Arash rular!
I två år har jag väntat och igår var det äntligen dags! För vaddå, undrar ni såklart.
Jag har bott i Malmö i två år utan att gå på festivalen. Shame on me! Så i år tänker jag få ut det mesta av mina skattepengar genom att gå på så mycket som möjligt!
Igår uppträdde till exempel Arash på Stortorget. Jag och en god vän hade parkerat oss på gräddhyllan en bit ifrån scenen med varsinn öl i plastmugg (såklart!).
Arash gungar igång publiken på Stortorget.
Jag är barnsligt förtjust i Arash! Jag har lyssnat sönder hans gamla låtar ”Boro Boro” och ”Tike tike kardi” och nu ser jag fram emot nya albumet ”Donya” som släpps i slutet på augusti.
I Sverige fattar vi ju inte riktigt hur stor Arash är i andra delar av världen. I en intervju i Sydsvenskan för några veckor sedan berättar han hur han som ende svensk som har sålt ut Gibson Amfi Theater i Los Angeles och hur han fyllde en fotbollsarena med 30000 platser tre kvällar i rad i Tadzjikistan.
Anledningen till att han är nästintill okänd i Sverige och megastor i andra delar av världen är förståss att han nästan bara sjunger på persiska. Och i Tadzjikistan finns den största persisktalande befolkningen utanför Iran.
Men i sitt gamla hemland Iran kan han inte uppträda eftersom västerländsk popmusik är förbjuden. Men han har uppträtt i Dubai dit semestrande iranier vallfärdar för att lyssna på honom.
När jag jobbade i Afghanistan för drygt två år sedan spelade jag Arash på kontoret en dag.
– Åh, gillar du Arash, sa en av våra lokalanställda afghaner.
– Eh ja, sa jag. Vet du vem det är???
– Javisst, han är jättestor i Afghanistan!
Dari, ett av afghanistans två officiella språk, är väldigt lik persiska. Ungefär som svenska och norska har jag fått mig förklarat. Så det klart afghanerna diggar Arash! 
På Sydsvenskan finns ett klipp från gårdagens konsert.
