Steffanie Esse

Idag fyller Leon tre månader och det firade vi med att fejstajma med moster Anna i Stockholm. Halva min föräldraledighet har också hunnit passera, nu är det bara tre månader kvar innan jag börjar på nya (fasta!) jobbet som webbredaktör i Malmö stad och pappa Peter tar över ruljansen här hemma.

Vi kom hem ganska sent från Gotland igår kväll. Leon sov stora delar av resan vilket var lika bra det eftersom det är utrist för honom att åka bil. Tyvärr innebar det att han var pigg redan 04.30 imorse och har sen inte varit särskilt intresserad av sova nåt mer under dagen heller. Jag har packat upp och tvättat med honom under armen, på axeln eller i babybjörnen. Släpade till och med ned babysittern i tvättstugan till slut för att äntligen bli färdig.

Och nu är jag helt färdig! *phew*

Det blir med andra ord tidig nattning för mig i afton så jag är redo för en ny dag imorgon. Bjuder på höstlig bild från Fersens väg i Malmö tagen idag på eftermiddagen. Hösten är här!

Efter morgonamning och frukostflaska packade jag ned Leon i vagnen och travade iväg längs grusvägen. Jag tänkte att gunget skulle få den lille gossen att somna och jajjemen, inom några minuter sov han som en stock.

Vår stuga ligger i ett småhusområde omgivit av tallskog. Stugorna ligger glest och några minuters promenad bort skymtar havet. Från klintkanten har man en mangifik utsikt och via en brant stig kan man snirkla sig ned på den steniga stranden.

Jag gick i motsatt riktning, upp mot stora vägen som leder till Visby åt ena hållet och Klintehamn åt andra. Solen sken och vinden susade i tallarna. Inte en bil passerade oss och jag såg heller ingen annan människa ute. Endast bilarna parkerade på stugornas uppfarter skvallrade om mänskligt liv utöver Leon och mig.

Lugnt, skönt och avslappnande. Perfekt för en veckas semester. Men tänk att bo så här jämnt, hu! Jag skulle gärna ha en sommarstuga på ett ställe som detta men är ruskigt glad att vi bor i stan faktiskt!

Väl tillbaka vid stugan fortsatte Leon att tryna. Jag tog en kopp kaffe och satte mig på verandan. Semester, de e najs!

Den rafflande valthrillern är över och alliansen får inte egen majoritet i riksdagen. Marginalerna har varit små, i Göteborg skulle 19 fler röster på Folkpartiet gett ytterligare ett mandat åt de borgerliga. Aldrig har väl uttryck som ”alla röster är viktiga” ägt större giltighet.

Nu undrar naturligtvis alla hur de kommande fyra åren blir med ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Jag tycker det känns fruktansvärt men samtidigt också ett test av det demokratiska samhället och av oss som betraktar oss som ”de goda”. Ändamålet helgar inte alla medel, till exempel är dataintrång förbjudet även om de riktas mot ett främlingsfientligt parti.

Men att Sverigedemokraterna är änna riktiga tokskallar råder det ingen tvekan om. Sin numera välpolerade fasad till trots. Hittade det här gamla inlägget från 2004 på min egen blogg: Bruna stövlar på.

Att turista i lågsäsong är en annorlunda upplevelse. Tidigare har jag bara sett Gotland i högsommarskrud när Visbys gränder kryllar av folk, stockholmskan hörs oftare än gotländskan och det ligger ett krukmakeri eller hantverksbod i varannan buske längs vägarna.

Nu är Gotland lugnare, tystare och lite mindre turistigt. Allt är inte öppet och igår när vi gjorde en utflykt till den södra delen för att kolla på Hoburgsgubben var vi alldeles ensamma där! I och för sig var vädret inte det bästa, det var mulet, regnet hängde i luften och blåste nästan halv storm, men ändå

Att semestra med lilla Leon är också annorlunda. Tempot blir inte så högt, vilket iofs inte gör oss så mycket, men det krävs en annan sorts planering. Eftersom han är född mitt i sommaren har vi hittills kunnat mata och byta blöja utomhus eller i bilen men nu börjar det bli så kallt att det inte alltid känns som ett bra alternativ. Tak över huvudet och kanske till och med ett skötrum kräver lite research på Lågsäsongsgotland. Som tur är finns ju Iphoneappen Gotland där man kan få svar på mycket En kombo mellan den och Malmös offentliga toaletter-appen vore perfekt!

Idag skiner solen igen och vi ska ut och vandra lite i Björkume, naturreservatet som ligger granne med stugan vi hyr.

Ligger på en bänk på husets baksida. Solsidan. Tittar på de tunna molnen som sakta seglar förbi på himlen. Konstaterar att det inte finns någon rytm här. Det går inte att avgöra om det är vardag eller helg genom att titta ut genom fönstret. Det är måndag idag men det skulle lika väl kunna vara lördag. Här kan vi bestämma vår egen rytm.

Dagen efter valet 2006 åkte jag till Afghanistan för att tjänstgöra som pressofficer för den svenska styrkan under 7,5 månader. Då hade Peter och jag precis förlovat oss.

Dagen efter valet 2010 ligger jag och drönar på en bänk vid en stuga på Gotland. Jag njuter av septembersolen och tystnaden. Inne i stugan sover min älskade Peter och vår älskade son Leon som snart fyller tre månader.

Själv fyller jag 37.

Idag.

Sådeså.

Såhär ser stugan ut som vi hyr. Men bilden är tagen på kvällen då solen lyser på framsidan.

Vi är på väg till Gotland för en veckas välförtjänt semester. Eftersom Peter hade semester när Leon föddes i somras tar han ut sina pappadagar nu, dom måste nämligen användas inom 3 månader för annars brinner dom inne. Hur kommer det sig att vi bestämde oss för att åka till Gotland då? Jo för när Leon var alldeles nyfödd och vi gick hemma och ägnade oss åt att lära känna honom och klura ut hur han funkade så pågick Almedalsveckan för fullt. I varenda nyhetssändning var det Almedalen för hela slanten och nån gång där mitt i kläckte Peter ur sig att han aldrig varit på Gotland.

”Haru aldri varit på Gotland???” ekade jag.

Och så bestämde vi oss för att åka dit. Och nu är vi snart där!

Leon blir starkare i nacken och orkar hålla huvudet uppe längre och längre för var dag. Sedan några dagar tillbaka tycker han det är roligt att bli dragen upp från liggande till sittande ställning. Väl uppe vill han sitta och titta sig omkring till han inte orkar längre, då sjunker ryggen ihop som en ostbåge och huvudet börjar vobbla.

I dag när vi satt och lekte denna fascinerande lek fick syn på högtalarna som står på golvet. Han glodde storögt på dem och då slog det mig att han ju faktiskt ser rummet ur ett helt nytt perspektiv.

Tidigare har han antingen legat platt på ryggen och tittat i taket eller blivit runtburen i famnen och sett rummet ifrån ungefär 1,50 meters höjd (om det är jag som bär). Nu sitter han själv, med lite benäget bistånd från någon av oss, på golvet och kan vrida på huvudet och titta sig runt om kring. Samma gamla vardagsrum för oss men en helt ny värld för Leon!

Den här veckan har vi varit på Öppna förskolan på Familjens hus två gånger. Det känns som en jättebra grej när man är föräldraledig och jag tror vi kommer hänga där en hel del. Varje dag är det sångstund och jag pratade lite med de två förskolelärare som jobbar där och de menar att Leon inte alls är för ung. Bara för att han själv inte kan sjunga med ännu betyder inte att han inte har nåt utbyte av sången och musiken. Även så små barn som han hör rytmen och förstår att det här är nåt annat än vanligt tal och sången stimulerar även språkutvecklingen.

Men det är faktiskt inte bara för Leons skull vi kommer gå dit, utan även för min. Fikat kostar 3 spänn och det finns massor av andra mammor och pappor som är precis i samma situation som jag. Känns trevligt att blanda upp bajsblöjorna med lite vuxensnack också

Förskolan är genuscertifierad också. Ska bli spännande att se vad det innebär.