Steffanie Müller

Allt sedan jag lyssnade på psykiatern Åsa Nilsonnes sommarprogram för två år sedan (ladda ned som mp3 här) har jag varit nyfiken på medveten närvaro eller mindfulness som det också kallas. Jag har läst hennes och kollegans Anna Kåvers böcker Vem är det som bestämmer i ditt liv, Att leva ett liv – inte vinna ett krig och Tillsammans.

Härom dagen upptäckte jag att SvD:s Idagsidan kört flera serier med artiklar om medveten närvaro. Här kommer ett axplock av de jag tycker verkar intressanta och som jag har för avsikt att återkomma till:

Ta kommandot över ditt liv – intervju med Åsa Nilsonne

Mannen som får världen att meditera – intervju med medicinprofessorn John Kabat-Zinn

Hjälp din hjärna att bli coolare – Åsa Nilsonne om hjärnans belöningssystem

Hjärnan mår bra av stilla fokus – Läkaren Ola Schenström om medveten närvaro vid behandling av stressjukdomar

Perioden inleddes lika miserabelt som den tidigare slutade. Jag var dunderförkyld tre gånger och stannade till och med hemma från jobbet i flera dagar för att bli frisk. När jag var hos barnmorskan i mitten av december konstaterade hon järnbrist och jag fick börja ta dundertabletterna Niferex. Tränade någon gång i veckan, mer för att jag var så less på att sitta still än för att det egentligen var så bra. Under tre veckor tränade jag inte alls men efter nyår släppte det! Kanske var det järntabletterna som kickat igång mitt imunförsvar? Jag kom igång lite försiktigt med lätt konditionsträning på gymmet. Bokade tid med en instruktör och fick ett nytt styrketräningsprogram anpassat för gravida. Dammade av Friskis-klippkortet och testade Vänta barn-gympa och ett kort indoorwalking-pass. Halleluja, vilken lycka! Äntligen börjar jag bli mig själv igen! Märker hur glad och pigg träningen gör mig. Magen som nästan chokade ihop av järntabletterna mår också bättre. I jämförelse med hur jag upplevde mitt allmäntillstånd under oktober–december blev januari utan underdrift en trehundraprocentig förbättring ungefär.

Målsättning för 1005–1014

Jag fortsätter testa mig fram, lyssnar på kroppen och gör det jag mår bra och blir pigg av. Jag vill fortsätta med Friskis Vänta barn-gympa (måndagar kl 18 på Heleneholm) och tänkte testa deras Vattengympa för gravida (onsdagar kl 19.15 på Parkmöllan) också. Känner jag mig riktigt modig kanske jag vågar mig iväg på Vänta barn-aerobic (torsdagar kl 18.45 på Parkmöllan) också Basen i träningen blir annars styrketräningen på gymmet. Dit ska jag minst två gånger i veckan. Basta!

Perioden inleddes med 5 energiska veckor där jag tränade 4–6 pass i veckan. Fick en pulsklocka i födelsedagspresent av mina nära och kära vilket peppade mig ytterligare på träningsfronten. Konditionsträningen dominerade men jag kom faktiskt  igång med styrketräningen, mest i form av cirkelfys (skitkul!!!) och skivstångsgympa (kul!) på Friskis med enstaka gympass också. Försökte komma igång med yoga men hann inte så långt för i vecka 43 blev jag superförkyld och upptäckte dessutom att jag var gravid. Tränade inte på en och en halv vecka. Gjorde därefter upprepade försök att komma igång med stavgång, lätt jogging och lite styrka men varje gång blev jag förkyld igen. Surt! Jag fajtades dessutom med graviditetsillamående, sura uppstötningar, gasmage och allt möjligt. Var med andra ord inte inte i bästa form men lyckades trots detta få till ett pass i veckan ungefär. Inte helt illa med tanke på urusla förutsättningarna.

Thailand då? Jodå, jag kom iväg till hotellets gym vid ett tillfälle under vår tvåveckors semester men mådde skitdåligt efter och spydde som en gris. Kan ha varit en kombination av graviditeten och värmen. I samma veva fick jag magsjuka och var ganska emlig resten av semestern. Gymmet höll jag mig ifrån resten av tiden…

En ny favorit i Friskis & Svettis träningutbud här i Malmö är cirkelfys. Träningen är uppbyggd längs en bana med 10 stationer bestående av olika styrke- och konditionsmoment. Tillsammans i grupper om fyra personer rör man sig sen runt banan. 45 sekunders träning och 10 sekunders vila. Efter första varvet är det en minuts vila och sen kör man två varv på raken utan vila.

Jag gillar det här konceptet skitmycket och är så glad och uppåt efter varje pass att jag bara vill krama hela världen! Cirkelfys går inte ens att jämföra med ensam träning i maskiner på gym som jag trots flera svindyra årskort aldrig lyckats bli riktigt förtjust i. Det är lite som att ha en personlig tränare, inbillar jag mig, eftersom ledaren går runt och peppar, korrigerar och hetsar oss att ta i mer och inte löka i stationsbytena. Gruppträning när den är som bäst!

Det smått absurda är att cirkelfysen påminner ganska mycket om den förhatliga stationsgympan man hade på idrottslektionerna i skolan och som jag avskydde som pesten. Nu gör jag det frivilligt och betalar dessutom för det!

Jag brukar cirkelfysa lördagar kl 11 på Parkmöllan. Då hinner jag både sova ut, få ett ordentligt träningspass och dessutom tid över att hitta på nåt mer skoj under resten av dagen.

Jag när en dröm om att bli löpare. För mig är det den ultimata träningsformen. Den kan utövas i princip överallt och med en minimal investering i tid och utrustning.

• När man är en riktig löpare packar man ned löpardojorna lika självklart och naturligt som tandborsten när man ska ut och resa.
• En riktigt löpare hittar alltid tid för en liten runda, såväl på julafton, som på thailandssemestern och en vanlig tisdag i februari.
• Att vara en riktigt löpare är att känna sig rastlös när man av någon anledning inte kan sticka ut och springa.
• En riktig löpare gör det bästa av de möjligheter som står till buds, dvs alla löprundor kan inte ske i krispig vårluft i vacker bokskog utan ibland får man nöja sig med några varv på asfalt runt kvarteret i stan. Huvudsaken är att man springer.

2005 var jag väldigt nära att bli en riktig löpare. Sen trampade jag fel och fick ont i höften och kom helt av mig med löpningen. Trots några tappra försök sedan dess har jag inte kommit igång på riktigt igen. Nu känns det som sviten av misslyckanden är bruten. Jag är på gång igen! Banne mig!

Idag testade jag ett nytt pass på Friskis: Core bosu!

Core är funktionell träning inriktat på bålstyrka med hjälp av en speciell sorts boll, rund på ena sidan och platt på andra sidan.

Namnet bosu är förkortning av both sides up. Med hjälp av bosu-bollen bygger man styrka, tränar balans och stabilitet.

Det låter inte så komplicerar men var faktiskt svårare än jag trodde! Speciellt efter ungefär halva passet när jag började bli trött, då var det nästan omöjligt att hålla sig kvar på bollen och bibehålla bra kroppshållning.

Tyckte det var skönt med ett lite lugnare styrkepass och jag kommer definitivt gå igen, den där bollen ska få vad den tål!

Klockans veckosummering hojtar Train less in zone 3 åt mig! Den tycker jag tränar med för hög puls. Och det stämmer väl ganska bra när jag betraktar sammanställningen efter första veckan:

Betyg: Good training week (tack för det!)
Antal träningspass: 12 (inte illa!)
Förbrukade kalorier: 2534 kcal (veckomål 1900 kcal, olala!)
Total tid: 06:57:57 (veckomål 05:25:00, gött!)
Tillryggalagd tid per zon:

• Zone 1: 03:08:05 150%
• Zone 2: 02:09:01 64%
• Zone 3: 01:18:58 0

Jag behöver alltså träna mer med lägre puls. Svårt tycker jag som antingen verkar hamna under eller över rätt puls. Hmmm…

Nu har jag genomfört ett antal träningspass med min pulsklocka. Jag har svårt att hålla mig i zon 2, som är den jag i huvudsak bör ligga i enligt viktminskningsprogrammet. Antingen är jag för långsam och ligger och plaskar i zon 1 eller så hastar jag på för mycket och hamnar i zon 3. Se här några exempel:

Indoorwalking bas (tid 44:00)
Zon 3: 00:00:09
Zon 2: 00:09:02
Zon 1: 00:33:33
Jag svettades som en gris men kommer ändå inte ur zon 1.

Stavgång till jobbet (tid 65:28)
Zon 3: 00:00:00
Zon 2: 00:00:06
Zon 1: 00:48:44
Det här förstår jag, stavgång är högre belastning än vanlig promenad men lägre än jogging.

Löpning med Friskis (tid 48:37)
Zon 3: 00:37:30
Zon 2: 00:10:00
Zon 1: 00:00:48
Det här passet var i den övre regionen av vad jag pallar, helt klart. Och det syns ju på pulsen som nästan legat konstant i zon 3.

Löpning Pildammsparken (tid 34.45)
Zon 3: 00:19:22
Zon 2: 00:10:47
Zon 1: 00:04:05
Hittade ett behagligt tempo kring 145-150 slag i minuten, men tydligen lite för snabbt iaf. Konstit…

Löpning i Bulltofta (tid 36:25)
Zon 3: 00:01:17
Zon 2: 00:34:23
Zon 1: 00:00:36
Testade att låsa klockan på zon 2 så att den pep om jag sprang för snabbt eller för långsamt. Låg i övre delen av zon 2 nästan hela tiden och touchade zon 3 ett antal gånger med ilskna pip som resultat. Upplever farten som väldigt långsam.

Cirkelfys (tid 48:09)
Zon 3: 00:16:36
Zon 2: 00:14:41
Zon 1: 00:16:52
Väldigt spännande pass, jag ligger nästan lika lång tid i varje zon! Coolt!

Idag är det söndag och jag ska strax ut och springa ett långpass på dryga timmen. Jag ska försöka ligga i rätt zon hela tiden men kommer ändå inte lyckas nå veckans målsättning för träning zon 2. Total tid och antal kalorier fixar jag däremot med god marginal. Återkommer med klockans dom imorgon!

PS/ Nu har jag lyckats träna minst 2 pass i veckan i 14 veckor på raken och har alltså slagit mitt eget rekord på 13 veckor från 2005! Fy fan vad jag är bra!

Eftersom jag haft svårt att träna i zon 2, som viktminskningsprogrammet tycker jag bör lägga huvuddelen av min träning inom, bestämde jag mig idag för att testa att låsa klockan vid just den pulsintervallen. Då piper den om pulsen hamnar över eller under rätt zon. Jag cyklade ut till Bulltofta rekreationsområde och gav mig ut på femkilometersspåret. Först låg jag lite under men efter bara nån minut var jag uppe i rätt pulsintervall, dvs 129–146 slag/minut. Det var ett trevligt och behagligt tempo men lite långsamt. Oftast låg jag på 77–79 procent av maxpulsen, några gånger halkade jag ned på 74–75 procent. På slutet ville jag öka mer för att kunna i mål nån gång, men klockan pep ilsket och jag fick sakta ned.

Det känns lite deppigt att det går så långsamt när jag ligger på 70–80 procent av maxpuls. Men då kan det ju iofs bara bli bättre…

Läs mer om pulsträning här.

Jag bestämde mig för att testa viktminskningsprogrammet Lose weight. Baserat på mina resultat rekommenderade klockan mig  följande veckoprogram:

Time target: 05:25 (total tid jag ska träna)
Calorie target: 1900 kcal (hur mk jag ska förbränna per vecka)
Intensity targets:
Zone 1: 02:05:00
Zone 2: 03:20:00
Zone 3: 00:00:00

Jag ska fortsätta träna ungefär så som jag brukar under första veckan och se vad klockan har att säga om det. 5 timmar och 25 minuter känns mycket

För att kunna använda Star-träningsprogram måste man göra ett pulstest för att fastställa OwnZone. Det tar ungefär 5 minuter och går till såhär: Man startar med 1 minut långsam promenad, pulsen ska vara under 100. Sen ökar man till normal promenadfart under 1 minut. Därefter snabb promenadfart under 1 minut. Sen joggar man 1 minut. Sen joggar man snabbare i 1 minut och sist ökar man ännu mer under 1 minut.

Resultatet för mig blev:
Zone 3: 147–166
Zone 2: 129–146
Zone 1: 110–128

Äntligen var det dags att fira min födelsedag med tillresta familjen, två veckor efter min egentliga födelsedag. Och guess what!?! Jag fick det jag önskat mig mest av allt: nämligen en pulsklocka! Jag är sååå lycklig! Klockan heter Polar FT60 och är rosa

Jag började med att fylla i grundinställningarna:
Vikt: 78
Längd: 160
Födelsedatum: 730920 (36 år)
Kön: Kvinna

Sen gjorde jag Polar Fitness test. Då skulle man ligga ned med pulsbältet på sig i en lugn och störfri miljö. Enligt instruktionen skulle man helst undvika alkohol både dagen innan och dagen för testet. Dessutom fick heller inte ha ätit mycket 2-3 timmar innan testet. Där kan man säga att jag misslyckades, jag käkade en brakmiddag inklusive tårta samt drack både öl och vin några timmar innan! Men jag var så ivrig att komma igång så jag sket i det

Jag låg i sängen med öronproppar, släckt belysning och drog igång testet. Efter ungefär 5 minuter pep klockan till och testet var klart. Skalan var Very Low, Low, Fair, Moderate, Good, Very Good och Elite. Mitt OwnIndex blev 29, vilket för min ålder var Fair, godkänd alltså, men inte mer. Trodde faktiskt jag skulle hamna lite bättre, men det kan ju bero på maten och alkoholen Ska göra om testet en gång i veckan tänkte jag.

Efter en överjävligt dag på jobbet var jag på uruselt humör och hade i princip bestämt mig för att skita i träningen och lägga mig i soffan och tjura istället. Jag var dessutom hungrig eftersom jag inte hunnit med nåt mellanmål. Petade i mig finska surbröd med lite keso ståendes vid diskbänken och kastade en blick på klockan. 17.47. Jag skulle hinna om jag kastade på mig kläderna och gick nu. 20 sekunders betänketid och sen var jag iväg! Tänkte att humöret kan ju knappast bli sämre av träning och vill jag fortfarande sura går det ju alldeles utmärkt efteråt. Fick ta det lite lugnt eftersom kesomackorna låg och skvalpade i magen och jag inte ville ha någon håll, men annars funkade det fint. Jag tog i ordentligt på intervallerna och kände mig otroligt nöjd efteråt!! Note-to-self: Träning hjälper!!!

För att må bra och få bättre hälsa är mitt långsiktiga mål två ombytta träningspass i veckan. Det brukar funka några veckor, rekordet är från 2005 när jag tränade till Stockholm marathon och lyckades få till 13 veckor på raken utan träningsuppehåll. Sedan dess har det gått lite sisådär. Jag har perioder när jag motionerar väldigt flitig som sedan brukar avlöses av en period när jag inte tränar alls. Naturligtvis känns träningsuppehållet som ett misslyckande och det krävs en ansenlig mängd vilja och energi för att orka börja om igen.

Jag brukar försöka sätta upp mål för att hålla motivationen uppe. Ofta är målet ett motionslopp. Ibland funkar det, som med Stockholm marathon 2005 till exempel, ibland funkar det inte alls, som med Göteborgs-Varvet där jag sprungit nästan helt otränad två år i rad.

Eftersom jag inte är ute efter enstaka storartade prestationer (om man nu tycker det är eftersträvansvärt att springa en halvmara i princip otränad) utan god fysisk form och god hälsa resten av livet. Alltså har jag insett att jag behöver andra sorters mål. Mål som inte handlar om att vara i bra form vid ett visst givet datum, utan istället handlar om frekvens och regelbundenhet – över tiden!

Därför har jag konstruerat ett nytt mål som helt enkelt går ut på att genomföra två ombytta träningspass i veckan under ett helt år! Allt utom promenader och vardagscykling räknas, så det finns nästan obegränsade möjligheter. Hittills har jag klarat av 10 veckor, ungefär en femtedel av utmaningen alltså. Och jag känner mig jävligt nöjd!

Jag har identifierat tre framgångsfaktorer:

1. Lura hjärnan genom att skriva dagbok i förväg
Varje vecka (nästan!) har jag i förväg skrivit upp vad, när och var jag ska träna. Jag skriver i imperfekt, som om veckan redan passerat. Jag låtsas alltså att det är söndag om en vecka och summerar en härlig träningsvecka (som inte hänt än) och beskriver känslan av tillfredsställelse (som jag inte kännt än).

Det låter kanske totaltossigt men faktum är att det funkar. Det är som om hjärnan bara kör på. Det har ju redan hänt så nu är det liksom bara utförandet kvar. Hänger ni med?

2. Variation
Jag har dammat av mitt gamla Friskis&Svettis-kort och testat massa nya roliga pass: Skivstång, Indoorwalking och Cirkelfys till exempel. Gruppträning kompletterar löpningen och gymmet på ett alldeles utmärkt sätt. Dessutom, när motivationen är lite halvtaskig behöver man bara ta ansvar för att ta sig till lokalen – sen får man förhoppningsvis hjälp av bra musik och en inspirerande ledare. Så funkar det inte när man själv ansvarar för allting.

3. Det går att ta med löparskorna på resa
Att resa i tjänsten eller privat är inte ett störmoment i träningen utan en inbjudan till att springa på en helt ny ort. Under de här 10 veckorna har jag joggat i både Svalöv, Stockholm och Simrishamn!

Vecka 938–947 (13 september – 22 november)
Under de kommande tio veckorna ska jag vässa träningen något. Det övergripande målet om minst två ombytta pass i veckan kvarstår naturligtvis. Den första nya utmaningen består i att försöka få in minst ett styrkepass i veckan. Med lite planering borde det inte alls vara svårt! Den andra nya utmaningen är att inte vika ner mig under de två veckorna vi är i Thailand. Hotellet har gym, så egentligen finns det inget alls att skylla på. Förutom semesterlatheten då möjligtvis

… såg Peter och jag så här glada ut!

Jag har fått en ny träningsfavorit – indoorwalking! Hittills har jag hunnit testa fyra pass i Friskis regi på Parkmöllan här i Malmö: ett baspass på 50 minuter, ett 30-minuters pass och två medelpass på 50 minuter. Jag är helt enkelt frälst! Indoorwalking passar mig perfekt.

Walkern är en enklare och stabilare form av crosstrainer, dvs två plattor man placerar fötterna på och två stavar. Motståndet går också att variera. Under passet använder man 5 olika positioner: mitt, fram, stavar, flex och balans. Under en låt varierar man mellan 2–3 positioner.

Jag gillar att indoorwalking liknar löpning men att man slipper de tunga nedslagen i marken som när man joggar själv. Med ett högre motstånd kan man dessutom simulera backträning vilket är ytterligare en fördel här i platta Malmö.

Jag gillar också att det är så enkelt: fem olika positioner kan till och med jag lära mig! Och det är inga snabba byten utan man hänger lätt med i svängarna.

Nu när det sommar och ofta fint väder kan man tycka att det vore bättre att ge sig ut i naturen och springa eller gå. Och visst finns det en poäng där, men grejen med gruppträning är ju att man får tillgång till en inspirerande ledare och bra musik. Egen träning kräver helt enkelt mer av dig själv. Till vintern när det dessutom är kallt, halt och mörkt kommer indoorwalking bli alldeles, alldeles perfekt träning!

Fem getingar av fem möjliga!

PS/ Jag hittade en töntig film på Youtube:

Känns som de svenska distributörerna skulle behöva hotta upp marknadsföringen lite! *fnissfniss*

UPDATE: Kristianstadbladet har skrivit om indoorwalking!

Igår åkte Peter och jag ut till Bokskogen och sprang! Vi kivades lite innan avfärd, det ska medges, men i övrigt förflöt utflykten under mycket trivsamma former. För dig som inte är insatt i mitt och Peters Bokskogentrauma, läs här.

Förutom det fantastiska i att vara tillsammans i Bokskogen utan att gräla så var vi dessutom där för att springa. Båda två! Kan ni fatta? Jag gör det inte… För att vara helt ärlig så tror jag knappt att det är sant, att det verkligen hänt på riktigt! Jag är sååå glaaaad! Och för dig som inte är insatt i Peters viktresa, läs här.

Jag tog med kameran men var så uppspelt att jag glömde fota.

Istället för att tänka så mycket på det man inte gjort borde man helt enkelt bara göra det man ska göra!

Sa kloka Anja i spåret härförledes. Och så sant så sant! De senaste två veckorna har jag tänkt en hel del på hur lite jag rör på mig och hur flottigt jag äter. Suttit i soffan och grämt mig över alla osprungna joggingrundor. Till vilken nytta då??? Vavavava? Istället för att bara säga ENOUGH! till mig själv och snöra på skorna och ge mig ut! Ibland undrar man ju hur hjärnan är funtad egentligen…

Kom nyligen att tänka på något jag läste om författaren Raymond Chandler. För att komma över skrivkrampen bestämde han sig för att låsa in sig i arbetsrummet 4 timmar varje dag. Han var inte tvungen att skriva men fick inte heller göra någonting annat under den här tiden. Inte läsa, inte lyssna på radio. Efter nån timme var han så uttråkad av att bara sitta och glo att han började skriva och efter två timmar var han i full gång.

Kanske är Raymond Chandler-metoden även tillämpbar på motion?

Om en timme om dagen är vikt till motion så behöver man inte gympa, springa eller simma under den tiden – men man får heller inte göra nåt annat! Bara sitta still rätt och upp och ned. Inte läsa, titta på tv, skala potatis eller sova.

Intressant experiment, ska ta och testa det under semestern!

PS/ Jag var faktiskt på gymmet idag! Och jag sprang igår! Sådeså! Bevisen finns här och här /DS

Varje månad kollar jag av statistiken här på bloggen. Roligast är att se vilka sökordfolk använt för att få träff här och vilka inlägg som har flest sidvisningar.

Tiotaggade tårtor hamnar på tio-i-topp-listan varje månad!

Det tycker jag himla roligt eftersom jag tolkar det som bissniss is good för min blivande svägerska, konditorn och tårtvirtuosen Helena Esse. I sin bagarbod i Glumslöv utanför Helsingborg tillverkar hon tårtor för bröllop, födelsedagar och andra högtider. Eftersom jag själv haft förmånen att mumsa i mig flera stycken av dom kan jag personligen rekomendera både Helena och hennes företag Vanilja!

Vill du läsa mer om Helena? Läs Bland tårtorna är Helena i sitt esse ur Helsingborgs dagblad. Eller titta på Hemmets Journals webbtv där Helena lär ut hur man gör julgodis (inte riktigt säsong just nu men den förberedde överlever! )

Jag har haft ont i mitt vänstra knä sedan 5 maj. Symptom och smärta stämmer väl överens med det som brukar kallas löparknä, läs mer här.

Löparknä kan bero på en rad orsaker, i mitt fall tror jag det handlar om att jag ökade träningsdosen för snabbt och dessutom försummade att stretcha lårmusklerna ordentligt.

Jag vilade i princip fram till Göteborgs-Varvet förra helgen, cyklade bara fram och tillbaka till jobbet. Innan starten var jag redigt nervös och fullt inställd på att eventuellt bli tvungen att bryta. Tog det mycket lugnt, kände såklart av knäet men det gjorde inte alltför ont. Fick gå i nedförsbackarna för då var det inte skönt men i övrigt funkade det faktiskt över förväntan!

Ikväll sprang jag igen, tre lätta och fina varv på mjuka enkilometersspåret runt Tallriken i Pildammsparken. Första varvet kändes lite stelt. Stannade och stretchade innan jag sprang vidare och genast kändes det mycket bättre. Jag var inte rädd för att smälla i vänsterfoten, knäet höll och tog emot belastningen utan att knorra. Fokuserade på att sätta i fötterna som vanligt och inte tänka efter så mycket. Stretchade även när jag kom hem. Känner lite i knäet nu efter, det gör inte ont men är lite stelt.

Nästa lopp är Malmö 10K den 13 juni. Då ska knäet banne mig vara i form igen!

Som nybliven Listerine-gurglare blev jag ju inte sådär jätteuppåt av artikeln Munnen slukar miljoner från lördagens Sydsvenskan. Speciellt inte den här passagen:

[...]

Men ingen av de tandvårdskunniga som Sydsvenskan talat med rekommenderar Listerine. Orsaken är den låga fluorhalten.

De tycker att bolaget överdriver medlets positiva effekter och att det knappast är till nytta för en bred krets användare.

– De allra flesta har inget behov av att använda Listerine, säger Roland Svensson, ordförande i Sveriges Tandläkarförbund.

Tidigare fanns förbundets logotype på Listerineflaskorna. I praktiken en rekommendation av produkten från Sveriges tandläkare. Men vid årsskiftet plockades logotypen bort.

– Listerine innehåller för lite fluor för att göra någon nytta för gemene man. Vi vill vara tydliga med fluorens betydelse. Medlet har effekt mot tandlossning, men hur många av dem som köper Listerine har sådana problem, säger Roland Svensson.

Han skulle själv aldrig rekommendera en patient att använda Listerine. Framför allt inte direkt efter tandborstning, vilket tillverkaren föreslår. Då riskerar nämligen fluoren från tandkrämen att försvinna ur munnen innan den gjort någon verkan.

I fredags, på annandagen, insjuknade jag i vinterkräksjukan. Det var sådär kul! Den akuta fasen gick över rätt snabbt men sen har jag känt mig risig hela helgen. Inte ork till något mer än att masa mig ut i tevesoffan och titta på Sopranos. Igår klättrade jag på väggarna, hela julledigheten försvunnen utan att jag fått gjort något av det jag hade planerat. Surt!

Och idag har jag varit tillbaka i gruvan igen. Jag vågar fortfarande inte dricka kaffe, mitt livsexilir, av rädsla för oangenäma upplevelser. Kanske i morgon… *håller tummarna*

Nästa vecka är det jul. Det betyder lediga dagar och mer tid att träna, men samtidigt brutna vardagsvanor med mer mat, alkohol och godis. Jag planerar att njuta av julhelgen – utan att för den skulle glömma allt vad fysisk aktivitet heter. Detta är min planering:

Måndag 22/12 – Löpning lätt (32 min)
Tisdag 23/12 – Gym (40 min)
Onsdag 24/12 –
Torsdag 25/12 – Löpning lätt (32 min)
Fredag 26/12 – Gym (40 min)
Lördag 28/12 – Löpning med gånginslag (60 min)
Söndag 29/12 –

Nedräkningen till Göteborgsvarvet 2009 har börjat föresten! Nu är det 20 veckor kvar tills jag står på startlinjen lördagen den 16 maj!

(uppdaterad version)

Jag är förkyld! Näsan rinner och halsen värker. Det är inte jättejättesynd om mig utan bara sådär lagom.

Egentligen kanske en liten förkylning är precis vad jag behöver. Nämligen en anledning att ligga i soffan inrullad i en filt och titta på The Wire.

PS/ Om någon vill muntra upp mig med en chokladkartong så hittar ni mig på hitta.se

Gastelyckans industriområde i Lund erbjuder inte oss som arbetar där några större kulinariska upplevelser. Förvisso är thaikäket på Nivå helt okej, men för den sakens skull vill man ju inte äta där 5 dagar i veckan. Därför protesterade jag inte särskilt för högljutt när kollegorna idag föreslog lunch på Lunds Akademiska golfklubb! Där bjöds det på Biff a la Lindström, mums fillibabba! Riktigt trevliga sallader hade dom också så jag behövde definitivt inte lämna bordet hungrig. Golfklubben ligger halvvägs till Södra Sandby så vi fick köra dit. Solen sken och snön som faktiskt fortfarande ligger kvar gnistrade så fint!

När jag kom hem från jobbet orkade varken Peter eller jag laga nåt ordentligt så nu står jag och steker pannkakor. Inte helt nyttigt men å andra sidan var det väldigt längesen sist. Det får helt enkelt vara godkännt för en novembertisdag som denna!