hjärtinnerligt trött på mörkret och kylan letar jag nämligen också efter resmål lämpliga att pigga upp sig den trista årstiden med. Och vilken beach som helst i Thailand låter som ett alldeles utmärkt alternativ till Ribban i januari…

Sen var det ju det här med semester och pengar. Men det blir en senare huvudvärk. I dag känner jag mig rik och utrustad med ett oändligt antal semesterdagar!

Nu är det äntligen klart, sambon och jag åker till New York på semester!

Det ska bli så roligt, så roligt! Jag kan knappt bärga mig!

En hel vecka stannar vi och det borde vara tillräckligt med tid för att hinna uppleva en hel del. Alla New York-tips emottages tacksamt!

Jag åkte till Bayern för att delta i Drei Länder Zwei Tage Marsch (tre länder på två dagar alltså) tillsammans med mina tyska vandringskompisar. Här kommer lite bilder:

På steniga vandringsstigar längs den tysk-tjeckiska gränsen vandrade vi. Man går faktiskt precis på gränsen och pendlar hela tiden mellan länderna.

I Bayrische Wald finns det många vandringsstigar att välja mellan.

Prydligt uppställda vid Drei Länder Eck där Österrike, Tjeckien och Tyskland flyter samman i ett.

Mitt i ingenstans dyker det plötsligt upp en stor falloslikande staty: det är en sten rest till diktaren Adalbert Stifters ära. Från statyns sockel har man en wunderbar utsikt över sjön Plöcksteiner See som ligger där några kilometer ned.

Jag är helt säker på att jag hört talas om Adalbert Stifter förut… men jag vet inte varför stackarn hedrats med en sådan… monstruös skulptur mitt ute i den fina skogen. Kanske någon annan vet?

Åh så fint! Mab blir ju alldeles tårögd. Till vänster: Tjeckien. Till höger: Österrike.

Jag uppdaterar från tåget mellan Stockholm och Lund! Det är första gången jag hamnat i ett tåg som har Internet – detta är ju hur stort som helst! Visserligen hoppar uppkopplingen upp och ned lite som en jojo men ändå. Jag är meget imponerad! Från och med nu kommer jag ha såååå kul på mina tågresor. Tack SJ – allt gammalt gråll är förlåtet!

Även pa Münchens flygplats kan man surfa loss! Dock till en högre kostnad än i Stockholm (5 euro i timmen + 5 euro i pant för det lilla kreditkortet man behöver för att sparka igang internet jämfört med 19 kronor för en timmes surfning kostar pa Arlanda.

Jag har haft en skön liten minisemester. Först tva dagars storstadsliv i München och därefter tva dagars avslappnande vandring i Bayrischen Wald.

Vädret var fabelhaft – sol och brittsommarvärme i dagarna fem. Förutom att knalla runt i München och leka turist sag jag till att hinna med ett laaangt besök pa min absoluta favoritbokhandel: Hugendubel vid Marienplatz. Efter nogsamt övervägande valde jag ut en bok av alla de dryga dussinet som jag ville köpa: nämligen Wladimir Kaminers Mein deutsches Dschungelbuch. Jag har inte läst hans mest kända bok, Russendisko, men tyckte den här verkade lämplig som reselektyr eftersom den innehaller manga korta självständiga kapitel.

Kaminer skrev boken efter att ha turnerat runt i Tyskland pa uppläsningar och varje kapitel handlar om en ny stad eller by som han besökt och vilka intryck den gjort pa honom. Jag skrattade sa tararna sprutande när jag läste om Chemnitz, Kaminer anländer nämligen dit pa samma dag som det är Trägardstomtekongress (ja, du läste rätt!) och därför är det feststämning i hela stan. Även kapitlet om Hiddensee fick mig att storskratta – varje gang jag ser en kundvagn fran och med nu kommer jag tänka pa Gerhard Hauptmann

Funderar pa att skriva en egen Djungelbok – om städer och byar i Sverige – nu när jag ju har arskort pa SJ och kan resa hur mycket jag vill

Well, well… det börjar det närma sig incheckningstid och jag borde se till att förflytta mig till avgangshallen. Bis morgen!

Inget slår lite hederlig terminalblogging ifrån Arlanda! Åh vad roligt det är att sitta här i Sky City med sin kopp kaffe och glo på prydliga affärsresenärer Om dryga timmen lyfter planet mot München och på fredag bär det av vidare mot Freyung i Bayerns östra hörn.

Där skall jag delta i en vandring som heter Drei Länder Zwei Tage Marsch. Under två dagar vandrar man kors och tvärs och väldigt mycket upp och ned i gränsområdet kring Tyskland, Tjeckien och Österrike. Naturen är fantastisk och jag hoppas vi får fint väder. 2002 när jag deltog för första gången ösregnade det hela helgen…

Okidok, nu börjar det bli dags att checka in! Bis Montag

Jag har blivit en veckopendlare. För många sköna tusenlappar har jag köpt mig fri tillgång till alla SJ-tåg under ett år.

Och eftersom det är långt mellan Stockholm och Lund så kommer jag ha förmånen att få njuta av minst 8 timmars tågresa i veckan.

En hel dags arbete.
Eller en hel natts skön sömn.
Ska jag tillbringa på ett tåg!

Är det verkligen värt det? Eller har jag blivit helt galen?

Jag är förståss jävig men jag skulle vilja säga ja, det är värt det.

Jag trivs på tåg. Med iBooken fullmatad med prylar hinner jag med massor som sackat under veckan: jag lyssnar ikapp på Studio 1, Vetenskapsradion, God morgon världen, Pengar, Språket, Boktornet, jag torrmejlar och torrbloggar, uppdaterar kalendern och adressboken, dricker kaffe, läser och lyssnar på musik.

Jag har köpt ostyckad tid.

Ostyckad tid är utrotningshotat tillstånd i mitt och många andras snabbt accelererande metrovärldar.

Ordet metrovärldar har jag hittat på själv och det syftar naturligtvis på gratistidningen Metro som skapades för att Stockholms tunnelbaneresenärer skulle ha något att bläddra i under den genomsnittliga femtonminuters resan. Metro är genial i sin enkelhet och passar precis i det dagliga tidsglapp som alla kollektivtrafiksresenärer befinner sig under resan till eller från jobbet.

Min husgud Thomas Hylland Eriksen skriver mycket om detta i sin bok Ögonblickets tyranni, även Bodil Jönsson är inne på det spåret i sin bok Tio tankar om tid. Båda böckerna rekomenderas varmt.

Mitt tidsglapp är snart slut för nu närmar sig tåget Göteborgs central. Den här helgen blev det inget Stockholm eftersom jag ska jobba på Bokmässan istället. Du som är på mässan – kom bort till monter B00:07 och säg hej!

Har just kommit hem efter att ha tillbringat fem härliga dagar i Dublin. Där var det redan vår, sol, ljumma vindar, gröna gräsmattor, uteserveringar och lätta vårjackor. Underbart!

Kontrasten när planet landade i Stockholm i går på eftermiddagen var… eh… avsevärd och avskyvärd. Vad mig anbelangar så får vintern gärna lämna över stafettpinnen till våren nu. Det vore sannerligen inte en dag för tidigt.

Här kommer en reserapport:

Onsdag 16 mars
Flyg Stockholm – Dublin. Inkvartering på Portobello Hotel inte så långt från centrum. Kastade in väskorna och promenerade ned på stan. Njöt av solskenet och de härliga vårvädret. Strosade runt och insöp pre-St Patrick’s atmosfären. Hamnade till slut nere i Temple Bar som ligger längs floden Liffey och som visade sig vara ett helt kvarter med pubar och inte en enda som jag i min enfald trott Käkade och begav oss tillbaka till hotellet. Stridssov i 30 minuter, fixade iordning oss och träffade resten av gänget vid 21-tiden på puben på hotellet. Testade Smithswicks, en ale som tillverkas av Guinness. Den var god

Torsdag 17 mars – St Patrick’s Day
Irlands nationaldag firas till minne av helgonet St Patrick som enligt legenden var den som kristnade Irland. För att förklara treenigheten för hedningarna använde han sig av en treklöver och den är i dag en symbol för Irland. St Patrick sägs också vara den som drev bort alla ormarna från ön. Vi började den stora dagen med att promenera ned till O’Connor Street för att titta på paraden. Det var hur mycket folk som helst och de flesta var utstyrda i nåt grönt eller orange eller både ock. När vi gjorde halt vid en pub i närheten testade jag kärringversionen av Guinness: öl med black currant i (mumma!) Därifrån begav vi oss till Croke Park för att titta på hurling och irländsk fotboll. Jag hade inte sett någon av dessa sporter innan men föreställ dig att spela innebandy utan regler på en gräsfotbollsplan och du är ganska nära Det tog ett tag att fatta reglerna men sen var det kul. Irländsk fotboll påminde om rugby, mycket spring och folk som hamnade i högar. På kvällen var det fin middag med tal och hela baletten. Kvällen avslutades vid tretiden på morgonen på puben på hotellet. En mycket trevlig dag, kväll och natt!

Fredag 18 mars
Lite trött var jag allt när klockan ringde men är man turist så är man. Upp och hoppa redan vid 09 för att få frukost och sen var det ut på stan som gällde. Vi spatserade runt lite, faktiskt ända ut till Guinness-fabriken men där var kön nästan en timme lång så vi hoppade på en bussrundtur istället. Det var skönt att vila fötterna och få Dublin serverat framför sig. Bussen åkte bland annat ut till Phoneix Park som sägs vara världens största park som ligger innanför stadsgränsen. Inte illa! Förutom massa gräsmattor och träd ligger även presidentens palats där inne. Bussen tuffade vidare längs floden Liffey, fram till O’Connor Street med den gigantiska milleniemonumentet, kallat The Spike (eftersom den ser ut som en stor spik), och sedan över på andra sidan floden förbi Trinity College, shoppingområdet Grafton Street, St Stephens Park och de victorianska husen med sina vackra (och välfotograferade) dörrar, Molly Malone-statyn und so weiter. På kvällen käkade vi och drack öl nere i Temple Bar. Där var verkligen mycket folk i rörelse och nästan omöjligt att hitta plats att sitta men efter lite letade så gick det bra. Sent i säng även denna kvällen.

Lördag 19 mars
Sista dagen i Dublin firades med lite seriös shopping nere på Grafton Street. Jag njöt av att strosa omkring, kisa i solen, dricka kaffe på en uteservering och titta på folk och känna mig urban Hittade en väldigt trevligt bokhandel men lyckades gå därifrån utan att köpa något På eftermiddagen satt vi på en pub och tittade på rugby: Irland mötte Wales och fick stryk och därmed hade walesarna blivit Grand Slam-mästare eftersom de vunnit alla tidigare matcher också. Puben var packad med både röd- och grönklädda fans men stämningen var på topp och efteråt gratulerade irländarna storsint walesarna till segern, det var första gången på nästan 30 år som Wales vann. Är det inte risk för slagsmål, frågade jag en irländare. Nä, sa han, inte nu när det var Wales som vann men hade det varit England… då hade man inte kunnat veta så säkert… Efter ett restaurangbesök var det dags för fyrverkerierer och sen en drink på nåt ställe nere vid O’Connor Street där inredningen påminde starkt om Finlandsfärjans. Eftersom en del skulle resa hem rätt tidigt på söndagen blev kvällen inte så sen. Jag hade dock förmånen att stanna vaken till halv fyra ungefär då de waelsiska supportrarna som bodde i rummet brevid mig tuppade av

Sammanfattningsvis…
Jag vill tillbaka! Jag vill se mer av ön och Irland och Dublin lockar mycket mer än England och London. Dublin är en mysig, lagom stor stad och eftersom den visade upp sig från sin allra bästa sida under mitt besök så blir det definitivt ett högt betyg. Dessutom kom jag under mitt besök på den för mig smått revolutionerande tanken att man ju faktiskt kan lära sig engelska där! Om jag ska bo i något engelskspråkig land så kanske det skulle bli Irland! Helt crazy att jag inte tänkt på det tidigare,,,

Jag uppdaterar från Arlanda! Är det inte fantastiskt så säg!? Förväntade mig en tråkig väntetimme innan flyget till Göteborg lyfter 14.00 men icke, här finns ju en massa internetuppkopplade datorer som bara väntar på mig och mitt uppdämda bloggingbehov. Betalade utan att blinka tre euro i automaten och får nu surfa i över en timme. Wunderbar!

Liveblogging från Arlandas terminal 4 är kanske inte lika roligt som det Stephanies och hennes polare håller på med uppe i Jokkmokk, men iallafall

Tillsammans med första snön anlände Linda och jag till Helsingfors vid pass nollnietrettio (finsk tid) i förmiddags. Åh vad härligt att vara här igen! Det var ju över ett år sen sist! Solen skiner på oss, fast det är kallt som satan och efter lite bas-sajtsing (Senatstorget, Esplanaden, Alexandergatan, Uspenskikatedralen) har vi därför har vi tagit vår tillflykt till en kopp kaffe och en internetuppkoppling på Glaspalatset. Vi försökte först få oss en örfil på Cafe Esplanad, men det var stängt på grund av ombyggnad där

Eftersom Linda aldrig varit här förut pratar jag på helt maniskt om alla byggnader vi passerar och känner mig som värste turistguiden. Snart tar hon väl fram öronpropparna

En god bok ger läsaren en förnimmelse av att det är vår egen erfarenhet vi läser om. När litteraturen är som bäst tycker vi att vi plötsligt minns något viktigt som vi vetat men glömt.

Om konsten att läsa och skriva av Olof Lagercrantz

En gång var jag riktigt elak. Jag var kanske fem år gammal och ensam i lägenheten tillsammans med Björn, familjens något yngre dagbarn.
Min mamma, Björns dagmamma, var bara nere i tvättstugan några minuter. Björns riktiga mamma var på jobbet och skulle inte komma och hämta honom förrän klockan sju. Björn längtade.
– Din mamma är borta! sa jag och spände ögonen i Björn. Hon kommer inte komma och hämta dig ikväll!
Han tittade storögt på mig.
– Jag spolade ned henne på toaletten och nu är hon borta för alltid, förtydligade jag eftersom han inte verkade reagera. Då tog det minsann skruv, Björns bleka ansikte skrynklades först ihop och ändrade därefter nyans till rött. Nu skulle han snart börja gråta.
– Din mamma är säkert död! la jag till triumfatoriskt. Vilken lättlurad lipsill han var.
Björn snörvlade ljudligt.
– Det är iiinte saaant! Han ylade och försökte torka bort tårar och snor men kletade bara ut det ännu mer över de knubbiga kinderna.
– Jo, titta här, allt försvinner! Titta! Jag demonstrerade beredvilligt toalettens spolfunktion. Vattnet forsade fram och nu galltjöt Björn. Jag blev rädd. Leken var inte rolig längre.
Då hördes en nyckel i låset. Mamma var tillbaka från tvättstugan.

Det finns manga sätt att fa folk att motionera, till exempel kan man lova skänka en viss summa pengar till valgörande ändamal (i detta fall Afrika)l för varje person som deltar i Nijmegenmarschen. Längs marschvägen sitter därför uppmuntrande skyltar med uppmaningen att stödja projektet Blaren voor Afrika (blasor för Afrika).

Själv har jag nog med mina egna, blasor alltsa. Hettan här nere, i dag var det över 35 grader varmt, gör att fötterna svullnar och det dyker upp blasor där man minst anar det. Jag har till exempel fatt tva fetingar pa bada stortarna, ett ställe jag aldrig haft blasor tidigare. Beslöt mig därför att besöka holländarnas sjukvardstält eftersom jag aldrig lyckats nat bra med att tejpa tar. Kön är lang! När jag gick därifran för tie minuter sedan skulle precis gubbe 320 kliva in i behandlingsrummet och jag har 375 och har redan väntat över en och en halv timme! Det kommer bli en sen kväll men vafan, huvudsaken är att fötterna haller.

Vi kom i mal 13.20 idag ocksa. Den utlovade hettan dök inte upp förrän pa eftermiddagen da vi redan duschat och bytt om till civila paltor. Vart logement gar inte att vara i när det är sa varmt sa jag tog ut sovsäcken och lade mig i skuggan under ett träd, men till och med där var det sa hett att man bara lag och flämtade!

Middagen var helt bedrövlig, det droppade svett fran hakan där jag satt och slafsade i mig ris och kycklinggryta. Nu under kvällen har det svalnat och det lovas aska i natt. Skönt säger jag. Hoppas luften rensas riktigt ordentligt.

I morgon ar det tredje dagen med alla de beryktade backarna! Förhoppningsvis överlever jag den ocksa!

Nogen bakterie (diagnos stalld av dansk lakare) forsatte mig under mandagen ur stridbart skick. Jag agnade natten och halva dagen at att spy som som en katt (ursakta ordvalet men sa var det) och borjade tro att det inte skulle bli nan marsch for min del.

Avslagen coca-cola och vila i skuggan utanfor logementet fick mig dock pa benen igen och vid 17-tiden kunde jag avnjuta middag med de andra pa All Ranks Mess. Jag at sakert 15 riskorn och spydde inte upp en enda!

Feber hade jag ocksa, 38,8, och fick stranga order av den danska lakaren att inte starta om febern var kvar dagen efter.

Jag kollade faktiskt inte tempen innan jag startade men madde sa bra att jag diagnosticerade mig sjalv som feberfri.

Eftersom overstelojtnant Isele och jag startar som individuella gangare bar det av redan 04.30. Kolsvart var det men svetten lackade redan. Dagen blev foljdaktligen mycket varm..

31 grader i skuggan snackades det om, och imorgon kommer det ga upp till minst 35 grader. Varfor marschtranade vi inte pa ett lopband i en bastu?

13.20 gick vi i mal och jag trodde vi var typ sist eftersom det kandes som vi gick hur langsamt som helst pa slutet. Men icke! Vi sladdade in pa en 20:e plats bland svenskarna! Da maste man iofs ocksa betanka att vi hade ett forsprang eftersom halften inte startade forran 06.00 men anda! 20:e plats av 150 individuella – det ar inte sa illa pinkat av en enbent trahast!

I ar finns det Internet pa Camp Heumensoord! I en liten container inte sa langt fran oltaltet har de stallt upp 10 datorer som man fritt far nyttja 10 minuter i taget. Annu ar det ingen rusch, de flesta deltagarna kommer inte forran ikvall, sa jag kan nog lugnt sitta och blogga en stund.

Nedresan gick bra. Vackarklockan ringde 03.20 och en timme senare kom Henrik i taxin och hamtade upp mig. Vi tog taget ut till Arlanda och vem springer jag pa i avgangshallen, strax innan vart flyg skulle lyfta? Erik! Haha, varlden ar liten. Hoppas jag hann blogga om det fore honom!

Vi tog taget fran Schiphol till Nijmegen och akte med forsta bussen ut till campen. Den svenska administrationen har varit pa plats sedan i torsdags och fixat iordning for oss. Kampen om sangplatserna borjade. Till skillnad fran alla tidigare ar da jag varit har, da forst-till-kvar-principen gallt, hade nan overnitisk furir i den kvinnliga forlaggningen redan bestamt vart alla skulle sova. Jag hade fatt en jattedalig plats, overslaf mitt i rummet dar det ar jattetrangt. Jag surade en stund och bestamde mig sedan for att skriva om hela forlaggningslistan och placera mig och kompisarna pa bra platser i ett horne. Da har man mer plats for sin utrustning och lite mer avskiljdhet. Kande mig hemskt nojd efterat och hoppades att ingen skulle bli kinkig for att jag flyttat pa dem.

Sen akte vi ned till stan och at ett skrovmal pa en restaurang vid stationen. Kapten Bo, som akt med ett senare flyg, anslot och nar han var matt tog vi oss sakta hemmat. Efter en stilla, naja, kvallsol i oltaltet drog vi oss tillbaka vid midnatt ungefar.

Nar jag vaknade i morse hade nasta gang anlant fran Sverige och de hade glada i hagen borjat flytta om ytterligare i forlaggningslistan! Jisses, kampen om sangarna ar verkligen ett gissel! Jag fick plocka fram blackpennan igen och forsoka se till sa att mina kompisar hamnar i narheten av mig, pa bra platser. For att verkligen markera att deras sangar ar upptagna spred jag ut min utrustning dar. Forhoppningsvis hindrar det folk fran att flytta pa dem ytterligare ganger.

Senare i dag skall vi, marschgrupp Legionen och inbjudna gaster, ha varan traditionella sillunch. Alla har med sig nagon ingrediens. Mitt uppdrag var att ta med graddfil, graslok och rodlok. Jag hoppas graddfilen overlevt, den ar invirad i kylklapmar sa den borde inte ha hunnit bli dalig.

Jo just det, dom hade tva officiella lajvbloggare pa konferensen som kontinuerligt bloggade pa bade tyska och engelska.

Pa slutet diskuterades det faktum att sa manga suttit med näsan i sina laptops under hela konferensen. Eftersom de satt längst fram, mellan talarna och publiken, kändes det nästan som en dike som avgränsade oss fran varandra. De balla där framme och vi oballa där bak som inte hade nagra datorer att leka med.

Knappadet pa tangentborden jämfördes med ett stilla regn som växlar i intensitet beroende pa hur intressant talaren där framme är. Själv tror jag inte jag skulle kunna koncentrera mig pa att bade skriva pa datorn och lyssna samtidigt, jag skulle nog bli alldeles för uppslukad av skärmen framför mig. Vanliga analoga anteckningar funkar, men student som man är sa har man ju en del träning i det