Steffanie Esse

Leon och jag kom hem i onsdags kväll efter vår vecka i Stockholm men sedan dess har det gått i ett med lägenhetsvisningar, jobbmöten och julfest så det är först idag jag har lite tid att sitta ned och sammanfatta. Här kommer en bilderdagbok:

Vi flög upp på torsdagen. Söta sambon körde oss ut till Sturup och söta systern hämtade oss på Arlanda så vi kände oss väl omhändertagna. Men jag var sååå nervös! Har inte haft så mycket fjärilar i magen för en simpel flygresa på många år. Men det gick finfint! Jag lyckades tråckla ned barnvagnen i den stora skyddspåsen alldeles själv och vi klarade oss oss igenom säkerhetskontrollen med 600 ml vätska (färdigblandad bröstmjölksersättning) i handbagaget. Sen fick jag varmt vatten i kafeét och blandade en flaska ersättning som Leon fick käka när flygplanet startade. Han ryckte till lite när dom drog på motorerna ordentligt men fortsatte lugnt att äta. De två herrarna som vi delade säte med var behjälpliga och flygvärdinnorna var jättegulliga. När vi landat väntade vi till sist med att gå av och då bad en av dem att få hålla Leon. Det fick hon såklart och då passade hon på att visa honom cockpit. Han fick till och med skaka tass med kaptenen

Syrran hade lånat ihop babyskydd och resesäng så Leon åkte bil säkert och sov flott hemma hos henne, hennes sambo och de fyra hundarna i Upplands Väsby. På fredagen stannade vi hemma och tog det lugnt. Promenerade i kylan och tog ett bad i deras fina badkar.

På lördagen drog Leon och jag in till stan. Jag hade oroat mig lite för hur det skulle funka med vår tunga barnvagn på bussar och tåg men det gick faktiskt smidigt. Bussen var av låggolvsvariant och pendeltåget av nyaste modell så det var bara att rulla på överallt. Senare fick vi testa både bussar och tåg av äldre modell med krångliga trappsteg men snälla medpassagerare såg till att vi kom ombord i allafall. Vi hann med lunch och fika vid Sankt Eriksplan med min gamla lumpenpolare och hans famlj + fika i Årstaberg med gammal kompis innan vi åter vände kosan mot norrförorten. Där hade Anna och Oskar fixat pannkaksfrossa (pannkakor med nutella, sylt, glas glass och grädde) – mums!

Leon fick testa en hoppgunga hos min gamla lumpenpolare. Den var poppis! Vi har en hemma som vi inte monterat ännu (tack Linda!) men den måste upp nu inser jag.

På söndagen gick vi upp ännu tidigare och begav oss till Norra Ängby. Där träffade vi kompisarna Johan och Jane och deras två barn. Leon käkade lego och lade vantarna på en fin Pippi-docka.

Efter att ha blivit utspisade med god lunch promenerade vi vidare till Blackeberg. Där bor syrrans sambos syrra, hennes sambo (många syrror och sambosar blir det!) och lilla dotter. Oskar och Anna anslöt och vi fikade och adentsmyste medans mörkret föll utanför fönstret.

På kvällen var jag helt utslagen så då gjorde vi inte många knop.

På måndagen återvände vi till Sankt Eriksplan och fikade med kapten Bo på Café Rörstrand. Leon höll låda under hela fikan men somnade som en stock när vi promenerade iväg till Norr Mälarstrand och gick längs vattnet in till T-Centralen.

Solen var på väg ned och det var satans vackert. Leon vaknade i höjd med Stadshuset och jag bad Bosse ta en bild på oss.

Sen tråcklade vi oss ned till T-Centralen och i den där jädra gångtunneln mellan Centralen och spärrarna påmindes jag om varför jag flyttat från Stockholm. Jag höll på att förvandlas till en målsökande robot där jag stressade fram med min pansarbandsbarnvagn trots att jag inte hade en enda tid i världen att passa, utom möjligen Leons mat- och sovtider. Usch och fy! En stund senare landade vi på IDG på Karlbergsvägen där vi tjingsade på MacWorld-redaktionen och hämtade nycklarna hem till syrrans lägenhet. Sen lämnade vi staden och susade hem till Upplands Väsby, mer orkade vi inte den dagen.

På måndagkvällen kände jag mig rätt trött, det tar på krafterna att vara helt ensam med en femmånaders bebis. Nog för att syrran hjälpt till lite här och där men det går ju inte att langa över honom som till Peter direkt. Hur orkar alla ensamstående?

På tisdagen stannade vi faktiskt hemma och bokade av en fikadejt inne i stan. Jag orkade helt enkelt inte. Vi softade och hängde med syrran istället och dagens modesta barnvagnspromenad blev till Ica Glädjen för inköp av onyttigheter. Vi passade på att bada en gång till och Leon hjälpte Anna med lite rubrikförslag till MacWorld 1-2011.

På onsdagen flög vi hem till Skåne igen. Även hemresan gick bra och Peter mötte upp oss på Sturup. Jag är glad och lite stolt att jag genomförde den här resan faktiskt

Det verkar hända grejer hemma i Malmö medans Leon och jag är i Stockholm! Ska bli spännande att komma hem och premiäråka

I eftermiddag flyger Leon och jag till Stockholm alldeles själva. Vi bor hos syrran och stannar en hel vecka. Förutom att hänga med henne, hennes sambo och dom fyra hundarna är tanken att vi ska träffa kompisar från förr. Sånna människor jag hade nära mig i Stockholm och saknar innerligt efter flytten till Skåne men som alltid kommer i andra hand när vi är på våra kortkorta helgbesök i huvudstaden.

Och jag har resfeber! Har aldrig haft så här mycket fjärilar över att flyga Sturup–Arlanda innan. Men så har jag aldrig flugit ensam med en femmånaders bebis heller

Vi är på besök i mitt föräldrahem i Gråbo. Det är första gången Leon är här faktiskt. Min mamma och pappa spenderade ju hela sin semester campandes i Malmö i somras så det har inte blivit att vi åkt upp hit förrän nu. Här slappar vi mest och vill egentligen inte ens sticka näsan utanför dörren i det novembertrista vädret men idag hann vi faktiskt med en liten promenad mellan skurarna. Vi fikade med grannarna och deras två små barn också. Leon har fått ärva massa kläder och leksaker av dem. Av mammas snälla arbetskamrat har han fått ett nytt babygym också och en superfin resesäng som han invigde natten till idag. Vi oroade oss lite för att han skulle tycka det kändes konstigt att sova i den men det var inga som helst problem, han somnade som en sten. Och gymmet föll honom också i smaken som synes

Imorgon tar Peter tåget hem till Malmö och Leon och jag fortsätter upp till Trollhättan.

Efter morgonamning och frukostflaska packade jag ned Leon i vagnen och travade iväg längs grusvägen. Jag tänkte att gunget skulle få den lille gossen att somna och jajjemen, inom några minuter sov han som en stock.

Vår stuga ligger i ett småhusområde omgivit av tallskog. Stugorna ligger glest och några minuters promenad bort skymtar havet. Från klintkanten har man en mangifik utsikt och via en brant stig kan man snirkla sig ned på den steniga stranden.

Jag gick i motsatt riktning, upp mot stora vägen som leder till Visby åt ena hållet och Klintehamn åt andra. Solen sken och vinden susade i tallarna. Inte en bil passerade oss och jag såg heller ingen annan människa ute. Endast bilarna parkerade på stugornas uppfarter skvallrade om mänskligt liv utöver Leon och mig.

Lugnt, skönt och avslappnande. Perfekt för en veckas semester. Men tänk att bo så här jämnt, hu! Jag skulle gärna ha en sommarstuga på ett ställe som detta men är ruskigt glad att vi bor i stan faktiskt!

Väl tillbaka vid stugan fortsatte Leon att tryna. Jag tog en kopp kaffe och satte mig på verandan. Semester, de e najs!

Att turista i lågsäsong är en annorlunda upplevelse. Tidigare har jag bara sett Gotland i högsommarskrud när Visbys gränder kryllar av folk, stockholmskan hörs oftare än gotländskan och det ligger ett krukmakeri eller hantverksbod i varannan buske längs vägarna.

Nu är Gotland lugnare, tystare och lite mindre turistigt. Allt är inte öppet och igår när vi gjorde en utflykt till den södra delen för att kolla på Hoburgsgubben var vi alldeles ensamma där! I och för sig var vädret inte det bästa, det var mulet, regnet hängde i luften och blåste nästan halv storm, men ändå

Att semestra med lilla Leon är också annorlunda. Tempot blir inte så högt, vilket iofs inte gör oss så mycket, men det krävs en annan sorts planering. Eftersom han är född mitt i sommaren har vi hittills kunnat mata och byta blöja utomhus eller i bilen men nu börjar det bli så kallt att det inte alltid känns som ett bra alternativ. Tak över huvudet och kanske till och med ett skötrum kräver lite research på Lågsäsongsgotland. Som tur är finns ju Iphoneappen Gotland där man kan få svar på mycket En kombo mellan den och Malmös offentliga toaletter-appen vore perfekt!

Idag skiner solen igen och vi ska ut och vandra lite i Björkume, naturreservatet som ligger granne med stugan vi hyr.

Vi är på väg till Gotland för en veckas välförtjänt semester. Eftersom Peter hade semester när Leon föddes i somras tar han ut sina pappadagar nu, dom måste nämligen användas inom 3 månader för annars brinner dom inne. Hur kommer det sig att vi bestämde oss för att åka till Gotland då? Jo för när Leon var alldeles nyfödd och vi gick hemma och ägnade oss åt att lära känna honom och klura ut hur han funkade så pågick Almedalsveckan för fullt. I varenda nyhetssändning var det Almedalen för hela slanten och nån gång där mitt i kläckte Peter ur sig att han aldrig varit på Gotland.

”Haru aldri varit på Gotland???” ekade jag.

Och så bestämde vi oss för att åka dit. Och nu är vi snart där!

Japp, vi deltog faktiskt i SSWC 2010! Men med en sexveckors bebis blev det dock en ganska annorlunda konferens jämfört med förra året. Bara att bo på vandrarhem var spännande! Och en utmaning att lyckas packa allting vi behövde för en två dygns vistelse på en ö utan tillgång till affärer (vi lyckades faktiskt!) Och skulle Leon väcka hela huset när han gastade om käk vid tretiden på natten? Och skulle vi kunna delta i några sessions alls eller skulle tiden gå åt till att serva den lille parveln?

Med facit i hand – det gick faktiskt riktigt bra med Leon. Visst, det går inte att hinna allt man vill och man är inte med till 100 procent – men det gick bättre än jag hade trott. Tyvärr åkte jag på mjölkstockning (såklart) så jag var inte i tipptopp-form hela tiden men förutom det känner jag mig väldans nöjd och faktisk lite stolt att vi grejade det.

Jag hann med en intressant session som Mobile Heights höll i. Den handlade om visionen att förvandla Malmö till Interactive Capital of the World. Vad skulle det innebära att koppla upp hela staden trådlöst och gratis – för medborgare, affärsidkare, demokratin, integrationen och så vidare. En mycket intressant tanke som dessutom har bäring på mitt nya jobb som webbredaktör på Stadsbyggnadskontoret i Malmö som jag kommer börja på efter föräldraledigheten.

Knäppte en underbar bild på mina två älsklingar när jag smög upp för att duscha på lördagmorgonen. Sådan far, sådan son

Lite fler bilder från Sweden Social Web Camp finns här.

Leon var faktiskt heller inte den enda bebisen som var med på konferensen. Lille Tage 5 månader, son till Johanna Ögren och Daniel Åberg, var också på plats. Tage är dessutom lite mer IT än Leon för han har till och med ett eget Twitterflöde redan

Jobbigt här i Phuket som ni ser. Man måste ju själv gå hela vägen från solstolen och ned i vattnet. Svettigt värre!

I helgen var jag ute och vandrade med ett gäng tjejer i Söderåsens nationalpark. Vi började i Krika skog och efter att ha knatat upp och ned, balanserat på stenar och spångar, förundrats över vidunderlig utsikt, fajtats med myror och mygg, hjälpt två förvirrade scoutpatruller från Mörarps scoutkår som orienterat vilse, ätit medhavda matsäck, njutit av nybryggt kaffe och klättrat upp på Skånes högsta topp Kopparhatten anlände vi framåt aftonen till Skäralid.

Övernattningsstugor var bokade åt oss några kilometer därifrån och efter dusch, ombyte och blixtsnabb förfest anlände vi till bokat bord på restaurang KulTur & Retur i det gamla stationshuset i Röstånga. Inredningen var otroligt kitschig med udda porslin och bestick, bruna sjuttiotalsbonader och möblerna såg ut att komma direkt från gillestugan i nån välbevarad mexitegelvilla.

När vi kom tillbaka till stugorna hann vi precis se snabbgenomgången och omröstningen från schlagerfinalen. Som tur var missade vi inte pausunderhållningen heller

Här började tröttheten på allvar göra sig påmind hos mig. Jag kände mig helt klubbad och var inte alls lessen när jag strax efter klockan 01 fick krypa ned i min sovsäck.

Vilken härlig helg! Och vilket härligt gäng! Totalt var vi 9 personer som vandrade och jag kände bara en av tjejerna sedan tidigare men nu känns det som jag har fått en hel drös med nya kompisar på kuppen!