May 2007 Archives

I dag gick jag upp lite tidigare en Peter och tog en morgonprommenad på egen hand. Jag styrde kosan norrut och följde Third Avenue ända upp till Central Park. Eftersom jag var tvungen att stanna var femte meter för att plåta något fascinernade tog det 45 minuter att ta sig dit. Vär där strosade jag runt lite kring The Pond, knäppte lite bilder och gick sedan tillbaka eftersom vi skulle äta gemensam frukost. Central Park är ju gigantiskt stor och helt underbar! Imorgon funderar vi på att tillbringa hela dagen där och i dess omgivningar.

Frukost intogs på Morning Star Café, precis som igår. Jag käkade pannkaka, french toast, blåbärsmuffin och drack kaffe. Är man i USA så är man... ;-) Sedan travade vi iväg. Först västerut längs 51:a gatan och sedan söderut längs Fifth Avenu. Peter ville besöka en elektronikbutik som heter Best Buy (tror jag det var) för att köpa ett spel som inte kommit ut hemma ännu.

Vi fortsatte söderut och kom fram till Empire State Building. Som förstagångsbesökare i stan kändes det självklart med ett besök uppe på 86:e våningen. Vi behövde knappt köa alls och utsikten var magnifik. Väl spenderad tid och pengar.

Vidare söderut. Lite lunch på en sylta längs vägen. Passerade Museum of Sex (utan att gå in - haha!), Madison Square Park och svängde sedan av på Broadway som korsar Fifth Avenu i höjd med parken. Plåtade förståss den berömda Flatiron Building och fortsatte sedan med siktet inställt på Prince Street och Apple Center.

Här ser husen annorlunda ut än upp i Midtown där vi bor och stämningen på gatorna är också en annan. Vi passerade New York University och pustade ut en stund i Washington Square Park. Strax där efter dök Prince Street med Apple-butiken upp, som vi besiktigade nogsammt.

Vårt sista mål för dagen var Ground Zero, lokaliserat nästan allra längst söderut på Manhattan. Vi knatade vidare och såhär dags började fötterna kännas så där lite lagom mosiga. Vi stannade till vid City Hall och sen var vi framme. Just så där speciellt mycket ser man inte. Det finns en liten utställning och på några ställen kan man kika igenom avspärrningarna för att se hur bygget framskrider. Vi var helt slut och var mest intresserade av att hitta en tunnelbanestation så vi kunde ta oss hem utan att behöva gå hela vägen. Efter lite snurrande insåg vi att den ju låg precis vid World Trade Center-utställningen. Vi hade inte behövt gå tre varv runt kvarteret och leta... ;-)

Jaja. Nu är klockan över 22 här och jag borde krypa ned i sängen. Är hur trött som helst... Bilden längst upp i detta inlägg tog jag imorse. Visst är den cool? Resten av bilderna får vänta tills imorgon för jag är alldeles för trött nu. Nattinatti!

- Mitt New York-abum på Flickr
- Andra bloggar om New York, manhattan

Ojojoj en sån härlig dag! Jag är verkligen helt full av nya intryck! Vi tog en tre timmar lång båttur runt Manhattan idag och fotade och filmade för glatta livet. Bilderna har jag lagt i ett album på Flickr och lite av filmmaterialet har Peter klippt ihop och lagt ut på sin New York-blogg.

Vi har gått hela dagen, kors och tvärs över Manhattan, och det har blivit ett antal kilometer sammanlagt. När vi var nästan hemma på hotellet stannade vi till vid Dag Hammarskjold Public Plaza för att sitta ned en stund: Jag var verkligen trött vilket torde kunna avläsas i bilden Peter tog också... ;-)

- Mitt New York-abum på Flickr
- Andra bloggar om New York

Efter en lång flygresa och lite halsbrytande jonglering när vi skulle igenom immigrations är vi nu äntligen på plats. Vi bor på The Pod Hotel på East 51 Street och vårt rum ser ut ungefär såhär. Känns lite som en husvagn faktiskt... ;)

Vi har vart ute och käkat och tagit en svängom i kvarteret, resten sparar vi till imorgon. Tog några bilder:

Utsikten från vårt hotellrum.

Karakteristiska skyltar.

Utryckning. Katt som fastnat i träd? ;)

Klicka så blir bilderna större!

Andra bloggar om New York

Nu sitter vi här och nördar oss, båda två med lapptoppsarna uppslagna i knät, surfandes för det facila priset av 60 danska kronor i timmen. Planet lyfter inte än på ett tag, så det känns som en finfin sysselsättning att slå ihjäl tiden med.
Hittills har allt gått smärtfritt, även om jag faktiskt hann bli nervös när tåget stannade till i Svågertorp och stod där i 10 minuter utan att åka vidare och utan några besked. Men sen rullade vi iväg, *phew*
Kollar på väderprognoserna, det ser ut att bli en varm vecka. Härligt!
Insåg just att det är Memeorial Day och därmed helgdag i USA idag. Då högtidlighålls minnet av de soldater som stupat i strid för sitt land.

Om allt går som det ska lyfter vi från Kastrup och flyger till Newark i New York om några timmar. Resfeber? Jag? Nääääädå, inte alls! *nageltugg*

Skannade lite gamla bilder i veckan, bland annat den här på mamma och mig hemma hos mormor. På baksidan står det skrivet med blyertspenna "Julen 1973". Måste erkänna att jag inte minns så mycket från den tiden, men jag minns hur det såg ut hemma hos mormor. Porträttet längst uppe till vänster till exempel. Och soffan. Och den röda plastfisken på väggen.

Undra vilken sorts kamera bilden är tagen med, fotot är ju nästan fyrkantigt? Mamma eller pappa kanske vet...

Lyssnade klart på Camilla Läckbergs Tyskungen idag medans jag städade. Talböcker är ett föresten ett utmärkt sätt att stå ut med sådana tråkiga aktiviteter!

Anyway, jag gillar verkligen temat: outredda oförrätter från det förflutna, i detta fall 2:a världskriget, poppar upp igen och påverkar händelseförlopp i nutiden. Erikas mammas dagböcker spelar en avgörande roll och förutom själva deckarhistorien är det intressant att se hur deras relation utvecklas, eller Erikas förståelse för sin mammas situation är det väl egentligen, eftersom mamman faktiskt är död sedan några år tillbaka.

Temat anknyter till min käpphäst, nämligen den att alla borde skriva om sitt liv! Om inte för sig själv så för sina barns skull! Ida på Rosa bloggen hittade till exemepl sin farfars dagbok från 1923, vilket jag skrev om i inlägget Herbert+Annie=Sant och i ett långt citat från Mihaly Csikszentmihalyis Flow förklaras varför vi bör skriva om våra liv: nämligen för att det är ett av de mest tillfredsställande sätten som en människa kan skapa ordning i sitt medvetande på.

Jag gillar Erika som person, jag känner liksom igen mig i henne. Mer i dom första böckerna när hon ännu inte hade barn, men ändå. Hon känns genuint sympatisk. Och så är hon ju författare också, vilket fortfarande hägrar som mitt drömyrke någonstans långt bort i framtiden...

Hade dock lite svårt för uppläsaren Katarina Ewerlöf i början, speciellt när hon ska härma nya karaktären Paulas mamma i dialogerna. Mamman är från Sydamerika och Ewerlöf försöker få till någon sorts nysvenska med latinoanstrykning, vilket bara låter löjligt. På slutet glömmer hon dock av det och läser Ritas repliker på vanlig svenska, vilket är en lättnad.

Insåg efter ett tags lyssnande att jag missat en bok i serien, Olycksfågeln. Får genast se till att införskaffa den!

För att kunna bevisa att jag är den rättmätige ägaren till den här bloggens flöden på Bloglines uppmanas jag att posta ett inlägg med en liten rebus... *meckamecka*

Sådär ja!

Dessutom måste jag mecka in samma kodsnutt i templaten... *pillapilla*

Solen kikar försiktigt upp bakom hustaket på andra sidan gatan. Klockan är 06.42 och jag har redan varit uppe i en och en halv timme. Vaknade 05.00 - pigg som en lärka! Gick upp, kokade kaffe och satte mig sedan bekvämt tillrätta i soffan med datorn i knät för att kolla av vad mina 159 favoritbloggare hittat på sedan sist:

Carina har varit ute och vandrat och lämnar en lång och detaljrik redogörelse från en tur till Beinn Chabhar.

Francis is being memed and recommends five blogg written by thinking people. I follow the link to the first one, Mig, and gets stuck there. Mig is and American blogging from Austria and we seem to have the same morning habits.

Stefan also woke up early and started to think about Finland and Jyväskylä where he spend two years an exchange student.

[...] nobody ever seems to understand that i wasn’t gone for two years but that i had arrived in a place that i now belong to in some way or another.

Oj, där bytte jag visst språk utan att ens tänka på det. Coolers! Appropå det så har jag kickat lite liv i min engelskspråkiga blogg In Broken English igen. Att skriva är ett spännande sätt att lära sig språk och bloggformatet passar alldeles utmärkt för de oftast korta och dagboksliknande reflektioner jag orkar skriva på främmande språk. Samma sak gäller förstås min tyska blogg Deutsch für Anfänger även om den för närvarande för en något tynande tillvaro.

Jag upptäcker att Chadie har en ny (iaf för mig) blogg på engelska som heter The Global Viking. In med den i Bloglines. I sitt senaste inlägg skriver hon bland annat om Facebook, ett community som även jag fastnat i. Först var jag skeptisk men efter att ha loggat in med min Gmail-adress och upptäckt att Gud och alla människor faktiskt var reggade där mjuknade jag något. Jag hittade till exempel två lumpenpolare jag inte snackat med på många år :-) Men det kanske inte är så konstigt, enligt artikeln i New York Times som Chadie citerar ur, är Facebook internets näst största community!

Stannar till på Språkmakargatan och läser gästbloggaren Evas berättelse om hur det är att jobba som sjukhuskurator. Jag träffade en sjukhuskurator när en kollega drabbades av cancer. För att hon skulle slippa berätta samma sak 100 gånger för alla på jobbet besökte kuratorn oss och berättade bland annat om hur det kunde vara att drabbas av en livshotande sjukdom. Till henne kunna vi arbetskamrater ställa alla dom där dumma frågorna som man kanske inte vågar ställa direkt den som blivit sjuk. Det var ett mycket, mycket bra samtal och jag minns att jag blev förvånad att det överhuvudtaget fanns en sådan person inom sjukvården som kunde göra arbetsplatsbesök och prata med kollegorna till en cancersjuk patient!

Sen passar jag på att sortera om lite bland mina Bloglines-prenumerationer när jag ändå håller på och placerar alla engelskspråkiga flöden i en egen mapp. På så sätt kan jag enkelt få in alla dem i sidebaren på In Broken English. Tada, tjusigt värre.

Och sen leker jag lite i Photoshop och meckar ihop en enkel bild som får lätta upp det här inlägget lite (se längst up till vänster).

Och sen inser jag att klockan är 10 och att jag har meckat med det här inlägget i evigheter! Dags att posta! Over and out!

Nu när vi äntligen spikat och bokat resan till New York blir jag omedelbart sugen på att planera mer. Jag har ju länge drömt om Iran och faktum är att Läs och Res arrangerar en gruppresa dit två gånger om året. Eftersom jag dessutom vill försöka lära mig lite persiska innan jag åker dit kanske våren eller hösten 2008 är realistiskt?

Sen vill jag tillbaka till Helsingfors, speciellt efter alla härliga bilder som visades i artistintroduktionen på gårdagens eurovisionsschalgerfestival. Jag sommarjobbade där 2001 och 2002 och har bara soliga minnen från stan. Kan inte ha regnat en enda dag de två somrarna... ;-)

Germanistik-studier och tyska släktingar till trots - jag har aldrig varit i Berlin! Peinlich! Så dit måste jag unbedingt. Under sommarmånanderna kan man åka nattåg mellan Malmö och Berlin, det vore faktiskt roligt att testa. Om inte så för att återuppliva minnena från min tågluffarsommar 1990!

Sen lockar ju Irland. Jag var där och firade St Patrick's Days för två år sedan och fattade tycke för staden och landet. Det kanske går att kombinera med lite engelskastudier?

Sen funderar jag på om jag är den ende svensk som aldrig varit i Thailand? Det kanske jag borde ändra på genom att åka dit i januari nästa år? Efter att ha fattat principbeslutet att aldrig mer spendera en hel vinter i Sverige eftersom jag är så hjärtinnerligt trött på mörkret och kylan letar jag nämligen också efter resmål lämpliga att pigga upp sig den trista årstiden med. Och vilken beach som helst i Thailand låter som ett alldeles utmärkt alternativ till Ribban i januari...

Sen var det ju det här med semester och pengar. Men det blir en senare huvudvärk. I dag känner jag mig rik och utrustad med ett oändligt antal semesterdagar! :-)

Först när hela gamla östblocken invaderade tävlingen blev vi själva medvetna om att de nordiska länderna är precis lika goda kålsupare som östländerna när det gäller att favorisera sina grannländer.

Men bäst av allt var Kristian Luuks härligt respektlösa kommentarer. Som när Cypern gav Grekland sin 12-poängare för tionde året i rad.

Kors i taket! Tolvan går till Grekland!

Nu är det äntligen klart, sambon och jag åker till New York på semester!

Det ska bli så roligt, så roligt! Jag kan knappt bärga mig!

En hel vecka stannar vi och det borde vara tillräckligt med tid för att hinna uppleva en hel del. Alla New York-tips emottages tacksamt! :-)

Via Gunnar R hittade jag den coola tjänsten Map My Name. Riktigt vad det ska vara bra för har jag inte kommit underfund med ännu. Men nytt är roligt och vad gäller integriteten så finns det mer information på hitta.se om mig... Eller vänta nu, där står ju fel! Där står mina gamla uppgifter från Stockholm... jaja, whatever. Joina om du tycker det verkar kul! Vi är inte särdeles många i Malmö ännu så länge.

Nu har jag med hjälp av Feed Digest meckat ihop ett flöde som inkluderar alla mina bloggar, mina foton på Flickr samt snabbmeddelanden från Jaiku.

Funderar på om man kan snygga till det på nåt sätt...

Inspirerad av inlägget Hur bloggister bokbloggar på det nya litterturcommunitet Xlibris bestämde jag mig för att skriva lite om vad jag läser.

Just nu läser jag tre böcker parallellt: Deckaren Upp till toppen av berget av Arne Dahl, A long way down av Nik Hornby och The bridges of Madison County av Robert James Waller.

Upp till toppen av berget såg ny ut när jag grabbade den i en Pressbyråkiosk på väg någonstan men jag insåg efter ett par sidor att den måste vara ett nytryck. För storyn som började rulla upp sig framför mig verkade utspela sig före alla de andra böckerna jag läst om Kerstin Holm, Paul Hjelm och de andra i A-gruppen. Jorge Chavez och Sara Svenhagen var till exempel inte ihop, och Gunnar Nyberg verkar bara vara i början av sin förvandlingsprocess. Som vanligt spretar de olika historierna lite och det tar en stund att komma in i Dahls böcker. Men jag gillar honom, han är en av de bättre svenska deckarförfattarna.

The bridges of Madison County har stått jättelänge i min bokhylla. Såpass länge att omslaget blivit alldeles solblekt på ryggsidan. Jag greppade den för två veckor sedan ungefär, inspirerad av kursen i Creative Writing som jag sökt på Malmö högskola till hösten. Ska jag skriva på engelska måste jag börja med att läsa. På så sätt fick The bridges of Madison County äntligen audiens på mitt nattygsbord. Boken är lättläst, även för mig som annars är för lat för att läsa på engelska. Dessutom griper det fascinerade förhållandet som utvecklas mellan bondhustrun Francesca och fotografen Robert omedelbart tag i mig. Det är heller inte svårt att känna som om man vore där, i Madison County, i augusti 1965. Med de varma kvällarna, den kvävande grannsämjan och äventyret som man inte vill och inte kan hålla sig ifrån. En bra bok för mig att börja den engelska språkträningen med.

A long way down grabbade jag på Arlanda på väg hem till Malmö, trots att jag redan hade två påbörjade böcker. De låg dock i den incheckade väskan och för att inte dö av tristess fram till planet gick kände jag mig nödgad att inhandla ytterligare en. Tidigare har jag läst About a boy av samme författare och gillade den, och hittills känns det som A long way down håller samma kvalisort. Det är ett roligt grepp det här att låta alla fyra huvudpersonerna skriva i jag-form, även om det blir lite rörigt. Att göra humor av självmordstemat påminner annars lite om Arto Pasilinnas Kollektivt självmord som jag läste för en massa år sen.