morgonprommenad i blogglandet

Solen kikar försiktigt upp bakom hustaket på andra sidan gatan. Klockan är 06.42 och jag har redan varit uppe i en och en halv timme. Vaknade 05.00 - pigg som en lärka! Gick upp, kokade kaffe och satte mig sedan bekvämt tillrätta i soffan med datorn i knät för att kolla av vad mina 159 favoritbloggare hittat på sedan sist:

Carina har varit ute och vandrat och lämnar en lång och detaljrik redogörelse från en tur till Beinn Chabhar.

Francis is being memed and recommends five blogg written by thinking people. I follow the link to the first one, Mig, and gets stuck there. Mig is and American blogging from Austria and we seem to have the same morning habits.

Stefan also woke up early and started to think about Finland and Jyväskylä where he spend two years an exchange student.

[...] nobody ever seems to understand that i wasn’t gone for two years but that i had arrived in a place that i now belong to in some way or another.

Oj, där bytte jag visst språk utan att ens tänka på det. Coolers! Appropå det så har jag kickat lite liv i min engelskspråkiga blogg In Broken English igen. Att skriva är ett spännande sätt att lära sig språk och bloggformatet passar alldeles utmärkt för de oftast korta och dagboksliknande reflektioner jag orkar skriva på främmande språk. Samma sak gäller förstås min tyska blogg Deutsch für Anfänger även om den för närvarande för en något tynande tillvaro.

Jag upptäcker att Chadie har en ny (iaf för mig) blogg på engelska som heter The Global Viking. In med den i Bloglines. I sitt senaste inlägg skriver hon bland annat om Facebook, ett community som även jag fastnat i. Först var jag skeptisk men efter att ha loggat in med min Gmail-adress och upptäckt att Gud och alla människor faktiskt var reggade där mjuknade jag något. Jag hittade till exempel två lumpenpolare jag inte snackat med på många år :-) Men det kanske inte är så konstigt, enligt artikeln i New York Times som Chadie citerar ur, är Facebook internets näst största community!

Stannar till på Språkmakargatan och läser gästbloggaren Evas berättelse om hur det är att jobba som sjukhuskurator. Jag träffade en sjukhuskurator när en kollega drabbades av cancer. För att hon skulle slippa berätta samma sak 100 gånger för alla på jobbet besökte kuratorn oss och berättade bland annat om hur det kunde vara att drabbas av en livshotande sjukdom. Till henne kunna vi arbetskamrater ställa alla dom där dumma frågorna som man kanske inte vågar ställa direkt den som blivit sjuk. Det var ett mycket, mycket bra samtal och jag minns att jag blev förvånad att det överhuvudtaget fanns en sådan person inom sjukvården som kunde göra arbetsplatsbesök och prata med kollegorna till en cancersjuk patient!

Sen passar jag på att sortera om lite bland mina Bloglines-prenumerationer när jag ändå håller på och placerar alla engelskspråkiga flöden i en egen mapp. På så sätt kan jag enkelt få in alla dem i sidebaren på In Broken English. Tada, tjusigt värre.

Och sen leker jag lite i Photoshop och meckar ihop en enkel bild som får lätta upp det här inlägget lite (se längst up till vänster).

Och sen inser jag att klockan är 10 och att jag har meckat med det här inlägget i evigheter! Dags att posta! Over and out!