Steffanie Esse

Soffmys i Upplands Väsby på nyårsnatten.

Januari

År 2010 inleds i Stockholm där vi firar nyår tillsammans med Anna och Oskar och hundarna. Jag är gravid i vecka 16 och magen börjar så smått synas. Kommer igång med gravidträning både på gymmet och Friskis. Jag lider av dåligt järnvärde och käkar Niferex som får magen att förvandlas till en gasballong. Har också en väldigt irriterande nästäppa som sakta men säkert förvandlar mig till en nässpraysjunkie. Peter får ett gallstensanfall och vi tillbringar en orolig lördagnatt på akuten innan han får en spruta smärtlindring och skickas hem med uppmaningen att kontakta sin husläkare för utredning. På jobbet arbetar jag med en debattsajt men det går trögt. Folk är inte så sugna på att tycka till om säkerhet som vi trodde. Peter och jag köper nya fina sängar med tempurmadrass och säljer våra gamla sunkiga Ikeasängar till överpris på Blocket. En snöstorm drar in över Skåne och Spyker köper SAAB från GM. Jag ser Det vita bandet på bio, Carmen på teater och Disney on Ice på Malmö Arena. Lyssnar också på det intressanta föredraget ”Malmö i skimmer och skugga” på Stadsbiblioteket. Blir erbjuden att åka till Afghanistan som press- och infobefäl men tackar av förklarliga skäl nej.

Leon i vecka 20.

Februari

Graviditeten närmar sig halvtid och vi gör ultraljud på Curakliniken i vecka 20. Allt ser bra ut och det är fortfarande en kille som väntar på oss därinne. Vi dividerar namn fram och tillbaka och trots att vi tycker väldigt olika lyckas vi enas om ett: Leon. Jag åker till Stockholm i tjänsten och hänger en hel dag på MSB för att prata sociala medier. Birgitta Ohlsson blir utnämnd till EU-minister – och berättar att hon är gravid (kris i ankdammen!). Två svenska officerare och en lokalanställd tolk blir dödade i Afghanistan. Jag blir uppringd av en reporter som vill komma i kontakt med någon som tjänstgjort i Afghanistan utan att förstå att det var farligt. Ja, det är sant! Jag svarar att då kan jag nog inte hjälpa dig för att alla jag känner som varit i Afghanistan VET att det är ett farligt uppdrag. Vi ställer in ett besök hos mina föräldrar på grund av snöovädret som lamslår stora delar av Sverige. Läser ”Mig ägen ingen” av Åsa Lindeborg och bölar floder för att den är så bra och sorglig. Jag söker jobb och blir kallad till intervju men får tyvärr inte tjänsten.

Stolt blivande moder med första inköpet till bebisen.

Mars

Jag och magen går stavgång tillsammans med tanterna på Friskis och Svettis i Pildammsparken. Peter specialimporterar en iPad från USA – festligt värre! Vi schlagermyser med Linda, Lennart och barnen i Ålabodarna när Anna Bergendahl vinner den svenska uttagningen till Eurovision Song Contest. President Obama får igenom sitt förslag om ny sjukförsäkring i senaten och 36 miljoner oförsäkrade amerikaner kan andas ut. Vi spenderar en avspänd och mysig helg i Peters föräldrahem i Stengölsmåla. Jag försöker sätta mig in i alla regler kring föräldraledigheten och bollar med dagar fram och tillbaka i planeringsverktyget på Försäkringskassans webbsida. Mer spännande än ett actionspel! Leons kusin Wilmer fyller 6 år. Vi gör det första inköpet till Leon: en begagnad Teutona Mistral årsmodell sisådär 2005 på Blocket. Vi betalar alldeles för mycket men det inser jag först några månader senare när jag dammsugit Blocket tillräckligt ofta för att veta vad en 5 år gammal barnvagn betingar för pris egentligen. 36 människor omkommer i ett bombdåd i Moskvas tunnelbana. Jag pratar sociala medier på Räddningstjänsten Syds ledningsarena och går på ytterligare en jobbintervju men får inte det jobbet heller.

Sista långa promenaden i Bokskogen. ”Det är faktiskt vår nu. Se lycklig ut!”

April

Jag är i vecka 29 och känner mig märkbart tröttare och går och lägger mig tidigare och tidigare om kvällarna. Vi går på föräldrautbildning. Påsken firas i Gråbo tillsammans med mina föräldrar och Anna, Oskar och vovvarna. Sötaste sambon fyller 28 och vi kalasar med tacobuffé och pannkakstårta hemma hos oss. Jag packar ned hela vårt kök i kartonger och den 21 april kommer snickare Måns och börjar renoveringen. Peter och jag flänger fram och tillbaka mellan Ikea, Bauhaus och andra byggbutiker för att fixa kakel, bänkskivor, belysning, kontakter och allt möjligt. De mysiga bebissparkarnas tid är förbi, nu kickar Leon rejält därinne. Jag gör sockerbelastning för att se om jag har graviditetsdiabetes men det har jag inte. Börjar på vattengympa för gravida och tycker det är jättemysigt! Jag tar semester på fredagar och tycker det är fantastiskt skönt med fyradagars arbetsvecka. En lördag åker Peter och jag ut till Bokskogen och går sjukilometersslingan. Vi har matsäck med oss och myser i solen. Fast det är rätt kyligt fortfarande. Det är den sista långa promenad jag gör innan förlossningen.  Vi firar Leons kusin Majken som fyller 4 år. På jobbet går jag bland annat en utbildning i offentlig administration och deltar i en workshop om Episerver. Jag går också på ytterligare två jobbintervjuer, går vidare till nästa urval på båda och nu börjar det bli riktigt spännande.

Magen den 11 maj. Och värre ska det bli…

Maj

Köksrenoveringen drar ut på tiden eftersom vi bygger en ny vägg och inte kan beställa bänkskivan, som har två veckors leveranstid, förrän väggen är klar. Vi diskar i badrummet, lever på hämtmat och jag håller på att få krupp i byggröran. Peters snälla mamma kommer hit och hjälper oss att städa. Jag börjar planera våra nya garderober till sovrummet. Springer inte Göteborgs-Varvet men hejar på mamma från soffan hemmavid. Vi hämtar ett helt bakluckelass med bebisprylar som vi ska få låna från snälla kompisarna Linda och Lennart. Humöret går lite upp och ned och jag börjar oroa mig för förlossningen. Läser massa böcker och försöker förstå hur det här ska gå till. Till slut inser jag att jag inte behöver förstå, bara göra. Vilken lättnad! När det är två jobbdagar kvar innan jag ska gå på föräldraledighet får jag nytt jobb som webbredaktör på Malmö stad! Jubel och fanfarer, jag blir så glad!

Syster Anna och lilla Flicka höll mig sällskap.

Juni

Vi går profylaxkurs första helgen i juni med blott 12 dagar kvar till beräknad nedkomst. Den är mycket bättre än föräldrakursen vi gick genom MVC. Min snälla mamma kommer ned och hjälper oss tvätta fönster. Vi köper garderober för en halv förmögenhet och gulliga kompisen Johan hjälper oss att skruva ihop dem. Jag blir allt otympligare. Får svårt att gå och stå och tar mig helst fram på cykel. Leons faster Moa tar studenten i Ronneby och vi kuskar dit. Fotbolls-VM spelas i Sydafrika och Sverige är inte ens med. Beräknad nedkomst 17 juni passeras utan minsta tillstymmelse till värkar. Min syster kommer ned och håller mig sällskap i soffan. Kronprinsessan Victoria gifter sig med sin Daniel av Ockelbo och jag sitter klistrad framför teven hela dagen tillsammans med goda vännen Lina. Peter vägrar befatta sig med stohejet och surar i arbetsrummet. Vi säger tack och hej till bilpoolen vi varit med i under fyra år och köper en egen bil: en grå Volvo V70. Peter spelar in första avsnittet av MacTV. Vi firar midsommar hemma i stan. Tittar man ut på gatan ser det ut som kriget kommit, inte en enda bil. På midsommarnatten kommer första värken men det ska dröja ytterligare 5 dagar innan den lille parveln behagar komma ut. Klockan 22.57 den 30 juni föds Leon med hjälp av kejsarsnitt.

Här är Leon bara några minuter gammal och jag är inte ens ihopsydd ännu.

Det däringa ordspråket ”Man kan inte både ha kakan och äta den” är inget för oss. Så nu har vi både radhus och ny barnvagn…

(eftersom det är jag som varit drivande i inköpet av ny barnvagn vill jag till mitt försvar säga att hade den gamla vagnen inte fått en smäll i bagagehanteringen på flyget hade jag förmodligen stått ut ett tag till men nu drog den så mycket åt höger hela tiden att axeln nästan hoppade ur led när man skulle köra den. sådeså.)

När fraktsedeln från Schenker kom blev jag så uppspelt så jag sprang iväg direkt till uthämtningsstället. Jag tog den gamla vagnen för att frakta den nya i. Kanske skulle jag tagit bilen?

Så här glad blev Leon när han fick provsitta sin nya fina Koelstra Latinique.

Återkommer med recension när vi pumpat däcken och provkört den ute!

Ytterligare en anledning till att jag är lite uppspelt idag är att Leon sovit hela natten för första gången på över en vecka. Hans mage verkar också ha hämtat sig efter vinterkräksjukan som både han och jag låg däckade i innan jul. Skönt!

1. Vinterkräksjukan
2. Fira jul
3. Fira nyår

… som grävde bland gamla dagböcker nu ikväll och hittade denna anteckning från 19 januari 1995. En sån bild vill man gärna spara på en bra plats och ta fram en regnig dag när allt känns botten

Jag har förresten hittat en bra dagboksapp till iPhonen som heter Momento. Den samlar in alla dina digitala spår (blogginlägg, flickrbilder, facebookstatusar, twittertweets, gowallainchekningar mm) och presenterar på ett snyggt och dagboksaktigt sätt i telefonen.Vill du lägga till ett inlägg något som inte finns publicerat ute på nätet kan du skriva direkt i programmet.

Det ska gå att exportera allting i nåt fiffigt format också men det har jag inte testat ännu. I vilket fall som helst – tummen upp för Momento!

Via Daniel Åberg hittade jag Pummelvision och tankade in mina 1845 Flickr-bilder. Mitt liv från 2004 och fram till idag passerar i revy under 4 minuter och 13 sekunder. Häng med!

Man kan importera bilder från Facebook också, ska testa det med eftersom det ju delvis är andra sorters foton som hamnar där.

Allt är inte helt i ordning inser jag när jag tittar på filmen eftersom jag lagt in bilder i efterhand och Pummelvision verkar ha utgått från publicerat-datum istället för när bilden är tagen.

Mamma byter blöja på Leon vid sitt senaste besök i början på december. Det fina skötbordet vi skaffade till honom står i ett förråd på Shurgard tills lägenhetsvisningarna är över

I dag på morgonen rullade Leon runt på skötbordet. Han har inte klarat det tidigare eftersom han ligger på en skålformad madrass med ganska höga kanter. Hittills har det känts ok att vända ryggen till 2 sekunder för att hämta ett klädesplagg eller liknande men inte mer!

Leon och jag kom hem i onsdags kväll efter vår vecka i Stockholm men sedan dess har det gått i ett med lägenhetsvisningar, jobbmöten och julfest så det är först idag jag har lite tid att sitta ned och sammanfatta. Här kommer en bilderdagbok:

Vi flög upp på torsdagen. Söta sambon körde oss ut till Sturup och söta systern hämtade oss på Arlanda så vi kände oss väl omhändertagna. Men jag var sååå nervös! Har inte haft så mycket fjärilar i magen för en simpel flygresa på många år. Men det gick finfint! Jag lyckades tråckla ned barnvagnen i den stora skyddspåsen alldeles själv och vi klarade oss oss igenom säkerhetskontrollen med 600 ml vätska (färdigblandad bröstmjölksersättning) i handbagaget. Sen fick jag varmt vatten i kafeét och blandade en flaska ersättning som Leon fick käka när flygplanet startade. Han ryckte till lite när dom drog på motorerna ordentligt men fortsatte lugnt att äta. De två herrarna som vi delade säte med var behjälpliga och flygvärdinnorna var jättegulliga. När vi landat väntade vi till sist med att gå av och då bad en av dem att få hålla Leon. Det fick hon såklart och då passade hon på att visa honom cockpit. Han fick till och med skaka tass med kaptenen

Syrran hade lånat ihop babyskydd och resesäng så Leon åkte bil säkert och sov flott hemma hos henne, hennes sambo och de fyra hundarna i Upplands Väsby. På fredagen stannade vi hemma och tog det lugnt. Promenerade i kylan och tog ett bad i deras fina badkar.

På lördagen drog Leon och jag in till stan. Jag hade oroat mig lite för hur det skulle funka med vår tunga barnvagn på bussar och tåg men det gick faktiskt smidigt. Bussen var av låggolvsvariant och pendeltåget av nyaste modell så det var bara att rulla på överallt. Senare fick vi testa både bussar och tåg av äldre modell med krångliga trappsteg men snälla medpassagerare såg till att vi kom ombord i allafall. Vi hann med lunch och fika vid Sankt Eriksplan med min gamla lumpenpolare och hans famlj + fika i Årstaberg med gammal kompis innan vi åter vände kosan mot norrförorten. Där hade Anna och Oskar fixat pannkaksfrossa (pannkakor med nutella, sylt, glas glass och grädde) – mums!

Leon fick testa en hoppgunga hos min gamla lumpenpolare. Den var poppis! Vi har en hemma som vi inte monterat ännu (tack Linda!) men den måste upp nu inser jag.

På söndagen gick vi upp ännu tidigare och begav oss till Norra Ängby. Där träffade vi kompisarna Johan och Jane och deras två barn. Leon käkade lego och lade vantarna på en fin Pippi-docka.

Efter att ha blivit utspisade med god lunch promenerade vi vidare till Blackeberg. Där bor syrrans sambos syrra, hennes sambo (många syrror och sambosar blir det!) och lilla dotter. Oskar och Anna anslöt och vi fikade och adentsmyste medans mörkret föll utanför fönstret.

På kvällen var jag helt utslagen så då gjorde vi inte många knop.

På måndagen återvände vi till Sankt Eriksplan och fikade med kapten Bo på Café Rörstrand. Leon höll låda under hela fikan men somnade som en stock när vi promenerade iväg till Norr Mälarstrand och gick längs vattnet in till T-Centralen.

Solen var på väg ned och det var satans vackert. Leon vaknade i höjd med Stadshuset och jag bad Bosse ta en bild på oss.

Sen tråcklade vi oss ned till T-Centralen och i den där jädra gångtunneln mellan Centralen och spärrarna påmindes jag om varför jag flyttat från Stockholm. Jag höll på att förvandlas till en målsökande robot där jag stressade fram med min pansarbandsbarnvagn trots att jag inte hade en enda tid i världen att passa, utom möjligen Leons mat- och sovtider. Usch och fy! En stund senare landade vi på IDG på Karlbergsvägen där vi tjingsade på MacWorld-redaktionen och hämtade nycklarna hem till syrrans lägenhet. Sen lämnade vi staden och susade hem till Upplands Väsby, mer orkade vi inte den dagen.

På måndagkvällen kände jag mig rätt trött, det tar på krafterna att vara helt ensam med en femmånaders bebis. Nog för att syrran hjälpt till lite här och där men det går ju inte att langa över honom som till Peter direkt. Hur orkar alla ensamstående?

På tisdagen stannade vi faktiskt hemma och bokade av en fikadejt inne i stan. Jag orkade helt enkelt inte. Vi softade och hängde med syrran istället och dagens modesta barnvagnspromenad blev till Ica Glädjen för inköp av onyttigheter. Vi passade på att bada en gång till och Leon hjälpte Anna med lite rubrikförslag till MacWorld 1-2011.

På onsdagen flög vi hem till Skåne igen. Även hemresan gick bra och Peter mötte upp oss på Sturup. Jag är glad och lite stolt att jag genomförde den här resan faktiskt

Det verkar hända grejer hemma i Malmö medans Leon och jag är i Stockholm! Ska bli spännande att komma hem och premiäråka

I eftermiddag flyger Leon och jag till Stockholm alldeles själva. Vi bor hos syrran och stannar en hel vecka. Förutom att hänga med henne, hennes sambo och dom fyra hundarna är tanken att vi ska träffa kompisar från förr. Sånna människor jag hade nära mig i Stockholm och saknar innerligt efter flytten till Skåne men som alltid kommer i andra hand när vi är på våra kortkorta helgbesök i huvudstaden.

Och jag har resfeber! Har aldrig haft så här mycket fjärilar över att flyga Sturup–Arlanda innan. Men så har jag aldrig flugit ensam med en femmånaders bebis heller

Sedan två veckor tillbaka ungefär kan Leon rulla över från rygg- till magläge. Tyvärr gillar han inte att ligga på mage så efter max en halvminut börjar han illtjuta. Då vänder jag tillbaka honom på rygg men nästan direkt rullar han tillbaka till mage igen och vrålar på nytt. Jag har försökt att på ett pedagogiskt sätt förklara hur man rullar från mage till rygg men tyvärr har poletten inte trillat ned ännu. Så vi fortsätter väl vår sisyfoslek…