trygg träning - inte rolig

Jag har börjat på iTrim i Västra hamnen. Jag pulstränar och följer en av deras viktminskningskurser eftersom jag vill bli den jag innerst inne är (som Viktväktarnas reklamslogan lyder). Våren och sommaren 2005 var jag den personen. Det var inte helt otippat samma år jag sprang Stockholm marathon och därmed tränade som en gris 3-4 dagar i veckan. Sen skadade jag höften och löpträningen kom av sig. Nu är min målsättning att komma igång och springa igen och hålla ut hela vintern, för det vet jag att jag mår bra av. Och jag ska gå ned dom kär kilona som kletat fast sedan 2005.

Tjo vad jag är bra! :-)

Jag skrattade så gott åt en av kurskamraterna som på första träffen lakoniskt konstaterade att "träning måste inte vara kul, men jag mår bra av det". Det var så befriande!

Jag insåg nog det i Afghanistan där vi var hänvisade till att jogga på insidan av muren som löpte runt campen. Den slingan var ungefär 1000 meter och där gnagde de flitiga motionärerna varv efter varv efter varv. Utan någon som helst mental stimulans avverkades både 3, 5 och 10-kilometers pass. Vissa tränade inför Vasaloppet - andra inför Göteborgs Varvet. På en enkilometersslinga! Det är helt galet egentligen men det fanns inga andra alternativ. Och stegvis började jag tycka att det var rätt så praktiskt. Man var aldrig långt från en toalett om man oförhappandes skulle bli nödig. Hade man glömt något var det bara att kila förbi barracken på nästa varv. Tog vattnet slut gick det bra att fylla på. Ville man vara riktigt crazy kunde man byta varv! Ja ni ser, bara fördelar alltså ;-)

Ena slingan i Pildammsparken är nästan exakt en kilometer också. Det känns tryggt. Inte så roligt, men vem fan har tutat i en att träning måste vara roligt ;-)

Uppdaterat: Läs Kickis motivering till varför hon gillar iTrims koncept.

Andra bloggar om: träning, viktminskning, itrim