i förfädernas spår

Registry Hall på Ellis Island. Här togs de nyanlända emigranterna emot.

I går åkte vi ut till Frihetsgudinnan och Emigrantmuséet på Ellis Island. Eftersom vi var lite sena fick vi inte någon biljett till att gå in i själva statyn, tydligen släpps bara ett mindre antal via biljettluckan i Battery Park och vill man vara riktigt säker på att få en biljett ska man boka online. Det spelade inte så stor roll för mig, jag var mest intresserad av Ellis Island kände jag. Museét var gratis och vi kostade på oss en audioguide för att kunna få ut så mycket som möjligt av besöket. 12 miljoner människor passerade Ellis Island där de bland annat fick genomgå läkarundersökning, juridisk utfrågning och bevisa att de hade förutsättingar att försörja sig i det nya landet. Bara 2 procent avvisades och fick åka hem igen. Jag hade nog trott att den siffran skulle vara högre trots allt.

Det finns en speciell känsla över sådana här lokaler. Helt tomma och öde idag, så när som på några strosande turister, men man förstår att här kryllat av liv tidgare. Undra hur det kändes att gå iland på Ellis Island? Utan att förstå språket och vara livrädd för att bli avvisad. Dom som lämnade sina hemländer för att utvandra var modiga människor. Undra om jag skulle vågat?

Det går att söka i registret på alla de människor som passerade Ellis Island och jag testade med mormors far, som jag vet tillbringade några år i USA i början av seklet men sedan valde att komma hem igen. Jag får träff: Harry Flyrin åkte från Christiania med Oscar II och anlände till New York den 22 mars 1913. Han var då 19 år gammal. Wow, vad coolt! :-) Undra hur han kände sig är han stod på Ellis Island och blickade in mot New York? Och vad hände sen? Jag vill veta!!!

- Mitt New York-abum på Flickr
- Andra bloggar om new york, ellis island