Steffanie Müller

Lättklädda modeller som poserar bland rasmassorna efter jordbävningen i Kina som tog 50 000 liv är inget annat än osmakligt. Hur tänkte tidningen New Travel Weekly som publicerade bilderna?

Svaret på frågan är därför: Nej, man kan inte göra mode av allt, det finns gränser

Ett helt underbart projekt där deltagarna återskapat äldre fotografier av sig själva idag! Sånt här gillar jag!

Av Miah fick jag i uppdrag att funder över medias makt i samhället. Hon undrar vad det värsta med den enorma påverkan media har på människor är - och om det finns något positivt att hämta.

Vad är då det värsta med medias makt (i Sverige)? Jo, att medierna kan säga nästan vad som helst om vem som helst. Och det bästa då? Att de kan säga nästan vad som helst om vem som helst.

Fria medier är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle och Sverige rankas högt (men inte högst) när Reporter without borders granskar pressfriheten i världens länder.

Svenska medier behöver inte frukta repressalier från vare sig statsministern, kungen, ärkebiskopen, polisen eller militären för sina publiceringar.

Så trots att jag själv inte alltid håller med om nyhetsvärderingen i alla svenska medier så är jag jäkligt glad att vi har en grundlagsskyddad pressfrihet. Det är det absolut bästa med mediernas makt.

Sen är ingenting så bra att det inte kan bli bättre och det är alltid viktigt att hålla diskussionen kring medierna, dess uppgift och ansvar levande. Även i Sverige.

Nu går den något försenade stafettpinnen vidare till Selig.se! Jag tänkte han skulle blicka framåt och göra fyra nedslag: om 5, 10, 15 och 20 år. Var i världen befinner han sig då? Vilka mål vill han ha uppnått?

Jag får sluta läsa Sydsvenskans “In på livet”-serie på morgonen. Idag var andra gången den här veckan jag satt och storbölade till frukostgröten. Först i måndags när jag läste om Susanne som fått cancer och har 3-16 månader kvar att leva. »Det värsta är att inte få se Miranda växa upp« säger Susanne som försöker förbereda sig själv och elvaåriga dottern på döden.

Andra gången i morse när det handlade om hospice, vård i livet slutskede. »Här i dödens väntrum är det nära mellan skratt och gråt« intygar personalen som jobbar på Barkgatans hospice i Malmö och som menar att även om det är tungt så är patienter i livets slutskede väldigt levande eftersom de fokuserar på det som är absolut viktigast i livet.

*böööööööööl*

Deltog i ett seminarium med namnet “Medielandskap i förändring” arrangerat av Journalistförbundet Södra idag. Intressantast var Emma Leijsne från Sydsvenskans ungdomssatsning Nellad och Martin Jönsson från Svenska Dagbladet. I panelen deltog också folk från hd.se och nystartade skanskan.se.

Saker som diskuterades:

- Webben styrs av klick och blåljusjournalistik vinner lätt över “tyngre” nyheter. Risken är att klickfrekvensen styr nyhetsvärderingen allt för hög utsträckning.

- Tidningarna är fast i deadlinetänket och låter nyhetsarbetet styras av hur deras produktionsapparat fungerar - istället för att utgå från att när publiken är intresserad. Martin Jönsson exemplifierade detta med ett underbart svartvitt foto från 60-talet där ett tiotal män står och trängs framför ett skyltfönster. Det är Hallands Nyheters lokalkontor i Laholm och männen trängs för att få en glimt av resultatlistorna från de senaste fotbollsmatcherna, från allsvenskan ned till divivion 7. Då var det inget snack om att sitta och tjuvhålla på resultatet till papperstidningen kom ut på måndagen utan så fort slutsignalen ljöd hamnade resultatet i fönstret. Idag tror man att papperstidningen skadas av att materialet hamnar på webben och vill gärna hålla i det, även om det är två dagar tills nästa papperstidning kommer ut. Vilket ju är mycket märkligt med tanke på att Laholms fotbollsintresserade då förmodligen redan tagit reda på resultatet någon annanstans.

- En intressant fråga från publiken löd: Hur paketerar man featurematerial för webben? Den fick tyvärr inget svar, men är något jag funderat på själv eftersom jag just nu håller på med hennes webb.

För ingen orkar ju läsa långa texter på webben!

Eller…?

- Tidningarna har ju en unik möjlighet att använda sina arkiv till att dra läsare till sajten. Martin Jönsson sa att 30 procent av besökarna på svd.se hittar dit med hjälp av Googlesökningar. Och då gäller det att ta hand om de besökarna på rätt sätt genom att puffa för förstasidematerialet även på arkivsidorna så att besökarna fattar var de hamnat och dessutom gärna stannar kvar. Hedvig Juhasz Toth från hd.se berättade att de fått ett mejl som bad om en ritning till ett pepparkakshus. Artikeln publicerades i HD för sju år sedan. Tidningarna sitter mao på guldgruvor.

Fler bilder från »Jul i Gölet« finns här. God fortsättning!

Ett foto jag knäppte på Cathedral of St John the Divine i New York i somras och lade upp på Flickr har blivit valt till en nätreseguide!

Ett himla coolt sätt att få bilder till sin sajt utan att behöva betala en fotograf ett hutlöst arvode!

Samma sak gjorde ju miljöorganisationen Grist i somras när de utsåg världens 15 grönaste städer och Malmö  (som kom på plats 5) illustrerade med den här bilden från Flickr.

Tidningen hennes utser varje år ett antal kvinnor som utmärkt sig på ett positivt sätt. Hela arrangemanget omges av stort hyschhysch och alla namnen avslöjas först i årets sista nummer. Jag har inte varit med arbetet eftersom jag började på tidningen först i oktober men tycker inte det är mindre spännande för det. Och om drygt två veckor, den 15 november ligger nummer 12 på försäljningsdiskarna, med ett stort reportage om alla årets kvinnor. Men redan nu börjar en del tassa fram…

Andra bloggar om: tidningen hennes, hennes, årets kvinnor, katrin schulman

Dagens Media minglar runt på Tidskriftsdagen på Cirkus och haffar Cosmopolitans chefredaktör Maja Persson som berättar att de ska satsa på rörliga bilder medan Lantlivs chefredaktör Anna-Lena Sventelius spekulerar i nedläggningen av tidningen Tove. Även min högste chef, Egmont Tidskrifters vd Gösta Liedberg, intervjuas och ler spjuveraktivt på frågan om man planerar några nya titlar under det kommande året… Se hela inslaget här.

Andra bloggar om: tidskriftsdagen, cosmopolitan, lantliv, tove, egmont

(Copyrajt Jojo Falk och Tomas Zackarias Westberg)

Tomas och Jojo (syrrans sambos storasyster och hennes sambo) har lagt ut den underbara seriestrippen om hur det kan vara att hälsa på Anna och Oskar. Läs den! Den är tok-mitti-prick! Och till och med jag får vara med på ett litet hörn!

Vad fick du lära dig om journalistikens ekonomiska förutsättningarna på journalistutbildningen?

Inte så mycket, va?

Nä, inte jag heller. Det var först ute i den krassa verkligheten jag insåg att en tidning inte bara har läsare utan även kunder.

Som journalist vill man nämligen helst inte befatta sig med den smutsiga byk som annonsavdelningen hanterar. Och man vill helst blunda för det faktum att det är den byken som finansierar den egna lönen. Men faktum är ju att hur fantastisk journalistik som än produceras på redaktionen så kommer ingen läsare kunna läsa den om inte projektet är ekonomiskt hållbart. Därför borde även journalister få lära sig lite om ekonnomi.

Det tycker Jeff Jarvis, professor i journalistik på New York City University, också. Han undervisar bland annat på kurs som heter Entrepreneurial journalism där studenterna får utveckla en egen mediaprodukt - och projektet ska vara ekonomisk hållbart. När får vi se sådana kurser på en journalistutbildning i Sverige?

Vikariat och projektanställningar har ju fördelen att man får se många olika redaktioner från insidan. Och man kan jämföra. Många saker är dock ganska lika, speciellt om tidningen är någelunda stor. Därför skrattar jag högt när jag läser Martin Kreugers beskrivningar av de olika redaktionstyperna.

Frågan är vart man som vikarie passar in? Förmodligen som papegoja. För som vikarie måste man utnyttja de futtiga sommarmånaderna man fått temporärt tillträde till det stora mediehuset väl. Man måste göra intryck. Och rätt person, oftast en chef, måste se vad man gjort. Om man lyckas väl kan man benådas ytterligare lite tid. Ett förlängt vikariat är en bekräftelse på att man är bra. I allafall duger man tills den magiska 11-månaders spärren slår till och man bli utlasad och tidningen tar in en ny fräsch vikarie som inte omfattas av någon besvärande arbetslagsstiftning.

Nu kanske det låter som jag är bitter och tycker synd om mig själv som inte har fått något fast jobb. Det är jag inte. Eller jo, kanske lite. Men mest arg är jag på mitt eget fackförbund SJF som inte verka fatta att Sveriges dagstidningar i huvudsak produceras av en armada rundvandrande vikarier som aldrig får stanna mer än 11 månader någonstans för att inte omfattas av lagen om anställningsskydd. Vart tog de frågorna vägen i varsel-tider som dessa?

Som en (vikarie-)kollega uttryckte saken:

- Varför ska jag strejka för att en redan fast anställd som ska få fem spänn mer i plånboken? En som redan omfattas av hela trygghetssystemet. Ska jag strejka ska det vara för viktigare frågor än så! Till exempel för att förändra systemet som gör att många tidningar kan bygga sin verksamhet på en ständig tillströmning av vikarier och projektanställda. Det vore något att strejka för!

Och själv kan jag inget annat än att hålla med.

Vi fick IKEA-katalogen trots att vi har en “Ingen reklam!”-skylt på dörren! Det har jag aldrig fått förut, trots att jag envist hävdat att IKEA-katalogen är mer samhällsinformation än reklam.

Tack snälla brevbäraren!

Innan jag påbörjade studierna till journalist jobbade jag på Expressen som datatekniker. Detta var i nådens år 1998. En dag satt jag och klickade runt på servrarna av någon anledning och råkade hitta lite förproducerade Quark-sidor som jag nyfiket öppnade.

Det var en minnesbilaga över Astrid Lindgren. “Vi ses i Nangijala” löd rubriken på förstasidan. “Sista intervjun med Astrid” förkunnande en annan rubrik.

Men vadå sista tänkte jag. Hon lever ju fortfarande! Observera att detta var fyra år innan Astrid Lindgren faktiskt dog och att hon vid detta tillfälle förmodligen levde i all högönsklig välmåga där borta på Dalagatan.

En kollega förklarade att tidningen regelbundet gör “sista intervjuer” som inte publiceras med kändisar som står på tur att trilla av pinn.

Jag fick en klump i halsen och tänkte onda tankar om den cyniska journalismen. Man kan säga att min journalistiska oskuld dog där, med Astrid Lindgren. Fyra år innan Astrid själv lämnade jordelivet.

Ett år senare påbörjade jag journalistutbildningen på Södertörns högskola och är nu själv en del av den cynism som förproducerar dödsrunor över ännu levande personer.

Är det osmakligt eller är det som Andreas Ekström skriver på Sydsvenskans kulturblogg:

Jag för min del försvarar det fullt ut – en person som Ingmar Bergman ska vid sin död hedras med riktigt genomarbetad journalistik, gjord av de bäst lämpade.

Idag var det riktigt, riktigt roligt på jobbet! Jag redigerade ett jobb om trafiksituationen i Höllviken som Sydsvenskans Sommar på Näset-bloggare gjort. Enligt en undersökning som pulicerats nyligen har det nämligen visat sig att många barn och ungdomar känner sig otrygga när de är ute och rör på sig i trafiken i Höllviken. Därför begav sig bloggarna ut på cykel och till fots för att kolla hur de upplevde situationen. Och minsann, de mötte både rödljuskörare (”Jag vet inte varför jag körde mot rött, vi diskuterade vilken låt vi skulle lyssna på på Emil-skivan”) och mindre lyckade trafiklösningar som ganska enkelt skulle kunna göras om så att både fotgängare och cyklister kan färdas tryggare.

Redaktör för Sommar på Näset-bloggarna är inte mindre än min gamla klasskamrat från JMM (Journalistik och Mulitimedia på Södertörns högskola), Teresa. Henne var det förståss också kul att återse idag!

Danmark och Tyskand har bestämt sig för att bygga en bro över Fehmarn Bält. När den är klar kommer resan Malmö-Hamburg ta 2 timmar. 2 TIMMAR! Helt amazing, tänk att kunna bo i Malmö och jobba i Hamburg, vilken grej! Synd att jag är typ över 50 innan den beräknas vara klar…

Sedan 2001 plåtar jag i princip bara digitalt. Vid något tillfälle har jag prövat att printa ut mina digitalfoton på fotopapper, tror det var hos Fujifilm. Då behandlade jag inte bilderna överhuvudtaget men vill minnas att det såg rätt ok ut ändå. Nu är frågan - behöver man behandla bilder om man vill printa ut dem via någon av alla fototjänster som finns? Om man vill lägga på en cool ram till exempel, eller text, i vilket format ska man då spara? Och med vilken upplösning?

Många webbframkallningstjänster erbjuder böcker nu för tiden. Det ser ju jättetjusigt ut men det verkar inte som man kan styra layouten särskilt mycket. Bilderna placeras enligt mallar och man kan varken addera text eller till exempel frilägga bilderna.

Dessutom funderar jag på skillnaden mellan ett traditionellt fotoalbum där man kan känna och fingra på bilderna, och en förvisso proffsig och fin men ack så platt och opersonlig bok.

Bilder etsar ju sig fast i vårt medvetande så till den milda grad att även om vi förlorar synen kan vi förmodligen “titta” i barndomens album med behållning, just därför att det finns kanter och tjockt papper där man kanske till och med kan känna texten med fingertopparna.

Jag funderar på en kombination av gammalt fotoalbum och ny cool fotobok genom att man helt enkelt lämnar vissa hål i boken där man klistrar fast riktiga bilder. Då får man möjlighet att själv göra en raffig layout, samtidigt som man behåller fotoalbumskänslan.

Hmmm… får fundera lite mera men tips på bra fototjänster får ni gärna ge mig under tiden!

Nybakade journalister brukar börja på lokaltidning och sedan vandra vidare till Stockholmstidningarna.

Jag har gjort tvärtom.

Jag började på de stora drakarna och har nu vandrat vidare till en lokaltidning.

Och jag gillar det verkligen!

Nu kanske mina kollegor blir arga för att jag kallar Sydsvenskan lokaltidning… regionaltidning vore kanske bättre. Men om vi lämnar den diskussionen därhän ett tag, vad jag ville komma till är att lokaljournalistik är mycket roligare än jag trodde! Relevant och intressant. Och begripbart!

Lokaljournalistiken smädas gärna. Journalister ler i mjugg åt reportage om bonden som dragit upp sommmarens största potatis eller de rafflande referaten från korpmatcherna i fotboll.

Men faktum är ju att inget är så intressant som det vi har precis om knuten. Vad läser jag när jag kommer hem till mina föräldrar i Gråbo? Jo Lerums tidning! Som utan att skämmas mangrannt publicerar reportage från förskolan Vitsippans avslutning och årets samtliga konfirmander. Underbas läsning och på 20 minuter har jag bläddrat igenom ett halvårs tidningar och är uppdaterad på allt relevant skvaller sen sist.

Länge leve lokaljournalistiken! Och för er som läser Sydsvenskan kan jag rekomendera Omkretsen-sidorna som undertecknat varit med och redigera nu ikväll. Finfin läsning

Trodde aldrig jag skulle blogga om räntan! Men det gör jag nu. Den har nämligen gått upp - precis när vi står i begrepp för att ta lån och göra vår största investering hittills i livet. Känns ju sådär kul om jag ska vara ärlig… Så nu är frågan - vad betyder det i kronor och ören för oss? Och ska vi satsa på att binda lånet? Eller låta räntan vara rörlig och spara mellanskillnaden som buffert som Sydsvenskan tipsar om.

Att bli bostadsrättinnehavare är en helt ny värld med helt nya bekymmer. Jag börjar väl så smått inse det nu…

Fler bloggar om räntan, boränta, bolån.

Jag håller på att skaffa mig så kallad lokalkännedom. Jag vet numera att Löddeköpinge stavas med e på slutet och att trelleborgarna vill ha en motorväg mellan Vellinge och hemstaden. Jag vet också att TFF förlorade mot Elfsborg igår och att Lundasonen Linus Thörnblad inte hoppade lika högt som Stefan Holm i Karlskrona. Lund föresten, som förra veckan utsågs till Sveriges bästa kommun hamnade denna veckan bland bottenskrapet (262:a plats av 290) när SKL utsåg de kommuner med bäst åldringsvård.

Undra vad jag får lära mig imorgon?

Läs Maciej Zarembas intressanta artikel Mandom, mod och landstingstossor om vad som hände i Kosovo den 17 mars 2004. Förutom överstelöjtnant Håkansson, brigadgeneral Brännström och sergant Mike var även undertecknad på plats (dock ej i främsta linjen i Caglavica).

Skannade lite gamla bilder i veckan, bland annat den här på mamma och mig hemma hos mormor. På baksidan står det skrivet med blyertspenna “Julen 1973″. Måste erkänna att jag inte minns så mycket från den tiden, men jag minns hur det såg ut hemma hos mormor. Porträttet längst uppe till vänster till exempel. Och soffan. Och den röda plastfisken på väggen.

Undra vilken sorts kamera bilden är tagen med, fotot är ju nästan fyrkantigt? Mamma eller pappa kanske vet…

“Likheterna med den oranga revolutionen är stora - en västra del av landet som strävar mot väst och demokrati och en östra del av landet som hellre orienterar sig mot Ryssland och Moskva” kommenterade Kjell Albin Abrahamsson den senaste utvecklingen i Vitryssland i gårdagens Studio Ett. Han pratade också om Polens roll och det faktum att den vitryska oppositionen till stor del består av polsktalande, katolska vitryssar. I landet bor också 400 000 etniska polacker. Av regimen beskylls demonstrationerna också för att vara orkestrerade ifrån Warzawa.

Klockan 12 i dag planeras ytterligare en stor demonstration på Oktobertorget i Minsk. Även i Stockholm planeras en stödaktion.

yesfuture har postat bilder från Oktobertorget på Flickr.

Fler svenska bloggar om vitryssland, polen och demokrati.

Det är allmänbildande att jobba på tidning. I dag har jag bland annat haft förmånen att få leta svaren till följande frågor:

1. Vad är en mitra?
   
2. Vad heter påk på engelska?
   
3. Vad har T70, Sherman och Churchill gemensamt?
   
4. Förstördes verkligen Karthago eller kan man besöka ruinerna än i dag?

Kan du svaren? (och tjyvgoogla nu inte!)