Jo, bara bra
Jag går runt hemma och myser sådär som Ernst brukar göra i sina program. Känna in rummet, kallar han det. Försöker vänja mig vid att jag bor på första våningen igen efter 13 och ett halv månads höghöjdsträning på fjärde.
I vår förra lägenhet hade vi princip ingen insyn överhuvudtaget. I vår nya lägenhet har vi insyn överallt. Utom i hallen och badrummet. Det betyder att morgonrocken kommer väl till pass igen. För man vill ju inte strutta till toan mitt i natten i bara mässingen och därmed vara fullt synlig i den obarmhärtiga gatlykta som lyser upp hela vardagsrummet.
Jag trivs redan. Vårt hus har karaktär och det ligger centralt med ändå avskilt. Och med lite fina gardiner, nytt matsalsbord, en garderob, lite buskiga växter och kanske en fondvägg i sovrummet kommer här bli kalas. Eller som Ernst skulle sagt:
Här kommer huset att trivas bra, här kommer jag att trivas bra. Och vad kan det bli då? Jo, bara bra.
Å vad mysigt, jag blir ju avis! Det är så härligt att komma in i ett hem där man bara känner att "Ahhhhh här trivs jag." Ska bli skoj att hälsa på!
Vadan morgonrock? Så länge gatlyktan inte lyser rött så torde det väl inte vara någon risk med lite halvnaket i fönstret.... :o) Skönt att höra att du är HEMMA igen. Jag får ju hjärtsnörp av dina val av resmål...
Det är rätt fint i Jämtland har jag hört!