Archive for August, 2008
Läsarna bloggar!
Nu har de första läsarbloggarna börjat skriva hos oss! Jag är sååå uppspelt!
Tada!
Våra IT-muppar jobbar med en bloggportal och när den är färdig kommer alla bloggare synas bättre. Tills dess får ni följa länkarna här ovan. Lämna en kommentar till dom så blir dom glada!
primitiva känslor
Mitt bidrag till Bloggstafetten. Ämnet jag fick av Tonårsmorsa är:
“Vad får dig att känna dig primitiv? Vad får dig att tycka att andra människor är primitiva?”
När civilisationens fernissa krackelerar. När självkontrollen inte fungerar. När ilskan, skadeglädjen, hämnden eller girigheten tar över. Då känner jag mig ociviliserad och primitiv. Och efter de reglerna dömer jag såklart mina medmänniskor också.
Med det inte sagt att primitiva känslor inte kan vara berättigade. Och rent av väldigt befriande just i stunden. Fast i det långa loppet för de mest med sig problem. För både individen och samhället. Därav de samhälleliga
kontrollmekanismerna som rättsapparat, inkomstskatt och tio guds bud.
Ämnet som jag skickar vidare till Sassas samlade svammel är litterärt:
I vilken roman (eller romansvit) skulle du vilja vara en karaktär, vilken sorts person
skulle du vara och hur skulle din medverkan förändra historien? 
Blondinbella
Klokast om Blondinbella skriver Ann Heberlein idag i Sydsvenskan. Sådeså.
slutet gott
Det pissregnar över Malmö och har gjort så hela dagen. Annat var det igår kväll! Då sken solen över de sista skälvande timmarna av Malmöfestivalen och jag passade på att avnjuta BWO på Stortorget tillsammans med sambo och väninna.
BWO på Stortorget.
Lina och Peter.
Kungen, Peter och jag.
Efteråt knökade vi oss ned längs gågatan till Gustavs Adolfs torg för en sista flottig festivalmåltid: dom valde vegetariskt på Astrid och aporna och jag en belgisk våffla med mjukglass (dom kan belgarna! ;-))
Sen var egentligen tanken att vi skulle se stumfilmen “Pansarkryssaren Potemkim” ackompanjerad av livemusik i filmtältet men programmet var försenat och musiken helt otroligt obegriplig (trots öronproppr höll jag på att bli döv) så vi tog en öl/cider/vin följt av caffelatte på serveringen utanför istället.
Efter att ha suttit och snackat tills det blev mörkt avrundade vi aftonen med ett besök vid dansbanan borta i Slottsparken. Här var det fullt med danslystna och när Sten Nilsson (från Sten & Stanley) klämde i med den gamla godbiten “Jag vill vara din Margareta” kändes det som festivalen nådde sitt absoluta klimax. “Nu kan det inte bli bättre” tänkte jag och gick hem och lade mig.
Och i dag har himlens portar öppnat sig över Malmö för att skölja bort de sista resterna festivaldamm. Nu siktar vi sommaren 2009! Då fyller festivalen 25 år och jag planerar redan nu att avsätta en hel semestervecka till spektaklet!
festivallunch
I dag på lunchen drog kollegorna Anne, Lotta, Veronica och jag in till Gustavs Adolfs torg här i Malmö för att luncha. Festivalen sjunger på sista refrängen och vi fick trängas med horder av fredagsystra Malmöbor bland de osande matbodarna för att få något att äta. Det slutade med Fish ‘n Chips för mig och Kinalåda till dom.
Bloggande pappa
Nu kör vi igång en pappablogg här på hennes! Zlatko Nedanovski kommer blogga om livet som heltidspappa, du hittar hans blogg här: www.tidningenhennes.se/zlatko
Dessutom ligger vi startgroparna att kicka igång ett antal läsarbloggare! Det känns väldigt spännande tycker jag eftersom vi då får möjlighet att till direktinblick i våra läsares liv! Stay tuned
Shame on me
De tre kollegorna som såg Moneybrothers konsert på Stortorget igår kväll är helt lyriska idag. Jag har tydligen missat Årets konsert. Han var sååå charmig, intygar kollegorna, och alla tre är dessutom helt övertygade om att han flörtade lite extra med just dem…
Attans! Jag skulle ha gått dit men kroknade efter en trekilometare i Pildammsparken och gick och lade mig istället… Och jag som inte ens har barn – shame on me! 
festivalpinglan!
Igår hade jag en bissibissi dag på Malmöfestivalen! Jag inledde med fika på Lördagsplan, följt av shopping i Little Copenhagen, langos på Gustavs Adolfs torg, allsång med Arja Saijoma, Loa Falkman och Lasse Berghagen på Stortorget, myskonsert med Peter Morén (från Peter, Bjorn And John) i Mangegen och öskonsert med Veronica Maggio i Cirkustältet. Dagen avslutades med “röstkonstnären” Mike Patton som sjöng smäktande italienska schlagers under 1,5 h (!) på Stortorget. Jisses, sen var det läggdags.
Här kommer en suddig bild på Veronica Maggio som jag aldrig hört tidigare men som imponerade stort på mig.
Arash rular!
I två år har jag väntat och igår var det äntligen dags! För vaddå, undrar ni såklart.
Jag har bott i Malmö i två år utan att gå på festivalen. Shame on me! Så i år tänker jag få ut det mesta av mina skattepengar genom att gå på så mycket som möjligt!
Igår uppträdde till exempel Arash på Stortorget. Jag och en god vän hade parkerat oss på gräddhyllan en bit ifrån scenen med varsinn öl i plastmugg (såklart!).
Arash gungar igång publiken på Stortorget.
Jag är barnsligt förtjust i Arash! Jag har lyssnat sönder hans gamla låtar “Boro Boro” och “Tike tike kardi” och nu ser jag fram emot nya albumet “Donya” som släpps i slutet på augusti.
I Sverige fattar vi ju inte riktigt hur stor Arash är i andra delar av världen. I en intervju i Sydsvenskan för några veckor sedan berättar han hur han som ende svensk som har sålt ut Gibson Amfi Theater i Los Angeles och hur han fyllde en fotbollsarena med 30000 platser tre kvällar i rad i Tadzjikistan.
Anledningen till att han är nästintill okänd i Sverige och megastor i andra delar av världen är förståss att han nästan bara sjunger på persiska. Och i Tadzjikistan finns den största persisktalande befolkningen utanför Iran.
Men i sitt gamla hemland Iran kan han inte uppträda eftersom västerländsk popmusik är förbjuden. Men han har uppträtt i Dubai dit semestrande iranier vallfärdar för att lyssna på honom.
När jag jobbade i Afghanistan för drygt två år sedan spelade jag Arash på kontoret en dag.
– Åh, gillar du Arash, sa en av våra lokalanställda afghaner.
– Eh ja, sa jag. Vet du vem det är???
– Javisst, han är jättestor i Afghanistan!
Dari, ett av afghanistans två officiella språk, är väldigt lik persiska. Ungefär som svenska och norska har jag fått mig förklarat. Så det klart afghanerna diggar Arash!
På Sydsvenskan finns ett klipp från gårdagens konsert.
Kulturfyran om mode
Om man inte riktigt vet vad man ska blogga om kan man alltid söka inspiration bland alla memes som finns ute på internet. Kulturfyran är en av roligaste av dom svenska. Den här veckan handlar det om… tada… MODE!
1. Modeveckan pågår. Vad betyder mode för dig?
Jag brukar säga att jag inte är intresserad av mode men egentligen handlar det mer om dåligt självförstroende. Jag är osäker på vad som passar ihop och om jag klär i det. Därför föredrar jag att släpa med nån kompis när jag ska handla kläder som får hjälpa till och coacha
Det finns en scen i filmen “Djävulen bär Prada” som har fastnat på näthinnan hos mig. Huvudpersonen Andrea är med när stylisterna på modemagasinet Runway ska visa chefredaktören vilka plagg och accessoarer de valt ut till kommande modereportage. Dom diskuterar vilket av två föreslagna bälten som ska vara med – i evigheter – och Andrea underlåter sig ett litet fniss eftersom hon inte ser någon direkt skillnad på bältena och dessutom tycker hela diskussionen är absurd (hur viktigt är två bälten som ingen ändå ser skillnad på?).
Chefredaktören Miranda Priestly, helt suveränt spelad av Meryl Streep, säger då något i stil med “Du tror att du står över modetrenderna, att den där tre år gamla blåa skjortan du har på dig är ett uttryck för individualitet och självständighet. Att den skjortan inte varit utsatt för samma djupgående nagelfarning som dom här två bältena? Sanningen är att inget plagg hamnar på marknaden utan att noga granskats och placerats där av experter som oss. Och ingen människa står över modetrenderna, hur individuella i sin smak de än tror sig vara” (såg filmen i våras så detta är fritt ur minnet).
Dish! Där fick alla vi pretto-individualister en rejäl örfil!
2. Modebloggar är kanske de som gått bäst ur ekonomisk synvinkel, om man kikar på den svenska bloggosfären. Har du hittat någon modeblogg du tycker är bra?
Jag gillar bloggen “Om stil – en halvgammal och halvtjock kvinnas tankar om kläder” men det var ett tag sedan jag läste den sist och nu verkar den vara bortplockad?
3. Skulle du vilja försörja dig på att blogga?
Ja det låter som ett drömjobb!
4. Vad ger bloggandet dig? Eller med andra ord: Varför bloggar du?
Jag bloggar eftersom det är ett sätt att kommunicera med omvärlden.
Takano!
Igår fick jag reda på att en av mina kollegor här på Egmont är samma person som designade de på 80-talet så omåttligt populära takano-overallerna!
Jag blev helt paff! En sådan gigant har varit min kollega i snart ett helt år utan att jag hade en aning om detta!
För alla ungdomar som läser denna bloggen kan jag tillägga att en takano nog var det coolaste man kunde ha på sig typ 1986-87. Helst med mjukisbrallorna instoppade i ett par rejäla vita tubsockar samt seglardojor.
Själv fick jag till min stora sorg ingen takano-overall då :´( men min kollega har lovat se om hon inte har någon gammal som jag kan få. Eventuellt trodde hon att de kunde ha en utrangerad overall på landet. Jag håller tummarna!
laglöst land
På alla arbetsplatser, även välordnade sådana som Egmont tidskrifter som ger ut hennes, finns en yta där inga regler och lagar råder. Där vanligtvis såta kollegor går bakom ryggen på varandra och där man aldrig kan vara säker på att få behålla det man en gång ställt där.
Jag pratar förståss om kylskåpets hylla för mjölkförpackningar.
Mjölk till kaffet är trevligt. För en del kaffedrickare till och med ett absolut krav.
Några av mjölk-i-kaffetdrickarna förstår att mjölken inte flyger till kylen på egen hand och köper således med sig en eget paket som placeras i avdelningens kylskåp. Oftast skriver mjölkköparna sina namn på paketet i from förhoppning om att de ska avskräcka korp-aktiga kollegor från att göra slut på mjölken.
Det hjälper inte.
En mjölkköpare skrev vd:ns namn på sin mjölkförpackning och tänkte att då vågar väl ingen jäkel sno den mjölken!
Det hjälpte inte heller.
En annan mjölkköpare hällde över sin färska, nyinköpta mjölk i en gräddförpackning med utgånget datum!
Inte heller detta hjälpte.
Så nu är frågan, vad ska en desperat mjölk-i-kaffetdrickare göra för att få ha sina vita droppar ifred? Lämna ditt tips i kommentarerna!
(Obs, det är inte tjejen med mjölken som skrivit blogginlägget!)
Att få gå på julbord
Helen Johansson var över 30 och jobbade som flygvärdinna när hon bestämde sig för att bli läkare. Eftersom CSN-pengarna är slut arbetar hon kvar som flygvärdinna på halvtid under studierna.
– Vissa undrade hur jag orkade börja en så lång utbildning så sent. Men jag kommer ju att ha trettio år kvar som läkare när jag är färdig, säger Helen Johansson.
I dag intervjuas violinisten Åsa Håkansson som tröttnde på det slitiga frilanslivet som musiker med osäkra korta anställningar varvat med arbetslöshet och bestämde sig för att sadla om till – lastbilschaufför.
– När jag blev bjuden på julfest med julbord och Abbashow blev jag så glad att jag grät. Så jäkla härligt att höra till en firma, säger hon till tidningens reporter.
Vad plockar jag med mig från dom här två artiklarna?
1. Sluta inte dröm om drömjobbet – loppet är faktiskt inte kört bara för att du är över 30!
2. Men var för fan realist! Dvs, glöm inte att hyran ska betalas och att det är roligt med regelbunden inkomst och att få gå på julfest!
Åsa Håkansson har dessutom ett tips till karriärbytare: Satsa på klassiskt manliga yrkesområden, då tjänar man bättre!
Egen mans-avdelning
Artiklar och reportage här på tidningenhennes.se hamnar i huvudsak under Nyheter, Reportage, hennes historia, eller Relationer. Efter ett tag blir det en väldigt lång lista och svårt att få överblick. Därför har jag idag brutit ut och infört en… tada! Mans-sektion! Där ligger de lite mer humoristiska texterna, många skrivna av min gamla kollega från när jag tjänstgjorde i Kosovo, numera King-redaktören, Anders Olsson.
Jobbchock
Väldans vad svårt det är att komma igång efter semestern!!! Jag slåss med mig själv, väckarklockan och latmasken varje morgon – måtte det bli bättre nästa vecka!
Lite hjälp har jag dock haft av vädret. I måndags, första arbetsdagen efter semestern, vaknade jag av ösregn och halv storm utanför sovrumsfönstret. Det kändes alldeles utmärkt faktiskt! (höhöhö ;-)) Tyckte lite synd om mina föräldrar som hade sin första semesterdag då. Men eftersom mammsen lever efter den klämmiga “det-finns-inget-dåligt-väder”-devisen så gick det nog ingen nöd på dom heller. Dessutom har ju sommaren kommit tillbaka igen, i alla fall vädermässigt.
Summa summarum är jag väldigt nöjd med min semester. Jag har verkligen vilat och tagit det lugnt, till och med från bloggandet Men nu är det full rulle igen… ska bara ta en kopp kaffe till först…
I’m back!
Undertecknad, världens sämsta bloggare, gör nu comeback efter en härligt slapp semester.
Har ni saknat mig?
Jag har saknat er!!!
