Steffanie Esse

Jag saknar staden. Det förvånar mig, jag trodde jag var färdig med att bo mitt i smeten.

Men går man ut på en kvällspromenad mitt stan möter man alla sorters människor. Det är folk överallt. Mest vuxna förstås, citylivet tillhör dem. Här i förorten är det lite tvärt om. Här är det fler barn och ungdomar ute än vuxna. På en kvällspromenad till lokala Coop för att köpa mjölk möter man i princip bara mopedburen ungdom samt hundägare.

Och motionärer, dom får jag inte glömma! Vi bor ju alldeles i närheten av Bulltofta rekreationsområde och många kvällsflanörer är på väg dit eller hem därifrån. (Bra för den egna motionsmotivationen faktiskt!)

Dessutom rör jag mig längs nya stråk i själva staden, när jag väl är där, eftersom vi flyttat ut till andra sidan Malmö. Förut hängde jag mest väster om Södra Förstadsgatan, Gågatan från Stortorget och upp till Triangeln, Davidshall, Slottsparken, Pildammsparken, Kronprinsen och ned mot Ribban. I och med flytten har tyngdpunkten i mina hoods förflyttats mot Amiralsgatan-Bergsgatan samt Värnhemstorget, en del av Malmö som jag väldigt sällan besökte innan. Här finns nya saker att upptäcka, köpcentrat Entré till exempel. Eller Norra Sorgenfri som just nu ser ut som en ruffig del av New York (se till exempel här) men som inom några år kommer genomgå en metamorfos.

Nåväl, det här inlägget blev lite flummigt men det bjussar jag på

Malmös stadsdirektör Inger Nilsson intervjuas i Sydsvenskan om Områdesprogrammen:

Var går områdesprogrammen ut på?

– Ytterst handlar det om att alla Malmöbor ska ta del av samma välfärd. I dag har vi stora skillnader mellan olika delar av staden. Limhamn-Bunkeflo och Västra innerstaden har Lomma-Vellinge-stuk med hög förvärvsfrekvens och höga skolbetyg. Sedan har vi glassiga Centrum med en ung befolkning. Husie påminner om Staffanstorp och Svedala. Sedan har vi områden mitt i staden med låg förvärvsfrekvens, trångboddhet och ganska svaga studieresultat. Allt det här hänger samman. Malmö är en helt annan stad än Stockholm och Göteborg. Här finns problematiken långt inne i staden. Då borde man ha förutsättning att integrera bättre. Ändå har det blivit som isolerade öar i staden.

Jag förstår jämförelsen Limhamn-Bunkeflo/Västra innerstaden med Lomma/Vellinge. Men inte den mellan Husie och Staffanstorp/Svedala…

Varför jag undrar? Det är ju till stadsdelen Husie vårt flyttlass går nästa månad och man vill ju gärna veta var man hamnar

”Jag trodde Rosengård var Malmö. Jag fattade inte att det bara var en del av staden.”

Så sa en före detta kollega till mig. Han är uppvuxen i Västerås men vistades ofta i Rosengård där han hade många släktingar. Han sätter liksom fingret mitt i prick. Malmö är förvisso mer än bara Rosengård men Rosengård är Malmö. I Malmö hör stadskärnan ihop med sina förorter, det är inte 7 kilometer granskog emellan som i Stockholm (det där om granskogen skrev Per Svensson i nån bok nånstans men jag snor det rätt av).

Malmö är överblickbart. Greppbart. Kanske är det därför jag älskar Malmö? För att det är precis tillräckligt stort för mig?

Min nya chef som heter Gunnar Christer Larsson och är stadsbyggnadsdirektör i Malmö har förresten börjat blogga om stadsutveckling i allmänhet och Malmö i synnerhet. Så passande!

I dag var jag i Sagolekplatsen vid Stadsbiblioteket här i Malmö med min kompis Lina och hennes dotter Irma. Jag har velat gå dit ända sedan vi flyttade till Malmö men inte haft nån unge att skylla på

Irma diggade gungorna – det gick inte att ta miste på! Hit måste vi gå fler gånger

I tisdags var jag och en kompis på föredraget ”Malmö i skimmer och skugga” på Malmö stadsbibliotek. Arkitekten Tyke Tykesson, som höll föredraget, har skrivit en bok med samma titel. Föredraget var väldigt populärt så vi hamnade i ett angränsade rum där vi hörde vad han sa men tyvärr inte såg bilderna han visade. Här kommer lite lösryckta anteckningar jag gjorde:

Stadsplanechefen Gunnar Lindman, som var verksam i Malmö på 50:talet, ville skapa en stad utan förorter där alla skulle kunna cykla till jobbet. En mycket sympatisk tanke tycker jag. Därför bebyggdes Malmö mycket tätare än till exempel Göteborg och Stockholm. Han hade också redan på femtiotalet broförbindelsen med Danmark i åtanke så när den väl blev verklighet år 2000 fanns redan Yttre Ringleden att bara docka i. Till skillnad mot den danska sidan där man fick röja bebyggelse för att få plats med broanslutningen.

Tanken med stadsdelen Kroksbäck var att den skulle bli mycket större och få ett stort lokalt köpcentrum i stil med Rosengård. Men mitt i sextiotalets byggrusch började Malmös befolkning minska och utbyggnaden stoppades. Köpcentrat realiserades aldrig och Hyllievångsvägen fick istället en lustig vändplats där byggnationerna kom av sig. Tyke Tykesson har föreslagit Malmö museer att sätta upp en minnesplacket för att uppmärksamma det som aldrig blev av. ”Här slutar framtiden” skulle det kunna stå där, skojade han. En effekt av den avbrutna exploateringen av Hyllie blev att Kroksbäck i princip nästan saknar affärer, tanken var ju att man skulle ta sig till köpcentrat. ”Att det är långt till affärer och service är något som Kroksbäcksborna lider av än idag”, sa Tyke Tykesson.

Han verkar ha en fäbless för sånt som inte blivit av, eftersom planer som aldrig realiserats också säger något om dåtiden. Bostadsområdet Lugnet är ett utskällt område i Malmös innerstad som kritiserats för sin fula arkitektur. Där rev man under 60- och 70:talet den gamla slitna bebyggelsen och ersatte den med ”förortshus”. Här hittade jag en sida med bilder på hur gamla Lugnet såg ut. Tyke Tykesson visade några av de andra förslagen på hur området skulle bebyggas och med tanke på hur trista de såg ut måste jag nog hålla med honom i att Lugnet idag trots allt inte ser så illa ut.

Tykesson tog också upp Törnrosen, den del av Rosengård som byggdes först. Kör man Amiralsgatan ut till Rosengård är Törnrosen det område som ligger direkt till höger efter järnvägen. Här växte Zlatan upp och arkitekturmässigt avviker området rätt så mycket från resten av det utskällda Rosengård. ”Ett fint stycke stadsplanering signerat bland annat Thorsten Roos” berättade Tykesson. Jag har faktiskt själv tänkt på detta, jag jobbar ju tvärs över gatan i Emilstorps industriområde, och går då och då förbi Törnrosen på väg till Falafel No 1. Där finns ett litet centrum med affärer och fler lägre hus än resten av Rosengård. En trevligare känsla helt enkelt.

Thorsten Roos är legendarisk byggherre i Malmö med över 500 byggnander på sin meritlista. Till de mest berömda hör Kronprinsen som var Malmös landmärke fram till Turning Torso byggdes.

Blomsterkiosken på Östra kyrkogården, ritad av Sigurd Lewerentz, var för övrigt den enda Malmöbyggnad innan Turning Torso som kunde locka arkitekter till Malmö. Den har jag missat helt, får ta en cykeltur dit ut när Malmö tinat upp en smula.

Tykesson pratade också om hur traditionen att smycka byggnader med ord har ändrats genom århundradena. Från ”Varen svenske” och ”Herrens fruktan är vishetens begynnelse” som finns på St Petri- och Latinskolans fasader i Malmö till lösrykta ord på flera språk och citat från Hjalmar Gullberg och Timbuktu som pryder lärarutbildningen vid Malmö högskolas nya hemvist Orkanen.

Sammanfattningsvis: Ett mycket intressant föredrag och för den som inte nöjer sig med mitt referat ges en ny chans att lyssna på Tyke Tykesson tisdagen den 23 mars klockan 18.30 på Malmö stadsbibliotek. Mitt tips: kom i tid så du får sittplats!

Med reservation för att jag eventuellt hört fel eller missuppfattat något

Återbesök på favoriktfiket på Norra Esplanaden.

Wienerbröd och rabarberpaj. Mums!

Sommartomt på Alexandersgatan/Alexanderkatu Aleksanterinkatu.

Rea och Ale på Stockmann.

Stockmanns varuhus från 6:e våningen.

Otroligt snygga fönster på hus på Skatudden.

Och siffror.

Och dörrar!

Kvällsmys i Fatboyen.

Idag cyklade jag till Sandudds begravningsplats och spatserade runt. Den ligger alldeles vid vattnet och är jättevacker, jag gillar verkligen att gå omkring där. Här kommer ett urval bilder från gravespottingen:

Helsingfors järnvägsstation vaktas av fyra bastanta herrar, här syns två av dom.

Olympiastadions vackra torn.

På Kiasma hittade Linda en kompis.

Även jag hittade en gyllne vän.

Otroligt snygg funkisfabrik i hörnet Sturegatan/Sturenkatu och Industrigatan/Teollisuuskatu.

Underbar byggnad med tillhörande lillsvamp på Sturegatan/Sturenkatu.

Sommaren 2001 jobbade jag på Hufvudstadsbladet och bodde i det här huset på Backasgatan/Mäkelenkatu i Vallgård.

Vallgårds vackra tegelkyrka.

Snygga skorstenar längs Sörgårdskajen.

Det är inte bara jag på besök! Även undelaterna Pekka och Gunilla firar semester hos Linda och Ilari.

Vackra, vackra Helsingfors domkyrka.

Hollandfeeling i stadsdelen Gräsviken.

Lokal musiker underhöll Linda, Sigrid och mig när vi tog en fika i gröngräset.

Min kompis Frank och jag käkar lunch på café Ursula i Brunnsparken.

Dessa fascinerande tvåspråkiga skyltar! Endast Kotka heter Kotka på både finska och svenska.

Isbrytarna på Skatudden har semester.

Grönskande paradis i kolonilotten i Vallgård.

Trädgårdsmästaren sköter om sina solrosplantor.

Ägnade eftermiddagen åt gravespotting på S:t Pauli mellersta kyrkogård idag och lät mig fascineras över yrken från svunna tider. Vad sägs om vagnsmakare? Eller ryttmästare? Eller 1:ste postiljon, cigarrarbetare, disponent, bagarmästare, lokomotivförare, grosshandlare, boktryckare, conditor, landskanslist (som faktiskt var en av de få kvinnor med en yrkesbeteckning), assuransdirektör, hofleverantör, leg. fältskär, waktmästare, barlastinspektör, montör, artist, fabriksidkare, slagtmästare och tullöveruppsyningsman.

Undra vad det kommer stå på min gravsten? Mångsysslare? Eller kommer det finnas en länk till min LinkedIn-profil?

Igår försökte jag ligga på Ribban med en bok och mysa i solskenet men det blåste så infernaliskt och alla lä-platser var redan upptagna av andra soltörstande malmöbor. Med flygsand i öronen cyklade jag vidare till Pildammsparken. Här blåste det också förståss, om än lite mindre, och jag fann en utmärkt lä-plats i Galateas hage som omges av höga häckar på tre sidor. Jag parkerade mig på en bänk, använde jackan som kudde och sen låg jag här i säkert en och en halv timme och läste. Underbart skönt!

Min semester har alltså börjat, ifall någon undrar varför jag trynar bort en vanlig vardag på bokläsning i parken. Aaaaaah som jag längtat efter detta!

Idag passade jag på att ta en cykelrunda i det fina vädret. Hamnade efter lite kringelikrokar i Klagshamn strax utanför Malmö. Där var det himla fint! Cyklade sedan tillbaka via en gammal banvall och via Malmö Arena hem. 35,3 km blev det totalt och på kartan har jag markerat hur jag cyklade.

Bläddrar i Sydsvenskans bostadsbilaga och tittar på lägenhetsannonserna. Undrar om lyckan ingår i priset för en bostadsrätt i Östra Sorgenfri? Och om de hushållsnära tjänsterna är gratis för boende i Dammfri? Eller om det helt enkelt inte är så enkelt?

Idag sken solen över Malmö och himlen var alldeles blå och molnfri. Tillsammans med en kompis passade jag på att ta en promenad i det vackra vädret. Vi gick längs Ribersborgsstranden bort mot Potatisåkern där vi svängde in mot stan igen. På vägen passerade vi ett av mina favoritområden i Malmö, Friluftsstaden. Området består av tvåplansradhus byggda på 1940-talet av byggmästaren Eric Sigfrid Persson. Titta så vackert, här skulle jag gärna bo!

På Malmö stads hemsida finns mer att läsa om Friluftsstaden. Och här finns en filmsnutt som visar byggnationen av området.

Malmös befolkning har ökat med 5700 personer under 2008. Det är den största ökningen sedan 1946, vilket är glädjande tycker Ilmar Reepalu:

Det visar att Malmö är en attraktiv stad men befolkningstillväxten innebär också stora problem i ett läge där bostadsproduktionen nu ser ut att minska kraftigt, med uppenbar risk för tilltagande bostadsbrist och ökad trångboddhet.

Malmö är en bra stad. Jag älskar att bo här och trivs som fisken i vattnet. Malmö rockar! Men idag ska jag faktiskt åka härifrån, om nån timme styr jag kosan mot metropolen Ålabodarna för promenad och trevlig samvaro med väninna under resten av dagen. Tjipp!

Claes Fürstenberg skriver roliga Malmökrönikor i Sydsvenskan. Idag efterlyser han förslag på vem Malmö skulle vara, om staden vore en person.

Nina Persson från Cardigans beskrev Malmö såhär i CNN-programmet ”MyCity_MyLife”:

Det skulle vara någon som funnits med ett tag och som överlevt hårda tider, någon du inte kaxar dig mot, någon som är intelligent, envis och som har mycket inre skönhet.

Claes Fürstenberg själv föreslår:

Malmö är Keith Richards. Fårad, klädd som en gypsy, vulgo och sofistikerad samtidigt, döende och återuppstånden gång på gång, hipp, taskigt sminkad, frisyr som om man inte vet om den är från 70-talet eller nu, ultracool, talar dialekt med rökrasslig röst, klädd i märkeskläder (Keith är Louis Vuitton-modell) men det ser han inte helt bekväm ut i, street wise, arbetarbakgrund (pappa fabriksarbetare), delvis utländsk bakgrund, lite androgyn, mer rock än pop.

Haha, känns som ganska mitt i prick det där! Har du nåt eget förslag, mejla det till Claes Fürstenberg så blir han säkert glad!

… har onekligen sina fördelar! Så här intog Anne, Lotta, Veronica och jag våra luncher idag!

I dag på lunchen drog kollegorna Anne, Lotta, Veronica och jag in till Gustavs Adolfs torg här i Malmö för att luncha. Festivalen sjunger på sista refrängen och vi fick trängas med horder av fredagsystra Malmöbor bland de osande matbodarna för att få något att äta. Det slutade med Fish ‘n Chips för mig och Kinalåda till dom.

Kungen av Kungsan må ha hetat Paolo Roberto men mot de fjäderprydda småpåvarna som regerar i Malmös parker tror jag inte ens en proffsboxare som han hade haft något att säga till om.

Jag talar naturligtvis om dom jävla fåglarna!

Herregud, vad är det med dom? Jag tänker inte äta upp era satans pälsbollar till ungar så sluta fräs och väs och gör näbbiga utfall när jag försöker smyga förbi halvvägs intryckt i buskaget brevid gångvägen för att om möjligt undgå att bli hackad i bitar av en vild andmorsa!

Jag är skapelsens krona och jag kräver att ni behandlar mig därefter! BASTA!

Frågor på det???

Flexade ut från jobbet redan vid 13-tiden. Promenerade hem genom Slottsparken. Hittade den här pojken som fått röda, fina vantar av nån snäll förbipasserande. Gick hem och drack kaffe, tvättade veckans tvätt och städade. Sen kom Peter hem och lagade middag. Tur det för jag var alldeles slut. Imorgon ska jag upp ganska tidigt och springa långpass. Borde med andra ord masa mig i säng nu. Gonatt!

Flexade ut redan vid halv fyra idag och tog en omväg hem. Gick längs Ribban, förbi Kallis och en bit till. Stannade och tömde ur sanden ur skorna. Svängde in mot stan igen och tillbaka via Rönneholmsparken. Fotograferade några vackra löv. Njöt.

Andra bloggar om: malmö, ribban, flextid, höst, höstlöv

Vår nya lägenhet på Kastellgatan i Malmö ligger i Västra Innerstaden, delområde Hästhagen.

För mig som är uppvuxen i Lerums kommun utanför Göteborg är det lite lustigt eftersom det finns ett bostadsområde i Floda med samma namn. Och det ligger definitivt inte mitt i stan utan långt ute på vichan (inget ont om vischan men just nu vill jag inte bo där)!

I dag öppnar utställningen Tidernas stad som handlar om Malmö från 1850 och framåt. Utställningen är organiserad kring olika teman, till exempel arbeten, gemenskaper, boplatser, fritider och transporter. Inom varje tema finns sedan underavdelningar, till exempel tyg och choklad. Förutom ett traditionellt besök på muséet finns en hel del material tillgängligt via nätet. Och bäst av allt är de guidade turer i mp3-format som man kan ladda ned direkt från hemsidan ihop med en karta för att sedan knata iväg på upptäcksfärd. Två av turerna är dessutom avsedda för bussåkning, bara att parkera sig på linje tre och åka med. Jag säger bara en sak: skitbra!

Jag har bott över ett halvår i Malmö men känner mig ännu inte riktigt hemma. En stor bidragande orsak är förståss att jag knappt tillbringat någon tid här alls, utan pendlat till Stockholm och därefter jobbat utomlands och bara vart hemma några dagar här och där. Men snart är det slut med halvmesyren! Nu ska Malmö bli min stad. På riktigt.

Malmö är en bra stad. Tillräckligt stor och tillräckligt liten. Lagom liksom. Här finns både hav och bad och bil och trängsel.

Jag vill faktiskt bo och leva här. Men jag måste hitta ett bra och intressant jobb också. Annars får det väl bli Stockholm igen…

Jo, vi tog oss faktiskt iväg ner och badade igår kväll. Vattnet var ljummet och jätteskönt men det var helt olidligt att befinna sig på land, vid vattnet. Anledningen var att hela Västra Hamnen invaderats av tiotusentals nyckelpigor! Till och med Sydsvenskan rapporterar om invasionen. Det var riktigt otrevligt, dom var överallt och hur man än viftade så kom det bara nya.

Konklusion: en nyckelpiga är söt, 10 000 nyckelpigor är läskiga!