Steffanie Esse

Jo, just det ja, han som jämförde försvarsmakten med ett mumintroll för några år sedan!

Idag är sannerligen en stor dag. Jag räknar till minst fyra bra grejer:

1. Mycket trevlig lunch med gamla henneskollegorna
2. Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling har förlovat sig
3. Fick tummen ur och gick ur journalistfacket
4. Sprang en liten vända i Pildammsparken efter jobbet

Och veckan är bara barnet ännu!

På grund av en trafikolycka på E22 i höjd med Åkarp stod trafiken i princip still mellan Lund och Malmö när vi skulle åka hem från jobbet. Kollegan och jag fick således avlyssna Barack Obamas presidented och tal på bilstereon. Hemma hade sambon fixat med festlig fläskfilémiddag dagen till ära men den fick minsann vänta i ugnen tills vi hade tråcklat oss förbi olycksplatsen och ut på E6:an via massa småvägar. Nedrans halka!

Talet i sin helhelt från dn.se

Efter två veckors strider har FN äntligen lyckats få ur sig en resolution som uppmanar till ett ”omedelbart, hållbart och helt respekterat” eldupphör mellan Israel och Hamas. Trots den veka formuleringen där man till exempel valde ordet ”uppmanar” istället för ”kräver” ses resolutionen som en framgång.

Fram till igår har USA motsatt sig en gemensam resolution men efter att en FN-skola bombats och flera FN- och Röda Korsetmedarbetare dödats beslutade man sig äntligen för att lägga ned sin röst i säkerhetsrådet och därmed släppa fram resolution 1860.

Men gör en resolution nån skillnad? Kriget och det mänskliga lidandet fortsätter med till synes oförminskad styrka. Hittills har 790 människor fått sätta livet till.

Själv känner jag bara förtvivlan.
Förtvivlan över den till synes olösbara konflikten och över alla civila offer som bara är brickor i ett krigsspel.
Omvärlden måste få parterna till förhandlingsbordet. Nu!

Som Carl Bildt sa i dagens Konflikt:

Allting som man kan vinna det kommer man vinna vid förhandlingsbordet. Man kan inte vinna det militärt, man måste vinna det politiskt. Men detta innebär också, och det måste Israel inse, att man måste upphöra med belägringen och isoleringen av Gaza för den föder problem efter problem efter problem. Skulle vi gå tillbaka till den ja, kanske vi skulle få vapnen att stoppa tillfälligt men vi kan inte stoppa smugglingen och inte stoppa attackerna på Israel. Och det är ju synnerligen viktigt att vi kan göra det.

Mer att läsa:
Sydsvenskans Mellanöstenavdelning
Bitte Hammargrens Mellanöstenblogg
Utrikesminister Carl Bildts blogg
Gazachatt med DN:s Mellanöstenkorre Nathan Shachar

Klockan tjugo minuter över sex imorse drabbades Skåne av ett skalv som nådde 4,7 på Richterskalan. De lärde tvistar ännu om var epicentrum låg exakt, men någonstans mellan Svedala, Skurup och Sjöbo lär det ha varit.

Jag var faktiskt vaken och stod förmodligen framför spegeln och plattade luggen ungefär exakt då men jag märkte ingenting! Fick inte reda på nåt förrän jag kom till jobbet och kollegor vittnade om livrädda husdjur, villor som hoppat och höghus som vinglat till.

Läskigt värre!

Läs mer på Sydsvenskan: Jordskal skakade stora delar av Skåne

Danmark och Tyskand har bestämt sig för att bygga en bro över Fehmarn Bält. När den är klar kommer resan Malmö-Hamburg ta 2 timmar. 2 TIMMAR! Helt amazing, tänk att kunna bo i Malmö och jobba i Hamburg, vilken grej! Synd att jag är typ över 50 innan den beräknas vara klar…

Trodde aldrig jag skulle blogga om räntan! Men det gör jag nu. Den har nämligen gått upp – precis när vi står i begrepp för att ta lån och göra vår största investering hittills i livet. Känns ju sådär kul om jag ska vara ärlig… Så nu är frågan – vad betyder det i kronor och ören för oss? Och ska vi satsa på att binda lånet? Eller låta räntan vara rörlig och spara mellanskillnaden som buffert som Sydsvenskan tipsar om.

Att bli bostadsrättinnehavare är en helt ny värld med helt nya bekymmer. Jag börjar väl så smått inse det nu…

Fler bloggar om räntan, boränta, bolån.

Likheterna med den oranga revolutionen är stora – en västra del av landet som strävar mot väst och demokrati och en östra del av landet som hellre orienterar sig mot Ryssland och Moskva…

…kommenterade Kjell Albin Abrahamsson den senaste utvecklingen i Vitryssland i gårdagens Studio Ett. Han pratade också om Polens roll och det faktum att den vitryska oppositionen till stor del består av polsktalande, katolska vitryssar. I landet bor också 400 000 etniska polacker. Av regimen beskylls demonstrationerna också för att vara orkestrerade ifrån Warzawa.

Klockan 12 i dag planeras ytterligare en stor demonstration på Oktobertorget i Minsk. Även i Stockholm planeras en stödaktion.

yesfuture har postat bilder från Oktobertorget på Flickr.
Fler svenska bloggar om vitryssland, polen och demokrati.

Senaste veckorna har man i artiklar och notiser i Sydsvenskan kunnat följa SAC, syndikalisternas, protester mot en lokal caféägare här i Lund. SAC anklagar caféägaren för att ha hotat och misshandlat en av sina anställda. Huruvida detta är sant eller är för en utomstående inte lätt att veta. Syndikalisternas ilska går däremot inte att ta miste på. Arga unga män och kvinnor bärandes på svarta och röda fanor har med viss regelbundenhet fattat posto på den tämligen smala trottoaren fram Café Lundagård mitt i centrala stan. Man har trackaserat kaffe- och semlesugna människor som haft för avsikt att besöka caféet och också tapetserat Lund med affischer som smädar caféägaren.

Igår var det dags för en ny aktion. Denna lockade dock bara 30 demonstranter men lyckades ändå reta upp en förbipasserande (och förmodligen kaffesugen) man. Han ställde sig, enligt Sydsvenskan, framför demonstrationen och vrålade:

– Ni ungdomar borde skämmas över att inte ha ett arbete att gå till istället för att stå här.

Svaret från SAC-arna lät inte vänta på sig:

– Men det är ju lördag.

Som sagt. På lördagar får man faktiskt demonstrera! Om man nu inte har något bättre för sig… Hela artikeln finns att läsa här.

Morgontidningen – jag älskar den!

Jag klarar mig inte utan den. Gratistidningar i all ära, men jag vill faktiskt ha min hemburen. Jag hinner inte läsa den så noga som jag vill varje dag, men utan tidningen är morgonen bara halv.

Trots att det mesta som står att läsa där faktiskt redan är gammalt innan det hinner till min hallmatta. På nätet är allt färskare. Men i nätet kan man inte bläddra. Och det svärtar definitivt inte av sig. Och inte luktar det nytryckt heller…

Nätet är bra men flyktigt. Där kan man publicera omedelbart och sedan korrigera fel utan att meddela det. Publicerar man fel i papperstidningen måste man i allafall trycka en rättelse dagen efter. Det är tydligare. Kanske är tron på detta som gör att jag vill lita mer på vad som står i papperstidningen än vad som står på webben?

Lediga dagar är bra för då hinner jag läsa båda mina morgontidningar ordentligt. Jobbiga dagar är sämre – då kanske jag bara hinner läsa rubrikerna.

I dag är en ledig dag och därför passar jag på att sjösätta en ny kategori här på bloggen: tidningsdagbok. Under den vinjetten tänker jag i all anspråkslöshet blogga om det jag fastnar för i nyhetsfloden. Det handlar om korta snabba reflektioner och inte några akademiska avhandlingar i ämnet. Jag vill komma tillbaka till det kravlösa skrivandet, det som sker i första hand för min egen skull, och mindre för andra. Förhoppningsvis kan det vara ett botemedel mot den blogghäfta jag lidigt av de senaste månaderna. Ok, nog snackat… dags att börja skriva:

De tre som åtalats för dödsmisshandeln av Marcus Gabrielsen på Kungsgatan i maj släpps ur häktet i väntan på dom. Betyder detta att tingsrätten varken kommer kunna dömma dem för mord eller dråp utan på sin höjd för grov misshandel och vållande till annans död? Ett tiotal vittnen såg misshandeln men har ändå bara kunnat lämnar ofullständiga berättelser. De har dessutom tagit tillbaka och ändrat uppgifter mellan polisförhör och rättegång så vad som egentligen hänt verkar fortfarande inte vara helt klart. ”Vittnena har fått minnesluckor där de passar dem” kommenterar Gabrielsens pappa rättegången.

Faramarz Pooya kräver i ett inlägg på SvD:s Brännpunkt att Sverige och EU ska kräva att Iran friger alla politiska fångar och börjar respektera press- och föreningsfriheten. Som påtryckningsmedel tycker Pooya Sverige och de andra EU-länderna ska utvisa Irans ambassadörer samt kalla hem sina egna från Iran. När jag sökte på de två uppmärksammade fall som Pooya lyfter fram (fängslandet av två av Irans mest kända intellektuella, journalisten Akbar Ganji och advokaten Nasser Zarafshan, hittade jag den här bloggen: Fria Iranvänner.

Sju sortes kakor på klassiskt kafferep istället för jättemuffins och caffelatte på chict innerstadscafé. Det är den nya trenden slår SvD fast i ett roligt reportage nu så här mitt i fruntimmersveckan. Man har intervjuat både sockerbagare och historiker som välkomnar revitaliseringen av vår svenska sötsaktskultur. Historiken menar att det är trettiåringarnas behov av nostalgi som ligger bakom trenden. Att våra föräldrar tillhör den kaklösa generationen och att vi längtar tillbaka till mormors och farmors spritskransar och hallongrottor. Kan ligga nåt i det där! Jag känner mig i allafall jädrig sugen på att baka småkakor, något som jag faktiskt aldrig provat på tidigare. Kanske skulle pröva göra en sats Ungherrar?