Jobbigt här i Phuket som ni ser. Man måste ju själv gå hela vägen från solstolen och ned i vattnet. Svettigt värre!

Solnedgång från ett av våra tre hotellrumsfönster.

Kan man längta hem från paradiset?

Trots att jag var övertygad om motsatsen när vi kom hit för 14 dagar sedan, tror jag faktiskt jag har lite hemlängtan nu.

Kanske är det förvissningen om att vi bara är på besök. Att hotellivet med lagad frukost och bäddad säng inte är det riktiga livet.

Att det riktiga livet levs hemma tillsammans med dammråttorna, tvättiderna, snålblåsten, väckarklockan och fredagsmysfläskfilén? Och drömmen om nästa semester?

Satt och läste mammas blogg ifrån hennes och pappas första semester i Thailand 2003 förut. Tänk att det skulle ta FEM ÅR innan jag fattade grejen och äntligen åkte hit! Jag tänker definitivt komma tillbaka, vårt första besök känns bara som ett smakprov. Och nästa gång åker jag gärna tillsammans med kompisar och/eller fler ur familjen.

Lite sköna foton att njuta av tills vi återvänder:
Del 1: Ankomsten
Del 2: Första beachdagen
Del 3: Bad och bubbel
Del 4: Besök i Phuket
Del 5: Med speedboat til Phi Phi-öarna

På blixtvisit hos syrran i Lapplands Väsby sedan igår kväll. Hundpromenad (3435 steg) och mycket prat. Ikväll det glittrig final på hennes Modell 2007 på Sturecompagniet. Wow och pirr, måste erkänna att jag är lite nervös trots att min roll i det hela är mycket blygsam

Har lyckats sumpa pinkoden till min mobil så jag är okontaktbar för närvarande. Hoppas få en ny senare idag…

I dag är en sån där dag när man ska komma ihåg vad man gjorde det där året då det hände.

11 september 2001 hade jag precis anlänt till Innsbruck i Österrike för att plugga tyska vid universitetet där. Jag satt på mitt rum i studentkorridoren, vi hade precis lyckats få igång bredbandet efter två veckors tjat på husvärden Herr Egger. Jag var med på en mejlinglista för utlandssvenskar vid det tillfället och plötsligt tjongade det till och in i brevlådan for ett mejl som berättade att ett plan krockat med en av WTC-skyskarporna. Jag rusade ned till teven och lyckades mecka fram någon sorts kanal som gick att förstå, förmodligen CNN, och sen satt vi fast där. Fler och fler samlades och tråkmånsarna bytte till någon tyskspråkig kanal. Eftersom jag inte var så vass på tyska vid det här tillfället gick jag nog upp till datorn för att läsa nyheter på svenska istället.

Dagen efter skrev jag in mig på universitetet. Observera den fina stämpeln! Österrikarna är verkligen förtjusta i sina stämplar och har till och med gjort bissniss av det. Min rumskamrat berättade till exempel att för att avgångsbetygen från grundskolan skulle bli giltliga var man tvungen att gå och få dem stämplade – till det facila priset av 100 schilling!

Jag har alltid hatat tyska i skolan. Alla lärare jag haft förutsatte att jag redan kunde tyska eftersom min pappa är tysk. Sen har de blivit besvikna eftersom jag var sämst i klassen och aldrig var tillräckligt intresserad för att vilja lägga ned den tid och engagemang som det faktiskt krävs för att bli bra i ett främmande språk.

Att ändå ta tag i tyskan och göra ett allvarligt försök att komma förbi nybörjarstadiet var en idé som växte fram efter att jag gått en fyra veckor lång tyskakurs vid Goethe-institutet i Rothenburg ob der Tauber i nordvästra Bayern två år tidigare (mer om detta senare). Den boost för självförtroendet som den kursen gav fick mig faktiskt att våga söka Tyska A och B via Göteborgs universitet förlagda i Innsbruck i Österrike.

Fortsättning följer…

Jag gillar kartor. Funderade i flera år på att köpa en snygg världskarta att ha på väggen hemma och när jag väl gjorde det blev jag lycklig varje gång jag tittade på den. Jag skriver i dåtid, kartan finns kvar men har aldrig varit uppsatt här i Malmölägenheten. Efter flytten hoppas jag få upp den på väggen igen.

Anyway, vad jag ville komma till var att jag började fundera på alla platserna jag besökt igår. Vad dom betyder för mig, om dom överhuvudtaget har någon betydelse. Jag beslutade mig också för att införa kategorin en ny kategori på bloggen som ska handla om städer och platser. För jag är övertygad om att den fysiska världen gör större avtryck i vår mentala karta än vad vi kanske tror. Stay tuned…

Om en timme lämnar vi hotellet och åker till Newark-flygplatsen. Vårt plan lyfter 17.50 lokal tid och landar 07.20 i morgon bitti i Köpenhamn. Vi har precis käkat brunch på vårt favorithak, The Morning Star Café på 2nd Avenue och sitter nu i hotelllobbyn och surfar lite i väntan på taxin. Weeeh, vad roligt vi haft! Och vilken superhäftig stad New York är! Hit kan man återvända igen och igen och igen utan att bli mätt

- Mitt New York-abum på Flickr
- Andra bloggar om new york

I går åkte vi ut till Frihetsgudinnan och Emigrantmuséet på Ellis Island. Eftersom vi var lite sena fick vi inte någon biljett till att gå in i själva statyn, tydligen släpps bara ett mindre antal via biljettluckan i Battery Park och vill man vara riktigt säker på att få en biljett ska man boka online. Det spelade inte så stor roll för mig, jag var mest intresserad av Ellis Island kände jag. Museét var gratis och vi kostade på oss en audioguide för att kunna få ut så mycket som möjligt av besöket. 12 miljoner människor passerade Ellis Island där de bland annat fick genomgå läkarundersökning, juridisk utfrågning och bevisa att de hade förutsättingar att försörja sig i det nya landet. Bara 2 procent avvisades och fick åka hem igen. Jag hade nog trott att den siffran skulle vara högre trots allt.

Det finns en speciell känsla över sådana här lokaler. Helt tomma och öde idag, så när som på några strosande turister, men man förstår att här kryllat av liv tidgare. Undra hur det kändes att gå iland på Ellis Island? Utan att förstå språket och vara livrädd för att bli avvisad. Dom som lämnade sina hemländer för att utvandra var modiga människor. Undra om jag skulle vågat?

Det går att söka i registret på alla de människor som passerade Ellis Island och jag testade med mormors far, som jag vet tillbringade några år i USA i början av seklet men sedan valde att komma hem igen. Jag får träff: Harry Flyrin åkte från Christiania med Oscar II och anlände till New York den 22 mars 1913. Han var då 19 år gammal. Wow, vad coolt! Undra hur han kände sig är han stod på Ellis Island och blickade in mot New York? Och vad hände sen? Jag vill veta!!!

- Mitt New York-abum på Flickr
- Andra bloggar om new york, ellis island

Märker att jag inte orkar skriva så mycket, är ju helt slut när vi tumlar in på hotellet frammåt kvällskvisten. Få ta igen det hemma istället. Men fotoalbumet på Flickr växer och Peter är flitigare än mig på att skriva.

- Mitt New York-abum på Flickr
- Andra bloggar om new york, manhattan

I dag gick jag upp lite tidigare en Peter och tog en morgonprommenad på egen hand. Jag styrde kosan norrut och följde Third Avenue ända upp till Central Park. Eftersom jag var tvungen att stanna var femte meter för att plåta något fascinernade tog det 45 minuter att ta sig dit. Vär där strosade jag runt lite kring The Pond, knäppte lite bilder och gick sedan tillbaka eftersom vi skulle äta gemensam frukost. Central Park är ju gigantiskt stor och helt underbar! Imorgon funderar vi på att tillbringa hela dagen där och i dess omgivningar.

Frukost intogs på Morning Star Café, precis som igår. Jag käkade pannkaka, french toast, blåbärsmuffin och drack kaffe. Är man i USA så är man… Sedan travade vi iväg. Först västerut längs 51:a gatan och sedan söderut längs Fifth Avenu. Peter ville besöka en elektronikbutik som heter Best Buy (tror jag det var) för att köpa ett spel som inte kommit ut hemma ännu.

Vi fortsatte söderut och kom fram till Empire State Building. Som förstagångsbesökare i stan kändes det självklart med ett besök uppe på 86:e våningen. Vi behövde knappt köa alls och utsikten var magnifik. Väl spenderad tid och pengar.

Vidare söderut. Lite lunch på en sylta längs vägen. Passerade Museum of Sex (utan att gå in – haha!), Madison Square Park och svängde sedan av på Broadway som korsar Fifth Avenu i höjd med parken. Plåtade förståss den berömda Flatiron Building och fortsatte sedan med siktet inställt på Prince Street och Apple Center.

Här ser husen annorlunda ut än upp i Midtown där vi bor och stämningen på gatorna är också en annan. Vi passerade New York University och pustade ut en stund i Washington Square Park. Strax där efter dök Prince Street med Apple-butiken upp, som vi besiktigade nogsammt.

Vårt sista mål för dagen var Ground Zero, lokaliserat nästan allra längst söderut på Manhattan. Vi knatade vidare och såhär dags började fötterna kännas så där lite lagom mosiga. Vi stannade till vid City Hall och sen var vi framme. Just så där speciellt mycket ser man inte. Det finns en liten utställning och på några ställen kan man kika igenom avspärrningarna för att se hur bygget framskrider. Vi var helt slut och var mest intresserade av att hitta en tunnelbanestation så vi kunde ta oss hem utan att behöva gå hela vägen. Efter lite snurrande insåg vi att den ju låg precis vid World Trade Center-utställningen. Vi hade inte behövt gå tre varv runt kvarteret och leta…

Jaja. Nu är klockan över 22 här och jag borde krypa ned i sängen. Är hur trött som helst… Bilden längst upp i detta inlägg tog jag imorse. Visst är den cool? Resten av bilderna får vänta tills imorgon för jag är alldeles för trött nu. Nattinatti!

- Mitt New York-abum på Flickr
- Andra bloggar om New York, manhattan

Vi har gått hela dagen, kors och tvärs över Manhattan, och det har blivit ett antal kilometer sammanlagt. När vi var nästan hemma på hotellet stannade vi till vid Dag Hammarskjold Public Plaza för att sitta ned en stund: Jag var verkligen trött vilket torde kunna avläsas i bilden Peter tog också…

- Mitt New York-abum på Flickr
- Andra bloggar om New York

Vi har vart ute och käkat och tagit en svängom i kvarteret, resten sparar vi till imorgon. Tog några bilder:

Utsikten från vårt hotellrum.

Karakteristiska skyltar.

Utryckning. Katt som fastnat i träd?

Klicka så blir bilderna större!

Andra bloggar om New York

Sen vill jag tillbaka till Helsingfors, speciellt efter alla härliga bilder som visades i artistintroduktionen på gårdagens eurovisionsschalgerfestival. Jag sommarjobbade där 2001 och 2002 och har bara soliga minnen från stan. Kan inte ha regnat en enda dag de två somrarna…

Germanistik-studier och tyska släktingar till trots – jag har aldrig varit i Berlin! Peinlich! Så dit måste jag unbedingt. Under sommarmånanderna kan man åka nattåg mellan Malmö och Berlin, det vore faktiskt roligt att testa. Om inte så för att återuppliva minnena från min tågluffarsommar 1990!

Sen lockar ju Irland. Jag var där och firade St Patrick’s Days för två år sedan och fattade tycke för staden och landet. Det kanske går att kombinera med lite engelskastudier?

Sen funderar jag på om jag är den ende svensk som aldrig varit i Thailand? Det kanske jag borde ändra på genom att åka dit i januari nästa år? Efter att ha fattat principbeslutet att aldrig mer spendera en hel vinter i Sverige eftersom jag är så hjärtinnerligt trött på mörkret och kylan letar jag nämligen också efter resmål lämpliga att pigga upp sig den trista årstiden med. Och vilken beach som helst i Thailand låter som ett alldeles utmärkt alternativ till Ribban i januari…

Sen var det ju det här med semester och pengar. Men det blir en senare huvudvärk. I dag känner jag mig rik och utrustad med ett oändligt antal semesterdagar!

Det ska bli så roligt, så roligt! Jag kan knappt bärga mig!

En hel vecka stannar vi och det borde vara tillräckligt med tid för att hinna uppleva en hel del. Alla New York-tips emottages tacksamt!

På steniga vandringsstigar längs den tysk-tjeckiska gränsen vandrade vi. Man går faktiskt precis på gränsen och pendlar hela tiden mellan länderna.

I Bayrische Wald finns det många vandringsstigar att välja mellan.

Prydligt uppställda vid Drei Länder Eck där Österrike, Tjeckien och Tyskland flyter samman i ett.

Mitt i ingenstans dyker det plötsligt upp en stor falloslikande staty: det är en sten rest till diktaren Adalbert Stifters ära. Från statyns sockel har man en wunderbar utsikt över sjön Plöcksteiner See som ligger där några kilometer ned.

Jag är helt säker på att jag hört talas om Adalbert Stifter förut… men jag vet inte varför stackarn hedrats med en sådan… monstruös skulptur mitt ute i den fina skogen. Kanske någon annan vet?

Åh så fint! Mab blir ju alldeles tårögd. Till vänster: Tjeckien. Till höger: Österrike.

Jag har haft en skön liten minisemester. Först tva dagars storstadsliv i München och därefter tva dagars avslappnande vandring i Bayrischen Wald.

Vädret var fabelhaft – sol och brittsommarvärme i dagarna fem. Förutom att knalla runt i München och leka turist sag jag till att hinna med ett laaangt besök pa min absoluta favoritbokhandel: Hugendubel vid Marienplatz. Efter nogsamt övervägande valde jag ut en bok av alla de dryga dussinet som jag ville köpa: nämligen Wladimir Kaminers Mein deutsches Dschungelbuch. Jag har inte läst hans mest kända bok, Russendisko, men tyckte den här verkade lämplig som reselektyr eftersom den innehaller manga korta självständiga kapitel.

Kaminer skrev boken efter att ha turnerat runt i Tyskland pa uppläsningar och varje kapitel handlar om en ny stad eller by som han besökt och vilka intryck den gjort pa honom. Jag skrattade sa tararna sprutande när jag läste om Chemnitz, Kaminer anländer nämligen dit pa samma dag som det är Trägardstomtekongress (ja, du läste rätt!) och därför är det feststämning i hela stan. Även kapitlet om Hiddensee fick mig att storskratta – varje gang jag ser en kundvagn fran och med nu kommer jag tänka pa Gerhard Hauptmann

Funderar pa att skriva en egen Djungelbok – om städer och byar i Sverige – nu när jag ju har arskort pa SJ och kan resa hur mycket jag vill

Well, well… det börjar det närma sig incheckningstid och jag borde se till att förflytta mig till avgangshallen. Bis morgen!

Där skall jag delta i en vandring som heter Drei Länder Zwei Tage Marsch. Under två dagar vandrar man kors och tvärs och väldigt mycket upp och ned i gränsområdet kring Tyskland, Tjeckien och Österrike. Naturen är fantastisk och jag hoppas vi får fint väder. 2002 när jag deltog för första gången ösregnade det hela helgen…

Okidok, nu börjar det bli dags att checka in! Bis Montag