Steffanie Müller

Tisdagens bokcirkel på Grand i Lund var mycket trevlig! Boken (Bitterfittan av Maria Sveland) dissades rätt hårt av de flesta utom mig (!) men som bas för diskussionen om könsroller och familjeliv var den alldeles utmärkt. Kul att vara tillbaka på gamla Grand och kul att träffa lite nytt folk!

Både idag och igår är jag tillbaka på gamla jobbet för att stötta min efterträdare Lotta. I dag sliter vi vårt hår över Bizwizzard som är ett verktyg för att skicka ut nyhetsbrev.

Parallellt funderar jag över uppgifterna på nya jobbet… tex hur man skaffar fram några justa och billiga provdockor som man kan låna/hyra billigt eller gratis i några veckor. Någon som sitter på några bra tips eller kontakter?

Om en vecka går jag på semester och för att fira denna fantastiska tilldragelse arrangerar jag min första tävling här i bloggen!

Kollegorna på skönhets- och modeområdet lottar minsann ut parfymer och klänningar och allskönans lulllull till sina läsare – medans ni, mina kära och trogna läsare, aldrig fått någonting!

Nu är det ändring på den saken! Som alla vet är semestern en tid när man hinner läsa böcker. Eller kanske lyssna! Och eftersom jag älskar deckare har jag tiggt till mig hela fem (5!) stycken paket med Sjöwall&Wahlöö-deckare!

Lämna ditt bästa deckarboktips och en motivering här nere i kommentarerna så är du med och tävlar om Roseanna, Mannen som gick upp i rök och Mannen på balkongen i en praktisk mp3-box från Piratförlaget!

Skynda, skynda – på torsdag (3/7) är sista dagen att tävla så jag hinner skicka vinsterna innan semestern!

Feg fashionista tycker Sydsvenskans Anna Hellsten om Martina Bonniers nyutkomna bok om mode. Hon tror författaren skäms lite och inte vågar ta ut svängarna, eftersom vi svenskar blir så oerhört provocerade av pengar, makt och familjenamn. Att vi tycker amerikanska eller franska rich-bitchar är skojiga och excentriska men automatiskt reser ragg mot de svenska motsvarigheterna.

“Kennedyklanens fiskartröjor på Cape Cod är helt enkelt mycket lättare att tåla än familjen Bonniers seglarjackor på Djurgården”, skriver Hellsten.

Dessutom är det tydligen viktigt att poängtera att man som Äkta Modemänniska inte håller på med sådant som Ebba von Sydow gör. Bloggar alltså. Varför kan man undra? Försvinner exklusiviteten om man delar med sig av sin visdom?

Igår landade vår relationsredaktör Linda Unnhems debutbok “Swing it” på mitt skrivbord. Alla hennesläsare får den med nästa nummer av tidningen och 13 maj finns den att köpa i bokhandeln.

Jag böjade läsa igår kväll och blev fast…! Den är rappt och roligt skriven och gjorde mig dessutom väldigt fnissig eftersom huvudpersonen Lars i början av boken bestämmer sig för att börja jogga, något han paniskt undvikit hittills i sitt liv. Han har dessutom mer eller mindre hånat både nuvarande och dåvarande flickvänner för deras ansträngningar att leva ett mer hälsosamt liv med motion och nyttig mat. Alltså känner sig Lars en smula obekväm när han tidigt en morgon, ihopp om att ingen granne eller bekant ska se honom, tassar ut för att göra sin joggingdebut. Haha, känns som det finns viss igenkänningsfaktor där!

Chris Andersons The Long Tail äger jag men har ännu inte läst. Nu kommer Here comes everybody av Clay Shirky. Den vill jag också läsa.

SvD:s Marin Jönsson om de båda böckerna.

Färdiglästa böcker
Bitterfittan - Maria Sveland
Familjens projektledare säger upp sig - Gunilla Bergensten
Jaktsäsong - Mats Strandberg
Nu vill jag sjunga dig milda sånger - Linda Olsson

Har plöjt nummer »Det blod som spillts« och »Svart stig« av Åsa Larsson här nere. »Solstorm«, den första boken i serien om Rebecka Martinsson läste jag för flera år sedan och sedan har jag på något märkligt sätt glömt av hur briljant Åsa Larsson är!

Klockan är två på natten. Rebecka Martinsson sover.
Nyfikenheten klättrar in genom fönstret som en slingrande växt. Slår rot i hennes hjärta. Skickar ut rötter och utskott som metastaser i hennes kropp. Tvinnar sig runt revbenen. Spinner en kokong runt hennes bröstkorg.
När hon vaknar mitt i natten har den vuxit till ett okuvligt tvång. Nu har ljuden från krogen tystnat i höstnatten. En gren snärtar och slår ilsket på friggebodens plåttak. Det är nästan fullmåne. Det dödsbleka ljuset faller in genom fönstret. Glimmar till i nyckelknippan som ligger där på furubordet…

Och då dömde den stenhårda jantelagen honom till att bli Sivving med hela bygden såklart. Så enkelt och så brilljant

Färdiglästa böcker 2007
Box 21 - Börge Hellström och Anders Roslund
Kvinna i grönt - Arnaldur Indridason
Blocket - Karin Wahlberg
Nattens grymma stjärnor - Kjell Eriksson
Jorden må rämna - Kjell Eriksson
Brottsplats Rosenbad - Annika Bryn
Den sjätte natten - Annika Bryn
Morden i Buttle - Annika Bryn
Löpgravsvägen - Kari Hotakainen
The bridges of Madison County - Robert James Waller (läs recension på engelska)
The devil wears Prada - Lauren Weisenberg
A long way down - Nick Hornby
Tusen små bitar - James Frey
Vardagsmotion, vägen till hållbar hälsa - Erik  Hemmingsson och Johan Faskunger

Färdiglyssnade böcker 2007
Tyskungen - Camilla Läckberg (recension här)
Konsten att vara snäll - Stefan Einhorn
Självkänsla nu! - Mia Törnblom
Edward Finningans upprättelse - Börge Hellström och Anders Roslund
En man med litet ansikte - Helen Tursten

Vardagsmotion - Vägen till hållbar hälsa av Johan Faskunger och Erik Hemmingsson är min nya husbibel. Jag önskar jag läst den redan som tonåring när jag påbörjade den bantarkarusell som varit en del av mitt liv sedan dess (med varierande intensitet och innehåll).

Men det är aldrig försent att bli klok!

Boken handlar egentligen om självklarheter. Men genom att presentera fakta och forskning på ett systematiskt och lättläst sätt och ställa rätt frågor ger författarna mig som läsare hjälp att fundera på vilka strategier jag ska använda för att kunna förändra mitt liv i riktning mot en hälsosammare livsstil.

När man som jag bantat minst 100 gånger och misslyckats lika många gånger finns det ganska mycket jobbiga känslor förknippade kring mat och motion. Som en blöt ångestdrypande filt ligger alla misslyckanden där och tynger ned och stinker. Varje försök till förändring brukar hånfullt ifrågasättas med ett »Jaha, och hur tror du du ska lyckas den här gången då??? Va??? Du är väl samma gamla karaktärssvaga tjockis som du alltid varit???«

Författarna slår också hål på ett antal myter. »Allt som krävs är viljestyrka« till exempel. Nej, viljestyrka är inte det alena saliggörande universalmedlet för beteendeförändringar.

(Tack för det!)

För att lyckas lägga om sin livsstil krävs fler pusselbitar:
Kunskap och fakta
Motivation och vilja
Olika strategier för förändring
Färdigheter att hantera motgångar, övervinna hinder och hantera frestelser
Tålamod

Beteendeförändring är dessutom en process i flera stadier:
Steg 1: Inte beredd - funderar heller inte på förändring.
Steg 2: Begrundande - överväger en förändring.
Steg 3: Förberedelse - planerar för en snar förändring.
Steg 4: Handling - genomför förändring.
Steg 5: Upprätthålllande - vidmakthåller förändringen.

De olika stadierna kräver olika förhållningssätt och strategier. Dessutom kan man köra i diket under processens gång och då gäller det att ha en strategi för att hantera den motgången.

Det är inte rocket science detta, men otroligt pedagogiskt och smart presenterat! Hatten av för Faskunger och Hemmingsson!

(jag återkommer i ämnet, men nu ska jag iväg på Blogglunch på Kin Long)

Som tröst för det uteblivna bokmässebesöket vaskar jag fram inläggen jag skrev efter bokmässan 2003 och 2004:

2003
Att släpa hem till hyddan
många föredrag blev det…
Utbildningens kärna
Med livet som vapen

2004
Reflektioner efter en dag på bokmässan
Changing systems in the literary Balkans
Den moderna Dickens
Nordens roligaste författare i en “show” med Birgitta Ulfsson
Bokfynd
Hört i förbifarten på mässan

Hoppas jag kan åka nästa år…

Jag skickade uppmaningen “ge mig ditt bästa boktips” till alla mina vänner på Facebook. Följande kom tillbaka:

- Three Worlds Gone Mad: Dangerous Journeys through the War Zones of Africa, Asia, and the South Pacific av Robert Young Pelton

- Jitterbug Parfume av Tom Robbins

- Guru av Zac O’Yeah

- Anasi Boys av Neil Gaiman

- Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams

- Hoppsan jag är död! av Arto Paasilinna

- Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

- Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov

- Matilda´s last waltz av Tamara McKinley

- Inre kretsen och Den döende dandyn av Mari Jungstedt

- Varats olidliga lätthet av Milan Kundera

- Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson

- Blonde av Joyce Carol Oates

- Other voices, other rooms av Truman Capote

- Mina vänner av Emmanuel Bove

- Främlingen av Albert Camus

- “Allt av Arne Dahl”

Elisabeth Carlsson ska spela Erika Falck när Camilla Läckbergs deckare blir film. Namnet sa mig först ingenting men så googlade jag henne och det visade sig att Elisabeth Carlsson spelade bibliotekarien i Grabben i graven brevid.

Eftersom jag känner viss samhörighet med Erika, känns det viktigt att det blir en skådespelare som jag gillar. Och eftersom jag gillade Desirée i Grabben i graven brevid, så blir Elisabeth Carlsson säkert bra som Erika också!

I höst får jag se om min förhoppning stämmer, då visar SVT både Isprinsessan och Predikanten.

Jag har inte tid att blogga. Sitter jag inte på jobbet och redigerar nyheter sitter jag hemma och redigerar Afghanistan-minnesboken. Börjar bli redigt trött på det sistnämna nu! Men den blir ju fin… eller vad tycks? Här ovan är ett smakprovsuppslag. Grundtanken är att layouten ska vara rörig med mycket bilder. Bilderna är antingen utfallande, frilagda eller gjorda som “fejkfoton” med en liten vit ram. Jag gör allt själv utan att skriva texten - den har min kollega gjort. Att välja bland mina 42 GB bilder, frilägga, behandla de som ser trista ut och sen göra layouten tar en herrans tid. Därför jobbar jag nu på obetald övertid. Men huvudsaken är att alla som ska få boken blir nöjda. Minnesboken delas ut till alla som gjort utlandstjänst och för de flesta är den jätteviktig. Förutom att den väcker liv i de egna minnena är det en möjlighet att på ett begripligt sätt visa nära och kära hur det var nere i insatsområdet.

Du letar efter något att läsa. Du vet egentligen inte riktigt vad du är ute efter, du strosar bland hyllorna och plockar upp en bok här och en bok där. Så fångar något ditt intresse. Du stannar till, läser baksidestexten lite nogrannare, bläddrar lite till. Så bestämmer du dig - den här boken ska jag ha!

Vad fick dig att fatta ditt köpbeslut? Är det framsidan? Baksidestexten? Recensent-citaten?

Helena bloggar om Campaign for the American Reader där man tipsar om The page 69 test uppfunnet av Marshall Mc Luhan. Tydligen finns det också ett The page 99 test, uppfunnet av en Ford Madox Ford. Testen går helt enkelt ut på att bläddra till sidan 69 respektive 99 i boken du funderar på att köpa och läsa vad som står där. Faller det dig i smaken - köp den!

Haha, det låter som något för mig eftersom jag har så otroligt svårt att bestämma mig ibland. Jag släpade ju hem några böcker från New York - var och en av dem inköpta under mycket möda och stort besvär. Kanske skulle jag gjort köpbesluten enklare genom att applicera Sidan 69- respektive 99-testet på dem?

I vilket fall som helst så är det intressant att fundera över vad man faller för när man ska köpa en bok. Eftersom man ju i princip alltid köper grisen i säcken. Jag känner mig iallafall nöjd med mina inköp: Animal Farm av George Orwell, To kill a mockingbird av Harper Lee, The Reading Group av Elizabeth Noble, The devil wears Prada av Lauren Weisberger, How to write your own life story av Lois Daniel och tre (!) Classroom in a Book-böcker (Indesign, Illustrator och Photoshop) och sist men inte minst, en Magic Lantern Guides om min nya baby.

Lyssnade klart på Camilla Läckbergs Tyskungen idag medans jag städade. Talböcker är ett föresten ett utmärkt sätt att stå ut med sådana tråkiga aktiviteter!

Anyway, jag gillar verkligen temat: outredda oförrätter från det förflutna, i detta fall 2:a världskriget, poppar upp igen och påverkar händelseförlopp i nutiden. Erikas mammas dagböcker spelar en avgörande roll och förutom själva deckarhistorien är det intressant att se hur deras relation utvecklas, eller Erikas förståelse för sin mammas situation är det väl egentligen, eftersom mamman faktiskt är död sedan några år tillbaka.

Temat anknyter till min käpphäst, nämligen den att alla borde skriva om sitt liv! Om inte för sig själv så för sina barns skull! Ida på Rosa bloggen hittade till exemepl sin farfars dagbok från 1923, vilket jag skrev om i inlägget Herbert+Annie=Sant och i ett långt citat från Mihaly Csikszentmihalyis Flow förklaras varför vi bör skriva om våra liv: nämligen för att det är ett av de mest tillfredsställande sätten som en människa kan skapa ordning i sitt medvetande på.

Jag gillar Erika som person, jag känner liksom igen mig i henne. Mer i dom första böckerna när hon ännu inte hade barn, men ändå. Hon känns genuint sympatisk. Och så är hon ju författare också, vilket fortfarande hägrar som mitt drömyrke någonstans långt bort i framtiden…

Hade dock lite svårt för uppläsaren Katarina Ewerlöf i början, speciellt när hon ska härma nya karaktären Paulas mamma i dialogerna. Mamman är från Sydamerika och Ewerlöf försöker få till någon sorts nysvenska med latinoanstrykning, vilket bara låter löjligt. På slutet glömmer hon dock av det och läser Ritas repliker på vanlig svenska, vilket är en lättnad.

Insåg efter ett tags lyssnande att jag missat en bok i serien, Olycksfågeln. Får genast se till att införskaffa den!

Inspirerad av inlägget Hur bloggister bokbloggar på det nya litterturcommunitet Xlibris bestämde jag mig för att skriva lite om vad jag läser.

Just nu läser jag tre böcker parallellt: Deckaren Upp till toppen av berget av Arne Dahl, A long way down av Nik Hornby och The bridges of Madison County av Robert James Waller.

Upp till toppen av berget såg ny ut när jag grabbade den i en Pressbyråkiosk på väg någonstan men jag insåg efter ett par sidor att den måste vara ett nytryck. För storyn som började rulla upp sig framför mig verkade utspela sig före alla de andra böckerna jag läst om Kerstin Holm, Paul Hjelm och de andra i A-gruppen. Jorge Chavez och Sara Svenhagen var till exempel inte ihop, och Gunnar Nyberg verkar bara vara i början av sin förvandlingsprocess. Som vanligt spretar de olika historierna lite och det tar en stund att komma in i Dahls böcker. Men jag gillar honom, han är en av de bättre svenska deckarförfattarna.

The bridges of Madison County har stått jättelänge i min bokhylla. Såpass länge att omslaget blivit alldeles solblekt på ryggsidan. Jag greppade den för två veckor sedan ungefär, inspirerad av kursen i Creative Writing som jag sökt på Malmö högskola till hösten. Ska jag skriva på engelska måste jag börja med att läsa. På så sätt fick The bridges of Madison County äntligen audiens på mitt nattygsbord. Boken är lättläst, även för mig som annars är för lat för att läsa på engelska. Dessutom griper det fascinerade förhållandet som utvecklas mellan bondhustrun Francesca och fotografen Robert omedelbart tag i mig. Det är heller inte svårt att känna som om man vore där, i Madison County, i augusti 1965. Med de varma kvällarna, den kvävande grannsämjan och äventyret som man inte vill och inte kan hålla sig ifrån. En bra bok för mig att börja den engelska språkträningen med.

A long way down grabbade jag på Arlanda på väg hem till Malmö, trots att jag redan hade två påbörjade böcker. De låg dock i den incheckade väskan och för att inte dö av tristess fram till planet gick kände jag mig nödgad att inhandla ytterligare en. Tidigare har jag läst About a boy av samme författare och gillade den, och hittills känns det som A long way down håller samma kvalisort. Det är ett roligt grepp det här att låta alla fyra huvudpersonerna skriva i jag-form, även om det blir lite rörigt. Att göra humor av självmordstemat påminner annars lite om Arto Pasilinnas Kollektivt självmord som jag läste för en massa år sen.

Det första bokomslaget som jag layoutat, Kejsare och generaler av Adrian Goldsworthy, finns att beskåda här. Rackarns roligt! Undra när den kommer ut i handeln?

Nyblivna sambon och jag har mergat ihop våra boksamlingar. Följande tre böcker har vi numera dubletter av:

Feminism - Lena Gemzöe
Queerkids - Annika Hamrud
Utan eko - Anne Holt

Lustig blandning

Jag önskade mig två Hanne-Vibeke Holst-böcker i julklapp: Kronprinsessan och Trilogin om Therese Skårup. Kronprinsessan sträckläste jag klart strax innan teveserien började och nu har jag påbörjat Therese tillstånd som är den första boken i trilogin.

Hanne-Vibeke Holst är så jädra bra! Jag gillar hennes sätt att formulera sig och det känns som textens själ överlever översättningen från danskan. I sina böcker väver hon skickligt ihop handlingen och intrigen känns helt igenom trovärdig. Glädjande nog lyckades ju inte heller SVT svärta ned Kronprinsessan genom en dålig teveserie, utan den kändes helt i klass med boken.

Vi har företsen startat en bokcirkel på jobbet och första boken på listan blev Patient 67 av Dennis Lehane. Jag har inte läst något av honom tidigare men blev positivt överraskad. Skall bläddra igenom den ytterligare en gång innan träffen på torsdag eftersom det gått några veckor sedan jag läste ut den.

Andra bloggar om böcker.

Ella Carlsson vill till Mars. Helt befängd är idéen inte - hittills är hon den enda svensken som deltagit i en simulerad landstigning på planeten. Om detta berättar hon i dag i Samtal pågår i P1.

Ella och jag gick Nijmegen-marschen (4×40 km) tillsammans 1997. Då var hon löjtnant i Flygvapnet och meckade Viggenplan på Såtenäs till vardags. Nu skall hon till Mars. Det är som dom säger alltså: “Flygvapnet - så högt du kan komma!”
2002 intervjuade DN henne: Ella har kommit tillbaka från Mars

Jag började läsa Vägen till Mitteleuropa av Björn Sandmark igår (som jag bloggat om tidigare). Har bara hunnit läsa ett tjugotal sidor men kände omdelbart att detta kommer bli en intressant bekantskap. I förordet skriver Sandmark:

När vi befann oss på någon någonstans i närheten av Bodensee visste jag det. Åren i Tyskland hade satt så djupa spår i mitt medvetande att jag aldrig mer skulle kunna känna mig riktigt hemma i Sverige. Det var en känsla som liknar en förlorad oskuld. Innan vet man inte hur det är, och efteråt minns man inte hur det var innan. Idag, när jag på morgonen tittar ut genom mitt fönster, är jag väldigt glad att jag över att jag inte är hemma.

Hur vet man när det är dags att lämna sitt hemland?

Välutbildade, framgångsrika unga kvinnor som långtidssjukskrivs är ett växande problem och för mig hittills mycket av ett myserium. Vad är det som gör att kvinnor med till synes perfekta förutsättningar att göra stjärnkarriärer istället går in i väggen och blir sjukskrivna i flera år. Eventuellt kommer de tillbaka, eller så inte alls. Vad är det som händer?

I DN idag intervjuas Monica Renstig som skrivit boken Duktighetssyndromet - därför går allt fler kvinnor in i väggen och hon säger mycket intressanta saker. Bland annat att de duktiga kvinnorna, till skillnad från männen, oftare har känslomässiga förväntningar på arbetet. De tar också med sig moraliska värderingar från den privata sfären till arbetslivet vilket inte är något framgångsrikt recept. Renstig säger:

- Männen har i lagsporter och lumpen lärt sig att tänka: hur ska vi vinna den här matchen eller det här kriget, trots att jag inte gillar alla som jag ska samarbeta med. Man kan inte strunta i att passa en boll till en annan spelare för att man inte gillar just honom.

Den boken vill jag läsa och om Monica Renstig ska prata på Bokmässan tänker jag lyssna!

På rägghågsen utflykt i Europa, skriver DN:s recensent Peter Handberg om Björn Sandmarks nyutkomna bok Vägen till Mitteleuropa. Essäer om Centraleuropa. Handberg gillar också idéen men verkar inte så förtjust i genomförandet. Sandmark beger sig ut på en resa i Centraleuropa där han genom att samtala med olika personer försöker spåna i vart kontinenten och det europeiska samarbetet är på väg. Han drar paralleller med det habsburgska riket och ger några korta introduktioner till författare som Elfriede Jelinek, Günther Grass och Martin Walser (vars bok Ein fliehendes Pferd jag ju faktiskt läst, på orginalspråk I might add ;-))

Det är Sandmarks sätt att hantera skulden som recensenten retar sig på mest på. Han verkar tycka att den välkända skulden över Förintelsen borde nyaseras något och även inbegripa en diskussion om hur det forna DDR, Lettland, Litauen och Österrike lyckades själpa över hela skuldfrågan på Tyskland. Han retar sig även på Sandmarks jämförelser av olika folkmord som ändå landar i att det värsta av dem alla var Förintelsen (vilket ju också signaleras av att det skrivs som ett egennamn med stor bokstav).

Trots att Peter Handberg är skeptisk tycker jag det låter som en intressant bok, som jag gärna vill hinna med att läsa.

I kväll var det releasefest för Annika Hamruds bok Queerkids, vars blogg jag påtat med de senaste dagarna. Erika och Ulrika på Normal hade bjudit stor som liten till kalas där det vankades fiskdamm, saft, bulle och bubbeldricka. Mycket folk och varmt, och nu är den äntligen ute! Guuud så roligt! Köp boken, läs bloggen och ge dig in i debatten!

Hon välte sig fram och varsnade hur en mycket stor och gråblank kropp sprängde upp genom vattenytan, bara ett tjugotal meter från fartyget.

Så skriver Inger Frimansson i sin nya bok Skuggan i vattnet som drog igång som följetång i SvD idag.

Varsnade - smaka på det! Ett helt nytt ord för mig som ligger perfekt i munnen och som är så mycket praktiskare än det omständliga bli varse om.

Heja Inger Frimansson, vars språk inte degenererat till tråkiga klyschor trots genren hon valt!