Steffanie Esse

– bloggnörd sen 1998

Bakslag

with 2 comments

Så var det då min tur att lämna på förskolan igår. Kaxig travade jag iväg med Leon i vagnen. Med tanke på hur bra det gick förra veckan är ju ungen praktiskt taget redan inskolad, tänkte jag…

Efter att ha småpratat med personalen och de andra barnen en stund reste jag mig för att gå. Leon lekte på golvet bredvid mig. Jag kramade honom och sa hej då och försökte sätta ned honom på golvet men han ville inte släppa mig. Han började gråta och en ur personalen tog honom i famnen för att trösta. Han sträckte sina knubbiga armar mot mig och såg helt förtvivlad ut, han som knappt blinkat när Peter lämnat honom förra veckan.

Jag kände mig helt oförberedd! Allt hade ju gått så bra hittills! Jag höll på att börja lipa själv men stålsatte mig, vinkade och gick ut genom dörren. Så fort jag stängt grinden kom tårarna och jag grät hela vägen hem. Det var fruktansvärt! Sen ringde jag och fick prata med en ur personalen som försäkrade att han inte varit ledsen särskilt länge och nu var glad igen.

Tre timmar senare hämtade jag honom. Han blev jätteglad att se mig men släppte mig snart och fortsatte leka. Jag satt kvar och pratade lite med fröknarna, de intygade att det oftast är känsligare när mammorna ska lämna men att det brukar gå över ganska snabbt.

I dag stannade jag lite längre och tajmade så jag kom ungefär 20 minuter innan frukost. Leon lekte i närheten av mig och kom förbi då och då och ville upp i famnen. När det var dags att äta travade han iväg med en av fröknarna, satte sig fint vid bordet och började äta. Rummen är byggda i vinkel så jag kunde tjyvkika lite på honom från min plats i lekrummet. Han verkade inte alls bekymrad över att inte jag följde med ut i matrummet så efter en liten stund tassade jag iväg.

I dag känns det mycket bättre :-)

Written by steffanie

augusti 23rd, 2011 at 8:34 f m

Posted in andra året med leon

Tagged with

Facebook-kommentarer

2 Responses to 'Bakslag'

Subscribe to comments with RSS or TrackBack to 'Bakslag'.

  1. Åh du, jag börjar gråta bara jag läser det! Vilken förtvivlan. Men så himla skönt att det gick bättre! Så är det ju, bara en vanesak. Bra jobbat vännen!!

    Sara

    23 Aug 11 at 12:04 e m

  2. @Sara Tack, så himla skönt att det gick bättre idag! Nu tar Peter två dagar och på fredag är det jag igen. Imorgon ska han sova där för första gången!

    steffanie

    23 Aug 11 at 3:27 e m

Leave a Reply