December 2007 Archives

Vi var på Ikea igår och köpte nya skrivbord. Efter som vi båda var hungriga passade vi på att äta i restaurangen. När jag satt där och tuggade mina köttbullar och stirrade på den vackra planschen som föreställde ett blommande skånskt rapsfält en vacker sommardag kom en känsla över mig.

Ikea är inte ett varuhus, det är en institution. Och så inihelvete svenskt att det känns som en statlig myndighet.

Jag menar, det finns ju ett Boverk med ansvar för byggandet här i landet. Såklart det behövs ett Möbelverk med ansvar för inredningsfrågor.

Att åka till Ikea är inte att shoppa. Det är att kvittera ut sitt tilldelade möbelbidrag (som står i proportion till den taxerade inkomsten såklart, annars skulle det ju bli slagsmål om dom dyra möblerna).

Allt är så bekant. Visst, det kommer nya soffor och nya duschdraperier. Men Billy och värmeljusen består.

Och allt är billigt och så ska det vara.

Det är därför man blir förbannad när man åker till Ilva och tvingas köpa en femtiofemkronors ciabatta med exotiska pålägg och tjugofemkronorslatte på Espresso House. För egentligen vill man ju bara ha köttbullar med potatis, brunsås och lingon. Och vanligt bryggkaffe.

Och varför inte ytterligare en blå ful jättekasse som man kan släpa ned smutstvätten till tvättstugan i?

Åååh, jag älskar Ikea. Av hela mitt hjärta!

Förra veckan sände SVT »Död och försvunnen« från BBC (orginaltitel »Conviction«). Sex avsnitt totalt som visades mellan tisdag och söndag. Jag bänkade mig mangrannt framför ettan alla dagar utom lördag då det krockade med »Kommissarie Lynley« på tvåan. Vilken utomordentlig dålig planering att sända brittisk deckare i två SVT-kanaler samtidigt!

»Död och försvunnen« var såklart mycket spännande och välgjord. BBC verkar inte kunna misslyckas med sina deckare. Jag gillade också greppet att sända alla avsnitt på rad så man slapp vänta en hel vecka på uppföljningen. För egentligen är jag dödstrött på det där oldschool-sättet att titta på teve och minns inte när jag lyckades följa en ett-avsnitt-per-vecka-serie sist. Nä, antingen får det vara en serie med avslutande avsnitt som sänds varje dag och som man kan missa då och då utan att för den skull förlora grepp om handlingen (typ »CSI«), eller så får det vara en miniserie med 2–3 avsnitt som sänds under en helg. Hörde ni det, SVT? :-)

För att vara en ordningssam person är jag ganska slarvig. Och för att vara en slarvig person är min sambo ganska ordningssam. Tillsammans är vi med andra ord oslagbara! :-)

Men en viktigt fråga kvarstår – Vad gör hans kläder egentligen på golvet i sovrummet? Har han inrättat någon sorts liggande garderob där eller?

Första veckan i september åkte jag således upp till Varberg och spenderade tre lugna dagar med morsan. Promenerade, cyklade, åt och sov. Det var gudagott! Egentligen hade jag behövt lite längre semester men jobbsökeriet kallade. Samma dag som jag åkte tillbaka till Malmö meddelade försvarsminister Mikael Odenberg att han beslutat sig för att avgå. Jag hoppade in och redigerade på kort varsel på Sydsvenskan under hela september och började inse att risken fanns att jag faktiskt skulle bli arbetslös på riktigt (och därmed tvingas till Arbetsförmedlingen – Hu du grymme värld!). Hoppade därför på två kurser på Malmö högskola samt tog ett (obetalt) uppdrag som konversatör i en SFI-klass på Komvux Södervärn för att slippa gå overksam. Jag gick på några intervjuer till och på min födelsedag den 20 september fick jag i enlighet med den berömda ketchupeffekten erbjudande om inte mindre än två jobb! Efter stor vånda bestämde jag mig: jag tackade ja till ett vikariat som reporter och webbedaktör på tidningen hennes där jag började redan den 25 september! Födelsedagen firades efterföljande lördag med hela tjocka släkten på Wallmans salonger i Malmö. Det var en riktigt, riktigt rolig födelsedag! Några dagar innan hade Peter och jag firat ett år som förlovade också så september blev sannerligen en festlig månad!

Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

Jobbmässigt präglades augusti mycket av den hotande journaliststrejken. Sydsvenskan hann aldrig bli utplockad och tur var väl det. Jag kände mig mer än kluven inför utsikterna att behöva strejka för att redan fast anställd personal skulle det få bättre när jag som varit vikarie och projektanställd de senaste fem åren minsann hade varit betjänt av lite schystare lasregler istället. Nåväl, vi fick ett nytt avtal i allafall. Sommarvicket närmade sig dessutom sitt slut och jag började söka jobb på allvar. Flytten tog en hel del tid och den 18 augusti gick lasset från Västra Kanalagatan 1 till Kastellgatan 11. Nu var vi var bostadsrättsinnehavare med en skitfin lägenhet! Vilken lycka! Jag åkte på återträff med de gamla kollegorna från Afghanistan och fick besvara frågan "När är minnesboken klar?" ungefär 100 gånger. Minst. Jobbjakten intensifierades och jag gick på flera intervjuer. Mitt i all röra hörde Skattemyndigheten av sig och meddelade att de valt ut mig till sin alldeles särskilda specialgranskning! Jag anmodades skicka in alla kvitton, intyg, lönespecifikationer och gudvetvad för hela 2006 senast i slutet på månaden. HJÄLP! I vilken av alla miljoner kartonger låg dom då? Innan allt det där rett ut sig var jag färdig för vilohemmet. 

Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

Under juli insåg jag med full kraft vad det innebar att ha ett heltidsjobb + ett avslutat bokprojekt + en nära förestående flytt. Jag höll på att bryta ihop – eller rättare sagt – jag bröt ihop och avbröt alla aktiviteter förutom de absolut nödvändigaste. Jag blev värsta tråkmånsen, skippade uteserveringskvällar, brännboll med arbetskamraterna och farbrors bröllopsfest till förmån för jobb, sömn, bokprojektet och att packa. Det var sådär lagom kul... Jag pallrade mig dock iväg på en introduktionskurs i kajakpaddling på Malmö kanotklubb! Det var roligt och något jag drömt i flera år faktiskt. Kajakpaddlingen hoppas jag kunna ta tag i igen under 2008. Sen kom Soffy faktiskt på besök en helg och vi körde en liten roadtrip runt Skåne. Vi besökte bland annat Ales stenar och musteriet i Kivik. Och sen började jag promenera också. Varje dag innan jobbet gick jag ett varv i Pildammsparken. Jag lyssnade på ljudböcker och avverkade Självkänsla nu av Mia Törnblom, Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn och En man med litet ansikte av Helene Tursten. Under det värsta skånska regnovädret i mannaminne den 5 juli jobbade jag. Alltid kul med lite nyhetspuls när man är på en dagstidning!

Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

11 juni började jag som redigerare på Sydsvenskan. Efter två dagars utbildning i deras nya redaktionella system Newspilot anslöt jag till ett av nattgängen. Från 14 till 00.30 redigerade jag sidor för glatta livet. Mest lokalt material på avdelningarna Lund, Omkretsen och Malmö. Midsommar spenderades i Varberg tillsammans med mamma, pappa, Anna. Oskar och alla hundarna. Vädret var tyvärr uruselt så vi satt mest inne i tältet. Dagen efter blev det fint men vi var tyvärr tvungna att bryta upp eftersom jag skulle iväg till jobbet. Arbetet med minnesboken fortsatte. När jag inte redigerade på jobbet satt jag hemma och svettades över hur många sidor som var kvar att göra. Note to self: Att vara överambitiös straffar sig. Allt stillasittande framför datorn gjorde dessutom att min rygg började ta stryk. Jag förordade ett höj- och sänkbart skrivbord och vi åkte iväg till Ikea. Väl där insåg vi att vi nog behövde en ny lägenhet egentligen. Så vi åkte hem utan skrivbord och började porrsurfa på Hemnet istället. Efter ett par-tre visningar och ett lånelöfte var saken biff. Vi hade blivit bostadsrättsinnehavare! Inflyttning bestämdes till den 15 augusti.

Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

Ni kanske undrar vad jag gjort hela kvällen? Jo det ska jag berätta för er! Frilagt tårtor! Och inte vilka tårtor som helst utan värsta smarriga drömtårtorna som min blivande svägerska Helena, tillika konditor, tillverkar. Jag hjälper henne med en broschyr till sin nystartade firma :-)

Första helgen i maj firade vi Peters 25-års dag med stort kalas hemma i hans föräldrahem i Blekinge. Mina föräldrar kom körande ända från Gråbo och för mig var det jättekul att få träffa Peters kollegor och kompisar från förr! Därefter begav mig jag upp till Livgardet för att tillsammans med en kollega sammanställa vårt förbands minnesbok. Den blev dessvärre inte klar på utsatt tid utan kom att förfölja mig ytterligare ett par månader. Att sitta själv på Livgardet är dessutom inte kul alls. Som tur var kidnappade Anna och Oskar mig en kväll när jag var riktigt less och vi åkte till Kistagallerian och käkade och tittade på »Blades of Glory« på bio. Jag försökte komma igång med fysen igen men det gick inge vidare. Kilona som försvunnit under skyddsvästmarscherande runt campen kom sakta tillbakasmygande (tröstätandet av chips kan ha påverkat!). Sista veckan i maj åkte Peter och jag på semester till New York, det var min 25-årspresent till honom och efterhandsmuta för att han stått ut med mig under tjänstgöringen i Afghanistan. New York var hur coolt som helst och eftersom ingen av oss hade besökt det stora landet i väster tidigare så det var mycket intryck att sortera. Peter skapade till och med en särskild New York-blogg med bilder och filmer.
Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

1 april var en svinkall dag. Jag deltog på nyinvigningen av en flickskola i Mazar-i-Sharif som det svenska förbandet stöttat och på eftermiddagen genomförde vi en medaljceremoni på campen. Alla soldater, inklusive jag själv, förärades varsinn Nato Non Article 5-medalj. Våra efterträdare började anlända och vi fick flytta ut i tält för att alla skulle få plats. I ett huj gick vädret från snålblåst och kyla till sommarvärme och i takt med att nykomlingarna tog över fler och fler arbetsuppgifter och ansvar fanns det möjlighet för oss att smita iväg en stund och sola. Söndag den 15 april var det så äntligen dags för mig att åka hem. Samma morgon utsattes en av våra patruller för en fjärrutlöst sprängladdning. Alla klarade sig som tur var, men det var på håret och för mig kändes helt rätt i magen att åka hem. Jag hade gjort mitt i Afghanistan för den här gången. På Livgardet blev det ny medaljceremoni och då dök helt plötsligt mamma och syrran upp från ingenstans! Fast de båda precis bedyrat att ingen av dem hade tid att närvara! Jag blev alldeles rörd och jätteglad! Den 17 april kom jag hem till Malmö. Det var skönt med lite ledighet. Sista helgen i april åkte vi upp till Varberg och hälsade på mamma och pappa i husvagnen. Resultatet av Dokument inifrån-redaktionens besök i januari, dokumentären »Ung svensk soldat«, sändes.
Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

Efter att ha rusat runt som ett skållat troll de två första ledigheterna (och släpat med mig Peter) tog jag det mycket lugnare på den tredje leaven. Jag var rastlös och trött på samma gång, en mycket märklig kombination. På internationella kvinnodagen återvände jag till Afghanistan. Samma dag sände Kalla fakta första delen (»Svenskarna i Afghanistan: Main Target Down«) av två program som de gjort under besöket på vårt förband. Tyvärr handlade det inte så mycket om oss utan om en händelse som inträffat i september 2006 innan vi roterade ned till Afghanistan. Försvarsminister Mikael Odenberg och biståndsministern Gunilla Carlsson kom på besök. Hack i häl följde ett team från SVT. Vi firade det afghanska nyåret och jag fick fullt upp med att samla ihop material till minnsboken. Slutet på missionen började bli skönjbar.

Månaden började hälsosamt. Jag hängde på ett gäng som gick morgonpromenader iförda skyddsväst (som väger 13 kg) en timme varje dag. Även på fredagar som annars var vår "lediga dag". Det var bra för konditionen och gjorde så att fredagarnas våffelorgier inte syntes alltför mycket på byxlinningen. De goda föresatserna höll i sig ända till Tv4 damp ned i mitten på månaden och jag åkte ut på Long Range Patrol med gänget från Kalla fakta. Vädret var mycket omväxlande, från sol och försommarfeeling till hällregn och snö. Till skillnad från de två tidigare långpatrullerna jag följt med på sov vi inte ute denna gång utan under tak på olika polisstationer. Med tanke på vädret kändes det mycket lyxigt. Vi fick också besök av ÖB Håkan Syrén under ett hektiskt ett och ett halvt dygn samtidigt som de två teamen från Tv4 var på plats. Förutom att det var mycket att göra kändes februari som en lite jobbig månad, mitt i missionen men fortfarande långt kvar till hemrotationen. Som tur var fick jag åka på min efterlängtade tredje leave den 22 februari.

Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

2007 inleddes i föräldrahemmet i Gråbo där Peter, jag, syrran och Oskar samt en kompis åt och bubblade in det nya året. Och spelade sällskapsspel. Innan vi återvände hem till Malmö hann vi besöka kompisar både i Trollhättan och i Torslanda. Mina elva dagars leave från tjänstgöringen i Afghanistan var slut den 10 januari och via Kastrup och Frankfurt tog jag mig fram till Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten och den väntande Herkan för att flyga den sista biten till Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan. Väl på plats var det dags att påbörja planeringen för de två kommande mediabesöken från SVT (Dokument inifrån) och tv4 (Nyheterna och Kalla Fakta). Jag intervjuade också Fältartisterna som besökte den svenska truppen under en vecka och spenderade tre dagar på amerikanska Camp Mike Spann för att skriva en artikel till Insats och Försvar om de svenskar som jobbade som mentorer åt afghanska armén.

Nyårskrönikan är inspirerad av följande skrivövning. Varje månad publiceras som ett separat inlägg och de flesta blev nog lite längre än de stipulerade 1000 tecknen. Nu vore det roligt att läsa era krönikor! Skyll inte på tidsbrist - ni får hela helgen på er! ;-)

Andra bloggar om: nyårskrönika, årskrönika

I dag blev det korvpaella till middag. Hittade receptet i Vår bästa mat (en annan Egmont-tidskrift) och det var så enkelt så till och med jag klarade av det :-) Receptet finner du här.

När det gäller förnekelse av orättvisor i kärleksrelationer finns det en aldrig sinande ström av giltliga skäl som ursäktar en förnedrande, ojämlik uppdelning. Som en del av förnekelsen och osynliggörandet följer dessutom svårigheterna att definera vad kärlek egentligen är. Jag tänker mycket på det där att kärleken är vad kärleken gör. Att om vi började betrakta kärleken mer som en handling än som en känsla så skulle ansvar och förpliktelser automatiskt följa med. Om vi slutar se kärleken som bara en känsla, så skulle vi lättare slippa tjafsa mot argumentet att kärleken kan ta sig olika uttyck för olika individer. Om vi hade en gemensam definition av kärlek skulle vi lättare komma undan alla Hollywoodromatiserade bilder som skymmer bristerna i en relation. Alla berättelser som handlar om hur tråkig kärleken blir utan romatik, utan rosor och champagne. Berättelser jag sett tusentals av och som fått mig att tro att min saknad handlar om prunkande snittblommor.

Ur Bitterfittan av Maria Sveland.

Jag vill också vara man och och uppleva hur det känns att ha ett helt samhälle som som applåderar när jag tar ut knappt två månader av föräldraledigheten, medan ingen höjer minsta lilla ögonbryn när min fru tar ut resterande tolv. Jag vill också vara man och uppleva känslan när samhället applåderar min kärlek och mina uppoffringar som något fantastiskt, extraordinärt.

Ur Bitterfittan av Maria Sveland, en av Årets kvinnor i tidningen hennes.

Ulrika Milles om Bittefittan i DN

Mamma och pappa har landat i Thailand och bloggar bilder från resan och hotellrummet. Känns skönt att dom är på plats och att allt gick bra. Jag har skruvat till klockan och väderkartan i min Dashboard på datorn så att den visar tiden och vädret i Phuket. Just nu är det 33 grader varmt och molnigt och klockan är 19.41 på kvällen. 

Fler bilder från »Jul i Gölet« finns här. God fortsättning!

Träningsmässigt lyckades jag med konststycket att ta julledigt en hel vecka innan själva julen sätter igång. Inte illa va? Men det började bra, jag travade som vanligt iväg strax innan sju på tisdagmorgonen för mitt pulspass på iTrim. När jag kom fram var det stängt! Jag blev ursinnig, där stod jag oduschad med träningsbagen och så gick det inte att komma in på gymmet. Moloken gick jag till jobbet och letade upp en dusch. Som tur var fanns det en och jag slapp gå hem igen, vilket hade varit ännu värre!

På kvällen tinade jag upp lite när en gammal kollega och numera träningsinspiration drog iväg mig på ett Medel-pulspass på Friskis vid Parkmöllan. Första gången jag beträder ett Friskis-golv sedan typ... jag bodde på Kungsholmen för 100 år sen! Passet leddes av en speedad norrman som spelade norsk schlager - och Etype - och det var riktigt roligt!

Jag kämpade med mig själv både onsdag och torsdag för att komma iväg på morgonpromenad innan frukost men misslyckades. Sängen var så varm så varm och jag var så trött så trött. Men på fredagen fick jag faktiskt tummen ur efter några terrorsms från min nya pt ;) Jag hade laddat ipoden med Liza Marklunds nya "Livstid" och den börjar ganska dramatiskt när några poliser bryter sig in i en lägenhet och hittar en död kollega, skjuten i huvudet. Där gick jag i min egen värld i en kolsvart Pildammsparken klockan sex på morgonen och lyssnade på Katarina Ewerlöfs spännande uppläsning när två personer kommer upp sidledes med mig. De var också ute och morgonfysade men jag höll på att skita på mig av rädsla. Trodde under en bråkdels sekund att min sista stund hade kommit. Note to self: ha inte ipoden på hög volym att du inte hör vad som händer omkring dig!

Om det träningsmässigt inte varit någon höjdarvecka har jag iallafall inte slackat efter så mycket på stegen. Igår skulle jag bara ut och köpa några julklappar - det blev typ 15000 steg i ett nafs!

Steg: XXX
Snitt: XXX /dag

Vardagsmotion - Vägen till hållbar hälsa av Johan Faskunger och Erik Hemmingsson är min nya husbibel. Jag önskar jag läst den redan som tonåring när jag påbörjade den bantarkarusell som varit en del av mitt liv sedan dess (med varierande intensitet och innehåll).

Men det är aldrig försent att bli klok! :-)

Boken handlar egentligen om självklarheter. Men genom att presentera fakta och forskning på ett systematiskt och lättläst sätt och ställa rätt frågor ger författarna mig som läsare hjälp att fundera på vilka strategier jag ska använda för att kunna förändra mitt liv i riktning mot en hälsosammare livsstil.

När man som jag bantat minst 100 gånger och misslyckats lika många gånger finns det ganska mycket jobbiga känslor förknippade kring mat och motion. Som en blöt ångestdrypande filt ligger alla misslyckanden där och tynger ned och stinker. Varje försök till förändring brukar hånfullt ifrågasättas med ett »Jaha, och hur tror du du ska lyckas den här gången då??? Va??? Du är väl samma gamla karaktärssvaga tjockis som du alltid varit???«

Författarna slår också hål på ett antal myter. »Allt som krävs är viljestyrka« till exempel. Nej, viljestyrka är inte det alena saliggörande universalmedlet för beteendeförändringar.

(Tack för det!)

För att lyckas lägga om sin livsstil krävs fler pusselbitar:
Kunskap och fakta
Motivation och vilja
Olika strategier för förändring
Färdigheter att hantera motgångar, övervinna hinder och hantera frestelser
Tålamod

Beteendeförändring är dessutom en process i flera stadier:
Steg 1: Inte beredd - funderar heller inte på förändring.
Steg 2: Begrundande - överväger en förändring.
Steg 3: Förberedelse - planerar för en snar förändring.
Steg 4: Handling - genomför förändring.
Steg 5: Upprätthålllande - vidmakthåller förändringen.

De olika stadierna kräver olika förhållningssätt och strategier. Dessutom kan man köra i diket under processens gång och då gäller det att ha en strategi för att hantera den motgången.

Det är inte rocket science detta, men otroligt pedagogiskt och smart presenterat! Hatten av för Faskunger och Hemmingsson!

(jag återkommer i ämnet, men nu ska jag iväg på Blogglunch på Kin Long)

Den här veckan bestämde jag mig för att skippa löpningen till förmån för raska promenader istället. Jag vet inte om jag gör rätt (med tanke på Göteborgs-varvet) men det kändes så motigt att springa. Att gå däremot innebär inget direkt motstånd, det är bara att sätta på sig skorna och gå ut. Alltså gjorde jag bedömningen att hellre tre raska morgonpromenader på en halvtimme än tre osprungna löprundor :) Måndag, onsdag och fredag körde jag alltså 30-40 min rask promenad innan frukost.

Tisdag och torsdag tränade jag mina sedvanliga pulspass på iTrim i Västra hamnen. Det är inte så roligt men enkelt och det börjar gå på rutin. Det som är roligt är att personalen är så himla trevliga och att man alltid känner sig välkommen.

Jag har gått lite extrapromenader på kvällarna och idag tog jag en riktig långpromenad bort mot Limhamn och sedan tillbaka längs vattnet och ut i Västra hamnen och tillbaka, sammanlagt 1 timme och 40 minuter.

Totalt antal steg: 101 725
Snitt: 14 532/dag

Jag har varit lite slarvig med mina veckosammanfattningar så här kommer en i efterhand.

Vecka 48
Sprang en gång och gjorde mina två pulspass på iTrim. På helgen tog jag en lång (1,5 timme) men ganska långsam promenad runt i Malmö med en kompis.
Totalt antal steg: 65 523
Snitt: 9 360/dag


Vecka 49
Tillbringade tre dagar i Stockholm, vilket påverkade träningen negativt eftersom jag inte orkade släpa med varken kläder eller skor för att träna där uppe. Ett pulspass på tisdag morgon. Sprang vanligt på måndagen och deltog i Lucialoppet ute i Skrylle på  lördagen tillsammans med mamma samt gick en långpromenad på söndagen.
Totalt antal steg: 76 930
Snitt: 10 990/dag

Idag när jag vaknade av att Peter skulle gå till jobbet upptäckte jag att det var nåt gult utanför fönstret som kämpade för att komma igenom rullgardinen.

DET VAR SOLEN!!!

Tänka sig, den har vi inte sett i Malmö på många dagar. Så roligt att den ville komma på besök, jag ska genast bege mig ut och njuta av dess livgivande strålar!

(efter kaffet och morgonsurfen såklart ;-))

Förändringens dörr kan bara öppnas inifrån. Varje försök till förändring är dock inte ett slöseri med kraft och energi utan genererar tvärtom nyttiga erfarenheter och färdigheter inför kommande försök.

ur Vardagsmotion - Vägen till hållbar hälsa av Johan Faskunger och Erik Hemmingsson

Ett foto jag knäppte på Cathedral of St John the Divine i New York i somras och lade upp på Flickr har blivit valt till en nätreseguide!

Ett himla coolt sätt att få bilder till sin sajt utan att behöva betala en fotograf ett hutlöst arvode!

Samma sak gjorde ju miljöorganisationen Grist i somras när de utsåg världens 15 grönaste städer och Malmö  (som kom på plats 5) illustrerade med den här bilden från Flickr.

I torsdags gick hennes Modell 2007-finalen av stapeln på Sturecompagniet i Stockholm. Jag var där såklart - tillsammans med resten av den influgna redaktionen som vanligen har sin bas i Malmö.

Vi bodde flott på hotell alldeles vid Hötorget och hade nästan krypavstånd till Stureplan och festlokalen. Min kollega/stylist/sminkös Lotta såg till att jag fick värsta partylooken och vilken kväll det blev! Fullt ös hela kvällen och halv tre satt jag och skickade totade ihop ett pressmeddelande som gick ut till den samlade världspressen om att Maja Granberg från Borlänge blivit hennes Modell 2007!

Dagen efter sov vi ut och tog sedan flyget hem till Malmö igen. Jag hann vara hemma i exakt 45 minuter innan det var dags att ta sig till Centralen och möta upp mamma som kom med tåg från Göteborg. I dag sprang vi Lucialoppet anordnade av Björnstorps IF i Skrylle-området utanför Lund. 4,5 km i regn och snålblåst. Men efteråt fick alla glögg och pepparkaka och så då tinade vi upp lite. 28.11 och blev min tid och jag är nöjd. Nu kan det bara bli bättre... ;-)

Efter hemkomsten till Malmö blev det shopping på stan: inga julklappar men väl en snygg vinterkappa och ett par stövlar till mig!

På blixtvisit hos syrran i Lapplands Väsby sedan igår kväll. Hundpromenad (3435 steg) och mycket prat. Ikväll det glittrig final på hennes Modell 2007 på Sturecompagniet. Wow och pirr, måste erkänna att jag är lite nervös trots att min roll i det hela är mycket blygsam :)

Har lyckats sumpa pinkoden till min mobil så jag är okontaktbar för närvarande. Hoppas få en ny senare idag...