Archive for april, 2011
Trötta men glada radhusägare
Efter två intensiva helger, hela förra helgen med flytten och denna helgen med påhälsning från Stockholm, påskfirande, soffköp, multikalas för Peter, min mamma och syrra samt femårskalas för Majken, använder vi annandagen till att pusta ut lite.
*phew*
Vi trivs fantastiskt bra i vårt lilla radhus. Solen skiner på verandan, fåglarna sitter i våra tre hängbjörkar och kvittrar och Leon har fått eget rum där han sover som en stock. Min teori om att vi störde varandra när vi sov i samma rum verkar med andra ord stämma 
Vi är med trädgård
Mina föräldrar + syrran, hennes sambo och tre vovvar firar påsken med oss i nya huset. Inomhus är det fortfarande rörigt värre så det är roligare att vara utomhus. Långfredagen spenderades alltså i trädgården, ja för vi har ju en sådan nu! Leon kröp på gräs för första gången, provsmakade lite och snattade pinnar från hundarna. Vi käkade gott och njöt av sol och värme på det fina trädäcket. Tror till och med jag fick lite färg på min vinterbleka lekamen.
Utvilad mamma
Leon sov som en sten i natt. Inte ens en harkling från det att vi lade honom vid 19.30 till nångång mitt i natten när han tappade nappen och ylade till. Sen gick jag på toa en gång och vid 04 vaknade han till igen och blev överlyft i vår säng där vi snusade vidare till 06 då min klocka ringde. Fler sådana nätter tack!
Sand? Vad ska det vara bra för?
Leon och jag var ute på en härlig långpromenad i solen i dag och kom förbi lekparken i Enskiftesparken (mellan Lantmannagatan och Norra Grängesbergsgatan). Vi gungade lite och sen prövade jag att sätta ned honom i sandlådan. Hittills har det varit för kallt att sitta på marken tycker jag men nu var det varmt och härligt i luften och sanden glittrade som värsta badstranden i solgasset. Han försökte greppa lite sand i näven men de var så finkornig att den bara rann emellan fingrarna på honom. Han såg mäkta förbryllad ut. Vad var nu detta som inte gick att hålla i handen? Han försökte flera gånger med samma resultat. Tyvärr hade vi inte med den fina spannen och spaden han fick i present av mormor och morfar förra helgen, den får vi ta med nästa gång
”Wow! Vad bra det går! Jag orkar ju till och med öka lite!”
Så kände jag igår när jag var ute och sprang med Friskis-gänget genom Pildammsparken och Slottsparken. Att slippa flåsa som en blåsbälg och ligga farligt nära den egna maxgränsen nästan hela passet var en ny, underbar och efterlängtad känsla. Nu är höstens nesliga dikeskörning glömd, jag är verkligen på G!
Sex veckor kvar till Göteborgs-Varvet!
Egentligen är det vansinne av mig att delta. Jag borde ta det lugnt och fint och öka sträckorna långsamt för att inte dra på mig några skador, löparknä till exempel som ju inte var särskilt roligt. Men jag kommer försöka ändå, envis som en röd gris…
Drömmer om löparläger i Monte Gordo 2012 också. Det vore verkligen en morot att se fram emot
