Årskrönika 2010 (del 2)
Ett osminkat snapshot från första veckan hemma med Leon. Som sagt, jag sprang mest runt i trosor och bh känns det som men här har jag i alla fall lyckats få på mig ett par byxor.
Juli
Nu är Peter och jag alltså föräldrar. Stort! Vi stannar några dagar på BB och åker sedan hem med vår skatt. Overkligt, läskigt och underbart på samma gång. Den första månaden blir en berg och dalbana i skratt och tårar, i alla fall för mig som kämpar med amning, svettfloder och hormonstormar. En värmebölja sveper över Sverige och det känns som jag spenderar hela månaden sittandes ammande i soffan endast iklädd trosor och bh. Leon skriker och vi tror att han har magknip och fruktar kolik men det visar sig att han är hungrig helt enkelt. Jag måste amma var tredje timme dygent runt igen men han går ändå inte upp tillräckligt i vikt och jag känner mig som en usel mor. BVC beordrar att amningen ska drygas ut med bröstmjölksersättning. Jag börjar få återkommande mjölkstockningar vilket är mycket smärtsamt. Som tur är har Peter semester så vi är i alla fall två hela tiden. Almedalsveckan rullar förbi på teven och Peter nämner att han aldrig varit på Gotland. Vi bestämmer oss för att åka dit på höstsemester. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin avgår och Gudrun Schyman eldar upp massa pengar. I övrigt tror jag inte det hände så mycket nytt i världen, i alla fall inget som var tillräckligt intressant för att leta sig in i min bebisbubbla. Farmor Kerstin och mormor Angela rycker in och bor hos oss några dagar i taget för att stötta. När finalen i fotbolls-VM spelas äter Peter och jag tillsammans framför teven – den för gemensamma måltiden sedan Leon fötts. Första bilresan, undantaget hemresan från BB, går till Ålabodarna för att visa upp Leon för Linda, Lennart och barnen. Sen tuffar vi till oss och sista helgen i juli åker vi ända till Stengölsmåla (18 mil) för att hälsa på Peters föräldrar. Jag packar som en galning för att få med allt och oroar mig för den långa bilresan men allt går bra. Leon sover nästan hela vägen och vaknar bara för ett blöjbyte vid Ekerödsrasten.
Klart Leon ska ha en egen badge på sin första unconference!
Augusti
Mina fantastiska föräldrar campar på Sibbarp hela augusti för att få hänga med Leon. De hjälper oss med massa saker i lägenheten också: storstäda, skruva i handtag på sovrumsgarderoberna, fixa lister i vardagsrummet, hänga upp lampor, tvätta, skruva ihop ikeamöbler och städa källarförrådet. De går också långa promenader med Leon så jag ska få chans att ta igen lite sömn. Peters mormor Brita går bort 82 år gammal och vi åker på begravningen som sker i Ringamåla kyrka. Vi deltar mot förmodan i Sweden Social Web Camp på Tjärö. Leon är då sex veckor gammal och bor på vandrarhem för första gången i sitt liv. Jag drabbas tyvärr av mjölkstockning ute på ön och spenderar halva tiden gråtandes på rummet med ena tutten i en bröstpump men Leon och Peter har kul. Och en workshop hinner jag faktiskt med, på rubriken ”Malmö – Interactive Capital of the World” vilket ju känns passande med tanke på mitt nya jobb. Mjölkstockningarna förvärras och jag går till amningsmottagningen på Kvinnokliniken. Efter mycket vånda beslutar jag mig för att börja trappa ned på amningen och övergå till bröstmjölksersättning. Faster Moa börjar på sjuksköterskeprogrammet på högskolan i Kristianstad. Vi går på återträff på föräldragrupen från MVC och jag går på efterkontroll och får beskedet att allt ser finfint ut. Jag tränar lite Indoor Walking på Friskis och känner mig euforisk över att kunna träna. Ser Tomas Andersson Wij på Malmöfestivalens sista kväll tillsammans med kompisen Lina. Det är första gången jag är bort från Leon för att bara roa mig.
Det är viktigt att Leon förstår hur viktigt det är att rösta.
September
Vi går på ettårskalas hos Irma, dotter till kompisarna Lina och Benoit. Jag stämmer träff med barnmorskan som skötte nästan hela förlossningen men som missade finalen eftersom det blev skiftbyte precis i samband beslutet om kejsarsnitt. Jag vet ju ungefär vad som hänt men hon visar pedagogiskt med ett bäckenbotten i plast och en bebisdocka hur Leon legat, vad det som kallas värksvaghet innebär och varför de till slut bestämmer sig för att förlösa honom med kejsarsnitt. Trots att jag målat upp kejsarsnitt som ett av mina katastrofscenarier innan förlossningen känns det inte alls så efteråt och jag vill tacka henne för ett gott samarbete. Farmor Kerstin och mormor Angela kommer på hälsar på några dagar var. Vi hänger en dag med kusinerna Wilmer och Majken. När Leon är 11 veckor gammal går vi till Öppna förskolan på Familjens hus för första gången. Det blir många nya intryck och efteråt sover han 6 timmar (!). Vi testar babycafé på St Paulikyrkan också men det var inget för oss. Jag är uppe på nya jobbet för första gången. Leon är med såklart och sover sig igenom ett två timmar långt möte vilket imponerar på kollegorna. Jag ammar nu morgon och kväll och ger Leon bröstmjölksersättning till de övriga målen. Jag drabbas inte av några fler mjölkstockningar och bestämmer jag mig för att fortsätta amma två gånger per dygn. Den 15 september har Peter och jag har varit förlovade i 4 år och den 20 september fyller jag 37 år. Vi firar mig hemma och jag får en bland annat en iPhone4! Wow, vilken present! Dagen efter är valdagen och vi röstar så fort röstlokalen på Borgarskolan öppnar och åker sen direkt till Oskarshamn och tar färjan till Gotland. Vi följer valvakan från vår stuga i Burge och vaknar upp till ett nytt land där ett parti med rasistiska rötter tagit plats i Sveriges riksdag. Under veckan kuskar vi runt på en ö som gått i vinterdvala. Vi tar det ganska lugnt och vädret är mestadels soligt och höstfint. När vi kommer hem hämtar vi ut Leons första egna pass och firar hans tremånaders dag.
Ta en bild på vårt nya hus, sa jag kaxigt efter att vi varit på visningen. Men då visste vi inte att det faktiskt skulle blir så också. Nu är huset vårt!
Oktober
Vi åker till Hamburg och firar Leons morfars faster som fyller 75 år. Ett ypperligt tillfälle att visa upp guldklimpen för den tyska delen av Müller-klanen. Leon och jag åker buss för första gången. Resan går till Bunkeflostrand och Mariko och Måns som lämnat Regemenstgatan för hus med egen trädgård. Vi nacktränar och sitttränar och Leon slickar på ett smörgåsrån för första gången. Janne och Aleksandra kommer till Malmö och vi fikar på Slottsträdgårdskaféet. Farmor kommer på besök. Leon får en egen bumbo. Peter fixar ny cykel efter den som blev stulen i våras. Jag läser Jon Kabat-Zinns ”Vart du är går är du där” och går en kurs i mindfulness och stresshantering på Folkuniversitetet. Som föräldraledig känner jag mig inte så stressad men det är något jag har velat göra länge men inte tyckt mig ha tid med. Som sagt… Jag börjar träna barnvagnsgympa i Pildammsparken och gräver fram pulsklockan och testar löpsteget. Utmanar mig till att springa tre gånger i veckan under de kommande fem veckorna. Ytterligare en svensk soldat omkommer under tjänstgöring i Afghanistan. Jag åker ut till Limhamns Folkets hus för att lyssna på föredraget ”Ge ditt bar 100 möjligheter istället för 2″. Vi fortsätter att gå på Öppna förskolan på Familjens hus. Peter tar ut semester på fredagar och vi börjar på babysim med Leon. Spännande! Jag börjar tappa hår, varenda gång jag borstar mig lossnar en hel hårboll. I slutet av månaden börjar jag rensa ut storlek 50 och 56 ur Leons garderob eftersom han nu är på väg mot 62 och 68. Jag kör bil ensam med Leon för första gången. Resan går till Ålabodarna. Ditvägen går finnemang men på hemvägen skriker han som en galning mellan Landskrona och Lomma. Förmodligen känner han sig ensam där bak i baksätet trots att jag sjunger Idas sommarvisa om och om igen för honom. Efter ytterligare en mardrömsresa kollar vi upp det här med airbaggen och det visar sig inte finnas någon i framsätet. Leon flyttar fram och bilresorna blir omedelbart mer rofyllda. Jag gnäller och gnäller över vår tunga och otympliga barnvagn som jag släpar upp och ned för trapporna i vårt fina men opraktiska innerstadshus byggt 1936. Vi tittar på ett radhus i Bulltofta i östra delen av Malmö och blir så förälskade att vi lägger ett bud. Farmor Kerstin och farfar Michael åker på semester till Gran Canaria en vecka.
Leon träffar fina kompisen Åsa för första gången.
November
Efter en rafflande budgivning är radhuset på Pärongatan vårt! Jisses, så blev vi husägare! Och vi som precis renoverat köket i lägenheten. Det känns både kul och knäppt på samma gång. Vi spenderar en lugn helg i mitt föräldrahem i Gråbo. När helgen är slut får Peter ta tåget hem till Malmö och Leon och jag fortsätter upp till Trollhättan för att hälsa på goda vännerna Åsa och Tomas och deras tre barn. Där har det redan snöat! Vi myser i två dagar och Leon testar bland annat på att sitta i en riktigt stol för första gången. Sen åker vi hem till Malmö igen. På hemvägen sover vi en natt till i Gråbo och hinner träffa min gamla barndomskompis Linda också. Jag oroar mig lite för att köra de 30 milen själv med Leon i bilen men det visar sig vara helt onödigt för han sover hela vägen. I höjd med P-hus Anna i Malmö börjar han gasta men då är vi ungefär 400 meter hemifrån. Vi påbörjar utrensning och städning av lägenheten för att kunna sälja den. Ställer massa möbler i ett hyrt förråd och stajlar om hemma med nya designmöbler. Det tar oerhört mycket kraft och ork! Löpningen går åt helvete, jag har helt enkelt inte ork att ta tag i träningen under tiden vi håller på med lägenheten. Leon upptäcker att det går att rulla från rygg till mage men blir förbannad när han inte kommer vidare. Jag börjar läsa Jesper Juuls bok ”Ditt kompetenta barn”. Vi server Leon hans första smakportionen: potatis- och palsternackspuré vilket blir succé. Jag börjar leka i iMovie och gör några filmer. Vi firar första advent i Stengölsmåla och Peter provjobbar som föräldraledig när jag förlustar mig med nya kollegorna en heldag i Køpenhavn. Vi ser Bob Dylan-utsällningen på Statens Museum fur Kunst och äter jullunch på Skuespilhuset.
Leon hade varit snäll för han fick massa klappar av tomten.
December
Mormor Angela kommer på besök och följer med på både babysim och till Öppna förskolan. En av kvällarna hon är här passar Peter och jag på att gå på bio tillsammans. Det är första gången vi är ute tillsammans – utan barn – sedan Leon föddes. Peter valde film och det blev ”Harry Potter och dödsrelikerna, del 1″. Efter mormor kommer Kungen för att inviga Citytunneln. Leon och jag flyger upp till Stockholm och stannar en hel vecka hos moster Anna. Jag är jättenervös för flygresan men det går finfint. Leon får träffa hundar för första gången i livet (syrran har en liten nätt flock på fyra stycken). Vi passar på att hänga med lite andra kompisar när vi ändå är i Stockholm och åker pendeltåg, bussar och tunnelbana kors och tvärs mellan Upplands Väsby, Vasastan, Årsta, Ängby och Blackeberg. Vi passar på att bada några gånger i Anna och Oskars fina badkar också, hemma är det ju så illa ställt att vi bara har dusch. När vi kommer hem till Malmö börjar det snöa och det verkar aldrig sluta. Kaos i tåg- och biltrafiken såklart. Jag trappar ned på amningen från två gånger per dygn till en gång per dygn. Går på möte och julfest på nya jobbet. Vi visar lägenheten för femtioelfte gången men får den inte såld. Det blir nya tag efter nyår. Nervöst! Fyra dagar innan julafton är det dags för Leons sexmånaderskontroll på BVC och allt ser bra ut. Samma dag drabbas både han och jag av en mild variant av vinterkräksjukan och däckar. Leon piggnar till ganska snabbt men jag mår bra först på juldagen. Julen firas traditionsenligt i Stengölsmåla. Mina föräldrar är också där men syrran och hennes sambo måste stanna hemma eftersom Anna blir jättesjuk. Årets sista stora inköp blir en ny fräsig barnvagn till Leon eftersom jag vägrar släpa vår gamla skruttvagn mer. Peter jobbar i mellandagarna och Leon och jag får roa oss på egen hand. Jag börjar så smått inse att min föräldraledighet är på väg att ta slut. Är både glad över att få börja jobba igen och lite sorgsen över att denna tid hemma med Leon snart är över. Nyårsafton firar vi hemma i sällskap av goda vännerna Anja och Alex.
På årets näst sista dag pulsar vi igenom de ohemula snömängderna i Slottsparken med Sara och Gry.
Facebook-kommentarer








Så fint skrivet Snurpan! Önskar verkligen att jag hade din författarförmåga
Angela
1 Jan 11 at 10:43 e m