Steffanie Müller

Drömde att jag fått jobb som brandman i Eslöv i natt. Försökte oroligt uppmärksamma mina nya kollegor på att jag ju inte kunde rökdyka men de lugnade mig med att “det ordnar sig”. Min bästis Linda från låg- och mellanstadiet skulle också bli brandman i Eslöv. Oklart även om hon kunde rökdyka.

Gastelyckans industriområde i Lund erbjuder inte oss som arbetar där några större kulinariska upplevelser. Förvisso är thaikäket på Nivå helt okej, men för den sakens skull vill man ju inte äta där 5 dagar i veckan. Därför protesterade jag inte särskilt för högljutt när kollegorna idag föreslog lunch på Lunds Akademiska golfklubb! Där bjöds det på Biff a la Lindström, mums fillibabba! Riktigt trevliga sallader hade dom också så jag behövde definitivt inte lämna bordet hungrig. Golfklubben ligger halvvägs till Södra Sandby så vi fick köra dit. Solen sken och snön som faktiskt fortfarande ligger kvar gnistrade så fint!

När jag kom hem från jobbet orkade varken Peter eller jag laga nåt ordentligt så nu står jag och steker pannkakor. Inte helt nyttigt men å andra sidan var det väldigt längesen sist. Det får helt enkelt vara godkännt för en novembertisdag som denna!

Klockan är över 9 och jag är inte på kontoret ännu. Istället sitter jag i träningskläder och käkar frukost och ska strax bege mig till gymmet. Vafalls! En vanlig måndag! Jooooo serrni, jag ska jobba på en beredskapsövning på Öresundsbron ikväll. Mellan 19 och 21 stängs bron av för att svenska och danska räddningstjänster ska samöva. Jag har aldrig deltagit i en så här stor krisövning förut så det ska bli riktigt spännande!

Läs mer om övningen här!

Men först är det dags för gymmet!

UPDATE! Här är lite reportage om övningen:

Sydnytt:

Sydsvenskan: “När det otänkbara händer”

Sveriges Radio: “Stor olycka på Öresundsbron”

Stapplade försoven och halvdöd ut i badrummet i morse. Välter ut en parfymflaska på golvet. Den går natrurligtvis i tusen bitar. Fram med dammsugaren. Bröööl. In i duschen. Ut ur duschen. Upptäcker fler glasskärvor. Tilllbaka in med dammsugaren. Brööööl. Smyga in till sambon och erkänna att jag slagit sönder hans parfym. Felåtfelåt. Seeeen till jobbet. Hasta genom parken och marscherar nästan över ett gäng skolbarn på min väg… Lite Ace of base i ipodden får mig att tina upp och när jag väl landar framför kaffemaskinen är jag åter mild till sinnet. Vilken start på dagen!

Väldans vad svårt det är att komma igång efter semestern!!! Jag slåss med mig själv, väckarklockan och latmasken varje morgon – måtte det bli bättre nästa vecka!

Lite hjälp har jag dock haft av vädret. I måndags, första arbetsdagen efter semestern, vaknade jag av ösregn och halv storm utanför sovrumsfönstret. Det kändes alldeles utmärkt faktiskt! (höhöhö ;-)) Tyckte lite synd om mina föräldrar som hade sin första semesterdag då. Men eftersom mammsen lever efter den klämmiga “det-finns-inget-dåligt-väder”-devisen så gick det nog ingen nöd på dom heller. Dessutom har ju sommaren kommit tillbaka igen, i alla fall vädermässigt.

Summa summarum är jag väldigt nöjd med min semester. Jag har verkligen vilat och tagit det lugnt, till och med från bloggandet Men nu är det full rulle igen… ska bara ta en kopp kaffe till först…

Undertecknad, världens sämsta bloggare, gör nu comeback efter en härligt slapp semester.

Har ni saknat mig?

Jag har saknat er!!!

Jag har blivit utmanad av lillsyrran.

Först reglerna:
1. Svara på alla frågor.
2. Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din.
3. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen!

Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag?
Diska
Duscha
Cykla in till Varberg och handla
Boka en tvättid
Fylla på vatten i husvagnen

Vad gjorde du för 10 år sedan?
1998 jobbade som datatekniker på Expressen och lekte kollektivboende i en stor fyrarummare i Dalen (söderförort till Stockholm) tillsammans med Expressen-kollegan Magnus och fd SvD-kollegan Martin. Jag jobbade 21-06 och sov 07-18. What a life!

Var det inte den sommaren som SL bytte ut signalsystemet på Gröna linjen också vilket resulterade i eviga förseningar. Ville man vara säker på att vara i tid fick man åka en timme  tidigare än normalt. Minst.

Ställen du bott på?
Topasgatan
Hundraårsgatan
Julianska gatan
Lekstorpsvägen
Vallvägen
Oluff Nilssons väg
Smörslottsgatan
Östbergabackarna
Ernst Ahlgrens väg
Åsgärdevägen
Björksundsslingan
Mäkelenkatu
Björksundsslingan
Fürstenweg
Björksundslingan
Staffans gränd
Västra Kanalgatan
Kastellgatan

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
1. Börja med att ta ett år ledigt för att resa och fundera
2. Investera klokt så jag kan plocka ut ca 20000 i månaden resten av livet
3. Lösa lånen på bostad och CSN
4. Starta mitt drömjobbprojekt
5. Se till att familjen har vad dom behöver

Jag utmanar såklart mina hennes-kollegor: Linda, Maria, Hanna, Veronica och Charlotte samt min Helsingforsboende rabarberkompis!

I fredags var det äntligen dags för mig att ta årets första dopp! Allt finns såklart dokumenterat på Youtube. Mycket nöje!

Det tog ett några dagar extra men nu har jag faktiskt masat mig iväg på semester! Hurra, hurra! Vilken härlig känsla! Ägnar min första lediga dag åt att bälga ohemula mängder kaffe, läsa morgontidningen från pärm till pärm och titta på morgonteve. Lycka

Det var en lättnad när alarmet på mobilen tjöt i morse. Jag drömde närmligen att jag skulle uppträda i Melodifestivalen utan att ha lärt mig texten till min låt ordentligt. Dessutom kunde jag inte hitta telefonumret till taxi så jag kunde ta mig till själva arenan. Hela hennesredaktionen och min familj var redan på plats och ringde mig på mobilen och frågade vart jag höll hus samtidigt som jag desperat försökte memorera refrängen åt minstone. 

*phew*

Så för en gångs skull var jag riktigt lycklig när jag insåg att det var morgon och dags att gå upp!

I dag vaknade jag strax efter nio. Jag klev upp, klädde på mig träningskläder, borstade tänderna, tämjde hårruffset och cykade sedan ned till iTrim i Västra hamnen och tränade ett pulspass. Det var väldigt bra gjort av mig!!!

Nu sitter jag nyduschad, dricker kaffe och ser snöflingorna singla ned utanför fönstret. En bra början på en dag som förhoppningsvis kommer bli ännu bättre

Jag har givit mig själv datorförbud utanför arbetstid på grund av en svårbotad nackspärr. Det är därför det är lite glest mellan inläggen här just nu.

Jag blir långsamt, långsamt bättre tack vare akupunktur, elbehandlingar och olika övningar som sjukgymnasten lärt mig.

Lessons learned: sluta aldrig träna!

I en artikel i Sydsvenskan från november kan man läsa om Noah och hans föräldrar och hur det
kom sig att Noah blev just Noah. Mamma Sabine berättar att hon fick namnidéen när hon tittade på Cityakuten där en av skådespelarna heter Noah Wylie. Artikeln fick mig att fundera på mitt eget namn och hur jag uppfattar det.

Mitt första minne är att mitt namn är konstigt, långt och svårt att stava. Speciellt s-et i början var klurigt. Länge trodde jag dessutom att jag var den enda i hela världen som hette Steffanie. Emedan det fanns andra Magnusar och Lindor fanns det ingen annan som hette Steffanie. Jo föresten, min kusin i Tyskland. Men henne träffade jag ganska sällan.

Minns ni tvserien »Par i i hjärter« (orginaltitel »Hart to Hart«)?
Där hette den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Stefanie Powers och jag tyckte det var kul att det fanns åtminstone en person till i världen som hette samma som mig. Även om hon stavade annorlunda.

Jag sörjde att det aldrig fanns några nyckelringar, muggar, tandborstar eller nallar med mitt namn på när jag var barn. Min syrra Anna slapp det traumat. Kanske hade mina föräldrar fått en tankeställare när hon
föddes sju år efter mig…?

Eftersom jag förutom ett klurigt och svårstavat förnamn även är utrustad med ett konstigt efternamn är
jag van vid felstavningar. Jag borde ha samlat på dem men man tröttnar liksom. När jag pluggade i Österrike tänkte jag »Äntligen!« Nu kommer jag med mina tyska namn få uppleva hur det känns att slippa bokstavera
varje gång jag säger vad jag heter!

Men icke!

I den tyskspråkiga sfären finns det nämligen inte enda jävel som stavar Steffanie med två ff i! Mina föräldrar hade liksom försvenskat stavning på mitt namn genom att lägga till ett f. Schyst! Så istället för ett felstavat efternamn fick jag helt plötsligt ett felstavat förnamn. Tillbaka på ruta ett.

Men jag gillar faktiskt mina namn, även om jag låter gnällig nu. På något sätt tror jag man blir sitt namn. Jag
har svårt att tänka mig som en Emma till exempel, som annars var favoritnamnen när jag var yngre. Och jag har väldigt svårt att se mig med ett annat efternamn är just Müller. Det skulle vara nåt annat konstigt i såfall, som matchar Steffanie. Ett son-namn är uteslutet, smaka på Steffanie Johansson till exempel. Det låter ju helt horribelt!

Min lillasyster Anna har namnmässigt haft det lite bättre förspänt. Men man undrar ju hur våra föräldrar tänkte när dom döpte oss? (som en av mina arbetskamrater undrade för nåt år sedan). Han tyckte syrran borde hetat Jennifer eller nåt liknande.

Tja… Steffanie och Jennifer… ?
Låter lite som Bill och Bull!
Eller Piff och Puff!

Steffanie och Anna är nog trots allt bäst…

Tomten hittade till Stengölsmåla misannn!

Månadens inleddes ganska intensivt med tre dagar i Stockholm. Jag hann sumpa pin-koden till mobilen, käka middag med en kompis, bo en natt hos syrran samt delta i hennes Modell-galan på Sturecompagniet (som var själva huvudanledningen till besöket :-)). Samma dag som jag anlände tillbaka till Malmö kom mamma ned från Göteborg. Vi sprang Lucialoppet i Skrylleskogen dagen efter och hann dessutom shoppa loss och promenera en hel del innan hon åkte hem igen på söndagen. Helgen efter var det traditionell blogglunch på Kin Long (den i särklass bästa kinarestaurang jag besökt - ever), jag träffade Håkan och Åsa och åt gott och pratade mycket. Efter 10 veckor på iTrim var det dags för hälsouppföljning. På deras fantastiska impedansvåg konstaterades att jag inte gått ned särdeles mycket i vikt men att fettmängden minskat med hela två kilo. Och det är ju positivt! Sen kickade julen in dörren och nu har jag förmodligen ätit i kapp allt det där. Men jag fick fina klappar iallafall och är mycket nöjd med första julen i sambons varma blekingska famn. Nyår kom efter lite vankelmodigt tvekande hit och dit att spenderas i Malmö. Inbjudna till goda vänner som lagade en utsökt trerätters förflöt nyårsaftonen fram till tolvslaget då jag pussade på Peter, drack bubbel, tittade på nyårsfyrverkerierna och funderade på hur jag vill att 2008 ska bli…

Slutsats?

2008 kommer tamejfan bli ett helt fantastiskt år!!!

Mammsen och jag innan starten i Finalloppet den 3 november.

Allhelgonahelgen åkte jag upp till Gråbo och lillsyrran kom ned från Stockholm. Mamma och jag sprang Finalloppet i Skatås på lördagen och på kvällen kollade vi på »Råttatouille« (underbar glad-film!). På hemvägen på söndagen hoppade jag av tåget tidigare och besökte en höggravid kompis. Sov över där och fick skjuts till till tåget på måndagmorgon som tog mig sista biten hem till Malmö. Fem dagar senare föddes deras tvillingkillar! Jag klippte mig och slingade håret och kom igång ganska hyffsat med träningen. Sista helgen i november skulle vi fått besök från en en annan kompis och hennes man men det satte en dunderhalsfluss och 40 grader feber stopp för.

Första veckan i september åkte jag således upp till Varberg och spenderade tre lugna dagar med morsan. Promenerade, cyklade, åt och sov. Det var gudagott! Egentligen hade jag behövt lite längre semester men jobbsökeriet kallade. Samma dag som jag åkte tillbaka till Malmö meddelade försvarsminister Mikael Odenberg att han beslutat sig för att avgå. Jag hoppade in och redigerade på kort varsel på Sydsvenskan under hela september och började inse att risken fanns att jag faktiskt skulle bli arbetslös på riktigt (och därmed tvingas till Arbetsförmedlingen – Hu du grymme värld!). Hoppade därför på två kurser på Malmö högskola samt tog ett (obetalt) uppdrag som konversatör i en SFI-klass på Komvux Södervärn för att slippa gå overksam. Jag gick på några intervjuer till och på min födelsedag den 20 september fick jag i enlighet med den berömda ketchupeffekten erbjudande om inte mindre än två jobb! Efter stor vånda bestämde jag mig: jag tackade ja till ett vikariat som reporter och webbedaktör på tidningen hennes där jag började redan den 25 september! Födelsedagen firades efterföljande lördag med hela tjocka släkten på Wallmans salonger i Malmö. Det var en riktigt, riktigt rolig födelsedag! Några dagar innan hade Peter och jag firat ett år som förlovade också så september blev sannerligen en festlig månad!

Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

Min boksamling är inte populär i flyttsammanhang…

Jobbmässigt präglades augusti mycket av den hotande journaliststrejken. Sydsvenskan hann aldrig bli utplockad och tur var väl det. Jag kände mig mer än kluven inför utsikterna att behöva strejka för att redan fast anställd personal skulle det få bättre när jag som varit vikarie och projektanställd de senaste fem åren minsann hade varit betjänt av lite schystare lasregler istället. Nåväl, vi fick ett nytt avtal i allafall. Sommarvicket närmade sig dessutom sitt slut och jag började söka jobb på allvar. Flytten tog en hel del tid och den 18 augusti gick lasset från Västra Kanalagatan 1 till Kastellgatan 11. Nu var vi var bostadsrättsinnehavare med en skitfin lägenhet! Vilken lycka! Jag åkte på återträff med de gamla kollegorna från Afghanistan och fick besvara frågan “När är minnesboken klar?” ungefär 100 gånger. Minst. Jobbjakten intensifierades och jag gick på flera intervjuer. Mitt i all röra hörde Skattemyndigheten av sig och meddelade att de valt ut mig till sin alldeles särskilda specialgranskning! Jag anmodades skicka in alla kvitton, intyg, lönespecifikationer och gudvetvad för hela 2006 senast i slutet på månaden. HJÄLP! I vilken av alla miljoner kartonger låg dom då? Innan allt det där rett ut sig var jag färdig för vilohemmet. 

Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

Under juli insåg jag med full kraft vad det innebar att ha ett heltidsjobb + ett avslutat bokprojekt + en nära förestående flytt. Jag höll på att bryta ihop – eller rättare sagt – jag bröt ihop och avbröt alla aktiviteter förutom de absolut nödvändigaste. Jag blev värsta tråkmånsen, skippade uteserveringskvällar, brännboll med arbetskamraterna och farbrors bröllopsfest till förmån för jobb, sömn, bokprojektet och att packa. Det var sådär lagom kul… Jag pallrade mig dock iväg på en introduktionskurs i kajakpaddling på Malmö kanotklubb! Det var roligt och något jag drömt i flera år faktiskt. Kajakpaddlingen hoppas jag kunna ta tag i igen under 2008. Sen kom Soffy faktiskt på besök en helg och vi körde en liten roadtrip runt Skåne. Vi besökte bland annat Ales stenar och musteriet i Kivik. Och sen började jag promenera också. Varje dag innan jobbet gick jag ett varv i Pildammsparken. Jag lyssnade på ljudböcker och avverkade Självkänsla nu av Mia Törnblom, Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn och En man med litet ansikte av Helene Tursten. Under det värsta skånska regnovädret i mannaminne den 5 juli jobbade jag. Alltid kul med lite nyhetspuls när man är på en dagstidning!

Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

11 juni började jag som redigerare på Sydsvenskan. Efter två dagars utbildning i deras nya redaktionella system Newspilot anslöt jag till ett av nattgängen. Från 14 till 00.30 redigerade jag sidor för glatta livet. Mest lokalt material på avdelningarna Lund, Omkretsen och Malmö. Midsommar spenderades i Varberg tillsammans med mamma, pappa, Anna. Oskar och alla hundarna. Vädret var tyvärr uruselt så vi satt mest inne i tältet. Dagen efter blev det fint men vi var tyvärr tvungna att bryta upp eftersom jag skulle iväg till jobbet. Arbetet med minnesboken fortsatte. När jag inte redigerade på jobbet satt jag hemma och svettades över hur många sidor som var kvar att göra. Note to self: Att vara överambitiös straffar sig. Allt stillasittande framför datorn gjorde dessutom att min rygg började ta stryk. Jag förordade ett höj- och sänkbart skrivbord och vi åkte iväg till Ikea. Väl där insåg vi att vi nog behövde en ny lägenhet egentligen. Så vi åkte hem utan skrivbord och började porrsurfa på Hemnet istället. Efter ett par-tre visningar och ett lånelöfte var saken biff. Vi hade blivit bostadsrättsinnehavare! Inflyttning bestämdes till den 15 augusti.

Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

Första helgen i maj firade vi Peters 25-års dag med stort kalas hemma i hans föräldrahem i Blekinge. Mina föräldrar kom körande ända från Gråbo och för mig var det jättekul att få träffa Peters kollegor och kompisar från förr! Därefter begav mig jag upp till Livgardet för att tillsammans med en kollega sammanställa vårt förbands minnesbok. Den blev dessvärre inte klar på utsatt tid utan kom att förfölja mig ytterligare ett par månader. Att sitta själv på Livgardet är dessutom inte kul alls. Som tur var kidnappade Anna och Oskar mig en kväll när jag var riktigt less och vi åkte till Kistagallerian och käkade och tittade på »Blades of Glory« på bio. Jag försökte komma igång med fysen igen men det gick inge vidare. Kilona som försvunnit under skyddsvästmarscherande runt campen kom sakta tillbakasmygande (tröstätandet av chips kan ha påverkat!). Sista veckan i maj åkte Peter och jag på semester till New York, det var min 25-årspresent till honom och efterhandsmuta för att han stått ut med mig under tjänstgöringen i Afghanistan. New York var hur coolt som helst och eftersom ingen av oss hade besökt det stora landet i väster tidigare så det var mycket intryck att sortera. Peter skapade till och med en särskild New York-blogg med bilder och filmer.

Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

1 april var en svinkall dag. Jag deltog på nyinvigningen av en flickskola i Mazar-i-Sharif som det svenska förbandet stöttat och på eftermiddagen genomförde vi en medaljceremoni på campen. Alla soldater, inklusive jag själv, förärades varsinn Nato Non Article 5-medalj. Våra efterträdare började anlända och vi fick flytta ut i tält för att alla skulle få plats. I ett huj gick vädret från snålblåst och kyla till sommarvärme och i takt med att nykomlingarna tog över fler och fler arbetsuppgifter och ansvar fanns det möjlighet för oss att smita iväg en stund och sola. Söndag den 15 april var det så äntligen dags för mig att åka hem. Samma morgon utsattes en av våra patruller för en fjärrutlöst sprängladdning. Alla klarade sig som tur var, men det var på håret och för mig kändes helt rätt i magen att åka hem. Jag hade gjort mitt i Afghanistan för den här gången. På Livgardet blev det ny medaljceremoni och då dök helt plötsligt mamma och syrran upp från ingenstans! Fast de båda precis bedyrat att ingen av dem hade tid att närvara! Jag blev alldeles rörd och jätteglad! Den 17 april kom jag hem till Malmö. Det var skönt med lite ledighet. Sista helgen i april åkte vi upp till Varberg och hälsade på mamma och pappa i husvagnen. Resultatet av Dokument inifrån-redaktionens besök i januari, dokumentären »Ung svensk soldat«, sändes.

Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

Efter att ha rusat runt som ett skållat troll de två första ledigheterna (och släpat med mig Peter) tog jag det mycket lugnare på den tredje leaven. Jag var rastlös och trött på samma gång, en mycket märklig kombination. På internationella kvinnodagen återvände jag till Afghanistan. Samma dag sände Kalla fakta första delen (»Svenskarna i Afghanistan: Main Target Down«) av två program som de gjort under besöket på vårt förband. Tyvärr handlade det inte så mycket om oss utan om en händelse som inträffat i september 2006 innan vi roterade ned till Afghanistan. Försvarsminister Mikael Odenberg och biståndsministern Gunilla Carlsson kom på besök. Hack i häl följde ett team från SVT. Vi firade det afghanska nyåret och jag fick fullt upp med att samla ihop material till minnsboken. Slutet på missionen började bli skönjbar.

Sommarfeeling i februari. Dagen efter snöade det.

Månaden började hälsosamt. Jag hängde på ett gäng som gick
morgonpromenader iförda skyddsväst (som väger 13 kg) en timme varje
dag. Även på fredagar som annars var vår “lediga dag”. Det var bra för
konditionen och gjorde så att fredagarnas våffelorgier inte syntes
alltför mycket på byxlinningen. De goda föresatserna höll i sig ända
till Tv4 damp ned i mitten på månaden och jag åkte ut på Long Range
Patrol med gänget från Kalla fakta. Vädret var mycket omväxlande, från
sol och försommarfeeling till hällregn och snö. Till skillnad från de
två tidigare långpatrullerna jag följt med på sov vi inte ute denna
gång utan under tak på olika polisstationer. Med tanke på vädret kändes
det mycket lyxigt. Vi fick också besök av ÖB Håkan Syrén under ett
hektiskt ett och ett halvt dygn samtidigt som de två teamen från Tv4
var på plats. Förutom att det var mycket att göra kändes februari som
en lite jobbig månad, mitt i missionen men fortfarande långt kvar till
hemrotationen. Som tur var fick jag åka på min efterlängtade tredje
leave den 22 februari.

Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

2007 inleddes i föräldrahemmet i Gråbo där Peter, jag, syrran och Oskar samt en kompis åt och bubblade in det nya året. Och spelade sällskapsspel. Innan vi återvände hem till Malmö hann vi besöka kompisar både i Trollhättan och i Torslanda. Mina elva dagars leave från tjänstgöringen i Afghanistan var slut den 10 januari och via Kastrup och Frankfurt tog jag mig fram till Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten och den väntande Herkan för att flyga den sista biten till Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan. Väl på plats var det dags att påbörja planeringen för de två kommande mediabesöken från SVT (Dokument inifrån) och tv4 (Nyheterna och Kalla Fakta). Jag intervjuade också Fältartisterna som besökte den svenska truppen under en vecka och spenderade tre dagar på amerikanska Camp Mike Spann för att skriva en artikel till Insats och Försvar om de svenskar som jobbade som mentorer åt afghanska armén.

Nyårskrönikan är inspirerad av följande skrivövning.
Varje månad publiceras som ett separat inlägg och de flesta blev nog
lite längre än de stipulerade 1000 tecknen. Nu vore det roligt att läsa
era krönikor! Skyll inte på tidsbrist - ni får hela helgen på er!

Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika