Under ytan

Först fick jag panik. Kunde inte andas och hålla mig flytande på samtidigt. Lånade en flytväst - då gick det bättre. Vågade ändå bara sticka huvudet under ytan korta stunder. Stressade upp mig, rädd att inte få luft. Andades flämtade. Insåg att det funkade om jag höll ena handen på munstycket och simmade med den andra. 

Wow vilken värld som öppnade sig!

Bulliga koraller, fiskar i allskönans färger och former och ju längre jag tittade desto fler sorter upptäckte jag!

Första snorklingen gjorde från båten utanför Phi Phi-öarna, andra snorklingen från stranden på Kah Island. Där var det grundade (och därmed grumligare) och jag blev modigare. Släppte munstycket och simmade med båda händerna och sedär! Det gick ju alldeles utmärkt! Dessutom var det enklare att simma med båda händerna, man kommer ju mycket längre såklart. Mina glasögon läckte lite så jag kunde inte vara under ytan så länge i taget men så bytte jag med Peter och då gick det bättre. Jag ville inte gå upp! Det kändes som jag skulle kunna ligga där under hur länge som helst. Viktlös i det salta vattnet och med en lajvshow av exotiska fiskar  precis framför näsan!

Kom att tänka på Carina Rydberg-boken jag läste för massa år sedan där hon lär sig dyka... »Djävulsformeln«. Tänk om man skulle ta dykcertifikat? :-)