Archive for the ‘kreativt skrivande’ Category
”Om ni måste – så skriv! Annars inte.”
Curiosity killed the cat. Freytags pyramid. Hemsöborna. PP1. Once Upon a Time in America. In media res. Proust. Vanitas. Stalin – den röde tsaren och hans hov. Hemingway. Bel Kaufman. Sunday in the Park. En handelsresandes död. Barry Lyndon. Stanley Kubric. Kjell Sundvall. Hemingway. Återföreningen. John Cheever. Ängeln på sjunde trappsteget. Mark James. Hemingway. Raymond Carver. Watergate. August Strindberg. Ett ark papper. Imre Kertez. Mannen utan öde. Ian McEvan. Kärlekens raseri. Bernhard Schlink. Högläsaren. P.C. Jersild. Slas. Novellen är en glimt, en skiva av livet!
Katarina Mazetti. A Fish Called Wanda. Tempus. Don Martin. Dansa med vargar. Kevin Costner. Sven Dufva. Tony Soprano. Dallas. Daniel Westling. Hemingway. Quentin Tarrantino. von Trier. Whatever Works. Kurt Vonnegut. Anna Gavalda. Woody Allen. Heltidsanställd i egots tjänst. Piraten. Om? De ovanliga. Snabba cash. Dumskallarna sammansvärjning. Igelkottens elegans. Den engelske patienten. Anders Pålryd. Min stund på jorden. Var specifik! Sky det allmänna! Hjalmar Söderberg. Richardt och doktor Henck. Breakfast at Tiffanys. Holly Golightly. Joe Bell. Friheten. Tom Wasser. Saknaden. Ulf Lundell. Lasse och Kicki. Bonjour tristess. En fjorton år gammal anteckningsbok. Skuggan av ett leende. Gertrude Stein. Hemingway. Broarna i Madison County. Samuel Beckett. Punctum. Sanningen är jag helt ointresserad av, det är vad som står på pappret som räknas!
J.D. Salinger. Catcher in the Rye. Hemingway. En dag som gjord för bananfisk. Densitet. Deerhunter. !!! ????? ………………… Det heliga tretalet. Så var det inte! Kusiner i kubik. De sväljande männen. Hitta essensen. Fyra bröllop och en begravning. Nyanser. Stephan Mendel-Ek. Med uppenbar känsla för stil. Självbild. Marta Cullberg. Ditt inre centrum. Drifter. Reglerna ändras. PP2. Sliding Doors. Den franske löjtnantens kvinna. Snön på Kilimajaro. Struktur. Vacuum. Tvättstrecksprincipen.
Claes Hylinger. Nya dagar och nya nätter. Banal och Genial. Ta fan i båten! Ezra Pound. Precision. SAOL. Norstedts svenska synonymordbok. Le mot juste. Så, väl, ju, faktiskt, lite, mer, någonstans, egentligen, egentligen, mycket, man, fast, ganska. Perspektiv. Knut Fallbacken. Känna-sjukan. Hade-sjukan. Börja-sjukan. Skulle-sjukan. Sanningsiver. Pärlan. Hemingway. Farväl till vapnen. Lycklig, harmonisk kärlek är helt ointressant!
Polsk jazz och andra historier. Varudeklaration. Klon. Hösten i Peking. Hellre originell än heltäckande. Henry Miller. Linda Unnhem. Swing it! Camilla Läckberg. Roland Schytt. Kådisbellan. Ann-Charlotte Alvefors. Aldrig. Bo Widerberg. Ta cigarren i vänster hand så du kan fatta pennan med högerhanden. Kvarteret Korpen. Hemingway. Berg som vita elefanter. Drama + Spelplats. Cuba. Malmö. Paris. Söker jag upp ödet, eller söker ödet upp mig? Monica Zetterlund. Olle Adolfsson. Pamplona. Älgjakt. Hemingways skjorta. Uppsala. Passade perfekt!
Min egen högst personliga sammanfattning av skrivarkurs med Jan Sigurd på Fridhems folkhögkola, 3–7 augusti 2009.
Wiiihaaa! Det blir skrivarkurs med Jan Sigurd i sommar!
Jag sökte egentligen någon av de skrivakurser som författaren Jan Sigurd håller på Fridhems folkskola i sommar men kom inte in. Eftersom trycket på hans kurser var så stort beslutade folkhögskolan nyligen om en extrakurs och minsann – då jag kom in!
Medans jag varit i London har det således trillat in nya antagningsbesked och nya instruktioner. Jan Sigurd skriver att ”den som tror att man kan lära sig skriva utan att läsa tror fel”. Kursdeltagarna ombeds därför beväpna sig med många och olika läsupplevelser; noveller, romaner, deckare… ”Att läsa omväxlande saker där den litterära ribban ligger högt såväl som lågt är väldigt berikande”, skriver Jan Sigurd. Alla deltagare ska också välja en bok de är särskilt förtjusta i och kopiera förstasidan i 20 ex. Den ska användas som referensmaterial i diskussioner och kanske som utgångspunkt i den egna utvecklingen, i sökandet efter den egna rösten och det egna tilltalet.
Att välja bok ska bli mycket spännande! Jag har ju iofs min favoritbok klar: Högläsaren av Bernhard Schlink som varit min all time high-läsupplevelse ända sedan jag tragglade den på orginalspråk första gången på grundkursen i tyska 2001. Sedan dess har jag läst den minst två gånger på svenska också. Men kanske är det dags för något nytt? Vi får se…
Vem är jag?
Jag ska gå en kurs i kreativt skrivande på Fridhems folkhögskola i Svalöv i sommar. Ska bli jättekul! I dag fick jag brev från kursledaren som berättade lite om sig själv och vad vi ska göra under veckan. Dessutom bad hon oss skicka en kort presentation där vi svarar på följande frågor:
- Vem är du?
- Vad vill du med ditt skrivande?
- Har du skrivit mycket eller är du i början av din skrivarkarriär?
- Varför valde du just den här kursen?
Att skriva börjar alltså här! Dags att svara på frågorna! 
SLÄÄÄÄCK LAAAAAMPAN!
Efter att jag börjat på skrivkursen poppar det upp historier i huvudet hela tiden. Allt kan ju för 17 omvandlas till novell! Det är ju helt fantastiskt vilka resurser det egna livet innehåller. Och det bästa av allt är ju att man bara behöver ett frö, sen kopplar man på fantastin och spinner vidare. I tisdags, efter kursen, kom jag hem dödstrött och gick direkt i säng. Efter 20 minuter och halvvägs till John Blund får jag plötsligt en idé, blir klarvaken, sätter mig upp i sängen, tänder lampan och börjar leta efter block och penna. SLÄÄÄÄCK LAAAAAMPAN brölar sambon men jag låter mig inte hindras utan klottrar först ner min briljanta idé i en anteckningsbok innan jag släcker och nöjt kryper tillbaka ned under täcket.
Förra gången jag fick ett nattlig idé gjorde jag misstaget att tro att jag skulle komma ihåg den nästa morgon, men det gjorde jag ju inte. Så nu är det block, penna och tänd lampa som gäller, även om det råkar vara mitt i natten!
Första steget mot romandebuten :-D
Efter att ha funderat ungefär hur länge som helst fick jag äntligen tummen ur och anmälde mig till en kurs i kreativt skrivande för två veckor sedan. Kursen arrangeras av Studieförbundet Vuxenskolan här i Malmö och det är träff varannan tisdag. Jag missade första tillfället, men det gick bra att hoppa på ändå.
Upplägget är enkelt. Halva tiden pratar man om teknik och metod, till exempel gick vi igenom olika berättarperspektiv, tidsperspektiv och fördelar och begränsingar med respektive. Vi pratade också om ramhandling och sidohandling och vad som händer när sidohandlingen plötsligt tar över, som händer ibland.
Andra halvan av kvällen diskuterade vi den första skrivuppgiften, som jag då missade eftersom jag anmälde mig så sent. Jag hann dock läsa några alster innan och måste säga att jag blev impad av den höga kvaliteen! Jisses, de är inga duvungar mina kursare. Gäller att inte få prestationsångest med åtföljade skrivblockering här nu utan koncentrera sig på sin egen utveckling.
Vi fick två skrivuppgifter till nästa gång, vararv jag rodde iland en: en novell på ca 9000 tecken som skulle innehålla en miljöskildring. Sen skulle en person ska träda in i miljön och förändra den, till det bättre eller sämre.
Jag lyckades faktiskt få ihop en sammanhängande story, i tid till och med! Det är jag mycket stolt och nöjd över. För även om jag klyschigt nog ”älskar att skriva” så har alla mina novell/romanprojekt hittills avstannat efter max ett par sidor. Utan piskan i form av en tydlig deadline har jag inte lyckats få ur mig en enda färdig grej. Förrän nu! Hurra, hurra för mig.
På tisdag är nästa träff. Lite nervös är jag allt för de andras omdömnen om min första baby!
primitiva känslor
Mitt bidrag till Bloggstafetten. Ämnet jag fick av Tonårsmorsa är:
”Vad får dig att känna dig primitiv? Vad får dig att tycka att andra människor är primitiva?”
När civilisationens fernissa krackelerar. När självkontrollen inte fungerar. När ilskan, skadeglädjen, hämnden eller girigheten tar över. Då känner jag mig ociviliserad och primitiv. Och efter de reglerna dömer jag såklart mina medmänniskor också.
Med det inte sagt att primitiva känslor inte kan vara berättigade. Och rent av väldigt befriande just i stunden. Fast i det långa loppet för de mest med sig problem. För både individen och samhället. Därav de samhälleliga
kontrollmekanismerna som rättsapparat, inkomstskatt och tio guds bud.
Ämnet som jag skickar vidare till Sassas samlade svammel är litterärt:
I vilken roman (eller romansvit) skulle du vilja vara en karaktär, vilken sorts person
skulle du vara och hur skulle din medverkan förändra historien?
Anställningsintervju
Jag har ju fått för mig att jag ska skriva en bok. Alltså lånade jag en handbok i ämnet på biblioteket: ”Att skriva noveller och romaner” av Lars Åke Augustsson. Han bjuder på en del matnyttiga tips, bland annat föreslår han att man låter berättelsens huvudpersoner komma på anställningsintervju! Skälet är enkelt, författare behöver veta vad personen ifråga kan, har för bakgrund, om den vill något, om den älskar eller hatar någon und so weiter.
Så nu sitter jag här med en av mina två av mina karaktärer framför mig! Det känns rätt spännande faktiskt! Återkommer efter anställningsintervjun…
”Boken där böckerna föds”
Katarina Frostensson, Kerstin Ekman och Kjell Johansson berättar om sina anteckningsböcker i dagens DN.
- Det finns en sorts kraft i det man har skrivit för hand som inte kan ersättas med en dator eller något annat, säger Kerstin Ekman.
- Det är en väldig trygghet att ha anteckningsboken. Det är en slags följeslagare och samtidigt lite av en vägvisare. Kan jag inte skriva någon annat kan jag i alla fall skriva ned och upprepa saker. En klargörande process som sållar ut vissa fakta. Det blir mycket upprepningar i anteckningsböcker, det hör till formen.
Fyndgruvor och stenbrott, kallade Strindberg sina anteckningsböcker.
Tankeböcker, sa Ellen Key.
Men vad ska man göra med dem?
Tomas Tranströmmer och Lars Gyllensten har skickat dem till Kungliga biblioteket, Lars Gustafsson till Uppsala universitetsbibliotek. Men Katarina Frostensson tvekar:
- Det kan knappast vara intressant för någon annan människa. Det finns väldigt lite att utvinna ur strukturen. Ett ord jag ser i tidningen, någon något sade i ett samtal kvällen före.
- Det roliga med att gå tillbaka i böckerna är att se hur det med tiden blev någonting av det där mödosamma antecknadet. I början av ett arbete undrar man ofta om det kommer bli något alls. Då är det intressant att gå tilbaka och och se hur de sista fröna visade sig.
utnyttja din förstfödslorätt
Varför ska vi skriva? Vi ska skriva för att det är människans natur att skriva. Genom att skriva gör vi anspråk på vår värld. Det gör den direkt och specifikt till vår egen värld. Vi ska skriva eftersom människor är andliga varelser och skrivande är en kraftfull form av bön och meditation, som förbinder oss såväl med våra egna insikter, som med en högre och djupare nivå av inre vägledning. Vi ska framförallt skriva för att vi är författare, oavsett om vi kallar oss författare eller inte. Rätten att skriva är en förstfödslorätt, en andlig hemgift som ger oss nycklarna till kungariket. Högre makter talar genom oss i vårt skrivande. Kalla det för vad du vill: Inspiration, Musor, Änglar, Gud, Magkänslor, Intuition, Vägledning, eller helt enkelt en god berättelse – vad du än kallar dem för, så förbinder de oss med något som är större än oss själva, något som låter oss leva med en större livskraft och optimism.
Ur Skriva för livet av Julia Cameron.
Fatta pennan!
För alla som har barn borde det vara obligatoriskt att nedteckna sitt livs historia.
Nej föresten, det borde vara obligatotiskt för alla och envar att nedteckna sitt livs historia.
Och därmed basta.
Smittar haiku?
Först Fredrik och nu Mats. Man kanske inte kan sluta om man väl börjat?
Förlåt en dumm en men vad är haiku egentligen? Här finns några svar:
Allt om Haiku
Karins haiku och tanka
UPDATE! Bengt har också en haiku-sida.
svar till szymborska
Ännu fler möjligheter
Film skall ses på bio.
Ja, varför är kattdjur så vackra?
Förlåt, men var fasen ligger Warta?
Men allra helst Mankell!
Man kan faktiskt inte älska alla,
hur god man nu än är.
Mamma har köpt en symaskin till mig.
Grönt är skönt.
Jag skulle nog vilja hävda att idiotin
bär skulden till det mesta.
Helst i tagen.
Fünf Minuten vor der Zeit
ist die wahre Pünktlichkeit.
Läkare är ju också människor.
Helst fotografier.
Jag skulle inte kunna säga det bättre själv!
Allt kan firas! Blott midjemått och
plånbok kan ta skada.
Moralister skall man inte lyssna på.
Hellre smart än dum alltså.
Har jorden några andra?
Offrets roll är alltid lättare.
Fegis!
Ordnung ist das halbe Leben.
Dagens journalister skriver bättre
sagor än bröderna Grimm.
Grönt är skönt.
I Sverige förbjöds svanskupering 1989.
Opposites attract.
Helst ryggsäck.
Hellre äter jag själv
än låter mina barn svälta.
Helst många nollor på rätt sida kommat i lönebeskedet.
En fluga gör väl ingen sommar?
Helst tar jag i träd.
Nä, slutet kan man ju ändå inte undvika.
Elementärt, min kära Szymborska!
Dikt skriven som svar på Wislawa Szymborskas dikt Möjligheter.
skriv
Om du inte skrivit,
kan du inte förstå.
Om du inte förstått,
kan du inte skriva.
Betyder det, att du kan skriva om du förstått eller att du förstått att du kan skriva?
ett barndomsminne
En gång var jag riktigt elak. Jag var kanske fem år gammal och ensam i lägenheten tillsammans med Björn, familjens något yngre dagbarn.
Min mamma, Björns dagmamma, var bara nere i tvättstugan några minuter. Björns riktiga mamma var på jobbet och skulle inte komma och hämta honom förrän klockan sju. Björn längtade.
– Din mamma är borta! sa jag och spände ögonen i Björn. Hon kommer inte komma och hämta dig ikväll!
Han tittade storögt på mig.
– Jag spolade ned henne på toaletten och nu är hon borta för alltid, förtydligade jag eftersom han inte verkade reagera. Då tog det minsann skruv, Björns bleka ansikte skrynklades först ihop och ändrade därefter nyans till rött. Nu skulle han snart börja gråta.
– Din mamma är säkert död! la jag till triumfatoriskt. Vilken lättlurad lipsill han var.
Björn snörvlade ljudligt.
– Det är iiinte saaant! Han ylade och försökte torka bort tårar och snor men kletade bara ut det ännu mer över de knubbiga kinderna.
– Jo, titta här, allt försvinner! Titta! Jag demonstrerade beredvilligt toalettens spolfunktion. Vattnet forsade fram och nu galltjöt Björn. Jag blev rädd. Leken var inte rolig längre.
Då hördes en nyckel i låset. Mamma var tillbaka från tvättstugan.
Rowling, Blyton, Müller… ;-)
Jag förstår inte varför inte alla i hela världen vill bli författare!
Nä, det förstår inte jag heller. Snubblade in mitt i en intervju med J.K. Rowling på tv4 och hon berättade att hon velat bli författare ända sedan barnsben. Jag också. Författare eller detektiv, i den ordningen. Jag ville skriva lika spännande böcker som Enid Blyton
Läser Jag skriver, alltså är jag av Jo Bech-Karlsen nu. Det är en bok som riktar sig till fackskribenter men som betonar vikten av att hitta fram till sin egen historia, även inom texter som normalt innehåller väldigt lite av författarens personlighet (typ akademiska texter). Att utgå från sig själv betyder inte att man tar huvudrollen på någon annans bekostnad utan snarare att man använder sig av sina egna erfarenheter för att ge texten det där extra som lyfter den och gör den unik. Det där som gör att din text aldrig skulle ha kunnat skrivas av någon annan än dig själv.
Bech-Karlsen är inne på förståelse:
Att skriva är att undersöka. Att skriva är inte bara att berätta om det du upptäckt, det är lika mycket att upptäcka. Du vet ofta inte vad du har tänkt innan du har skrivit det.
och
Du vet inte vad du har läst innan du har använt något av det i en skriftlig text.
Lilla Lotta och Trollet Tove
Historieberättande och barns språkutveckling heter en sommarkurs på Södertörn som jag kom in på men tackade nej till, till förmån för den förgrymmade c-uppsatsen. Den hade säkert vart jätteintressant att gå, eftersom jag är hemskt nyfiken på hur barnets språk växer fram. Från de första enstaviga orden via enklare meningar och tills de klarar av att föra komplicerade resonemang om abstrakta saker.
En sak jag funderat över, och som kursen säkert hade kunnat kasta lite ljus över, är historieberättandet. När börjar barn förstå historien eller sagans form och när kan de börja konstruera egna historier?
I går hittade jag ju några av mina gamla skrivhäften uppe på vinden, där det äldsta är från tredje klass, och det var riktigt kul att läsa igenom dem. Den första historien är skriven utifrån en bild som sitter inklistrad längst fram i häftet. Förmodligen sa fröken åt oss att hitta på en historia som passade till bilden. Steffanie 9 år hittade på:
Lilla Lotta
Lotta är liten än. Lotta kommer från ett land som heter Afrika. Där har hon bott i en månad. När hon kom till Sverige, tog en familj hand om henne och hon fick heta Lotta Johansson. Och bo i Kilanda 2 mil norr om Älvängen. Nu är Lotta 3 år gammal och har fått massa kompisar blan annat Karin, Pia, Jonas och Kalle. När mamma och pappa jobbar är Lotta hos sin dagmamma. Mamma och pappa jobbar bara på måndag och fredag. Dom andra dagarna är de hemma hos Lotta. En dag skall Lotta hälsa på sin kusin Patrik. Patrik är 4 år. Dom leker å leker ända tills det är dags för Lotta att åka hem.
Nästa dag skall mamma och pappa jobba. Lotta vill inte gå upp. Mamma undrade vad det var med henne. Lotta sa: Läs en saga. Nä, sa mamma, vi måste jobba, du kan ju fråga Maj Britt.
och Maj britt läste en saga.
Man ser att fröken vart inne och korrigerat ganska mycket. Stor bokstav i början av en ny mening verkar jag inte haft kläm på, inte heller när det skall vara ett eller två n och m eller kommatecken. Och Kilanda! Vart sjutton hade jag fått det ifrån?
Slutet känns något krystat. Förmodligen hjälpte fröken till med det, för att få slut på historien nångång.
Nästa historia är skriven efter ett teaterbesök, som hela klassen antagligen fått i uppdrag att skriva om.
Folk och rövare i Kamomilla stad 29/9-82
Vi gick till Röselidskolan för att se en pjäs. En del cycklade andra åkte buss eller gick. Vi ställde oss på en kö. Och sen gick vi in och satte oss. Pjäsen började med att polisen kom in och sjöng en sång. Då kom slaktaren in i spelet och anmälde en stöld att rövarna hade varit i hans butik och rövat. Polisen skrev upp det i sin bok. han fortsatte gatan fram och möttes av skrik och rop. Det var åsnan Cillius som inte ville flytta på sig. Bastian sa att vi kunde fråga Gamle Tobias om råd. Tobias kom just då. Bastian rådfrågade Tobias. Tobias sa att dom kunde lyfta upp åsnan i vagnen. Allt var roligt jag slutar nu med min berättelse.
Fortfarande är det svårt med m och n men jag är förvånad över att jag lyckats stava sjöng rätt, det ser inte ut som fröken har vart inne och rättat där. Tredje historien är en kortis som heter Malins jul och som slutar lika abrupt som Lilla Lotta. Den fjärde är dock en liten goding:
Trollet Tove
Tove gick vägen fram. Han kom till troll-staden. Då mötte han Trollelina hon var jätte söt. Hon sa, att hon gillade Tove.
Men det trodde inte Tove på. Han gick och köpte mat till middag myror, stekta ormar smakar gott, sa Tove, sen köpte han blöta strumpor åt Faxus. han gick hem. Men till sin förvåning stod dörren öppen till hans hus. Han gick in. Och där satt Trollelina och väntade.
Dom åt av myrorna och ormen. sen gick dom ut att gå. men plötsligt kom Abra till dem. Han sa, att inte ett steg till, för då trollar jag! Ingen rörde sig. han gick långt omkring och tänkte på, vad han skulle göra med sina fångar. Han sa åt dom att följa efter honom. Dom kom till Abras grotta. Men vem stod där, om inte Faxus. Han sa åt Abra att släppa fångarna. Det gjorde han inte utan trollade, så att de blev kråkor som kraxade och kraxade. Men Faxus kunde också trolla, så att han bröt förtrollningen och Abra blev en kråka istället. Sen gifte Tove och Trollina sig och levde lyckiga i alla sina dagar.
Här har jag förmodligen vart ivrig för handstilen är bedrövlig och går knappt att läsa. Ingen av karaktärerna presenteras ordenligt i texten, det kanske beror på att fröken läste början på en saga och lät oss skriva slutet själva. Alla skulle ju då veta vilka figurer vi pratade om och ytterligare presentationer vore förmodligen onödiga. Trollelina byter namn till Trollina på slutet också, kanske för att det gick snabbare att skriva 
Den sista historien När Johanna flyttade är intressant ur flera aspekter. Den är för lång, så jag publicerar den inte, men den har fått mig att tänka till både en och två gånger eftersom den innehåller en hel del kopplingar till verkliga händelser.
- Dels flyttade jag själv när jag var 7 år gammal. Efter att ha gått ettans hösttermin och halva vårtermin inne i Göteborg, flyttade vi till ett radhus utanför stan och jag fick naturligtvis byta skola och klass.
- Gatan dit Johanna och hennes familj flyttar heter vikbiksgatan 6 i min historia. Där blir de grannar med familjen Sjöstrand som har en son som heter Björn. Vårt gamla dagbarn, som mamma tog hand om när jag var liten, hette just Björn och bodde på Vidblicksgatan 6 i Göteborg.
- Johanna nya skola heter Ramstadsskolan, precis som min första skola inne i Göteborg hette, och hon går i samklass (dvs flera årskullar i samma klass) vilket jag minns att Björn, gamla dagbarnet, fick gå i när han började skolan och jag kommer mycket väl i håg hur våra mammor diskuterade för- och nackdelarna med den skolformen.
- Därefter följer en lång beskrivning av en resa till Legoland som Johanna gör med Björn och hans familj, en resa som även jag fick göra på riktigt Tyvärr tar historien om Johanna slut mitt i, precis som nu verkar ha varit svårt att avsluta på ett bra sätt.
The Änd
”Why do you want to go to Lasnamäe?”
– Welcome back tomorrow! ropar barägaren just som vi är på väg ut genom dörren. Kaffet är uppdrucket och fötterna är varma igen. Blocket och pennan kallar, journaliststudenterna på sitt första utlandsknäck får inte låta värdefull tid gå till spillo.
– Thanks but tomorrow we’ll already be back in Stockholm, svarar vi och ler artigt. En pappa med barnvagn som just klivit in genom dörren tittar nyfiket när vi tränger oss förbi honom och vagnen för att komma ut på gatan. Halkande tar vi oss fram genom snögloppet mot busshållplatsen och efter 15 minuter är vi tillbaka centrala Tallinn.
Förorten vi precis lämnat bakom oss är Lasnamäe. Okänd och ökänd. Receptionisten på vårt hotell tittade förbryllat på oss när vi frågade om vägen.
– Why do you want to go Lasnamäe? There are no shops there, svarade hon men visade till slut på vår turistkarta varifrån förortsbussarna avgår. Förmodligen skulle receptionisten på ett hotell i Stockholm innerstad bli lika förvånad om några tyskar eller amerikanare kom och bad att få en vägbeskrivning till Alby…
Sådär börjar min artikel om Estland som nu äntligen är färdigskriven och inlämnad. Phew säger jag, vilken pärs! Jag har suttit framför datorn i princip hela helgen, från bittida till midnatt ungefär och nu kräks jag nästan bara nån nämner detta land
