Steffanie Esse

Curiosity killed the cat. Freytags pyramid. Hemsöborna. PP1. Once Upon a Time in America. In media res. Proust. Vanitas. Stalin – den röde tsaren och hans hov. Hemingway. Bel Kaufman. Sunday in the Park. En handelsresandes död. Barry Lyndon. Stanley Kubric. Kjell Sundvall. Hemingway. Återföreningen. John Cheever. Ängeln på sjunde trappsteget. Mark James. Hemingway. Raymond Carver. Watergate. August Strindberg. Ett ark papper. Imre Kertez. Mannen utan öde. Ian McEvan. Kärlekens raseri. Bernhard Schlink. Högläsaren. P.C. Jersild. Slas. Novellen är en glimt, en skiva av livet!

Katarina Mazetti. A Fish Called Wanda. Tempus. Don Martin. Dansa med vargar. Kevin Costner. Sven Dufva. Tony Soprano. Dallas. Daniel Westling. Hemingway. Quentin Tarrantino. von Trier. Whatever Works. Kurt Vonnegut. Anna Gavalda. Woody Allen. Heltidsanställd i egots tjänst. Piraten. Om? De ovanliga. Snabba cash. Dumskallarna sammansvärjning. Igelkottens elegans. Den engelske patienten. Anders Pålryd. Min stund på jorden. Var specifik! Sky det allmänna! Hjalmar Söderberg. Richardt och doktor Henck. Breakfast at Tiffanys. Holly Golightly. Joe Bell. Friheten. Tom Wasser. Saknaden. Ulf Lundell. Lasse och Kicki. Bonjour tristess. En fjorton år gammal anteckningsbok. Skuggan av ett leende. Gertrude Stein. Hemingway. Broarna i Madison County. Samuel Beckett. Punctum. Sanningen är jag helt ointresserad av, det är vad som står på pappret som räknas!

J.D. Salinger. Catcher in the Rye. Hemingway. En dag som gjord för bananfisk. Densitet. Deerhunter. !!! ????? ………………… Det heliga tretalet. Så var det inte! Kusiner i kubik. De sväljande männen. Hitta essensen. Fyra bröllop och en begravning. Nyanser. Stephan Mendel-Ek. Med uppenbar känsla för stil. Självbild. Marta Cullberg. Ditt inre centrum. Drifter. Reglerna ändras. PP2. Sliding Doors. Den franske löjtnantens kvinna. Snön på Kilimajaro. Struktur. Vacuum. Tvättstrecksprincipen.

Claes Hylinger. Nya dagar och nya nätter. Banal och Genial. Ta fan i båten! Ezra Pound. Precision. SAOL. Norstedts svenska synonymordbok. Le mot juste. Så, väl, ju, faktiskt, lite, mer, någonstans, egentligen, egentligen, mycket, man, fast, ganska. Perspektiv. Knut Fallbacken. Känna-sjukan. Hade-sjukan. Börja-sjukan. Skulle-sjukan. Sanningsiver. Pärlan. Hemingway. Farväl till vapnen. Lycklig, harmonisk kärlek är helt ointressant!

Polsk jazz och andra historier. Varudeklaration. Klon. Hösten i Peking. Hellre originell än heltäckande. Henry Miller. Linda Unnhem. Swing it! Camilla Läckberg. Roland Schytt. Kådisbellan. Ann-Charlotte Alvefors. Aldrig. Bo Widerberg. Ta cigarren i vänster hand så du kan fatta pennan med högerhanden. Kvarteret Korpen. Hemingway. Berg som vita elefanter. Drama + Spelplats. Cuba. Malmö. Paris. Söker jag upp ödet, eller söker ödet upp mig? Monica Zetterlund. Olle Adolfsson. Pamplona. Älgjakt. Hemingways skjorta. Uppsala. Passade perfekt!

Min egen högst personliga sammanfattning av skrivarkurs med Jan Sigurd på Fridhems folkhögkola, 3–7 augusti 2009.

Jag sökte egentligen någon av de skrivakurser som författaren Jan Sigurd håller på Fridhems folkskola i sommar men kom inte in. Eftersom trycket på hans kurser var så stort beslutade folkhögskolan nyligen om en extrakurs och minsann – då jag kom in!

Medans jag varit i London har det således trillat in nya antagningsbesked och nya instruktioner. Jan Sigurd skriver att ”den som tror att man kan lära sig skriva utan att läsa tror fel”. Kursdeltagarna ombeds därför beväpna sig med många och olika läsupplevelser; noveller, romaner, deckare… ”Att läsa omväxlande saker där den litterära ribban ligger högt såväl som lågt är väldigt berikande”, skriver Jan Sigurd. Alla deltagare ska också välja en bok de är särskilt förtjusta i och kopiera förstasidan i 20 ex. Den ska användas som referensmaterial i diskussioner och kanske som utgångspunkt i den egna utvecklingen, i sökandet efter den egna rösten och det egna tilltalet.

Att välja bok ska bli mycket spännande! Jag har ju iofs min favoritbok klar: Högläsaren av Bernhard Schlink som varit min all time high-läsupplevelse ända sedan jag tragglade den på orginalspråk första gången på grundkursen i tyska 2001. Sedan dess har jag läst den minst två gånger på svenska också. Men kanske är det dags för något nytt? Vi får se…

Jag ska gå en kurs i kreativt skrivande på Fridhems folkhögskola i Svalöv i sommar. Ska bli jättekul! I dag fick jag brev från kursledaren som berättade lite om sig själv och vad vi ska göra under veckan. Dessutom bad hon oss skicka en kort presentation där vi svarar på följande frågor: 

• Vem är du?
• Vad vill du med ditt skrivande?
• Har du skrivit mycket eller är du i början av din skrivarkarriär?
• Varför valde du just den här kursen?

Att skriva börjar alltså här! Dags att svara på frågorna!

Efter att jag börjat på skrivkursen poppar det upp historier i huvudet hela tiden. Allt kan ju för 17 omvandlas till novell! Det är ju helt fantastiskt vilka resurser det egna livet innehåller. Och det bästa av allt är ju att man bara behöver ett frö, sen kopplar man på fantastin och spinner vidare. I tisdags, efter kursen, kom jag hem dödstrött och gick direkt i säng. Efter 20 minuter och halvvägs till John Blund får jag plötsligt en idé, blir klarvaken, sätter mig upp i sängen, tänder lampan och börjar leta efter block och penna. SLÄÄÄÄCK LAAAAAMPAN brölar sambon men jag låter mig inte hindras utan klottrar först ner min briljanta idé i en anteckningsbok innan jag släcker och nöjt kryper tillbaka ned under täcket.

Förra gången jag fick ett nattlig idé gjorde jag misstaget att tro att jag skulle komma ihåg den nästa morgon, men det gjorde jag ju inte. Så nu är det block, penna och tänd lampa som gäller, även om det råkar vara mitt i natten!

Efter att ha funderat ungefär hur länge som helst fick jag äntligen tummen ur och anmälde mig till en kurs i kreativt skrivande för två veckor sedan. Kursen arrangeras av Studieförbundet Vuxenskolan här i Malmö och det är träff varannan tisdag. Jag missade första tillfället, men det gick bra att hoppa på ändå.

Upplägget är enkelt. Halva tiden pratar man om teknik och metod, till exempel gick vi igenom olika berättarperspektiv, tidsperspektiv och fördelar och begränsingar med respektive. Vi pratade också om ramhandling och sidohandling och vad som händer när sidohandlingen plötsligt tar över, som händer ibland.

Andra halvan av kvällen diskuterade vi den första skrivuppgiften, som jag då missade eftersom jag anmälde mig så sent. Jag hann dock läsa några alster innan och måste säga att jag blev impad av den höga kvaliteen! Jisses, de är inga duvungar mina kursare. Gäller att inte få prestationsångest med åtföljade skrivblockering här nu utan koncentrera sig på sin egen utveckling.

Vi fick två skrivuppgifter till nästa gång, vararv jag rodde iland en: en novell på ca 9000 tecken som skulle innehålla en miljöskildring. Sen skulle en person ska träda in i miljön och förändra den, till det bättre eller sämre.

Jag lyckades faktiskt få ihop en sammanhängande story, i tid till och med! Det är jag mycket stolt och nöjd över. För även om jag klyschigt nog ”älskar att skriva” så har alla mina novell/romanprojekt hittills avstannat efter max ett par sidor. Utan piskan i form av en tydlig deadline har jag inte lyckats få ur mig en enda färdig grej. Förrän nu! Hurra, hurra för mig.

På tisdag är nästa träff. Lite nervös är jag allt för de andras omdömnen om min första baby!

Mitt bidrag till Bloggstafetten. Ämnet jag fick av Tonårsmorsa är:

”Vad får dig att känna dig primitiv? Vad får dig att tycka att andra människor är primitiva?”

När civilisationens fernissa krackelerar. När självkontrollen inte fungerar. När ilskan, skadeglädjen, hämnden eller girigheten tar över. Då känner jag mig ociviliserad och primitiv. Och efter de reglerna dömer jag såklart mina medmänniskor också.

Med det inte sagt att primitiva känslor inte kan vara berättigade. Och rent av väldigt befriande just i stunden. Fast i det långa loppet för de mest med sig problem. För både individen och samhället. Därav de samhälleliga
kontrollmekanismerna som rättsapparat, inkomstskatt och tio guds bud.

Ämnet som jag skickar vidare till Sassas samlade svammel är litterärt:
I vilken roman (eller romansvit) skulle du vilja vara en karaktär, vilken sorts person
skulle du vara och hur skulle din medverkan förändra historien?

Jag har ju fått för mig att jag ska skriva en bok. Alltså lånade jag en handbok i ämnet på biblioteket: ”Att skriva noveller och romaner” av Lars Åke Augustsson. Han bjuder på en del matnyttiga tips, bland annat föreslår han att man låter berättelsens huvudpersoner komma på anställningsintervju! Skälet är enkelt, författare behöver veta vad personen ifråga kan, har för bakgrund, om den vill något, om den älskar eller hatar någon und so weiter.

Så nu sitter jag här med en av mina två av mina karaktärer framför mig! Det känns rätt spännande faktiskt! Återkommer efter anställningsintervjun…

Katarina Frostensson, Kerstin Ekman och Kjell Johansson berättar om sina anteckningsböcker i dagens DN.

- Det finns en sorts kraft i det man har skrivit för hand som inte kan ersättas med en dator eller något annat, säger Kerstin Ekman.

- Det är en väldig trygghet att ha anteckningsboken. Det är en slags följeslagare och samtidigt lite av en vägvisare. Kan jag inte skriva någon annat kan jag i alla fall skriva ned och upprepa saker. En klargörande process som sållar ut vissa fakta. Det blir mycket upprepningar i anteckningsböcker, det hör till formen.

Fyndgruvor och stenbrott, kallade Strindberg sina anteckningsböcker.
Tankeböcker, sa Ellen Key.

Men vad ska man göra med dem?

Tomas Tranströmmer och Lars Gyllensten har skickat dem till Kungliga biblioteket, Lars Gustafsson till Uppsala universitetsbibliotek. Men Katarina Frostensson tvekar:

- Det kan knappast vara intressant för någon annan människa. Det finns väldigt lite att utvinna ur strukturen. Ett ord jag ser i tidningen, någon något sade i ett samtal kvällen före.
- Det roliga med att gå tillbaka i böckerna är att se hur det med tiden blev någonting av det där mödosamma antecknadet. I början av ett arbete undrar man ofta om det kommer bli något alls. Då är det intressant att gå tilbaka och och se hur de sista fröna visade sig.

Varför ska vi skriva? Vi ska skriva för att det är människans natur att skriva. Genom att skriva gör vi anspråk på vår värld. Det gör den direkt och specifikt till vår egen värld. Vi ska skriva eftersom människor är andliga varelser och skrivande är en kraftfull form av bön och meditation, som förbinder oss såväl med våra egna insikter, som med en högre och djupare nivå av inre vägledning. Vi ska framförallt skriva för att vi är författare, oavsett om vi kallar oss författare eller inte. Rätten att skriva är en förstfödslorätt, en andlig hemgift som ger oss nycklarna till kungariket. Högre makter talar genom oss i vårt skrivande. Kalla det för vad du vill: Inspiration, Musor, Änglar, Gud, Magkänslor, Intuition, Vägledning, eller helt enkelt en god berättelse – vad du än kallar dem för, så förbinder de oss med något som är större än oss själva, något som låter oss leva med en större livskraft och optimism.

För alla som har barn borde det vara obligatoriskt att nedteckna sitt livs historia.

Nej föresten, det borde vara obligatotiskt för alla och envar att nedteckna sitt livs historia.

Och därmed basta.