Steffanie Müller

I dag sprang mamma och jag Finallopet i Skatås i Göteborg. Solen sken och det var verkligen kanonväder! Vi hade inte kunnat få bättre förutsättningar. Precis som förra året följde pappa, Anna och vovvarna med som supporters!

Jag tog det lugnt och hade som mål att klara de 8,8 kilometrarna utan att bli totalt utmattad. Det gick över förväntan! Iofs sprang jag ju i princip otränad förra året så det går ju inte riktigt att jämföra. Men i år kände jag mig pigg och lagom ansträngd hela tiden. Sammanfattningsvis: ett mkt bra långpass! Så här långt har jag ju faktiskt inte sprungit sedan i juni på Malmö 10k.

Anna filmade min målgång: enjoy!

Steffanie Müller går i mål på Finalloppet from Steffanie Müller on Vimeo.

Fler bilder från Finalloppet och helgen i föräldrahemmet? Klicka här!

– Du springer för korta rundor! Du måste upp i minst 30 minuter!

Sa coachen.

– Men men men…

Sa jag.

Jag hade faktiskt tänkt ligga lite lågt fram till nyår för att sedan öka på doserna inför Göteborgs-Varvet framme i maj. Men jag föll såklart till föga och ökade på kvällsrundan i Pildammsparken med ett extra varv på enkilometersslingan. Idag var ingen trängsel direkt. Kan ha berott på att det PISSREGNADE! Men jag är inte säker Det var lite jobbigare att springa en kilometer till men helt okej och inklusive uppvärmning kom jag nu upp i 38 minuter.

Hoppas coachen blir nöjd.

I övrigt har det varit en ganska ansträngande vecka, på flera olika sätt. För att göra en lång historia kort kan man säga att jag är glad att det är fredag!

Igår ägnade jag en stund åt att utvärdera min fysiska aktivitet. Från 4 augusti då jag kom tillbaka efter semestern och på allvar tog tag i mat, motion och övrig hälsa efter 4 veckors dekadent och rutinlöst leverne till idag, 19 oktober. Sammanlagt 10 veckor.

Jag har haft tre mål för min fysiska aktivitet under dessa 10 veckor:

1. Vardagsmotion minst 45 minuter om dagen. Här räknas alla förflyttningar över 10 minuter, likväl som ombytt motion.
2. Ombytt motion, dvs konditionsträning, minst tre gånger i veckan á 30 minuter varje gång.
3. Minst 70000 steg i veckan.

Slutsatser?

I stort sett är jag nöjd med perioden. Trots avåkningar under vissa veckor har jag inte givit upp utan kommit tillbaka. Flera gånger har tyckt mig vara för trött men efter lite förhandling med min inre latmask och samvete ändå kommit ut till slut. Jag har också blivit medveten om vardagsmotionens betydelse och efter kartläggning insett att jag faktiskt rör en hel del på mig. Fysisk aktivitet är inte bara den ombytta motionen utan även när man går till affären eller cyklar till jobbet.

Upplevda hinder

Stress. När jag blir stressad är det motionen som ryker. Så otroligt korkat eftersom fysisk aktivitet sänker stressnivåerna i kroppen. Jag hade tre sådana veckor under den här perioden då jobbet tog så mycket energi att jag hade svårt att ta mig ut och träna på kvällen.

Mörker. Vid några tillfällen helt enkelt inte ville ge mig ut själv ute i kolsvartet. Sedan 1 oktober har jag dock tillgång till ett gym i närheten av bostaden med generösa öppettider så det hindret är numera undanröjt.

Vardagsmotionen. Med en stegräknare fäst i bältet blir det roligare att gå till affären och köpa mjölk! Det blir lättare att se värdet av en tiominuterspromenad på lunchen eftersom stegen tickar på. Älskar min stegräknare!

Målsättningar inför kommande 10 veckor,

1. Vardagsmotion minst 45 minuter om dagen (samma som tidigare).
2. Minst 70000 steg i veckan (samma som tidigare).
3. Konditionsträning minst 3 gånger i veckan, sammanlagt 90 minuter.
4. Styrketräning minst 2 gånger i veckan.

Dessutom ska också springa minst två motionslopp, eventuellt tre. Yddingeloppet i Bokskogen nästa helg och Finalloppet i Skatås i Göteborg veckan därefter är spikade. Kanske blir det ett Sylvesterlopp den 31 december också!

Vid nyår påbörjas nästa fas, 20 veckor uppladdning inför Göteborgsvarvet 2009!

Detaljerad träningsstatistik för jag på Funbeat – välkommen dit!

Igår var det dags för gym igen och andra gången med mitt nya program. På många av vikterna ökade jag med 10 pounds och klarade ändå minst 12 repetitioner. Det betyder att jag får öka ännu mer nästa gång! Efteråt körde jag 30 minuter intervall på crosstrainern, min nya favoritpryl, och när jag klev av kände jag mig som en blöt fläck. Det var riktigt skönt. I dag är det träningsfri dag, jag ska vara på brandstationen i Lund hela dagen och efter jobbet är det dags för bokcirkel på Grand i Lund med gamla arbetskamrater från förr. Dagens bok är Bitterfittan av Maria Sveland, som jag ju läste vid juletid förra året. Här är är två fina citat: Kärlek är en handling och Applådera!.

Maria Sveland blev för övrigt en av Årets kvinnor på hennes förra året, här är en intervju med henne som min fd kollega Lotta gjort.

Jag kom faktiskt iväg till gymmet igår kväll trots vankelmodigheten. Körde en halvtimmes konditionsträning, först 20 minuters fettförbränningsprogram på crosstrainern och därefter 10 minuters roddmaskin. Bra gjort av mig!!!

Och i dag klockan 10 var jag tillbaka eftersom jag bokat genomgång med en instruktör. Helena hette hon och innan vi började frågade hon vad jag hade för syfte med min träning.

– Jag vill kunna göra chins!!!

Då skrattade hon och sa “Det vill alla tjejer!”

Nåväl, så jag var inte unik i min målsättning alltså. Tillsammans gick vi igenom tio redskap som ska hjälpa mig i jakten på chinsen. Helena skrev upp vilka vikter jag klarade av för att orka 8–12 repetitioner på varje. På de flesta maskiner hade hon lagt på för lätt (hehe) så där får jag öka redan nästa gång Roligaste maskinen var helt klart den där man gör chins fast med knäna på en vikt som trycker uppåt. Den kommer jag definitivt satsa hårt på!

Efter styrketräningen körde jag lite kondition på min nya kompis crosstrainern, 30 min på intervallprogrammet blev det den här gången.

Åh vilken bra start på helgen! Jag känner mig mycket nöjd med mig själv!

Lyssnar på Ron Sexsmith och funderar på om jag ska masa mig iväg till gymmet en liten stund. Har ju skrutit om att mitt nya gym bara ligger ett stenkast hemifrån och att det i princip är lika enkelt att gå dit som att gå ut i köket. Kanske är det upp till bevis nu?

Sex journalister på Sydsvenskan ska utmana sig själva under det kommande halvåret. Målen skiljer sig åt men alla innebär någon form av livsstilsförändring. Läsarna inbjuds att följa såväl framsteg som bakslag i deras blogg Utmanarna. Själv känner jag mig mest nyfiken på Natalie Nasr som ska sluta leva på hämtmat och Heidi Silvander som tänker komma i toppform med Nintendo WII. Förmodligen slänger jag ett getöga på Eskil Fagerström som siktar på att springa marathon i Rom på under 4 timmar också.

Roms marathon går ju redan den 22 mars nästa år, det är en tuff utmaning att göra så mycket maraträning under vintern. För Eskils skull hoppas jag på en mild skånsk vinter

Igår testade jag pilates för första gången. Det var… eh… en intressant upplevelse!

Jag trodde det skulle vara som Body Balance ungefär men det var det inte. Jag svettades inte ett dugg samtidigt som det var skitjobbigt nästan hela tiden.

Man ligger still på en matta och gör långsamma rörelser med fokus på mage och rygg. Tror det kan vara bra för mig som haft lite meck med höften. Ska iaf testa några gånger till. Dessutom låg träningslokalen ungefär 3 minuter hemifrån mig, hur bekvämt som helst!

Både igår och i förrgår kände jag stark träningslust!

I måndags resulterade det i en tur till Bokskogen och ett hyffsat snabbt varv på 3-kilometersslingan och igår cyklade jag iväg till gymmet och körde cirkelträning efter jobbet.

Det som gör mig glad är att det verkligen kändes som ett behov och inte krav! Nu känns det som jag faktiskt har kommit över den första jobbigta tröskeln som alltid dyker upp när man försöker börja träna. Hurra, hurra, hurra vad jag är bra!

Jag har tipsat om Funbeat i hennes tidigare men nu är det dags igen! Vill man komma igång med träningen känns det alldeles fantastiskt underbart att dessutom få skryta med den inför hela världen!

Det kanske låter tramsigt men tillfredsställelsen varje gång jag får lov att trycka på “Registrera nytt träningspass” och fylla in min lilla löparrunda eller Friskis-pass är ljuvlig!

En av finesserna är funktionen där man mäter och sparar olika gång-, löp- och cykelrundor. Dessutom är kartorna så bra att man faktiskt ser småvägar och slipper uppskatta hur man tex är springer i en park.

Ju fler dessto roligare. Idag lyckades jag värva kollega Patric till Funbeat! Han är mycket ivrig på träningsfronten och en bra förebild även om jag aldrig kommer komma upp i samma doser som han…

Här är min profil.

Är du också på Funbeat tycker jag du ska adda mig! För jag vill ha fler Funbeat-kompisar!

Jag är mycket nöjd med min tid på Malmö 10k: 1.00.33!

Hittade ett par perfekta farthållare, en tjej och en kille som sprang tillsammans och i precis rätt tempo för mig. Jag tog helt enkelt rygg på dom och släppte inte. Tackade efteråt, det är inte lätt att hitta så perfekta farthållare!

Nästa lopp är Midnattsloppet i Göteborg i slutet på augusti. Då ska jag definitivt vara under timmen, kanske jag till och med kan springa 30 sekunder per kilometer?

Stegtävlingen är slut. Efter sex veckors idogt räknande är det nu dags att summera stegen och se vem som kammar hem den fina vinsten, en bok om Malmö, som personalchefen Peter delar ut.

Men jag vill ju fortsätta räkna och tävla! Så jag funderar lite och postar en fråga på Jaiku där jag får svar av Erik som tipsar om Promenix!

Haha – klockrent!!! Nu fortsätter vi räkna steg på resten av året! Och då kan ju alla vara med, utan att det kostar ett korvöre. Så nu utmanar jag alla läsare – regga er omedelbart på Promenix så tävlar vi vidare.

Johannes? Anne? Linda? Mamma? Kom igen nu!

Lördag 14 juni springer jag loppet Malmö 10 km. Genom att sponsra mitt deltagande i loppet skänker du pengar till Rädda Barnens skolprojekt i Afghanistan, Sudan och Elfenbenskusten.

(saknad bild)

Dom här tjejerna träffade jag på en flickskola i Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan i april förra året. Dom gick i en bra skola med både tak och väggar. Tyvärr fanns det inte en enda toalett för de 5000 eleverna som gick i treskift för att få plats. Men dom var glada ändå, för dom fick ju trots allt gå i skolan!

Så fram med plånboken nu och följ min kompis Linas exempel! Alla pengar går oavkortat till Rädda barnen:)

Sista veckan i stegtävlingen närmar sig. hennes ADJohannes biter sig envist fast i toppen med 624 628 steg, tätt följd av Hemmets Journals chefredaktörJanne med 587 621. På tredjeplats ligger Tummelisa, en hemlig medarbetare som envist vägrat avslöja sig (jag har dock mina misstankar!) med 559 906 steg. Först på fjärde plats återfinns eder ödmjuke bloggare med 554 220 steg.

Personalchefen på Egmont har utlovat en fin bok om Malmö inklusive stadsguidning till den som vinner så nu gäller det att lägga på ett kål dom sista dagarna!

Fast egentligen är jag nöjd även om jag inte vinner. Jag har bara varit under 10 000 steg en enda dag (det var måndagen efter Göteborgsvarvet) sedan tävlingen startade 29 april, och det är bra!

Nu ser planen ut som följer:

14 juni Malmö 10 km
23 augusti Midnattsloppet, Göteborg
6 september Malmö halvmarathon
27 september Lidingöloppet, Stockholm
1 november Finalloppet, Göteborg
13 december Lucialoppet, Lund
31 december Sylvesterloppet, Malmö

Vilka följer med på vilka lopp???

På eftermiddagen igår försökte jag psyka Johannes lite genom att berätta om min ljuva ungdom då jag var en mycket entusiastisk vandrare. På meritlistan står till exempel 6 stycken Nijmegenmarschen (en vandring i Holland där man går 4 mil om dagen i 4 dagar) samt Bieler Lauftage, en tiomilavandring i Schweiz som skulle avverkas på max 22 timmar (jag gick i mål på 19 timmar och 20 minuter).

Men han lät sig inte nedslås! Sent igårkväll damp följande bild ned via mejl:

Oh my God! Killen är galen! Men rolig och nu jävlar ska han få sig en match!

Johannes tog en lunchpromenad också (såklart!) och är uppe i över 20000 steg redan!!! Anne och jag ligger och guppar på 12000 respektive 10000 – hur ska detta gå???

Idag startar Korpens stegtävling. Från Egmont är vi 18 22 stycken som deltar och uppladdningen senaste veckan har varit intensiv!

Alla är övertygade om att just dom kommer sopa banan med de andra och hennes redaktionsassistent Anne är extra taggad eftersom hon kommit på andra plats i två senaste tävlingarna.

Johannes gick ut stenhårt med en tvåtimmarspromenad innan frukost och gled triumferande in på redaktionen och viftade med sin stegräknare: över 14000 steg innan 09.30 på morgonen! Hur ska vi andra kunna matcha det? Lunchpromenad, anyone???

Har jag nämnt Göteborgs-Varvet? Att jag lurade min mammma att anmäla sig och sedan själv lyckades GLÖMMA sista betalningsdatum och blev utan startplats?

Sedan dess har jag försökt förtränga dom där 21 kilometrarna av hela mitt hjärta. Jag har försökt övertyga min mamma att hon också ska skita i det men hon vägrar.

Och nu har jag eventuellt möjlighet att ta över en startplats från en som nästan bestämt sig för att inte delta. Jag mottog detta besked med skräckblandad förtjusning häromdagen och nu surrar tankarna i huvudet.

Hur ska jag komma i form för en halvmara på tre veckor? Speciellt med tanke på soppdieten from hell? Några tips?

I Afghanistan kallade vi dem Fat Soldiers Walk. Morgonpromenaderna runt campen alltså. Som oftast blev sju varv och därmed lika många kilometer. I dag var det dags igen. 05.50 larmade mobilen och 06.05 var jag ute i spåret! Det blev inga sju varv runt Pildammsparken men väl 4991 steg och förhoppningsvis en hyffsat fettförbrännande halvtimme. Mer än om jag stannat kvar i sängen iaf! Jag är mycket nöjd med mig själv! *klapp på axeln*

Jag hade två missade samtal från coachen och bestämde mig för att ringa upp.
Kände mig lite orolig.
Tänk om han trodde jag undvek att svara för att jag hade dåligt samvete???
I så fall har han ju helt rätt, jag har dåligt samvete.
Motionen går hyffsat men maten är det ju fortfarande lite si och så med…
Men jag i allafall ringde upp.
Han svarade och lät bister.
- Eh… jag har lite dåligt samvete, inledde jag…
- Jasså, tror du jag är nån jädra katolsk kyrka eller? klippte han av min flod av ursäkter.
- Eh… alltså… så här är det… började jag…
Men som tur var hade han inte tid att prata just då så jag slapp bikta kakfrosseriet, pizzaexcessen och det där tårtbiten som slank ned när Hemmets Journals chefredaktör fyllde 60.
Men tänk om han läser min blogg?!!
(coachen alltså, inte Hemmets Journals chefredaktör)
Fan, tänkte inte på det…

- Ryggan med gymkläder är färdigpackad och står innanför dörren.

- Frukostomeletten är stekt och väntar i sin plastlåda i kylen.

Det vore väl fan också om jag inte skulle lyckas masa iväg min blekfeta kropp till gymmet imorgon bitti! Då får ni håna mig hela dagen!

Inspirerad av syrrans mätiver postar jag härmed min »Långa runda« till allmän beskådan. Den är 13 kilometer lång och imorgon ska jag gå den tillsammans med en kompis. Då skall väl coachen bli nöjd!

Coachen ringde idag och frågade hur det stod till med maten och motionen. Jag fick skamset erkänna att julledigheten från träningen visst börjat lite tidigt och ännu inte slutat. Och att godisskålarna inte alls var bortplockade hemma.

- Dessutom är jag ju förkyyyld, gnällde jag ynkligt.

- Har du feber?

- Nä, erkände jag. För nån feber kunde jag ju inte skryta med. Bara plain snuva och hosta.

- Då kan du ge dig ut och gå i långsam takt. Seså, ut och promenera en halvtimme nu.

- Men det är ju kallt som fan, invände jag upprört.

- Då får du väl klä på dig ordentligt då, konstaterade coachen lakoniskt.

Och så rätt han har. För den som fryser är antingen lat eller dum, det fick jag lära mig redan när jag gjorde lumpen. Så nu drar jag luvan över öronen och beger mig ut i den iskalla vinande vinden. Och drömmer om Thailands ljuva stränder som jag tänker stifta närmare bekantskap med om en sisådär… 26 dagar

Träningsmässigt lyckades jag med konststycket att ta julledigt en hel vecka innan själva julen sätter igång. Inte illa va? Men det började bra, jag travade som vanligt iväg strax innan sju på tisdagmorgonen för mitt pulspass på iTrim. När jag kom fram var det stängt! Jag blev ursinnig, där stod jag oduschad med träningsbagen och så gick det inte att komma in på gymmet. Moloken gick jag till jobbet och letade upp en dusch. Som tur var fanns det en och jag slapp gå hem igen, vilket hade varit ännu värre!

På kvällen tinade jag upp lite när en gammal kollega och numera träningsinspiration drog iväg mig på ett Medel-pulspass på Friskis vid Parkmöllan. Första gången jag beträder ett Friskis-golv sedan typ… jag bodde på Kungsholmen för 100 år sen! Passet leddes av en speedad norrman som spelade norsk schlager - och Etype - och det var riktigt roligt!

Jag kämpade med mig själv både onsdag och torsdag för att komma iväg på morgonpromenad innan frukost men misslyckades. Sängen var så varm så varm och jag var så trött så trött. Men på fredagen fick jag faktiskt tummen ur efter några terrorsms från min nya pt Jag hade laddat ipoden med Liza Marklunds nya “Livstid” och den börjar ganska dramatiskt när några poliser bryter sig in i en lägenhet och hittar en död kollega, skjuten i huvudet. Där gick jag i min egen värld i en kolsvart Pildammsparken klockan sex på morgonen och lyssnade på Katarina Ewerlöfs spännande uppläsning när två personer kommer upp sidledes med mig. De var också ute och morgonfysade men jag höll på att skita på mig av rädsla. Trodde under en bråkdels sekund att min sista stund hade kommit. Note to self: ha inte ipoden på hög volym att du inte hör vad som händer omkring dig!

Om det träningsmässigt inte varit någon höjdarvecka har jag iallafall inte slackat efter så mycket på stegen. Igår skulle jag bara ut och köpa några julklappar - det blev typ 15000 steg i ett nafs!

Steg: XXX
Snitt: XXX /dag