Steffanie Müller

Jag får rätt mycket spam här på bloggen just nu och går vilt fram med delete-knappen för att bli av med skiten! Tyvärr har jag då och då sluntit på tangenterna och råkat göra mig av med riktiga kommentarer! Förlåt alla snälla kommentatorer och om ni upptäcker att en av era mödosamt ihopplitade synpunkter försvunnit så handlar det inte om censur utan bara mina fumliga fingrar!

I dag påbörjade jag min överlämning av webbredaktörskapet på hennes till min efterträdare Lotta. Därmed avslutar jag även bloggen där och flyttar hem den till steffanie.net!

Och här hemma har det minsann hänt lite grejer sedan sist! Jag har bland annat kastat ut Movable Type och installerat Wordpress istället och det var faktiskt precis så enkelt som alla hävdat! Jag hittade en enkel och stilren sidmall också, Journalist 1.9 av Lucian Marin. Vad tycks?

Vet du vad en permalänk är?

Nä, tänkte just det! Du hade ingen aning!

Permalänkar är liksom bloggandets grundbult. Eftersom en blogg i princip är ett samtal, men i skriftlig form och obunden av tid och rum, är det viktigt att alla blogginlägg har en unik adress.

Om jag till exempel vill spinna vidare på vår nya Hemma-bloggare Charlottes inlägg om pudelvattenkannor är det viktigt att jag länkar direkt till det inläggets unika adress, den så kallade permalänken.

För Charlotta är nämligen flitig och bloggar ur sig 10 inlägg om dagen (minst) och även om pudelvattenkannan ligger högst upp när jag skrev mitt inlägg, så lär det ha halkat ned ordentligt när du läser mitt inlägg om två dagar och kanske inte ens syns på förstasidan.

Och då blir ju du som läsare lite irriterad om du inte hittar bilden som jag skriver är så rolig. Eller hur?

Hänger ni med?

Alltså, ska ni tipsa om något i en annan blogg, länka till det inläggets unika adress: permalänken!

Här på hennesbloggarna hittar ni permalänken under själva bloggposten, brevid kommentera.

Nu är det dags att öva själva! Därför vill jag att ni skriver ett inlägg på era egna bloggar där ni länkar till det här inlägget!

Läser på Bloggtidningen att Lindex börjat med Twinglylänkar för att se på vilka som bloggar om deras kläder. Dom har också ett affiliateprogram för modebloggare. Coolt!

För att testa letade jag upp Tilde de Paulas superfina sommarklänning som hon bar på omslaget till hennes majnummer.

Den kommer nämligen från Lindex, kostar 299 kr och finns här.

Jag har börjat blogga på tidningens hennes webb nu - följ med dit: www.tidningenhennes.se/steffanie

Av Miah fick jag i uppdrag att funder över medias makt i samhället. Hon undrar vad det värsta med den enorma påverkan media har på människor är - och om det finns något positivt att hämta.

Vad är då det värsta med medias makt (i Sverige)? Jo, att medierna kan säga nästan vad som helst om vem som helst. Och det bästa då? Att de kan säga nästan vad som helst om vem som helst.

Fria medier är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle och Sverige rankas högt (men inte högst) när Reporter without borders granskar pressfriheten i världens länder.

Svenska medier behöver inte frukta repressalier från vare sig statsministern, kungen, ärkebiskopen, polisen eller militären för sina publiceringar.

Så trots att jag själv inte alltid håller med om nyhetsvärderingen i alla svenska medier så är jag jäkligt glad att vi har en grundlagsskyddad pressfrihet. Det är det absolut bästa med mediernas makt.

Sen är ingenting så bra att det inte kan bli bättre och det är alltid viktigt att hålla diskussionen kring medierna, dess uppgift och ansvar levande. Även i Sverige.

Nu går den något försenade stafettpinnen vidare till Selig.se! Jag tänkte han skulle blicka framåt och göra fyra nedslag: om 5, 10, 15 och 20 år. Var i världen befinner han sig då? Vilka mål vill han ha uppnått?

Jag har uppgraderat mitt bloggverktyg till Movable Type 4.0! Det gick smidigare än jag trodde och den här nya versionen var mycket enklare att installera än de äldre modellerna. I princip bara att tuta och köra. Jag meckade lite med kommentarsfunktionen och med sidmallen för att få in min egen bild, men annars var det befriande okrångligt. Allt bilder är inte överlagda ännu, men annars ska allt funka. Testa gärna, klicka runt och kommentera gärna! Ska bli intressant att se om captcha-fuktionen hindrar de illvilliga spammaran eller om jag blir tvungen att låta alla regga sig för att bli godkänd som kommentator. 

Jag kommer faktiskt sakna Alex Schulmans blogg. För även om jag inte höll med honom i allt och definitivt aldrig skulle uttrycka mig så brutalt själv så glimrade det faktiskt till då och då. Jag är faschinerad över det han skapade. Sen kan man fråga sig vad som är verkligt och hur mycket han överdrev men egentligen spelar det ingen roll, han gjorde helt enkelt nåt nytt. Han fick tusentas människor att följa med i hans textbaserade realtidssåpa dag efter dag - bara det är värt en eloge i sig.

Johan Croneman skrev så här i DN för två veckor sedan:

Det är inte hans bajshumor eller privata kampanjer i ett eller annat rätt sunkigt syfte som gjort honom till en mediastjärna. Han lider ibland av en slags fartblindhet som skulle kunna bli hans fall hans storhet bygger i stället helt enkelt på att han är intelligent och skriver väldigt bra. Han har byggt ett genialt miniuniversum, en kvalitetssåpa, kring sin bror, sin fru, sin mamma, sitt kontor i en hotellobby i centrala Stockholm, och sina ständiga kontroverser med tidningen Aftonbladets chefer. I och om den där lilla världen kan han ibland skriva rätt stora och skarpa saker, nästan alltid med spetsiga, roliga glidningar. Han har vid ett par tillfällen skrivit några saker om sin pappa och sin barndom som varit helt enastående, vackra, rörande.

Och vad gäller attackerna på den skånska dialekten, polacker, tv-recensenten Jan-Olov Andersson och allt annat Alex Schulman spytt sin galla över tycker jag Andreas Ekström resonemang i Sydsvenskan låter förnuftigt:

Men den publicistiska nybrutalitet han representerar borde i själva verket inte kallas ny. Under i princip hela 1900-talet har etablerade publicister förfasat sig över nya skribenters sätt att kommunicera – från Tom Alandhs skamlösa duande av kungen på sjuttiotalet till Tom Hjeltes extrasnaskiga kändisjournalistik på åttiotalet till Linda Skugges smalbenssparkar på nittiotalet. Efterhand har vi vant oss.

Nygammalt med Alex Schulman alltså?

Kommentarsfunktionen här på bloggen uppför sig besynnerligt. När man postat en kommentar hamnar man ibland på en helt tom sida. Då tror många att “Rackarns, nu gick kommentaren inte in!” och så försöker dom igen. Men… kommentaren har i de flesta fall visst gått in. Gå tilbaka till inlägget och uppdatera i din webbläsare. När sidan laddat om ser du förhoppningsvis att kommentaren ligger där. Gör den inte det kan det bero på att inlägget är över en vecka gammalt och då måste jag manuellt godkänna kommentaren först.

När jag får tid över i höst ska jag installera om hela Movable Type (som min bloggpubliceringsprogramvara heter) här på bloggen och uppdatera till nya coola versionen. Hav tålamod!

Ägnade eftermiddagen åt lite researsch inför min planerade uppgradering till Movable Type 3.3. Sen gick jag ut på prommenad i sommarkvällen och när jag kom tillbaka och kollade in på mina vanliga flöden inser jag att Six Apart-gänget hunnit releasa Movable Type 4.0 i betaversion under tiden! Amazing! Jag vore naturligtvis en idiot om jag nöjde mig med 3.3 när 4.0 nu väntar runt hörnet. Jisses vad roligt! Hoppas den officiella versionen inte dröjer allt för länge…

Solen kikar försiktigt upp bakom hustaket på andra sidan gatan. Klockan är 06.42 och jag har redan varit uppe i en och en halv timme. Vaknade 05.00 - pigg som en lärka! Gick upp, kokade kaffe och satte mig sedan bekvämt tillrätta i soffan med datorn i knät för att kolla av vad mina 159 favoritbloggare hittat på sedan sist:

Carina har varit ute och vandrat och lämnar en lång och detaljrik redogörelse från en tur till Beinn Chabhar.

Francis is being memed and recommends five blogg written by thinking people. I follow the link to the first one, Mig, and gets stuck there. Mig is and American blogging from Austria and we seem to have the same morning habits.

Stefan also woke up early and started to think about Finland and Jyväskylä where he spend two years an exchange student.

[...] nobody ever seems to understand that i wasn’t gone for two years but that i had arrived in a place that i now belong to in some way or another.

Oj, där bytte jag visst språk utan att ens tänka på det. Coolers! Appropå det så har jag kickat lite liv i min engelskspråkiga blogg In Broken English igen. Att skriva är ett spännande sätt att lära sig språk och bloggformatet passar alldeles utmärkt för de oftast korta och dagboksliknande reflektioner jag orkar skriva på främmande språk. Samma sak gäller förstås min tyska blogg Deutsch für Anfänger även om den för närvarande för en något tynande tillvaro.

Jag upptäcker att Chadie har en ny (iaf för mig) blogg på engelska som heter The Global Viking. In med den i Bloglines. I sitt senaste inlägg skriver hon bland annat om Facebook, ett community som även jag fastnat i. Först var jag skeptisk men efter att ha loggat in med min Gmail-adress och upptäckt att Gud och alla människor faktiskt var reggade där mjuknade jag något. Jag hittade till exempel två lumpenpolare jag inte snackat med på många år Men det kanske inte är så konstigt, enligt artikeln i New York Times som Chadie citerar ur, är Facebook internets näst största community!

Stannar till på Språkmakargatan och läser gästbloggaren Evas berättelse om hur det är att jobba som sjukhuskurator. Jag träffade en sjukhuskurator när en kollega drabbades av cancer. För att hon skulle slippa berätta samma sak 100 gånger för alla på jobbet besökte kuratorn oss och berättade bland annat om hur det kunde vara att drabbas av en livshotande sjukdom. Till henne kunna vi arbetskamrater ställa alla dom där dumma frågorna som man kanske inte vågar ställa direkt den som blivit sjuk. Det var ett mycket, mycket bra samtal och jag minns att jag blev förvånad att det överhuvudtaget fanns en sådan person inom sjukvården som kunde göra arbetsplatsbesök och prata med kollegorna till en cancersjuk patient!

Sen passar jag på att sortera om lite bland mina Bloglines-prenumerationer när jag ändå håller på och placerar alla engelskspråkiga flöden i en egen mapp. På så sätt kan jag enkelt få in alla dem i sidebaren på In Broken English. Tada, tjusigt värre.

Och sen leker jag lite i Photoshop och meckar ihop en enkel bild som får lätta upp det här inlägget lite (se längst up till vänster).

Och sen inser jag att klockan är 10 och att jag har meckat med det här inlägget i evigheter! Dags att posta! Over and out!

Nu har jag med hjälp av Feed Digest meckat ihop ett flöde som inkluderar alla mina bloggar, mina foton på Flickr samt snabbmeddelanden från Jaiku.

Funderar på om man kan snygga till det på nåt sätt…

Jo, jag erkänner. Jag har inte kunnat hålla mig helt ifrån bloggandet under de senaste månaderna. Men jag har inte publicerat något - förrän nu. Så håll tillgodo med nio ny-gamla bloggposter…

Eftersom jagju faktiskt fysiskt bor i Malmö sedan några veckor tillbaka tänkte jag försöka flytta med bloggen också. Hittills har den varit reggad i Lund på Bloggkartan men nu tänkte jag försöka pinga om den till rätt stad. Vi får se om det lyckas…

Det finns ju en alldeles utmärkt Stockholms-blogg. Varför finns det ingen Malmö-blogg så att nyinflyttade som jag själv kan lära känna sin stad?

Andra bloggar om Malmö

Lunchade med kollegorna på Restaurang Stortorget i Lund i fredags. Det tog en herrans tid att få maten och när den väl kom saknades bacon för två av de som beställt en sallad där detta skulle ingå. Trots påpekande kände servitrisen sig inte manad att kompensera de två baconlösa på något sätt, så när vi gick nämnde vi detta till den som tog betalt och så lade jag till (med glimten i ögat) “Vi kommer blogga om detta, var så säkra!” Servitrisen skrattade nervöst och jag skrattade också. Undra om hon skrattar fortfarande? Hehe…

Missnöjda bloggare hot mot företag

Helt underbar blogg: Tjuvlyssnat

Min favorittjuvlyssning kommer från frisersalongen “Söderporten”:

Kund: Asså… hur är det med Finland? Är det samma land som Sverige?

Frisörskan: Asså, nej det tror jag inte. Det är väl två olika…eller?

Kunden: Okej, för jag har alltid tänkt Norge, Finland och Sverige som samma land.

Frisörskan: Aaa, jag vet faktiskt inte säkert.

Hmmm…

Man kanske skulle åka på reboot 8.0 i Köpenhamn 1-2 juni?

Hmmmm…

Andra bloggar om reboot

Jag började ju skriva dagbok på nätet, reload som det hette då, i mars 1998. Då administrerade jag mitt eget publiceringssystem för hand, vilket var ett herrans jobb, och blev därför överlycklig när jag i slutet av 2002 snubblade över Movable Type som fantastiskt nog skötte allt detta själv.

Jag lade över alla mina gamla dagboksanteckningar i MT - sen ångrade jag mig och tog bort allt och av och till funderar jag ånyo på om jag skall lägga tillbaka dem. Mitt skrivande har ju förändrats en hel del sedan 1998 och det känns inte riktigt relevant att återuppliva allt gammalt. Men en del grejer är definitivt minnesvärda och därför har jag beslutat mig för att börja med recensionerna. Jag skrev tämligen ambitiösa recensioner av lästa böcker ett tag nämligen och idag har jag lagt ut några av dem:

Chefen fru Ingeborg - Hjalmar Bergman
Den leende mördaren. Ett reportage om ondska i vår tid. - Per Svensson
I skuggan av “Inte utan min dotter” - Marianne Liliequist

Nästa: Bandhagen blev Stockholm-Lund idag! Har funderat ett tag och tycker det nya namnet passar bättre eftersom avspeglar det flängande liv jag för fram och tillbaka mellan hemmet i Stockholm och jobbet i Lund. Och färgerna fick sig en uppfräschning också, inte så stora förändringa men lite vårputs i allafall

Ida har hittat sin farfars dagbok från 1923 när han precis träffat sin blivande fru, och Idas blivande farmor, Annie:

Vi gingo sedan hem och hade en stilla stund i trappen. Hon blir mig kärare för var gång. Det var med möda vi kunde slita oss ifrån varann.

Åh så underbart! Jag skulle också vilja läsa mina far- och morföräldrars dagböcker! Vilket osökt leder mig till en av mina käpphästar, nämligen den om allas vårt ansvar att nednedteckna vårt livs historia! En uppmaning som min mamma faktiskt följde (1, 2, 3, 4) och som jag är väldigt tacksam för. Undra om pappa tänker följa efter…

Jag har placerat min blogg i Lund på bloggkartan.se

(jag har egentligen helt andra saker för mig just idag än att sitta med sånt här… men det är ju sååå roligt!)

Jag har installerat en ny cool plugin till Movable Type: FlickrPhotos. Med den kan man hämta tumnaglar från sina foton på Flickr enligt massa olika villkor, till exempel senaste uppladdade, senast tagna, märkta med en viss tag eller efter ‘interestingness‘ som baseras på hur många som tittat på bilden, hur många som markerat den som favotit, antalet kommentarer mm. På min about-sida testar jag den.

Det här är ju precis vad jag letat efter för att kunna låta bloggen och mina foton smälta samman mer! Åh vad kul!

Leker med Flickr och tycker det är vansinnigt kul! Varför tog det så lång tid för mig att upptäcka den här tjänsten? (bilden till höger är föresten min första uppladdade Flickr-bild från sommaren 2004)

I början satt jag och gjorde iordning varje bild i Photoshop, med rätt storlek och allt men efter att jag laddat ned en plugin till iPhoto är det mycket smidigare att direktexportera bilderna därifrån.

Och då följer ju dessutom taggarna med direkt. Funderar ju som bäst på hur jag smartast taggar upp mina foton nu när jag importerar närmare fem års digitalplåtande i mitt iPhotarkiv. På Flickr finns några tips.

Börjar på allvar inse hur fotot håller på att förändras. Från fin-grej till bruksvara. När jag började plåta digitalt upprätthöll jag fortfarande “framkalla-tänket”, dvs att ett motiv skulle vara tillräckligt intressant och bra för att fotografera och dessutom värt att lägga pengar på för att få framkallat. Nu är det helt borta och speciellt med mobilkameran vars kvalitete räcker finfint för nätet men inte alls för papper. Min vanliga “stora” digitalkamera är inte med så ofta, mobilkameran är alltid med. Alltså tar jag bilder med den som aldrig skulle blivit tagna annars. Good or bad? Well, det får framtiden avgöra.

En anledning till att jag inte blev hooked på Flickr i början var att jag inte ville lägga massa tid och kraft att blogga på ett ställe där jag inte kontrollerade mitt material själv. Jag ville hellre ha en egen fotoblogg på min domän. Grejen med Flickr, som jag insett först de senaste månaderna, är ju att tjänsten är så mycket mer än bara ett ställe där man kan lagra sina bilder. De sociala nätverkstjänsterna ger så mycket mervärde som jag hade missat med min egen handvevade fotoblogg. Jag har ju idag nätbekanta som jag uteslutande har kontakt med via deras Flickr-bilder.

Fortsättning följr… (hehe)

- När ska du börja blogga igen som normala människor?

undrade Peter.

Snart, snart! Kanske redan imorgon! Fast så här efter Bloggforum är jag ju mest sugen på att börja vlogga