Snyft och snörvel
Jag får sluta läsa Sydsvenskans "In på livet"-serie på morgonen. Idag var andra gången den här veckan jag satt och storbölade till frukostgröten. Först i måndags när jag läste om Susanne som fått cancer och har 3-16 månader kvar att leva. »Det värsta är att inte få se Miranda växa upp« säger Susanne som försöker förbereda sig själv och elvaåriga dottern på döden.
Andra gången i morse när det handlade om hospice, vård i livet slutskede. »Här i dödens väntrum är det nära mellan skratt och gråt« intygar personalen som jobbar på Barkgatans hospice i Malmö och som menar att även om det är tungt så är patienter i livets slutskede väldigt levande eftersom de fokuserar på det som är absolut viktigast i livet.
*böööööööööl*
Andra gången i morse när det handlade om hospice, vård i livet slutskede. »Här i dödens väntrum är det nära mellan skratt och gråt« intygar personalen som jobbar på Barkgatans hospice i Malmö och som menar att även om det är tungt så är patienter i livets slutskede väldigt levande eftersom de fokuserar på det som är absolut viktigast i livet.
*böööööööööl*
Jag är imponerad över att du i alla fall läser dem. Själv måste jag genast bläddra förbi för att inte få hela dagen förstörd.
Internet är för övrigt fullbelamrat med sidor om bortgångna söner, döttrar och syskon. Man liksom sugs in och sen sitter man där och snörvlar... *blä*
Dagen Heath Ledger dog, grät jag. Enormt mkt. Hur sjukt är inte det.
Moa>> Det är väl inte sjukt att vara lättrörd? Lipa på du!
SNYFT, jag verkligen tvungen att kolla på sidorna nu...!!! *Hick å snörvel*