Jag blev aldrig arkitekt, betygen räckte inte till. Men kärleken till hus och byggnader försvann inte vilket kan skönjas både i min bokhylla och bland kurser och föredrag jag gått på under åren. När jag bodde i Stockholm fanns det massa intressanta kurser om stadsbyggnad på ABF, en del till och med som bussexkursioner. Minns att jag var ute och tittade på Södra Ängby och radhusområdet Atlantis i Vällingby där Olof Palme bott. Här i Malmö verkar det också vara ABF som har det bästa kursutbudet för arkitekturintresserade men här har jag inte fått tummen ur och gått nån kurs ännu. För ungefär ett år sedan var jag dock på Stadsbiblioteket och lyssnade på Tyke Tykessons föredrag ”Malmö i skimmer och skugga” som handlar om byggandet i Malmö sedan 1945.

Jag har aldrig riktigt släppt arkitekttankarna och då och då har jag funderat på om jag faktiskt skulle ta och skola om mig. I dag finns det ju fler alternativ än de tekniska högskolornas arkitektlinjer, man kan till exempel läsa fysisk planering i Karlskrona eller urbana studier här i Malmö.

Men… nu känns det inte som jag behöver det. I mitt nya jobb som webbredaktör på Stadsbyggnadskontoret i Malmö kommer jag kunna grotta ned mig hur mycket jag vill i arkitektur, stadsplanering och byggande. Med risk för att låta klyschig så känns det som att cirkeln är sluten. Det har tagit några år men nu är jag på rätt plats. Amen!

PS/ Och eftersom ni kan läsa detta har jag dessutom överlevt första veckan på nya jobbet. Återkommer med rapport /DS

Blev ordentligt avfirad av kollegorna på jobbet nu när jag slutade. Förutom en fin body med Räddningstjänsten Syds emblem på fick vi också lite nya namnförslag till Leon! I början av graviditeten, när vi inte bestämt namn ännu, råkade jag nämligen berätta att jag gillade namnet Gunnar vilket fick samtliga kollegor på Rosengårds-stationen att förfärat dra efter andan.

GUNNAR??? sa dom.

GUNNAR!!! bekräftade jag.

Men se det namnet gick inte hem i Rosengård. ”Ungen kan INTE heta Gunnar!” fastslog de med bestämdhet och började sedan göra en lista med alternativa namnförslag. Och listan avspeglar utan tvekan den mångfald som numera finns representerad bland de fina kollegorna i Räddningstjänsten Syd

Som tur är fick Leon godkänt och toppar listan

Ni kanske legat sömnlösa i undran över vem som tagit omslagsbilden till nr 2-2010 av tidningen Räddningsledaren? Well… det är faktiskt jag! Inte illa va?

Idag uppmärksammade vi på Räddningstjänsten Syd tillsammans med Malmö stad i en kampanj VMA-signalen, dvs Viktigt Meddelande till Allmänheten. Så här fina såg jag och mina medarbetare ut hela dagen!

Så nu vet du, vid 7 sekunders tut – gå inte ut!

Två storbränder inom loppet av några timmar (på Lodgatan och Utögatan i Oljehamnen i Malmö) gjorde att jag fick lämna skrivbordet och arbeta operativt under några timmar. Jag fick en sån här fin väst och nöjet att leda infoarbetet på plats. Mycket, mycket spännande!

Idag deltog jag i en manifestation mot våld och anlagda bränder ute i Rosengård. Så här käck såg jag ut, med kameran på magen och allt! Manifestationen var ett initiativ av Rosengårds stadsdelsfullmäktige och vi var rätt många från Räddningstjänsten Syd som deltog.

Mer om manifestationen här:

Manifestation för ett tryggare Rosengård

Rosengårdsbor manifesterar mot våldet

Rosengårdsbor gav sitt stöd till brandmän

Manifestation mot våld på Rosengård

Nu är station Rosengård äntligen invigd! Jag övningsklipper bandet strax innan, flankerad av kollegorna Braem och Charlotte. Det riktiga bandet klipptes av åtta hedersgäster som på något sätt representerar och symboliserar stationen och det nya arbetssättet. Över 200 gäster var på plats och det var värsta draget! Min första brandstationsinvigning

Per Widlundhs blogg

Läs hela artikeln ”Högt tryck på populär utbildning” på Räddningstjänsten Syds webbsida.

Läs mer om övningen här!

Men först är det dags för gymmet!

UPDATE! Här är lite reportage om övningen:

Sydnytt:

Sydsvenskan: ”När det otänkbara händer”

Sveriges Radio: ”Stor olycka på Öresundsbron”

Sydsvenskan var där och gjorde ett reportage, kolla här på fina bilder på barn och brandbilar!

Både idag och igår är jag tillbaka på gamla jobbet för att stötta min efterträdare Lotta. I dag sliter vi vårt hår över Bizwizzard som är ett verktyg för att skicka ut nyhetsbrev.

Parallellt funderar jag över uppgifterna på nya jobbet… tex hur man skaffar fram några justa och billiga provdockor som man kan låna/hyra billigt eller gratis i några veckor. Någon som sitter på några bra tips eller kontakter?

Och nu jobbar jag på Räddningstjänsten här hemma! Andas det inte The Secret lång väg så säg?

Peter jobbade sent igår så jag fick äran att laga fredagsfläskfilén med ädelostsås och klyftpotatis. Det gick alldeles utmärkt och vi tittade på ”Oskyldigt dömd” medans vi åt. Jag gillar Persbrandts tykna kommentarer ”Fult garage tycker jag, putsbög!” Hahahaha

… har onekligen sina fördelar! Så här intog Anne, Lotta, Veronica och jag våra luncher idag!

Ikväll kl 19 kommer hennes moderedaktör Hanna Mellin chatta om höstens trender på tidningenhennes.se. Chatten kommer roddas av min efterträdare Lotta med benäget bistånd av mig. Du kan redan nu posta dina frågor till Hanna här. Ta chansen att få gratis stylingtips!

Och här hemma har det minsann hänt lite grejer sedan sist! Jag har bland annat kastat ut Movable Type och installerat Wordpress istället och det var faktiskt precis så enkelt som alla hävdat! Jag hittade en enkel och stilren sidmall också, Journalist 1.9 av Lucian Marin. Vad tycks?

”Jag jobbar som utrikeskorre i Tyskland och har publicerat min första bok.”

Well… Skåne är ju halvvägs till Tyskland från Stockholm räknat. Men var är min bok?

Min personlighetstyp enligt testet:

Praktiskt lagda, traditionella och välorganiserade. Fysiskt aktiva. Ointresserade av teoretiska frågor om de inte ser en praktisk tillämpning. Besitter en klar bild av hur saker och ting ska vara. Lojala. Arbetar hårt. Ofta ledare, med mycket god organisationsförmåga. “Goda medborgare” som värdesätter trygghet och lugn.

Karriärer som skulle kunna passa mig:

Militärer, affärsföreståndare, chefer, poliser, domare, ekonomichefer, lärare, säljare, regeringstjänstemän, försäkringsagenter, vårdchefer, handels- och tekniklärare.

Vilken personlighetstyp är du?

Dessutom ligger vi startgroparna att kicka igång ett antal läsarbloggare! Det känns väldigt spännande tycker jag eftersom vi då får möjlighet att till direktinblick i våra läsares liv! Stay tuned

Jag blev helt paff! En sådan gigant har varit min kollega i snart ett helt år utan att jag hade en aning om detta!

För alla ungdomar som läser denna bloggen kan jag tillägga att en takano nog var det coolaste man kunde ha på sig typ 1986-87. Helst med mjukisbrallorna instoppade i ett par rejäla vita tubsockar samt seglardojor.

Själv fick jag till min stora sorg ingen takano-overall då :´( men min kollega har lovat se om hon inte har någon gammal som jag kan få. Eventuellt trodde hon att de kunde ha en utrangerad overall på landet. Jag håller tummarna!

Jag pratar förståss om kylskåpets hylla för mjölkförpackningar.

Mjölk till kaffet är trevligt. För en del kaffedrickare till och med ett absolut krav.

Några av mjölk-i-kaffetdrickarna förstår att mjölken inte flyger till kylen på egen hand och köper således med sig en eget paket som placeras i avdelningens kylskåp. Oftast skriver mjölkköparna sina namn på paketet i from förhoppning om att de ska avskräcka korp-aktiga kollegor från att göra slut på mjölken.

Det hjälper inte.

En mjölkköpare skrev vd:ns namn på sin mjölkförpackning och tänkte att då vågar väl ingen jäkel sno den mjölken!

Det hjälpte inte heller.

En annan mjölkköpare hällde över sin färska, nyinköpta mjölk i en gräddförpackning med utgånget datum!

Inte heller detta hjälpte.

Så nu är frågan, vad ska en desperat mjölk-i-kaffetdrickare göra för att få ha sina vita droppar ifred? Lämna ditt tips i kommentarerna!

(Obs, det är inte tjejen med mjölken som skrivit blogginlägget!)

Helen Johansson var över 30 och jobbade som flygvärdinna när hon bestämde sig för att bli läkare. Eftersom CSN-pengarna är slut arbetar hon kvar som flygvärdinna på halvtid under studierna.

– Vissa undrade hur jag orkade börja en så lång utbildning så sent. Men jag kommer ju att ha trettio år kvar som läkare när jag är färdig, säger Helen Johansson.

I dag intervjuas violinisten Åsa Håkansson som tröttnde på det slitiga frilanslivet som musiker med osäkra korta anställningar varvat med arbetslöshet och bestämde sig för att sadla om till – lastbilschaufför.

– När jag blev bjuden på julfest med julbord och Abbashow blev jag så glad att jag grät. Så jäkla härligt att höra till en firma, säger hon till tidningens reporter.

Vad plockar jag med mig från dom här två artiklarna?

1. Sluta inte dröm om drömjobbet – loppet är faktiskt inte kört bara för att du är över 30!

2. Men var för fan realist! Dvs, glöm inte att hyran ska betalas och att det är roligt med regelbunden inkomst och att få gå på julfest!

Åsa Håkansson har dessutom ett tips till karriärbytare: Satsa på klassiskt manliga yrkesområden, då tjänar man bättre!
]]> http://www.steffanie.net/att-fa-ga-pa-julbord/feed/ 0 http://www.steffanie.net/egen-mans-avdelning/ http://www.steffanie.net/egen-mans-avdelning/#comments Fri, 08 Aug 2008 12:52:37 +0000 steffanie http://www.steffanie.net/?p=1379 Artiklar och reportage här på tidningenhennes.se hamnar i huvudsak under Nyheter, Reportage, hennes historia, eller Relationer. Efter ett tag blir det en väldigt lång lista och svårt att få överblick. Därför har jag idag brutit ut och infört en… tada! Mans-sektion! Där ligger de lite mer humoristiska texterna, många skrivna av min gamla kollega från när jag tjänstgjorde i Kosovo, numera King-redaktören, Anders Olsson.

Lite hjälp har jag dock haft av vädret. I måndags, första arbetsdagen efter semestern, vaknade jag av ösregn och halv storm utanför sovrumsfönstret. Det kändes alldeles utmärkt faktiskt! (höhöhö ) Tyckte lite synd om mina föräldrar som hade sin första semesterdag då. Men eftersom mammsen lever efter den klämmiga ”det-finns-inget-dåligt-väder”-devisen så gick det nog ingen nöd på dom heller. Dessutom har ju sommaren kommit tillbaka igen, i alla fall vädermässigt.

Summa summarum är jag väldigt nöjd med min semester. Jag har verkligen vilat och tagit det lugnt, till och med från bloggandet Men nu är det full rulle igen… ska bara ta en kopp kaffe till först…

Läs hela artikeln om Josefin Sundströms bröllop på tidningenhennes.se.

För den oinvigde kan jag avslöja att Baltzar är det nya fakturahanteringssystemet som Egmont infört och som orsakat gråa hår bland de stackare som tvingas hantera det. 

Själv är jag så lyckligt lottad att jag slipper Baltzar, men det gör inte chefredaktör Maria, redaktionschef Louise och redaktionsassisten Anne. Därav svordommarna!

Vinnaren jobbar här på Egmont och kommer hitta vinsten på sin stol när vederbörande kommer tillbaka från lunchen!

1. Diskuterar rubbar till omslaget
X. Väljer nya bylinebilder åt Maria
2. Svär över Baltzar

Svara genom att mejla rätt alternativ till steffanie . mueller (at) egmont . se

Vinnaren får en fin bok!

Jag vill köra fler chattar!!! Vad ska vi chatta om? Lämna förslag i kommentarerna!

Såklart du ska vara med och chatta med Linda!

Ställ dina frågor på www.tidningenhennes.se/chattredan nu!

Läs hela artikeln ”Svensk premiär för Chick Singer Night” på tidningenhennnes.se.

Läs hela intervjun med Susanna Ridderstedt och Ólafur Danielsson på tidningenhennes.se.

En annan som tecknar om mammaskapets utmaningar är Jojo Falk, lillsyrrans sambos storasyster. Hon postar en del roliga grejer på sin blogg, som den här till exempel: Din tur att byta!

Update: Här är intervjun med Johanna Rubin Dranger från hennes 5-2008!

En härlig utmaning! Hälften av redaktionen har dessutom förbannats med pc under utbildningen, vilket ställer till det lite för oss som är inbitna mac-ister

Jag redigerade i InDesign på pc när jag jobbade på Allt om historia/Populär Historia för hundra år sedan men det vore en överdrift att påstå att kortkommandona fortfarande sitter i ryggmärgen!

Annars har det varit en bra kurs. Det verkligt jobbiga jobbet återstår dock nu när vi ska tillbaka till redaktionen och göra alla mallar.

AD-Johannes ser bekymrad ut. Han tänker på alla mallar vi måste hem och tillverka.

Chefredaktörs-Maria och InCopy-magistern Peter.

Skönhetsredaktör-Vonkan testar telefonen. Hörbarhet femma?

I slutet på januari följde jag och redaktionens praktikant Fanny med på en plåtning tillsammans med hennes moderedaktör. Solglasögon och jeans för nummer 4 och 5 av hennes. Modellerna var vanliga tjejer som anmält sig till hennes modell och när de inte stog framför kameran passade Fanny och jag på att intervjua dem. Resultatet blev fyra små filmer som nu finns att se på webben. Redigerinsarbetet gjorde jag i iMovie, ljudet i Garageband. Mitt första professionella… nåja… multimediaprojekt som faktiskt publicerats! *stolt*

Vi bodde flott på hotell alldeles vid Hötorget och hade nästan krypavstånd till Stureplan och festlokalen. Min kollega/stylist/sminkös Lotta såg till att jag fick värsta partylooken och vilken kväll det blev! Fullt ös hela kvällen och halv tre satt jag och skickade totade ihop ett pressmeddelande som gick ut till den samlade världspressen om att Maja Granberg från Borlänge blivit hennes Modell 2007!

Dagen efter sov vi ut och tog sedan flyget hem till Malmö igen. Jag hann vara hemma i exakt 45 minuter innan det var dags att ta sig till Centralen och möta upp mamma som kom med tåg från Göteborg. I dag sprang vi Lucialoppet anordnade av Björnstorps IF i Skrylle-området utanför Lund. 4,5 km i regn och snålblåst. Men efteråt fick alla glögg och pepparkaka och så då tinade vi upp lite. 28.11 och blev min tid och jag är nöjd. Nu kan det bara bli bättre…

Efter hemkomsten till Malmö blev det shopping på stan: inga julklappar men väl en snygg vinterkappa och ett par stövlar till mig!

Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.

Så här glad är jag på mitt jobb på hennes! Varje dag

Andra bloggar om: tidningen hennes, hennes modell, tävlingar, modeller.

Det fungerar inte att lägga upp en papperstidning på nätet, att folk faktiskt fortfarande tror det är märkligt. Nätversionen måste få leva sitt eget liv. Det krävs en satsning med egen redaktion, tydlig nisch och eget koncept.

Men Martin Jönsson är inte imponerad. Han menar att svenska modetidskrifters passivitet på nätet lämnat öppet för en explosion av privata modebloggare, till exempel Englas Showroom som när Martin skrev sitt inlägg faktiskt hade fler besökare än Veckorveyn.

I KIA-index för vecka 41 ligger Veckorevyn på 49 101 och 35 960 så siffrorna har förändrats lite den senaste veckorna. Men ändå. Englas Showroom drivs av en modeintresserad CNC-operatör och Veckorevyns har en egen nätredaktion.

Jag funderar som bäst på hur tidningen hennes webbsida ska kunna bli bättre. I skrivandets stund är den inte särskilt spännande, dock finns det en hel del intressant material innanför den massiva och blockernade förstasidan. Tyvärr är det svårt att hitta eftersom man måste klicka sig igenom så många nivåer för att komma dit. Alla förbättringstips emottages tacksamt!

En rolig och ny sak dock – hennes chefredaktör Maria Torshall-Ayris har börjat blogga: www.tidningenhennes.se/maria
Observera RSS-flödet!

Andra bloggar om: tidningen hennes, veckorevyn, tidskrifter

Jag gick en journalistutbildning inriktad på digitala medier (Journalistik och Multimedia på Södertörns högskola, som för övrigt har en pinsamt dåligt uppdaterad webb) men sen hamnade ändå på papperstidningssidan. Det var ett medvetet val, jag ville lära mig göra ”riktig” tidning först. Nu tycker jag inte en tidning kan kalla sig riktig om den inte har en webb också. Sådeså.

Tidningen hennes webb sköts i EpiServer, ett publiseringssystem från som använder Microsoft Internet Information Server som webbserver. Det är en helt ny bekantskap för mig som tidigare bara jobbat i mindre system (typ Movable Type) eller hemmabyggen (typ Försvarsmaktens publiseringssystem). Lite meckigt är det, det ska erkännas, men jag tycker jag börjar få grepp om saker och ting nu. Hela nya numret som ligger ute nu har jag gjort (med benäget bistånd av den förra webbredaktören och de hjällpsamma kollegorna på Hemmets Journals webbredaktion)!

Läs till exemel om Katie Melua, Izabella Scorupco, Liza Marklund, Jennie Abrahamson och Ann Söderlund! Eller en intervju med Per Holknekt, en av grundarna till klädmärket Odd Molly (samt Big Brother-deltagare för 100 år sedan)

Jag har även lagt ut hela reportage från äldre nummer av tidningen, som till exempel om Sofia Rydberg som jobbar som hiv-sjuksköterska i Lesotho. Läs, läs, läs! Och varför inte gå in på tävlingssidan och försök kamma hem någon av vinsterna. Det finns en hel del trevliga prylar där och tävlingsfrågorna är inte så… eh… jättesvåra direkt

Och ett backstage-reportage från plåtningen av alla finalisterna i hennes Modell 2007!

Nu ska jag ut på långpromenad!

Andra bloggar om: tidningen hennes, hennes modell, tävlingar, modeller, backstage.

Då är sporten den räddande ängeln.

För på Sydsvenskans sportredaktionfinns en kyl fullproppad med cola och choklad. Till det facila priset 12 kronor (7+5) förser de nattredaktionen med tillräckligt många tomma kalorier och fett för att man ska orka ta sig igenom kvällens pass.

Igår kväll var jag tvungen att utnyttja denna livlina – jag var så trött att ögongen höll på att falla ihop när klockan närmade sig midnatt. Ledighet kan inte vara bra, man blir ju bara trött när man väl återvänder till jobbet.

Men jag vill ha fört till protokollet att båda drickorna var light-cola och att jag faktiskt bara tog en choklad!

Tack igen du okände cola- och chokladsläpande sportredaktör, utan dig hade det inte blivit någon tredje edition!

Ikväll är det föresten EM-kval mellan Sverige och Danmark. Min ledsagare i sportens värld, bloggande krönikören Anja Gatu, är inte på plats för att förklara vad det handlar om. I’m on my own. Men jag tror det är fotboll det handlar om…

Mina bästa minnen från Afghanistan är från när jag fick följa med de militära observationsteamen på long range patrol. Alltid när vi stannade någonstans kom nyfikna barn, oftast killar, fram för att kolla vilka vi var. Visade man en kamera ställde alla upp och poserade lydigt för fotografen.

Tre till sex månader efter man kommit hem från utlandstjänstgöring i Försvarsmakten regi genomförs en återträff med förbandet. Förutom att det är trevligt att träffas är syftet också att följa upp och så se så att ingen mår dåligt.

Att göra utlandstjänst kan vara krävande på olika sätt. En del tycker det jobbigaste är att vara borta från familjen, andra trivs bättre med soldatlivet och tycker det är värre att komma tillbaka till Svenssonvardagen hemma. Och man behöver definitivt inte ha varit med om någon hemsk upplevelse under utlandstjänstgöringen för att må dåligt efter hemkomst.

På återträffen samlas man gruppvis och pratar. En utbildad samtalsledare leder diskussionen och man pratar till exempel om vad som var roligt och tråkigt under insatsen, vad som hänt i ens liv sedan man kommit hem, vad man kommer minnas bäst från tiden i insatsområdet. Tanken under dessa samtal är att fånga upp de personer som kan vara i behov av ytterligare stöd. Försvarsmakten har nämligen ett femårigt uppföljningsansvar för alla soldater som tjänstgjort i utlandsstyrkan och ingen släpps vind för våg.

Förutom Försvarsmaktens egen organisation Prehab finns en förening som heter Fredsbaskrarna. De har också utbildade kamratstödjare som ställer upp frivilligt när någon som gjort utlandsstjänst behöver någon att prata med. Även dessa deltar på återträffarna och berättar om sin verksamhet.

Igår hade halva mitt förband FS12 en sådan återträff på Väddö skjutfält utanför Norrtälje. Den andra halvan hade sin återträff förra helgen. Det är verkligen superkul att träffas igen. Samtidigt är det sorgligt eftersom detta är det absolut sista vi gör tillsammans som ett förband. Vissa vet man att man kommer man hålla kontakten, andra kommer man aldrig mer träffa.

När jag kom hem nu på eftermiddagen såg jag att min efterträdare, FS13:s pressofficer Pelle Vamstad, lagt ut ett bildspel med jättefina foton (öppnas i ett separat fönster) på Försvarsmaktens webbsida. Jag fick verkligen gåshud när jag tittade på dem, Afghanistan har utan tvekan gjort ett rejält avtryck hos mig. Jag vet att jag vill tillbaka dit någongång. Vi får se när det blir dags för det…

Krigarprinsessan bloggar om hur det är att vara den i en relation som är kvar hemma, om sin längtan, oro och glädje. Jag tycker det är intressant att läsa eftersom det är ett perspektiv som inte brukar få så mycket utrymme. Huvudfokus brukar ligga på soldaterna och inte de som lämnas kvar hemma.

Jag tror inte riktigt vi är vana vid den bilden heller. Sverige har hittills i genomsnitt haft ungefär 1000 soldater ute på utlandstjänst i olika delar av världen. Att vara yrkesmilitär har också varit synonymt med att vara officer. Men med det framväxande Nordic Battle Group förändras detta. Det är redan nu möjligt att bli yrkesmilitär utan att bli officer och ambitionen från politiskt håll är att Sverige ska kunna bidra med ännu fler soldater i framtiden.

Gruppen hemmavarande makar, fruar, barn och föräldrar kommer i och med det också växa. Och deras behov av stöd och support. I dag erbjuds man som anhörig att komma på informationsträffar några gånger under utbildnings- och tjänstgöringstiden. Träffarna arrangeras på olika ställen i landet så att så många anhöriga som möjligt ska kunna delta.

För mig var det väldigt viktigt att min familj fick möjlighet att delta på dom träffarna. Förutom mina egna föräldrar och lillasyster släpade jag även dit sambons föräldrar och syster. Jag ville att dom skulle få så mycket kunskap som möjligt och jag ville att dom skulle få träffa mina kollegor och chefer. Om något skulle hända, skulle de ha något och några att referera till.

Det var förbandets personalchef och pastor som genomförde våra anhörigträffar och jag skrev en artikel om det som publicerades på försvarsmaktens webbsida.

Här kommer några bilder från vår anhörigträff på Livgardet i september förra året:

Tilltänkta svärfadern provar min skyddsväst och hjälm.

Mamma provsiktar med AK5 modell D med rödpunktssikte.

Pappa bäddar sin första militärsäng.

”Helt klart det bästa jobbet man kan ha”
Andreas och Jesper har precis anlänt till Afghanistan där de båda ska verka som chef och ställföreträdande chef för ett militärt observationsteam. Följ med på deras första patrull i södra Jowzjan-provinsen, deras ansvarsområde för de kommande sju månaderna. Läs vidare…
Publicerad: 2006-10-28

Svenska soldater eskorterar FN:s säkerhetsråd
I mitten av november anlände delar av FN:s säkerhetsråd till Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan. Svenska soldater stod för säkerheten under besöket. Läs vidare…
Publicerad: 2006-11-21

Bollen är rund – även i Afghanistan
I slutet av november spelade soldaterna från det svenskledda PRT:t (Provincial Reconstruction Team) en vänskapsmatch i fotboll mot afghanska arméens 209:e kår. Vem plockade hem segern? Läs vidare…
Publicerad: 2006-11-24

Minnesceremoni för omkomna svenskar
- Vi är här i dag för att hedra minnet av de tre modiga soldater, två svenska och en brittisk, som offrade sina liv för att hjälpa de afghanska folket, inledde sa kontingentschef och chef för det svenskledda Provincial Reconstruction Team Mazar-i-Sharif överste Jan Pålsson sitt minnestal på årsdagen av det attentat som dödade två svenska soldater den 25 november 2005. Läs vidare…
Publicerad: 2006-11-25

Lokalt samarbete gynnar alla
Det byggs överallt i och omkring staden Mazar-i-Sharif i Afghanistan.
Tyvärr är det ofta utländska företag som tar hem de stora kontrakten framför näsan på afghanska företagare. Men på Afghan International Chamber of Commerce i Mazar-i-Sharif försöker man råda bot på det. Här får byggföretagare utbildning i konsten av vinna en budgivning. Läs vidare…
Publicerad: 2006-12-01

Följ med på patrull i Afghanistan – bildspel
Den svenska spaningsplutonen i Afghanistan åkte på en långpatrull till de södra och mest avlägsna delarna av den vackra Samanganprovinsen. En resa som bjöd på många timmar i bil, storslagna vyer och möten med människor som aldrig tidigare sett Isaf-soldater. Läs vidare…
Publicerad: 2006-12-12

Ljusets drottning besökte Camp Northern Lights
Att hålla liv i traditionerna trots att man befinner sig över 700 mil hemifrån är viktigt. Därför firade det svenska förbandet i Afghanistan såklart både lucia, jul och nyår med alla tillhörande ingredienser.
- Det finns ingen annan tradition som talar om hoppet i mörk tid på ett sådant pricksäkert sätt. När natten är som längst firar vi Lucia som kommer med både ljus och hopp, sa pastor Anders Radix inför det multinationella lussefirandet. Läs vidare…
Dan före dan i Afghanistan
Till Afghanistan kom tomten på dromedar

Nyfikna anhöriga fick svar
Att tjänstgöra i Utlandsstyrkan långt hemifrån under ett halvårs tid är ansträngande både för soldaten och familj och vänner där hemma. Två gånger anordnades därför träffar hemma i Sverige där förbandets personalchef och pastor mötte de anhöriga för att berätta om livet i Afghanistan. De visade också bilder och alla fick chans att ställa frågor. Läs vidare…
Publicerad: 2006-12-17

På patrull genom ett vintrigt Afghanistan
För två månader sedan var allt nytt och okänt. Nu har MOT (Military Observation Team) Golf hunnit patrullera sitt ansvarsområde i södra Jowzjan-provinsen i Afghanistan ett antal gånger. Och i takt med att veckorna passerat har värmen, dammet och de irriterande flugorna sakta förbytts mot regn, lera, kyla och snö. Läs vidare…
Publicerad: 2007-01-05

I grunden är alla soldater
Pastorn är beväpnad. Kockarna likaså. Precis som vakt- och eskortsoldaterna och de militära observationsteamen måste all personal som ingår i ett militärt förband bära vapen och ha grundläggande soldatkunskaper. Läs vidare…
Publicerad: 2007-01-11

ISAF the Sheriff bjöd på rökig rockupplevelse
När fältartisterna kom till Afghanistan förvandlades gymmet på Camp Northern Lights till rökig rockklubb. Och ISAF the sheriff sparade minsann inte på krutet. När de drog igång första låten började tältduken vibrera – och den slutade inte förrän 90 minuter senare när konserten var över. Läs vidare…
Publicerad: 2007-01-19

Övning för att rädda liv
Första fordonet kör på en sprängladdning. Föraren och en av passagerna skadas svårt och samtidigt som kamraterna gör ett första omhändertagande blir de också beskjutna. Det var scenariot som för under en sjukvårdsövning som genomfördes på det svenska förbandet nyligen. Läs vidare…
Publicerad: 2007-01-25

Brand på marknad i Mazar-i-Sharif
När det började brinna på en marknad i Mazar-i-Sharif deltog svenska soldater i räddningsinsatsen. Tillsammans med den lokala afghanska polisen spärrade de svenska enheterna av platsen för branden. Fem civila skadades i branden. Läs vidare…
Publicerad: 2007-02-13

IED-hotet är en del av vardagen i Afghanistan
I förra veckan upptäckte och oskadliggjorde svenska Isaf-soldater en sprängladdning på en väg utanför staden Sari Pul i norra Afghanistan. – Ett bra ingripande från svenskarna som förhindrade en tragedi, säger kapten Johan som ansvarar för ammunitionsröjning på det svenska PRT:t (Provincial Reconstruction Team) i Mazar-i-Sharif. Läs vidare…
Publicerad: 2007-03-15

Säkerhet och utveckling går hand i hand i Afghanistan
Försvarsminister Mikael Odenberg och biståndsminister Gunilla Carlsson besökte under förra veckan det svenskledda PRT (Provincial Reconstruction Team) Mazar-i-Sharif i Afghanistan.
- Vi gör det här besöket tillsammans för att understryka att säkerheten är en förutsättning för utvecklingen – och tvärt om, sa försvarsministern när han mötte soldaterna. Läs vidare…
Publicerad: 2007-03-19

Välförtjänta medaljer till svenska styrkan i Afghanistan
Solen höll sig undan. Men vad gjorde det när de 400 medaljerna glimmade i kapp i snålblåsten istället. I går fick den tolfte svenska kontingenten i Afghanistan sina välförtjänta natomedaljer. Läs vidare…
Publicerad: 2007-04-02

Och att dagens kommer användas som gummistövelunderlag och till att slå in fisk.

Redaktör för Sommar på Näset-bloggarna är inte mindre än min gamla klasskamrat från JMM (Journalistik och Mulitimedia på Södertörns högskola), Teresa. Henne var det förståss också kul att återse idag!

2007
Tjänstgör som pressofficer för Försvarsmakten i Afghanistan
Åker till New York på semester
Sommarvikarierar som nyhetsredigerare på Sydsvenskan

2006
Jobbar som featureredigerare på Allt om historia och Populär historia i Lund
Blir sambo med Peter och lämnar min förortslägenhet i Bandhagen för en tvåa mitt i centrala Malmö med äkta Josef Frank-tapeter i köket
Gör mitt första bokomslag åt Historiska Media: Kejsare och generaler av Adrian Goldsworthy
Går grund- och fortsättningskurs (2 veckor) i Psykologiska operationer hos Försvarsutbildarna
Tjänstgör som pressofficer för Försvarsmakten i Afghanistan

2005
Jobbar som nyhetsredigerare och superanvändare på Dagens Nyheter
Firar St Patrick’s Day i Dublin
Håller ett föredrag om bloggar på LO
Leder en workshop i Avancerad blogging på Bloggforum 2.0
Springer Stockholms marathon för första gången
Båtluffar i Stockholms skärgård
Håller föredrag om bloggar för studenter på Karlstad universitet
Jobbar som featureredigerare på Allt om historia och Populär historia i Lund
Går Drei Länder Zwei Tage Marsch genom Tyskland, Tjeckien och Österrike

2004
Tjänstgör som stabsassistent för Försvarsmakten i Kosovo
Köper min första iPod
Producerar en minnesbok för den nionde Kosovo-bataljonen (KS09)
Går grundkurs i foto (3 veckor) på Gotlands folkhögskola
Läser tandemkurs i tyska (5 p) på Göteborgs universitet
Jobbar som nyhetsredigerare på Aftonbladet

2003
Skriver c-uppsats tillsammans med Jenny Isaksson: Bloggen – virtuella offentliga samtal
Avslutar Journalistik och Multimedia-programmet på Södertörns högskola
Deltar i Blogtalk-konferensen i Wien
Går Nijmegenmarschen i Holland för sjätte gången
Går skrivkurs (1 vecka) på Nordens folkhögskola Biskops-Arnö
Tjänstgör som stabsassistent för Försvarsmakten i Kosovo

2002
Pluggar tyska (20 p) på universitetet i Innsbruck, Österrike
Går 100 km på 19 timmar och 20 minuter i Bieler Lauftage i Schweiz
Sommarjobbar som skribent på Ny Tid i Helsingfors, Finland
Går Nijmegenmarschen i Holland för femte gången
Gör lumpen på Livgardet i Kungsängen utanför Stockholm

2001
Läser fristående kurs: Rastänkandets historia (10 p) och Migration, rasism och mångkulturalism i dag (10 p) på Södertörns högskola
Sommarjobbar som nyhetsredigerare på Hufvudstadsbladet i Helsingfors, Finland
Går Nijmegenmarschen i Holland för fjärde gången
Pluggar tyska (20 p) universitetet i Innsbruck, Österrike

2000
Fortsätter läsa Journalistik och Multimedia-programmet på Södertörns högskola
Sommarjobbar som kriminalvårdare på häkte
Går Nijmegenmarschen i Holland för tredje gången
Läser Grafisk design med inriktning tidningsdesign (10 p) på Mitthögskolan
Åker på semester till Kanarieöarna över jul och nyår

1999
Påbörjar studierna på Journalistik och Multimedia på Södertörns högskola
Läser tyska (4 veckor) vid Goetheinstitutet i Rothenburg ob der Tauber i Bayern, Tyskland
Flyttar till min första egna lägenhet i Stockholm: en två på 56 kvadrat i Bandhagen
Köper min första bärbara dator: en orange iBook

1998
Jobbar som datatekniker på Expressen
Har lunginflammation
Flyttar till en fyra i Enskededalen som jag delar med två kollegor
Registrerar min första domän www.steffanie.net som jag fortfarande äger
Börjar blogga (fast då hette det skriva dagbok på nätet)
Går Nijmegenmarschen i Holland för andra gången
Läser multimedia och pedagogik en termin på Stockholms universitet

1997
Jobbar som datatekniker på Svenska Dagbladet
Flyttar till en andrahandsetta med kök på 29 kvadratmeter på Fredhäll
Går Nijmegenmarschen i Holland för första gången

1996
Flyttar från Göteborg till Stockholm, blir inneboende i en fyrarummare i Östberga
Jobbar som datatekniker på Svenska Dagbladet

1995
Jobbar som datatekniker på Göteborgs-Posten
Flyttar till en etta med kök på 36 kvadratmeter med kök i Björkekärr, Göteborg

1994
Läser tekniskt påbyggnadsår, Hisingens Komvux
Skickar e-post för första gången i mitt liv
Sommarjobbar som ekononomibiträde på Lillhagens sjukhus och som tidningsbud

1993
Jobbar som ekonomibiträde på Lillhagens sjukhus
Läser Tekniskt Basår på Chalmers

1992
Tar studenten från Samhällsvetenskaplig linje på Lerums gymnasium
Jobbar som ekonomibiträde på Lillhagens sjukhus
Flyttar hemifrån till en etta med kokvrå på 29 kvadratmeter i Partille

Jag har gjort tvärtom.

Jag började på de stora drakarna och har nu vandrat vidare till en lokaltidning.

Och jag gillar det verkligen!

Nu kanske mina kollegor blir arga för att jag kallar Sydsvenskan lokaltidning… regionaltidning vore kanske bättre. Men om vi lämnar den diskussionen därhän ett tag, vad jag ville komma till är att lokaljournalistik är mycket roligare än jag trodde! Relevant och intressant. Och begripbart!

Lokaljournalistiken smädas gärna. Journalister ler i mjugg åt reportage om bonden som dragit upp sommmarens största potatis eller de rafflande referaten från korpmatcherna i fotboll.

Men faktum är ju att inget är så intressant som det vi har precis om knuten. Vad läser jag när jag kommer hem till mina föräldrar i Gråbo? Jo Lerums tidning! Som utan att skämmas mangrannt publicerar reportage från förskolan Vitsippans avslutning och årets samtliga konfirmander. Underbas läsning och på 20 minuter har jag bläddrat igenom ett halvårs tidningar och är uppdaterad på allt relevant skvaller sen sist.

Länge leve lokaljournalistiken! Och för er som läser Sydsvenskan kan jag rekomendera Omkretsen-sidorna som undertecknat varit med och redigera nu ikväll. Finfin läsning

Undra vad jag får lära mig imorgon?

När jag jobbade på Hufvudstadsbladet gick vi ut och tog en öl när förstaupplagan var klar. Sen gick vi tillbaka och gjorde andraupplagan.

Rundpingis känns hälsosammare. I alla fall om man tänker sig en karriär som dagstidningsredigerare.

Att börja redigera på ett nytt ställe är både roligt och frustrerande. Roligt för att man får lära sig nya saker – frustrerande för att allt går så förtvivlat långsamt när man inte kan systemet. Sydsvenskan har precis gått över till ett nytt redaktionellt system som heter Newspilot gjort av ett företag som heter Infomaker i Kalmar. Jag gick en tvådagarskurs i början på veckan för att lära mig det mest rudimentära. Mitt första intryck är gott. Newspilot verkar väldigt flexibelt och hanterar både texter, sidor och bilder. Dessutom är det macigt och snyggt!

Sydsvenskan har ju till min stora glädje valt att behålla macarna så min 2,5 år långa PC-sejour är härmed bruten. Sist jag jobbade i mac var 2004 på Aftonbladet. Sedan dess har jag jobbat på DN, Populär historia/Allt om historia och Försvarsmakten – i PC. Det funkar också naturligtvis men eftersom jag är mactjej i grunden känns det bra att vara tillbaka på mammas gata

I dag funderade jag över acceptabla anledningar att gå hem från jobbet när ens arbetstid är slut. Att hämta barn på dagis är alltid ok. Där skulle aldrig någon drömma om att be vederbörande stanna i allafall. Men hur gör vi som inte har barn och vill gå hem i tid? Räcker det att man lovat sambon komma hem senast 18? Eller måste vi skaffa egna barn innan vi blir kvitt det dåliga samvetet som jagar oss för att vi inte alltid sätter jobbet först?

Och varför är Windows så puckat att den varje gång man väljer ”öppna” (i ett program) går till den mappen man sparade sist? Oftast hämtar man ju i en mapp och sparar i en annan (så funkar macen iaf). Kanske finns det någon inställning man kan ändra?

1. Vad är en mitra?
2. Vad heter påk på engelska?
3. Vad har T70, Sherman och Churchill gemensamt?
4. Förstördes verkligen Karthago eller kan man besöka ruinerna än i dag?

Kan du svaren? (och tjyvgoogla nu inte!)

Indesign är ju mitt dagliga arbetsredskap och där känner jag mig mycket mer hemma än i Photoshop. Tidigare har jag förståss utnyttjat Indesign-funktionen att exportera till pdf, men inte funderat närmare på att man ju faktiskt kan välja aven jpg i drop-down-menyn.

Upptäckte också att om man grupperar objekt och väjer exportera kan man välja att exportera bara det grupperade objeketet! Det betyder att man om man vill göra roliga grejer med text och bild, som min köttfärslimpa här till höger eller mitt fejkade kylskåpspoesi två inlägg ned, så går det alldeles utmärkt att göra i Indesign. Weehaa, detta öppnar ju oanade möjligheter!

Hur e d m pendlingen? Jag prøvar ju det sjælv varje vecka så jag vill ha lite tips på hur man øverlever.

skriver en god vän i ett mejl. Ja, hur fan överlever man att veckopendla i längden?

Ärligt talat, jag börjar ruttna. Jag tror inte längre att meningen med livet är att man skall spendera över 8 timmar av veckans vakna timmar på ett X2000-tåg. För så roligt är det banne mig inte!

Som redigerare på en tidskrift om historia kan jag få ta mig an de mest skiljda ämnen. Som till exempel den här artikeln om blomsterkungen Carl von Linné

(Obs, det är inte jag som skrivit texten, däremot gjort layouten!)

*phew*

Men i dag slår jag mig lös och tar tåget upp till Stockholm för lite samvaro med familjen och för att delta i Bloggforum 3

När jag jobbade på Kungsholmen åkte jag tunnelbana 2×30 minuter varje dag, vilket blir 5 timmar på en vecka.

Vad vill jag säga med det här? Att man kommer mycket längre på 9 timmar med SJ än 5 timmar på SL?

På något sätt vill jag väl motivera valet att börja jobba i Lund. Att jag trots de uppebara nackdelarna (dubbla bostäder, svindyrt årskort på SJ) ändå kommer vinna på detta.

(De karriärmässiga fördelarna är ännu så länge helt oräknade i den här ekvationen)

Jag kommer ha över 8 timmar ostyckad tid i veckan till mitt förfogande. Det är banne mig inte illa.

Jag fick det glada beskedet i går på min födelsedag och det kändes förståss som den perfekta presenten! Tänk vad bra allt kan bli ibland, fast det såg helt hopplöst ut bara sekunderna innan

Nu ser jag fram emot många trevliga bloggträffar i Skåneland under hösten!

”Jag har kontroll över min text fram till den minut då jag levererar den. Sedan faller den fritt Du kan fråga vilken reporter som helst hur det känns. Man tycker att man lämnar ifrån sig ett jävligt bra paket av text och bilder. Och så när man ser det i tidningen dagen därpå inser man att man har lämnat det till en apa.”

När etiken krockar med verkligheten i DN:s artikelserie om journalistkultur.

En kollega föreslog att alla redigerare skulle trycka upp t-shirts med texten ”Det är jag som är apan” tryckt på ryggen.

Kanske har jag till och med fnyst lite åt de där måndag-fredag-typerna som inte har deadline varje kväll utan kan gå där och fila på sitt material i flera dagar – men inte längre! – ”I’m a daglallare yes I am”

Senaste två dagarna har jag i allafall haft förmånen att få grotta ned mig ordentligt i motormaterial och erkänner beredvilligt att jag aldrig läst de sidorna i tidningen förut. Jag har förvisso körkort men använder SL-kortet oftare och kan ingenting om bilar. Att skilja en SAAB från en Volvo klarar jag men ungefär där slutar min märkeskunskap och övergår i ”röd bil”, ”blå bil”, ”vit bil” när jag till nöds måste beskriva något fordon.

Så likt en svamp har jag nu formligen sugit i mig kunskap om olika sortes motorer, antal hästkrafter, växellådor, dragvikter, toppfarter und so weiter. Och låtit mig uppröras av att priset på biogas skiljer sig fler kronor mer mellan Stockholm och Trollhättan och förundrats över hur cool Peugeot 1007 är med sina skjutdörrar. Och inte att förglömma, den fick fem stjärnor i senaste Euro Ncap säkerhetsklassning i juni.

Nu är bara frågan om jag borde skaffa mig en äkta Miss Motor-tshirt inför nästa vecka?

1. Springa – Har legat på latsidan lite senaste tiden men eftersom Lidingöloppet rycker allt närmare börjar det bli dags att ta tag i den saken.

2. Dejtrejda med mina pensionspengar (och försöka komma i kapp förra veckans treprocentiga tapp sedan Länsförsäkringars fastighetsfond störtdök).

3. Titta på Falcon Crest-repriserna som börjar sändas imorgon.

4. Blogga! Podcasta!

5. Eh… söka jobb borde kanske också vara med på listan

04.00-06.00 (gissa yrket!), 06.30-13.00, 06.30-16.30, 07.00-17.00, 07.20-18.00, 08.00-16.45, 08.00-17.00, 09.00-16.00, 09.00-20.00, 14.00-22.00, 16.00-02.00, 17.00-01.00, 18.45-03.45, 21.00-06.00…

Jag har jobbat vardagar, lördagar, söndagar, julaftnar, på min födelsedag, på 1 maj, pingst, påsk, midsommar, klämdagar… you name it.

Några har varit toppen, andra mindre bra, en del har varit helt för jävliga.

Att jobba vanlig dagtid, måndag till fredag har sina fördelar. Först och främst för att man känner sig som en ”vanlig människa”. Man får lov att ta sig en välförtjänt öl på fredag efter jobbet och man kan delta i de flesta sociala arrangemang i umgängeskretsen.

Nackdelarna med att jobba som de flesta andra är tyvärr också många.

Värst är att man tvingas göra allt när alla andra gör allt: åka tunnelbana, shoppa kläder, handla mat und so weiter.

Men för att slippa trängas, för att kunna åka tunnelbana, shoppa kläder och handla mat när inte alla andra gör det, krävs också att man jobbar när inte alla andra gör det.

Fördelarna med att jobba kvällar, nätter och helger är många. Man får mer betalt och har oftast en lägre veckoarbetstid. Nackdelarna är att man förvandlas till en mupp.

Muppar kan gå ut och shoppa en onsdag förmiddag och slippa lördagsträngseln – men får gå själv för muppens alla kompisar jobbar ju naturligtvis.

Muppen får sova ut och dricka sitt morgonkaffe i fred varje morgon eftersom muppen inte behöver vara på jobbet förrän 15 eller 19 eller whatever.

Muppar kan däremot inte alltid gå på kompisens trettioårsfest/fira nyår/gå på konsert för muppar jobbar varannan helg.

Muppar kan inte gå en kvällskurs i näverslöjd eftersom han kommer vara frånvarande vid hälften av kurstillfällena.

Men är man muppig till sin natur så överväger fördelarna nackdelarna. Och se senaste månaderna har jag insett att jag faktiskt är mupp. Jag trivs med att jobba skift och längtar ihjäl mig till nästa vecka när jag efter nästan tre veckors dagtid går på kvällskift igen. Äntligen slipper jag gå upp i svinottan och stressa iväg innan fan fått på sig tofflorn. Äntligen får jag dricka mitt kaffe i lugn och ro och ta en prommenad medans det fortfarande är dagsljus ute! Äntligen

• I InDesign (fortsättningsvis kallat InD) finns det tre huvudverktyg: en svart pil, en vit pil och så textverktyget. I Quark XPress (fortsättningsvis kallat QXP) bara två: ett flyttverktyg och ett kombinerat text- och bildredigeringsverktyg.
• Detta får konsekvenser när man använder de vanligast kortkommandona: montera, skala upp och ned (text och bild), visa och dölj stödlinjer, plocka fram handen så att man kan flytta runt dokumentet und so weiter.
• Om textverktyget är markerat och man snabbt vill flytta lite på dokumentet och slår mellanslag, som är kortkommandot för att ta fram flytthanden när den svarta eller vita pilen är aktiv så gör InD helt enkelt en massa mellanslag där markören står. Har man då zoomat ut rejält så ser man förstås inte detta utan undrar istället varför i helvete inget händer och ursinnigt bankar några gånger till på mellanslag, med resultatet att texten ser mycket mätklig ut… jobbigt.
• Samma typ av problem uppstår om man står i textverktygen och slår W för att visa och dölja stödlinjerna, då får man en massa W i texten istället för borttagna linjer… också jobbigt.
• Om man har textverktyget valt och står någonstan i texten, ska man istället trycka ALT för att få handen och vill man ha bort stödlinjerna tror jag man måste gå omvägen om svarta pilen.
• En annan sak som jag tycker är jobbig är att CTRL helt plötlsigt seglat upp och svärtat ned min machimmel. I QXP använder man nästan aldrig den, nu är den med i vart och varannat snabbkommando. Som macist är man inte van vid att ha så långt till tangenterna…
• En annan sak som är jobbig är bilderna. Jag lyckas skaländra opropertioneligt varje gång jag monterar en stackars bild. I InD är det några extra moment för att komma åt de funktionerna, det räcker inte att klicka på blocket och ha rätt verktyg valt, man måste välja innehållet i blocket också (ALT A)! Får man väl det trixet rätt så verkar InD:s bildlayoutfunktioner vara mycket, mycket mer avancerade än QXP:s men dit har jag inte nåt ännu eftersom jag fortfarande kämpar med grunderna.
• Andra bra saker med InD är att man kan dra och släppa bilder direkt från Finder och det blir automatiskt bildblock när man droppar dem på dokumentet. I QXP fick man montera vareviga bild en och en vilket sålklart är tidsödande.
• I InD kan man göra schyssta friläggningar och skuggor och massa balla grejer som man tidigare var tvungen att göra i Photoshop. Har man väl fått koll på grunderna verkar det vara ett askul program att sitta och leka i!

Fortsättning följer…

Äntligen, äntligen, äntligen!

Lättnaden är stor. Jag kom visserligen hem till Sverige redan i början av maj men tack vare boken har jag fortsatt ägna mig åt Kosovo och utlandsstyrkan på ett mycket konkret sätt ända fram tills idag. Men nu är det slut! Nån som har ett schysst redigerarjobb att erbjuda? Jag är en jävel på Quark och kan (nästan) alla Natoförkortningar utantill! Det måste väl vara en helt oslagbar kombination, eller?

Stora salen på Pristina Grand Hotel är fylld till sista sittplatsen. Det råder spänd förväntan. Strax ska nämligen 500 sprillans nya rullstolar överlämnas till behövande, rörelsehindrade människor i Kosovo.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens hemsida: 500 rullstolar till behövande i Kosovo

Att huka bakom skrivbordet dagen lång är inte major Peter Karlssons melodi. Som tur är får en ställföreträdande brigadfältarbetschef i Multinational Brigade Center komma ut en hel del på fältet också.
- Det roligaste med jobbet är att få vara med och göra något som kommer finnas kvar även efter att Kfor lämnat Kosovo, tycker han.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens hemsida: Vägbygge i Kosovo

Dessutom verkar det kräva minimal insats från undertecknads sida. Det räcker att man kommer dit en halvtimme innan folkdansgillet eller bridgeklubben eller läsecirkeln för pensionärer har bokat lokalen. Man låser upp och ser till att det finns bord och stolar framme. Sen sitter man i ett litet vaktmästarrum och finns till hands under tiden folkdansgillet dansar, spelar bridge eller diskuterar senaste Nobelpristagaren och när de är klara låser man och går hem.

”Det brukar vara så lugnt så du kan utan problem plugga eller se på teve”, sa chefen. Och det låter ju alldeles utmärkt! Det är precis ett sånt extrajobb jag behöver för det kommer inte bli fett att leva studentliv under de kommande månaderna. Min hyra har höjts sedan jag bodde här sist och är nu upp i nästan fyra tusen och eftersom jag är över 29 får jag inget bostadsbidrag. Örk.

Det vettigaste vore naturligtvis att flytta till något billigare men jag trivs så bra och eftersom jag inte tänkt plugga i all evighet så känns det… onödigt. Och jag vill inte! Jag älskar min lägenhet! Och om ett år jobbar jag förhoppningsvis och då är inte 4000 en orimlig hyra. Men fram till dess kan jag behöva lite tillskott till CSN-allmosan och då passar det här vaktmästarjobbet alldeles utmärkt.

Trötter men riker för idag trillade det in 10 000 färska kulor från fabbrå CSN. Hurra, nu jag råd att betala mina skulder.

*gäsp*