Tyskungen

Lyssnade klart på Camilla Läckbergs Tyskungen idag medans jag städade. Talböcker är ett föresten ett utmärkt sätt att stå ut med sådana tråkiga aktiviteter!

Anyway, jag gillar verkligen temat: outredda oförrätter från det förflutna, i detta fall 2:a världskriget, poppar upp igen och påverkar händelseförlopp i nutiden. Erikas mammas dagböcker spelar en avgörande roll och förutom själva deckarhistorien är det intressant att se hur deras relation utvecklas, eller Erikas förståelse för sin mammas situation är det väl egentligen, eftersom mamman faktiskt är död sedan några år tillbaka.

Temat anknyter till min käpphäst, nämligen den att alla borde skriva om sitt liv! Om inte för sig själv så för sina barns skull! Ida på Rosa bloggen hittade till exemepl sin farfars dagbok från 1923, vilket jag skrev om i inlägget Herbert+Annie=Sant och i ett långt citat från Mihaly Csikszentmihalyis Flow förklaras varför vi bör skriva om våra liv: nämligen för att det är ett av de mest tillfredsställande sätten som en människa kan skapa ordning i sitt medvetande på.

Jag gillar Erika som person, jag känner liksom igen mig i henne. Mer i dom första böckerna när hon ännu inte hade barn, men ändå. Hon känns genuint sympatisk. Och så är hon ju författare också, vilket fortfarande hägrar som mitt drömyrke någonstans långt bort i framtiden...

Hade dock lite svårt för uppläsaren Katarina Ewerlöf i början, speciellt när hon ska härma nya karaktären Paulas mamma i dialogerna. Mamman är från Sydamerika och Ewerlöf försöker få till någon sorts nysvenska med latinoanstrykning, vilket bara låter löjligt. På slutet glömmer hon dock av det och läser Ritas repliker på vanlig svenska, vilket är en lättnad.

Insåg efter ett tags lyssnande att jag missat en bok i serien, Olycksfågeln. Får genast se till att införskaffa den!