Steffanie Esse

Jo, just det ja, han som jämförde försvarsmakten med ett mumintroll för några år sedan!

Ni kanske legat sömnlösa i undran över vem som tagit omslagsbilden till nr 2-2010 av tidningen Räddningsledaren? Well… det är faktiskt jag! Inte illa va?

Idag är sannerligen en stor dag. Jag räknar till minst fyra bra grejer:

1. Mycket trevlig lunch med gamla henneskollegorna
2. Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling har förlovat sig
3. Fick tummen ur och gick ur journalistfacket
4. Sprang en liten vända i Pildammsparken efter jobbet

Och veckan är bara barnet ännu!

På grund av en trafikolycka på E22 i höjd med Åkarp stod trafiken i princip still mellan Lund och Malmö när vi skulle åka hem från jobbet. Kollegan och jag fick således avlyssna Barack Obamas presidented och tal på bilstereon. Hemma hade sambon fixat med festlig fläskfilémiddag dagen till ära men den fick minsann vänta i ugnen tills vi hade tråcklat oss förbi olycksplatsen och ut på E6:an via massa småvägar. Nedrans halka!

Talet i sin helhelt från dn.se

Efter två veckors strider har FN äntligen lyckats få ur sig en resolution som uppmanar till ett ”omedelbart, hållbart och helt respekterat” eldupphör mellan Israel och Hamas. Trots den veka formuleringen där man till exempel valde ordet ”uppmanar” istället för ”kräver” ses resolutionen som en framgång.

Fram till igår har USA motsatt sig en gemensam resolution men efter att en FN-skola bombats och flera FN- och Röda Korsetmedarbetare dödats beslutade man sig äntligen för att lägga ned sin röst i säkerhetsrådet och därmed släppa fram resolution 1860.

Men gör en resolution nån skillnad? Kriget och det mänskliga lidandet fortsätter med till synes oförminskad styrka. Hittills har 790 människor fått sätta livet till.

Själv känner jag bara förtvivlan.
Förtvivlan över den till synes olösbara konflikten och över alla civila offer som bara är brickor i ett krigsspel.
Omvärlden måste få parterna till förhandlingsbordet. Nu!

Som Carl Bildt sa i dagens Konflikt:

Allting som man kan vinna det kommer man vinna vid förhandlingsbordet. Man kan inte vinna det militärt, man måste vinna det politiskt. Men detta innebär också, och det måste Israel inse, att man måste upphöra med belägringen och isoleringen av Gaza för den föder problem efter problem efter problem. Skulle vi gå tillbaka till den ja, kanske vi skulle få vapnen att stoppa tillfälligt men vi kan inte stoppa smugglingen och inte stoppa attackerna på Israel. Och det är ju synnerligen viktigt att vi kan göra det.

Mer att läsa:
Sydsvenskans Mellanöstenavdelning
Bitte Hammargrens Mellanöstenblogg
Utrikesminister Carl Bildts blogg
Gazachatt med DN:s Mellanöstenkorre Nathan Shachar

Klockan tjugo minuter över sex imorse drabbades Skåne av ett skalv som nådde 4,7 på Richterskalan. De lärde tvistar ännu om var epicentrum låg exakt, men någonstans mellan Svedala, Skurup och Sjöbo lär det ha varit.

Jag var faktiskt vaken och stod förmodligen framför spegeln och plattade luggen ungefär exakt då men jag märkte ingenting! Fick inte reda på nåt förrän jag kom till jobbet och kollegor vittnade om livrädda husdjur, villor som hoppat och höghus som vinglat till.

Läskigt värre!

Läs mer på Sydsvenskan: Jordskal skakade stora delar av Skåne

Lättklädda modeller som poserar bland rasmassorna efter jordbävningen i Kina som tog 50 000 liv är inget annat än osmakligt. Hur tänkte tidningen New Travel Weekly som publicerade bilderna?

Svaret på frågan är därför: Nej, man kan inte göra mode av allt, det finns gränser

Av Miah fick jag i uppdrag att funder över medias makt i samhället. Hon undrar vad det värsta med den enorma påverkan media har på människor är – och om det finns något positivt att hämta.

Vad är då det värsta med medias makt (i Sverige)? Jo, att medierna kan säga nästan vad som helst om vem som helst. Och det bästa då? Att de kan säga nästan vad som helst om vem som helst.

Fria medier är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle och Sverige rankas högt (men inte högst) när Reporter without borders granskar pressfriheten i världens länder.

Svenska medier behöver inte frukta repressalier från vare sig statsministern, kungen, ärkebiskopen, polisen eller militären för sina publiceringar.

Så trots att jag själv inte alltid håller med om nyhetsvärderingen i alla svenska medier så är jag jäkligt glad att vi har en grundlagsskyddad pressfrihet. Det är det absolut bästa med mediernas makt.

Sen är ingenting så bra att det inte kan bli bättre och det är alltid viktigt att hålla diskussionen kring medierna, dess uppgift och ansvar levande. Även i Sverige.

Nu går den något försenade stafettpinnen vidare till Selig.se! Jag tänkte han skulle blicka framåt och göra fyra nedslag: om 5, 10, 15 och 20 år. Var i världen befinner han sig då? Vilka mål vill han ha uppnått?

Jag får sluta läsa Sydsvenskans ”In på livet”-serie på morgonen. Idag var andra gången den här veckan jag satt och storbölade till frukostgröten. Först i måndags när jag läste om Susanne som fått cancer och har 3-16 månader kvar att leva. »Det värsta är att inte få se Miranda växa upp« säger Susanne som försöker förbereda sig själv och elvaåriga dottern på döden.

Andra gången i morse när det handlade om hospice, vård i livet slutskede. »Här i dödens väntrum är det nära mellan skratt och gråt« intygar personalen som jobbar på Barkgatans hospice i Malmö och som menar att även om det är tungt så är patienter i livets slutskede väldigt levande eftersom de fokuserar på det som är absolut viktigast i livet.

*böööööööööl*

Deltog i ett seminarium med namnet ”Medielandskap i förändring” arrangerat av Journalistförbundet Södra idag. Intressantast var Emma Leijsne från Sydsvenskans ungdomssatsning Nellad och Martin Jönsson från Svenska Dagbladet. I panelen deltog också folk från hd.se och nystartade skanskan.se.

Saker som diskuterades:

- Webben styrs av klick och blåljusjournalistik vinner lätt över ”tyngre” nyheter. Risken är att klickfrekvensen styr nyhetsvärderingen allt för hög utsträckning.

- Tidningarna är fast i deadlinetänket och låter nyhetsarbetet styras av hur deras produktionsapparat fungerar – istället för att utgå från att när publiken är intresserad. Martin Jönsson exemplifierade detta med ett underbart svartvitt foto från 60-talet där ett tiotal män står och trängs framför ett skyltfönster. Det är Hallands Nyheters lokalkontor i Laholm och männen trängs för att få en glimt av resultatlistorna från de senaste fotbollsmatcherna, från allsvenskan ned till divivion 7. Då var det inget snack om att sitta och tjuvhålla på resultatet till papperstidningen kom ut på måndagen utan så fort slutsignalen ljöd hamnade resultatet i fönstret. Idag tror man att papperstidningen skadas av att materialet hamnar på webben och vill gärna hålla i det, även om det är två dagar tills nästa papperstidning kommer ut. Vilket ju är mycket märkligt med tanke på att Laholms fotbollsintresserade då förmodligen redan tagit reda på resultatet någon annanstans.

- En intressant fråga från publiken löd: Hur paketerar man featurematerial för webben? Den fick tyvärr inget svar, men är något jag funderat på själv eftersom jag just nu håller på med hennes webb.

För ingen orkar ju läsa långa texter på webben!

Eller…?

- Tidningarna har ju en unik möjlighet att använda sina arkiv till att dra läsare till sajten. Martin Jönsson sa att 30 procent av besökarna på svd.se hittar dit med hjälp av Googlesökningar. Och då gäller det att ta hand om de besökarna på rätt sätt genom att puffa för förstasidematerialet även på arkivsidorna så att besökarna fattar var de hamnat och dessutom gärna stannar kvar. Hedvig Juhasz Toth från hd.se berättade att de fått ett mejl som bad om en ritning till ett pepparkakshus. Artikeln publicerades i HD för sju år sedan. Tidningarna sitter mao på guldgruvor.