Steffanie Müller

Jag följer Mymlan tätt i hälarna och publicerar listan med mina 10 mest spelade låtar under 2008 enligt lastfm.se:

1. Du hast den schönsten Arsch der Welt – Alex C, Yass
2. Lay Your Love on Me – BWO
3. Suddenly – Arash feat. Rebecka
4. Gortoz a Ran (J’attends) feat. Lisa Gerrard
5. Beautiful Morning – Ace of Base
6. Miduni Midunam – Arash
7. Laf Laf – Arash
8. Mambo – Helena Paparizou
9. Doset Nadaram – Arash
10. Kandi – Arash feat. Lumidee

Och i Spotify-version såklart också

I bokklubben jag är med i ska vi läsa “Viktoria” av Knut Hamsun till nästa träff. Jag beger mig till stadsbiblioteket här i Malmö och tvingar ned en stackars klämdagsarbetande bibliotekarie i magasinet för att fiska upp boken åt mig. Utgåvan är från 1920. Utan att veta vem sjutton Knut Hamsun är eller varför vi ska läsa just den här boken (jag missade ju förra bokträffen) kryper jag upp i soffan med boken och en nybryggd kopp kaffe och börjar läsa…

Efter mycket vånda och stort besvär kommer här mitt svar på Mymlans utmaning!

1. You can’t hurry love – The Supremes
Den här symboliserar på något sätt barndomen även om jag inte är säker på att den är mina föräldrars favorit. Frasen “Love don’t come easy” har etsats sig fast hos mig.

2. Forever Young – Alphaville
Min första LP-skiva. Vill minnas att jag fick den i julklapp. Åh den var ju bara sååå bra!

3. The Final Countdown – Europe
Well, jag var ung på 80-talet – need I say more?

4. Seventh Son of a Seventh Son – Iron Maiden
På gymnasiet var det hårdrock som gällde. Särskilt Iron Maiden men även AC/DC, Dio, Van Halen, Scorpions och Alice Cooper dög.

5. Son of a Preacher Man – Dusty Springfield
En kamrat utsåg sig själv till min musikaliske ciceron och försåg mig med egenhändigt komponerande blandband med titlar som till exempel “Soffys fräsiga musikmix”. Där fanns bland annat Dusty Springfield som definitivt föll mig på läppen.

6. This is the Way – Etype
Ett litet skutt i historien och vi är framme vid eurodiscons era. Jag älskar fortfarande Etype!

7. 9 to 5 – Dolly Parton
När bredbandet kom till byn upptäckte jag Dolly och alla gamla godingar från förr. Filmen är också en favorit såklart.

8. Satulinna – Jari Sillanpä
Symboliserar min finska era från 2000–2002 ungefär. Jag fattar ju inte ord av vad han sjunger men är likväl fascinerad. Och konserten i Finlandiahuset i Helsingfors var ju maaagisk! (Satulinna betyder för övrigt Sagoborg, så mycket har jag fattat iaf)

9. Av längtan till dig – Åsa Jinder, Cajsa Stina Åkerström
Ända sedan en kompis sjöng den här låten till sin blivande man på deras bröllop har jag älskat den och får gåshud när jag hör den.

10. Hung up – Madonna
Ungefär här träffade jag min nuvarande sambo Peter och på glöggfesten där det tände till spelade dom den här oavbrutet. Jo, så minns jag det iaf!

11. My number one – Helena Paparizou
Ååååh, Peter, du är min nummer ett!

12. Gortoz a Ran (J’Attends) – Denez Prigent, Lisa Gerrard
Den här låten förknippar jag med min tjänstgöring i Afghanistan 2006–2007, även om det inte hänger ihop för fem öre eftersom den kommer från filmen Black Hawk Down som utspelar sig i Somalia. Men det spelar ingen roll, för mig är detta Afghanistan.

Och här är Steffanies 12 låtar i Spotifyversion för er som har ett sådant konto. Mycket nöje!

Hos Mymlan hittar jag en rolig bloggutmaning:

Gör en lista med tolv låtar som är viktiga för dig. Det behöver inte vara de tolv bästa, eller ens de tolv du lyssnar på mest, men det ska vara tolv låtar som säger något om din person eller ditt liv. Skriv gärna en motivering, någon rad om varje låt eller lite mer omfattande om hela listan. Sen skickar du vidare.
Det är ingen brådska, men när du är trött på nötter och julskinka kan du ju vilja ha något att pyssla med.

Jag håller som bäst på med min egen lista. Ännu så länge har jag fått ihop nio låtar och när jag är klar publicerar jag den här på bloggen. Nu är jag nyfiken på DIN lista! Häng på utmaningen, antingen i kommentarerna eller i din egen blogg

Jag har uppdaterat min lista med lästa böcker 2008! Är inte riktigt nöjd med tabellens grafiska utformning, cellpadding och cellspacing verkar inte funka med det här wordpresstemat. Jag meckar vidare!

På fredag börjar Räddningstjänsten Syds reklamfilm sändas i tv4. Syftet är att uppmärksamma medborgarna på att de själva faktiskt kan förhindra olyckan. Tjyvkika redan nu!

(Papperslappen Mats håller i handen är den checklista alla hushåll i Malmö, Burlöv, Kävlinge, Lund och Eslöv fått hem i brevlådan under förra veckan.)

Blev bjuden på bio av gamla jobbkompisarna på hennes igår! Förhandsvisning av Rachel getting married på Spegeln här i Malmö. Jag hade absolut ingen aning om vad det var för film när jag damp ned i biofåtöljen men det var definitivt ingen tokrolig amerikansk bröllopshistoria iaf!

Filmen handlar om familjelivet vedermödor med fokus på systrarna Rachel och Kym och deras mamma och pappa som är skilda och lever med nya respektive. Alla försöker dom manövrera genom livet utan allt törna i allt för hårt, men blir gång på gång varse om hur svårt det är att frigöra sig från gamla familjemönster.

En bra och intressant film som är lagom snyftig!

UPDATE: Jag hamnade på bild i mingelreportaget! Observera hamsterkinderna!

UPDATE 2: Idag recenserade Sydsvenskan filmen inför premiären och gav den 4 av 5 i betyg.

Carl Hamilton gjorde ett stort nummer av att två av programledarna i Halal-tv inte ville hälsa på honom genom att ta i hand.

När sjuksköterskestudenten Jonas räckte fram handen sa samma tjej bara “Jag hälsar så här” och förde höger hand mot hjärtat istället. Jonas fann sig blixtsnabbt och hälsade på samma sätt.

Carl Hamilton menade att ta i hand gör vi i Sverige och vill man inte det kan man åka hem. “Jag är född här”, kontrade en av tjejerna. “Vart tycker du att jag ska åka?”

Är det så viktigt att alla hälsar på samma sätt för att passa in i Sverige? Finns det inte saker som är viktigare än just hur man hälsar?

I går somnade jag framför The Wire. Ett tecken på stor trötthet för annars brukar jag alltid orka släpa in mig i sängen innan ögonen går igen. Inte igår. Men nu, efter en god natts sömn, är jag på hugget igen! Idag ska det städas, gymmas och handlas. Och tittas klart på det The Wire-avsnittet jag somnade ifrån igår. Dessutom skiner solen på oss idag, hurra! (igår ösregnade det ju som bekant)

The Wire är föresten Barack Obamas favorittv-serie. Men det kanske ni redan visste?

Tisdagens bokcirkel på Grand i Lund var mycket trevlig! Boken (Bitterfittan av Maria Sveland) dissades rätt hårt av de flesta utom mig (!) men som bas för diskussionen om könsroller och familjeliv var den alldeles utmärkt. Kul att vara tillbaka på gamla Grand och kul att träffa lite nytt folk!

Både idag och igår är jag tillbaka på gamla jobbet för att stötta min efterträdare Lotta. I dag sliter vi vårt hår över Bizwizzard som är ett verktyg för att skicka ut nyhetsbrev.

Parallellt funderar jag över uppgifterna på nya jobbet… tex hur man skaffar fram några justa och billiga provdockor som man kan låna/hyra billigt eller gratis i några veckor. Någon som sitter på några bra tips eller kontakter?

Malmö får en av delfinalerna i nästa års Melodifestival!!! WOWOWOWOWWO! Var är min galablåsa??? Var bokar man biljetter???

Det pissregnar över Malmö och har gjort så hela dagen. Annat var det igår kväll! Då sken solen över de sista skälvande timmarna av Malmöfestivalen och jag passade på att avnjuta BWO på Stortorget tillsammans med sambo och väninna.

BWO på Stortorget.

Lina och Peter.

Kungen, Peter och jag.

Efteråt knökade vi oss ned längs gågatan till Gustavs Adolfs torg för en sista flottig festivalmåltid: dom valde vegetariskt på Astrid och aporna och jag en belgisk våffla med mjukglass (dom kan belgarna! ;-))

Sen var egentligen tanken att vi skulle se stumfilmen “Pansarkryssaren Potemkim” ackompanjerad av livemusik i filmtältet men programmet var försenat och musiken helt otroligt obegriplig (trots öronproppr höll jag på att bli döv) så vi tog en öl/cider/vin följt av caffelatte på serveringen utanför istället.

Efter att ha suttit och snackat tills det blev mörkt avrundade vi aftonen med ett besök vid dansbanan borta i Slottsparken. Här var det fullt med danslystna och när Sten Nilsson (från Sten & Stanley) klämde i med den gamla godbiten “Jag vill vara din Margareta” kändes det som festivalen nådde sitt absoluta klimax. “Nu kan det inte bli bättre” tänkte jag och gick hem och lade mig.

Och i dag har himlens portar öppnat sig över Malmö för att skölja bort de sista resterna festivaldamm. Nu siktar vi sommaren 2009! Då fyller festivalen 25 år och jag planerar redan nu att avsätta en hel semestervecka till spektaklet!

De tre kollegorna som såg Moneybrothers konsert på Stortorget igår kväll är helt lyriska idag. Jag har tydligen missat Årets konsert. Han var sååå charmig, intygar kollegorna, och alla tre är dessutom helt  övertygade om att han flörtade lite extra med just dem…

Attans! Jag skulle ha gått dit men kroknade efter en trekilometare i Pildammsparken och gick och lade mig istället… Och jag som inte ens har barn – shame on me!

Igår hade jag en bissibissi dag på Malmöfestivalen! Jag inledde med fika på Lördagsplan, följt av shopping i Little Copenhagen, langos på Gustavs Adolfs torg, allsång med Arja Saijoma, Loa Falkman och Lasse Berghagen på Stortorget, myskonsert med Peter Morén (från Peter, Bjorn And John) i Mangegen och öskonsert med Veronica Maggio i Cirkustältet. Dagen avslutades med “röstkonstnären” Mike Patton som sjöng smäktande italienska schlagers under 1,5 h (!) på Stortorget. Jisses, sen var det läggdags.

Här kommer en suddig bild på Veronica Maggio som jag aldrig hört tidigare men som imponerade stort på mig.

I två år har jag väntat och igår var det äntligen dags! För vaddå, undrar ni såklart.

För Malmö-festivalen såklart!

Jag har bott i Malmö i två år utan att gå på festivalen. Shame on me! Så i år tänker jag få ut det mesta av mina skattepengar genom att gå på så mycket som möjligt!

Igår uppträdde till exempel Arash på Stortorget. Jag och en god vän hade parkerat oss på gräddhyllan en bit ifrån scenen med varsinn öl i plastmugg (såklart!).

Arash gungar igång publiken på Stortorget.

Jag är barnsligt förtjust i Arash! Jag har lyssnat sönder hans gamla låtar “Boro Boro” och “Tike tike kardi” och nu ser jag fram emot nya albumet “Donya” som släpps i slutet på augusti.

I Sverige fattar vi ju inte riktigt hur stor Arash är i andra delar av världen. I en intervju i Sydsvenskan för några veckor sedan berättar han hur han som ende svensk som har sålt ut Gibson Amfi Theater i Los Angeles och hur han fyllde en fotbollsarena med 30000 platser tre kvällar i rad i Tadzjikistan.

Anledningen till att  han är nästintill okänd i Sverige och megastor i andra delar av världen är förståss att han nästan bara sjunger på persiska. Och i Tadzjikistan finns den största persisktalande befolkningen utanför Iran.

Men i sitt gamla hemland Iran kan han inte uppträda eftersom västerländsk popmusik är förbjuden. Men han har uppträtt i Dubai dit semestrande iranier vallfärdar för att lyssna på honom.

När jag jobbade i Afghanistan för drygt två år sedan spelade jag Arash på kontoret en dag.

– Åh, gillar du Arash, sa en av våra lokalanställda afghaner.

– Eh ja, sa jag. Vet du vem det är???

– Javisst, han är jättestor i Afghanistan!

Dari, ett av afghanistans två officiella språk, är väldigt lik persiska. Ungefär som svenska och norska har jag fått mig förklarat. Så det klart afghanerna diggar Arash!

På Sydsvenskan finns ett klipp från gårdagens konsert.

Sydsvenskans recension av konserten.

Arash officiella sajt.

Om man inte riktigt vet vad man ska blogga om kan man alltid söka inspiration bland alla memes som finns ute på internet. Kulturfyran är en av roligaste av dom svenska. Den här veckan handlar det om… tada… MODE!
1. Modeveckan pågår. Vad betyder mode för dig?

Jag brukar säga att jag inte är intresserad av mode men egentligen handlar det mer om dåligt självförstroende. Jag är osäker på vad som passar ihop och om jag klär i det. Därför föredrar jag att släpa med nån kompis när jag ska handla kläder som får hjälpa till och coacha

Det finns en scen i filmen “Djävulen bär Prada” som har fastnat på näthinnan hos mig. Huvudpersonen Andrea är med när stylisterna på modemagasinet Runway ska visa chefredaktören vilka plagg och accessoarer de valt ut till kommande modereportage. Dom diskuterar vilket av två föreslagna bälten som ska vara med – i evigheter – och Andrea underlåter sig ett litet fniss eftersom hon inte ser någon direkt skillnad på bältena och dessutom tycker hela diskussionen är absurd (hur viktigt är två bälten som ingen ändå ser skillnad på?).

Chefredaktören Miranda Priestly, helt suveränt spelad av Meryl Streep, säger då något i stil med “Du tror att du står över modetrenderna, att den där tre år gamla blåa skjortan du har på dig är ett uttryck för individualitet och självständighet. Att den skjortan inte varit utsatt för samma djupgående nagelfarning som dom här två bältena? Sanningen är att inget plagg hamnar på marknaden utan att noga granskats och placerats där av experter som oss. Och ingen människa står över modetrenderna, hur individuella i sin smak de än tror sig vara” (såg filmen i våras så detta är fritt ur minnet).

Dish! Där fick alla vi pretto-individualister en rejäl örfil!

2. Modebloggar är kanske de som gått bäst ur ekonomisk synvinkel, om man kikar på den svenska bloggosfären. Har du hittat någon modeblogg du tycker är bra?

Jag gillar bloggen “Om stil – en halvgammal och halvtjock kvinnas tankar om kläder” men det var ett tag sedan jag läste den sist och nu verkar den vara bortplockad?

3. Skulle du vilja försörja dig på att blogga?

Ja det låter som ett drömjobb!

4. Vad ger bloggandet dig? Eller med andra ord: Varför bloggar du?

Jag bloggar eftersom det är ett sätt att kommunicera med omvärlden.

Igår fick jag reda på att en av mina kollegor här på Egmont är samma person som designade de på 80-talet så omåttligt populära takano-overallerna!

Jag blev helt paff! En sådan gigant har varit min kollega i snart ett helt år utan att jag hade en aning om detta!

För alla ungdomar som läser denna bloggen kan jag tillägga att en takano nog var det coolaste man kunde ha på sig typ 1986-87. Helst med mjukisbrallorna instoppade i ett par rejäla vita tubsockar samt seglardojor.

Själv fick jag till min stora sorg ingen takano-overall då :´( men min kollega har lovat se om hon inte har någon gammal som jag kan få. Eventuellt trodde hon att de kunde ha en utrangerad overall på landet. Jag håller tummarna!

Jag såg föresten Sex and the City-filmen i lördags och blev positivt överraskad! Den var mycket bättre än jag trodde den skulle vara! Och den absolut bästa repliken får tillskrivas Samantha som efter en blick på Mirandas icke-existernande bikinilinje frågar om hon aldrig vaxar sig.

Vaxar!? utbrister Miranda, det har jag inte tid med, varpå Samantha replikerar:

“I could be on death row and not have that *situation*…!”

*fnissfniss**

Om en vecka går jag på semester och för att fira denna fantastiska tilldragelse arrangerar jag min första tävling här i bloggen!

Kollegorna på skönhets- och modeområdet lottar minsann ut parfymer och klänningar och allskönans lulllull till sina läsare – medans ni, mina kära och trogna läsare, aldrig fått någonting!

Nu är det ändring på den saken! Som alla vet är semestern en tid när man hinner läsa böcker. Eller kanske lyssna! Och eftersom jag älskar deckare har jag tiggt till mig hela fem (5!) stycken paket med Sjöwall&Wahlöö-deckare!

Lämna ditt bästa deckarboktips och en motivering här nere i kommentarerna så är du med och tävlar om Roseanna, Mannen som gick upp i rök och Mannen på balkongen i en praktisk mp3-box från Piratförlaget!

Skynda, skynda – på torsdag (3/7) är sista dagen att tävla så jag hinner skicka vinsterna innan semestern!

Ni känner till Wikipedia va? Där besökarna bidrar med sin kunskap om allt från Den stora lokjakten till Skrynkelkaktusar?

Nu har jag bidragit med min första wikiartikel om artisten Karin Turesson på den sociala musiksajten på lastfm.com. Wow och pirr, det var riktigt roligt! Jag intervjuade ju Karin inför skivsläppet för drygt en månad sen så jag passade på att använda lite av den kunskapen. Sen får vi hoppas att någon annan fortsätter att fylla på med fakta. Kanske Karin själv till och med!

Dags för dig att bidra med något! Sitter du inne med specialkunskap om något? Dags att bidra till den stora kunskapsbank som faktiskt internet utgör!

”Men varför sjunger du inte själv?”
En enkel fråga från en kollega i musikbranschen fick Karin Turesson att lämna pianot och själv greppa mikrofonen.
I dagarna släppte hon sitt första egna album ”Källan” och ikväll är det dags för releasefest på klubben Jeriko i Malmö.

Läs hela intervjun med Karin Turesson på tidningenhennes.se.

Feg fashionista tycker Sydsvenskans Anna Hellsten om Martina Bonniers nyutkomna bok om mode. Hon tror författaren skäms lite och inte vågar ta ut svängarna, eftersom vi svenskar blir så oerhört provocerade av pengar, makt och familjenamn. Att vi tycker amerikanska eller franska rich-bitchar är skojiga och excentriska men automatiskt reser ragg mot de svenska motsvarigheterna.

“Kennedyklanens fiskartröjor på Cape Cod är helt enkelt mycket lättare att tåla än familjen Bonniers seglarjackor på Djurgården”, skriver Hellsten.

Dessutom är det tydligen viktigt att poängtera att man som Äkta Modemänniska inte håller på med sådant som Ebba von Sydow gör. Bloggar alltså. Varför kan man undra? Försvinner exklusiviteten om man delar med sig av sin visdom?

Igår landade vår relationsredaktör Linda Unnhems debutbok “Swing it” på mitt skrivbord. Alla hennesläsare får den med nästa nummer av tidningen och 13 maj finns den att köpa i bokhandeln.

Jag böjade läsa igår kväll och blev fast…! Den är rappt och roligt skriven och gjorde mig dessutom väldigt fnissig eftersom huvudpersonen Lars i början av boken bestämmer sig för att börja jogga, något han paniskt undvikit hittills i sitt liv. Han har dessutom mer eller mindre hånat både nuvarande och dåvarande flickvänner för deras ansträngningar att leva ett mer hälsosamt liv med motion och nyttig mat. Alltså känner sig Lars en smula obekväm när han tidigt en morgon, ihopp om att ingen granne eller bekant ska se honom, tassar ut för att göra sin joggingdebut. Haha, känns som det finns viss igenkänningsfaktor där!

Förra veckan var skönhetsredakören Veronica hos Morrongänget på Mix Megapol Radio City och pratade vårens hetaste hårtrender.

I dag har jag lagt upp ljudklippen här på sajten. Gå dit och lyssna!

Morrongänget har en egen blogg också. Den är rätt rolig

Chris Andersons The Long Tail äger jag men har ännu inte läst. Nu kommer Here comes everybody av Clay Shirky. Den vill jag också läsa.

SvD:s Marin Jönsson om de båda böckerna.