Archive for the ‘citat’ Category
schizofren politik
Sverige samarbetar mycket med Nato. Vi deltar i militära operationer, men är inte medlemmar. Vi leder en av EU:s snabbinsatsstyrkor – men säger att vi inte vill ha ett EU-försvar. Det finns ett stort glapp mellan det som görs och det som sägs.
Jan Joel Andersson, doktor i statsvetenskap, verksam på Utrikespolitiska institutet. (intervjuad i artikeln Alla bitar inte på plats i bygget av nya försvaret DN idag)
om om-läsning
Läser du om dina böcker? Så här skriver Olov Lagercrantz i Om konsten att läsa och skriva:
När jag som ung vildläste – jag låg länge på sanatorier för lungsot och hade gott om tid – föll det mig aldrig in att läsa om en bok. I det rika boklandskapet fanns tusen vägar som var oprövade. En dåre den som gick dem två gånger
Svens Erik Liedman, idéhistoriken, har angivit en viktig skillnad mellan första och andra läsningen av en roman. Första gången befinner vi oss i en situation som överensstämmer med våra normala oläsande liv. Vi vet inte, vad nästa ögonblick ska bjuda oss, och inte vad som står på nästa sida. Vi skyndar oss framåt för att få reda på hur det går för oss själva liksom för personerna i romanen. Vi har ingen aning om vilka möten och episoder, som kommer få betydelse för våra liv och för de diktade gestalterna i boken. Först inför döden och på sista sidan vet vi.
När vi läser andra gången är det som att läsa en döds biografi eller se vårt eget liv strax innan vi ska lämna det. Nu står det klart varför den där upplevelsen i första kapitlet gjorde så starkt intryck på hjältinnan. Den avgjorde i själva verket hennes liv. Ett mönster träder fram. Det som var oöverskådligt blir enkelt och begripligt.
Nu kan vi också, liksom vi gör när vi minns vårt eget liv, stanna upp vid särskilt vackra och meningsfulla avsnitt. Vi behöver inte skynda oss ty vi vet fortsättningen. Ingen oro för framtiden hindrar oss att njuta av nuet.
Omläsning är ett njutningsmedel som alla barn förstår sig på. [...]
östeuropa, ukraina och sen arabvärlden?
Niklas Ekdahl intervjuar historikern Timothy Garton Ash i dagens DN.
Garton Ash är förvånad över att utrikesminister Condoleezza Rice, som ägnat sin akademiska karriär åt att studera det kalla kriget, inte har dragit rätt slutsatser av den kraftmätningen:
- Segern i kalla kriget kom tack vare en inre dynamik i länderna bakom järnridån. Vi ser samma sak hända i Ukraina i dag, en demokratisering underifrån. Detta är den enda modell som har förutsättningar att lyckas i arabvärlden.
Vad består denna ”inre dynamik” av? Jag greppar ett minst två år gammalt men ännu oläst bokreafynd: Samtiden historia – Rapporter från Europa vid 1900:talets slut av… just det Timothy Garton Ash.
sjung boken om ditt liv
Feel the rain on your skin
No one else can feel it for you
Only you can let it in
No one else, no one else
Can speak the words on your lips
Drench yourself in words unspoken
Live your life with arms wide open
Today is, where your book begins
The rest is still unwritten
Till en av de mest spelade låtarna på min iPod just nu hör Natasha Bedingfields Unwritten. Citatet ovan är där ifrån och låten är helt enkelt sååå grymt bra att jag vill dansa och sjunga och följa dess uppmaning (bokstavligen och bildligen) så fort jag hör den.
vem äger din tid?
Vi som kan disponera vår tid själva är den nya överklassen.
Lars Ilshammar i Filosfiska rummet i går (repris på torsdag, ändra fram till söndag hörbar på hemsidan). Programmet handlade om Virilio och hans tankegångar om den ökande hastigheten i samhället. Min husgud Thomas Hylland Eriksen var förståss med, liksom tidigare nämnde Ilshammar och Gertrud Sandqvist.
Leve universiteten!
Jag läser bokmässefyndet Bildningsresan av Leif Alsheimer och fann där följande citat:
Den hämningslösa expansionen av den högre utbildningen har gjort att det högre utbildningsväsendet numera påminner om 1960-talets katastrofala miljonprogram inom bostadssektorn.
Pernilla och jättepandorna
Att inte känna igen Bruno Mathssons eller Carl Malmstens möbler i kulturkretsar är lika avslöjande som att inte veta vad caddie är i Falsterbo.
Klass – Är du fin nog? av Anneli Jordahl
Gud och välfärden
I Sverige träder Gud bara i tjänst vid stora katastrofer och olyckor. Övrig tid frälser oss välfärdsstaten.
Jonas Hallberg i veckans Spanarna.
mooohaaa!
Fick ett mejl av en god vän med följande fullkomligt lysande slutcitat:
Hver gang jeg ser mig selv i spejlet skriger jeg af glaede.
Gud, hvor må de vaere lykkelige, de mennesker der kenner mig. (Frede)
Det citatet skall jag spara på till en regnig dag
fotografering och bowling
I Susan Sontags mycket intressanta bok ”Om fotografi” kommer hon i en av essäerna in på fotografiet och konsten. Är fotografi konst? Vilka likheter och skillnader finns? Hur har diskussionerna gått fram tills idag? Under jämförelsen med måleriet skriver hon:
Ty skiljelinjen mellan amatör och professionell, mellan primitivt och sofistikerat, är inte bara svårare att dra i fotografin än i måleriet – det har har föga mening. Naiv eller kommersiell eller rent nyttobetonad fotografi är inte artksiljd från den fotografi som utövas av de mest begåvade yrkesfotografer: okända amatörer har tagit bilder som är precis lika intressanta, lika formellt komplexa, lika representativa fotografins säregna slagkraft som en Stieglitz eller en Evans.
Hennes ord får mig osökt att tänka på bowling! Även den som bowlar för allra första gången kan slå en strike och känna sig som ett proffs. Skillnaden mellan nybörjaren och bowlingproffset ligger väl snarare i hur många gånger man kan göra det på rad…
att tänka i helsidor
Eisenstaedt är både till sin levnadshistoria och sin hållning till arbetet själva urtypen den alltid beredde bildmagasinfotografen. Han var lojal mot arbetsgivaren, men inte dum. Han åtog sig alla jobb som bildredaktörerna skickade ut honom på. Men ute på fältet fotograferade han ingenting annat än det han själv ville ha publicerat. Och han höll alltid sin Leica vertikalt eftesom han såg och tänkte i LIFEs helsidor.
Kurt Bergengren, Aftonbladetlegendar, beskriver fotografen Alfred Eisenstaedt i sin bok ”Fotogafera är nödvändigt”.
En själ på vandring
Jag har inte känt mig riktigt hemma någonstans. Därför har jag alltid rest. Rest bort och rest till. Från det att jag var liten har jag haft en rastlös själ. En själ på vandring.
Åsne Seierstad när hon sommarpratade i P1 förra året. Eftersom jag missade programmet när det sändes fick jag låna en inspelning av en kompis och lyssnade på det för några veckor sedan. Citat ovan träffade mitt i prick på nåt sätt.
ditt liv och din historia
Mnemosyne var kulturernas moder och Clio, ”Tillkännagivaren” var hennes äldsta dotter. I den grekiska mytologin var hon historiens beskyddare, och hon hade ansvar för att ordentligt nedteckna det gångna händelser. Historia saknar många av de tydliga regler som gör andra mentala aktiviteter som logik, poesi och matematik så njutbara, men den har sin egen otvedtydiga struktur som framtvingas av den oåterkalleliga följden av händelser i tiden. Att observera, registrera och bevara i minnet både stora och små händelser i livet är en av de äldsta och mest tillfredställande sätten att skapa ordning i medvetandet.
På sätt och vis är var och en av oss historiker när det gäller vår egen personliga existens. På grund av att barndomsminnena känslomässigt är så starka blir de avgörande element för hurdana vi blir som vuxna och hur vårt sinne kommer att fungera. Psykoanalysen är i stor utsträckning ett försök att skapa ordning i patientens förvirrade barndomshistoria. Detta försök att återskapa mening i det som en gång har hänt blir viktigt när man blir gammal. Erik Erikson menar att det sista stadiet i den mänskliga livscykeln är att skapa ”integritet” eller att skapa ordning i det man åstadkommit och vad man misslyckats med att åstadkomma under sitt liv och göra en meningsfull egen historia av det. Thomas Carlyle skrev: ”Historien är summan av oräkneliga biografier.”
Att minnas det förflutna är inte bara meningsfullt för att skapa och bevara sin personliga identitet utan det kan också i sig vara en mycket njutbara sysselsättning. Människor för dagbok, sparar på foton, gör diaserier och familjefilmer och samlar på souvenirer och andra minnessaker för att bygga upp sitt hem till något som i praktiken är ett museum över deras liv, även om en tillfällig besökare kan vara omedveten om många av de historiska referenser han betraktar. Han kanske inte vet att tavlan i vardagsrummet är viktig eftersom ägaren köpte den under sin smekmånad i Mexico, att hallmattan är värdefull eftersom den är en gåva från en älskad farmor och att den sjaskiga soffan i det lilla krypinnet fått stå kvar för att det var där barnen ammades en gång i tiden.
Att ha det förgångna registrerat kan bidra till livskvaliteten. Det befriar oss från att tyranniseras av nuet och gör det möjligt för medvetandet att göra besök i gångna tider. Det gör det möjligt att välja ut och i minnet bevara händelser som varit särskilt behagliga och meningsfull och på så sätt ”skapa” ett förflutet som hjälper oss att hantera framtiden. Naturligtvis behöver ett sådant förflutet inte vara bokstavligt sant. Det förflutna kan ändå aldrig vara sant i minnet: det måste ständigt redigeras, och frågan är om vi vill ta medveten och skapande kontroll över den processen.
De flesta av oss betraktar inte oss själva som amatörhistoriker. Men när vi en gång blivit medvetna om att det är nödvändigt att skapa ordning i det händelser vi varit med om för att kunna leva som medvetna varelser, och att det dessutom är njutbart att göra det, då kan vi göra något mycket bättre av det. Det finns många nivåer på vilka historia som flowaktivitet kan praktiseras. För de mest personliga händelserna räcker det med att vi för dagbok. Nästa steg är att skriva en familjekrönika och gå så långt tillbaka i tiden som möjligt. Men det finns ingen anledning att hejda sig där. Man kan engagera sig i sin etniska grupp och börja samla på böcker och andra föremål av värde som rör den. Med lite extra ansträngning kan man börja skriva ned sina egna intryck av det förgångna och på så sätt bli en ”riktig” amatörhistoriker.
[...]
Vi är alldeles för benägna att betrakta historien som en lång rad långtråkiga årtal som man måste lära sig utantill, en beskrivning som en massa akademiker för länge sedan hittat på för sitt eges nöjes skull. Det är ett ämne som vi kan tolerera men inte älska; det är något vi lärt oss för att bli betraktade som bildade, men som vi lärt oss utan entusiasm. I sådana fall kan inte historien inte bidra särskilt mycket till att öka ens livskvalitet. Kunskap som kontrolleras av andra ger ingen glädje och är svår att lära sig. Men så snart man blivit intresserad av någon aspekt av det förflutna och bestämt sig för att ta reda på mer om den och koncentrerar sig på de källor och detaljer som är meningsfulla för en och registrerar sina fynd på sitt eget sätt, då kan historia bli en fullfjädrad flowupplevelse.
Ett lååångt citat från Flow av Mihaly Csikszentmihalyi som jag ville få nedtecknat nånstans där jag vet vart jag har det. Det knyter an både till min tidigare uppmaning om att alla borde nedteckna sin livs historia, och till mina funderingar om foto- och filmutvecklingen inspirerade av Susan Sontags DN-artikel.
staten syndar inte
Man får inte låta sig nedslås av en minnesförlust.
– Vad blir jag skyldig?
– Ser du mig i rännstenen med ansiktet nedåt, vänd på mig.Guds nåde råder i himlen men här på jorden måste man hjälpa sig själv.
Staten syndar inte.
Fyra guldcitat från favoritfilmen Mannen utan minne som jag såg om idag.
Sagor för vuxna
Kompisens kompis (jojo!) hörde Håkan Juholt, försvarsberedningens ordförande som vill spara tre miljarder på försvaret, säga följande på radio.
”Försvaret är som ett mumintroll; gigantiskt huvud, stor mage men små fötter som inte riktigt klarar av att bära kroppen”
Reportern vänder sig då till ÖB Håkan Syrén och frågar vad han tycker om mumintrollsmetaforen.
ÖB svarar: ”Hm, ja det är ju inte så kul att bli jämförd med ett mumintroll”
Kanske borde försvarsberedningen läggas ned istället för försvarsmakten? Håkan Juholt skulle ju i så fall kunna börja skriva barnböcker. Jag ser redan ett par bästsäljare framför mig: ”Mumintrollet skjuter in sin AK5:a”, ”Mumintrollet lagar guldburk”, ”Mumintrollet tar förarbevis på PBV 302″ eller varför inte ”Mumintrollet gör fred på Balkan”. Det vore nåt det, Håkan!
du och din blogg
Det är väldigt ofta önskan att skriva perfekt som står mellan oss och vårt skrivande, så att vi ska slippa råmanus eller ens obearbetade stycken. Vi vill kunna åstadkomma en färdig perfekt produkt. Den önskan, att unvika vad vi tänker på som återvändsgränder, håller oss ofta borta ifrån skrivande. För att kunna skriva fritt, måste vi vara villiga att skriva mindre formellt. Vi måste tillåta vårt skrivande att bli en process, som hjälper oss att få fram tankar. ”Skriv ned det. Du kan alltid ändra det”, ändrar jag måttot till när det gäller skrivande. Det här är en tumregel när det gäller förstamanus. Det här är startstrecket. Det finns en glädje i att lägga ut ett spår. Det är en live-förställning och det är verkligt. Därefter kommer det redaktionella arbetet: val, val, val.
Ifrån Skriva för livet av Julia Cameron.
Att blogga är att tänka, fast i fast form. Det du skriver är inte färdigtänkt och inte perfekt. Du kan blogga dig in i en återvändsgränd, men tanken du tänkte är inte misslyckad för det.
Din blogg är din egen live-show. Den ska vara spontan och ärlig och får inte åläggas perfektionismens bojor. Om du bara skriver för att verka smart och klyftig och för att visa upp dig, hur mycket får du då ut av det?
Du kommer inte få nobelpriset i litteratur för din blogg. Och det är inte heller meningen. Betrakta dina blogginlägg som steg på vägen, som ett obearbetat råmanus. Och har du har andra ambitioner än ditt eget välbefinnande med skrivandet, så håller bloggen det du tänkt i tryggt förvar till dess det är dags att plockas fram och bearbetas vidare.
blogga för att finna förankring
Så mycket av ensamheten i det moderna livet uppstår för att vi inte längre är varandras vittnen. Vi lever våra liv i ett sådant tempo att vi ofta känner oss, och faktiskt är, ensamma. Vår tid är en försvinnande tid. Vi äter på-minuten-soppor och har vida relationsnät. Vi talar i telefon. Vi säger: ”Jag älskar dig. Jag saknar dig”, men precis som talespråket lyder, är det våra handlingar som talar högre än ord och att skriva ned dem säger lika mycket, och mer därtill, om orden i sig själva. Att skriva må vara gammaldags, men det hjälper oss att överleva och finna en förankring i en modern värld.
Ifrån Julia Camerons bok Skriva för livet.
När hjärtat svider – sjung, blott sjung!
För alla tillfällen i livet finns det en passande schlager. Idag passar till exempel Anita Lindbloms Sånt är livet alldeles förträffligt in på mitt eget:
Sånt är livet
Sånt är livet
Så mycket falskhet bor det här
Den man förlorar, vinner en annan
Så håll i vännen, som du har kääär…
Men redan imorgon är en annan daaag… (Tack gode gud för Christer Björkman!)
utnyttja din förstfödslorätt
Varför ska vi skriva? Vi ska skriva för att det är människans natur att skriva. Genom att skriva gör vi anspråk på vår värld. Det gör den direkt och specifikt till vår egen värld. Vi ska skriva eftersom människor är andliga varelser och skrivande är en kraftfull form av bön och meditation, som förbinder oss såväl med våra egna insikter, som med en högre och djupare nivå av inre vägledning. Vi ska framförallt skriva för att vi är författare, oavsett om vi kallar oss författare eller inte. Rätten att skriva är en förstfödslorätt, en andlig hemgift som ger oss nycklarna till kungariket. Högre makter talar genom oss i vårt skrivande. Kalla det för vad du vill: Inspiration, Musor, Änglar, Gud, Magkänslor, Intuition, Vägledning, eller helt enkelt en god berättelse – vad du än kallar dem för, så förbinder de oss med något som är större än oss själva, något som låter oss leva med en större livskraft och optimism.
Ur Skriva för livet av Julia Cameron.
smäktande toner från förr
Alla lever vi på kärlek
Alla hoppas vi på den
Det gör Tina och Marina,
men har inte mött den än
Men Tina och Marina,
en vacker dag så kommer den
Till Tina och Marina,
den stooora käärleken
om sanningen
För studenter som vill ha reda på ”sanningen” föreslår vi istället någon form av teologiska studier, eftersom tron är en helt legitim och grundläggande beståndsdel i den teologiska förståelseformen.
Ur inledningskaptitlet till Samhällsvetenskapliga perspektiv av Cuff och Payne.
muminpappan talar
Mod! ropade jag. Här kommer ett mumintroll! Vad är detta för värld där mårror ostört får äta upp vem de behagar?
Ur Muminpappans memoarer av Tove Jansson.
åååh harlequin!
Ur Kärleken till Olivia av Carol Marinelli.Deras blickar möttes och Olivia drog efter andan då hans ansikte närmade sig. Hon kände hans sträva haka mot sin, hans läppar mot sina. Det var inte en lång kyss, utan bara en lätt och ömsint godnattkyss. Men det fanns ett löfte i den som Olivia inte vågade analysera…
regler i Svenneland
I Sverige det finns ändå mycket blattar och därför det är viktigt att vi inte börjar jiddra och startar knas för då svennarna får panik eftersom på innersta insidan dom VET vi är grymmare. Därför det blir maxat viktigt att blattarna glömmer historian så vi blir mer som svennarna. Annars dom fattar vi bazar deras brudar och får feta respekten och maxade flousen. Därför politikerna ger inte hemspråk och vill sprida blattarna på olika områden. Helst dom vill också vi ska byta merguezen mot Denniskorv och baclavas mot äckelsemlor. Det är därför svennarna säger orden ”slå någon gul och blå” för det visar man måste ANTINGEN bli gul och blå i innersta själen ELLER man slås gul och blå (kanske av skins, kanske av aina). Aina skickas på alla blattar som visar dom fixat para för då direkt det luktar fuffens för i Svenneland man tjänar feta flisen men aldrig man visar. Sen med tidningarna och tv:n är det också bra sätt att hålla blattarna lugna. Därför dom visar Robinson och Allsvenskan och MTV Grind men samtidigt dom smugglar nyheter som skulle få blattarna att lacka ur.
Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri.
De gotländska folklekarne
Den, som förstår att sköta pärkbollen och varpstenen väl, han skall ock veta att, när det gäller, försvara kung och land.
Oscar II citerad i Program för Allmänna Gotländska Idrottstäflingarna å Visborgs Slätt den 19 Augusti 1900.
